Red.

Inlägg i slöjdebatten.

In demokrati, Europa, islamisering, lag & rätt on 14 augusti, 2010 at 00:14

Det debatteras burka-förbud och nikab-förbud och det snackas om kvinnoförtryck och om rätten att själv välja vilka kläder man ska ha på sig. Vad alla tycks glömma är att kvinnor i huckle är ett uttryck för islams strävan efter herravälde. En politisk uniform.

Kvinnor i islamiskt huckle är en politisk gestaltning, precis som 30-talets uniformerade SA-busar på Tysklands gator var. Hucklena markerar närvaro och makt; ju fler man ser desto större och mäktigare tycks rörelsen vara. Det har ingenting med religion eller kvinnoförtryck att skaffa. Meningen är att vi ska lägga märke till dem på gator och torg. Och bli imponerade och skrämda av hur många de är; hur självsäkert och hånfullt de uppträder. Dessa kvinnor bär på ett tydligt budskap. Genom sin blotta närvaro säger de:

”Jag hatar dig och hela ditt kuffar-samhälle, jag spottar på din demokrati och dina så kallade mänskliga rättigheter och jag kommer aldrig att lyfta ett finger för att bidra med annat än fler muslimska barn ända tills vi har kuvat dig och hela ditt land. Och då, dhimmi, ska du visa mig respekt, annars…”

Vi måste lyssna på det budskap som trycks upp i ansiktet på oss som ett skitigt långfinger. Lyssna och förstå vart utvecklingen i Sverige och resten av Europa leder oss. Om vi inte lyssnar på deras budskap och agerar därefter betyder det slutet för den västerländska civilisationen; ja för mänsklig civilisation över huvud taget. Islam representerar inget annat än det yttersta mörkret, en hukande medeltid av hängningar, stympningar, och godtyckligt rättsmissbruk. En tid där en kvinnas liv är värt hälften av en mans; där en man inte bara tillåts, utan uppmanas, att prygla sin hustru om hon misshagar honom. En tid där en muslim ostraffat kan slå ihjäl en icke-muslim, eftersom ett kuffar-liv är ännu mindre värt än en kvinnas. En tid där du lever som dhimmi i en muslimsk stat under sharia.

Vill du leva ett sådant liv?
Du kan säga nej den 19 september.

  1. Precis så, Verkligheten!

    Min känsla när jag för länge sedan – kanske i början av 1990-talet – vände runt hörnet in på en Malmögata och …

    Jag var på väg till mitt jobb några kvarter hemifrån och tog den närmaste och vanliga vägen. När jag rundat hushörnet till höger såg jag längre bort på trottoaren en grupp svartklädda varelser fladdra i den lätta vinden. En svart hand grep om mitt hjärta. Inifrån hörde jag bara ropet: Nej, nej, nej!

    Jag vände till vänster och fortsatte över till den andra trottoaren – och jag förstod vad som höll på att hända. Och det är nu det händer. Med de maktfullkomligas goda minne. Sedan det skräckinjagande första mötet har jag sett flera svarta spöken på våra gator och förstått att det är en mycket mörk tid vi kommit in i.

    Behöver jag tala om att jag letar efter en ljusare plats på jorden där jag kan sluta mina dagar … i frid. Men finns den?

    Först ska jag naturligtvis göra vad jag kan för att hindra den här utvecklingen, men vad kan en enda motståndskvinna göra? Bara sitt bästa. Som alla andra gör sitt bästa …

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: