Red.

Iran och atombomben – varför gör vi ingenting?

In Europa, försvar, Internationellt, Iran, kärnvapen on 26 augusti, 2010 at 16:04

Det muslimska Iran som lovat dyrt och heligt att utplåna Israel från kartan fortsätter att arbeta sig fram till en egen atombomb. Nyligen provsköts missilerna i systemet som ska kunna leverera bomben till Tel Aviv. Häromdagen visade man upp en slags kryssningsmissil som man kallar ”dödsambassadören” och fick dessutom hjälp av Ryssland att starta sin första kärnreaktor. I USA bedömer man att bomben nu är ett år borta. Frågan är då – varför gör vi ingenting?

Att de iranska ledarna skulle göra sitt yttersta för att hålla sina löften till den muslimska världen och verkligen en gång för alla göra upp räkningen med arvfienden Israel, eller i varje fall försöka utplåna en större israelisk stad, tycker jag känns som en möjlig utveckling. Mullorna har investerat alldeles för mycket pengar och prestige i atomprogrammet för att låta allting stå och rosta i öknen. Dessutom skulle en sådan attack höja Irans prestige gentemot Saudiarabien på ett högst påtagligt sätt. Nej, attacken kommer när mullorna känner sig redo, det törs jag sätta en hundring på.

Kan nå Israel och Europa.
Beroende på var Iran väljer att lägga sina uppskjutningsramper så är det mellan 1.300 och 1.600 km fågelvägen mellan Iran och Israel. Från nordvästra Iran till Tyskland är det knappt 4.000 km, till England 5.000 och till Sverige drygt 4.000 om man ska tro Google Earth. Iran har enligt egna källor Shehab-3-missiler som har en räckvidd på 2.000 km, vilket betyder att de kan nå såväl Israel som sydöstra Europa, t ex Grekland. Enligt rapporter i flera tyska tidningar nyligen, har Iran också skaffat sig ett dussin BM-25 missiler som har en räckvidd på 3.000 km, vilka kan nå mål i Västeuropa, inklusive Tyskland. Då ligger också Schweiz med den beramade minaretomröstningen illa till.

Varför gör vi ingenting?
Så vad gör vi då, nu när vi kanske har ett år på oss innan bomberna är färdiga? Vad gör USA som i alla fall tidigare varit Israels goda vän och beskyddare? Vad gör Storbritannien som mycket väl kan bli nästa mål? Vad gör Frankrike vars södra delar ligger på mindre än 4.000 km avstånd från nordvästra Iran? Svaret är – ingenting. Att USA under Barack Hussein Obama knuffar den judiska staten åt sidan och hellre förbättrar relationerna med den muslimska världen är kanske inte att undra över. Men att Europa och EU, som snart kan ligga darrande under det damoklessvärd som de iranska kärnvapnen kommer att utgöra, inte har större självbevarelsedrift är mer förvånande. Kanske är man rädda för att bli kallade ”rasister” eller ”islamofober”.

Inget att förlora.
Vad gör då Israel, vars stora städer kanske bara är ett år från att förvandlas till vår tids Hiroshima och Nagasaki? Svaret är – det vet vi inte. Men om Israel har att välja på att sitta stilla och bli utplånade eller genomföra ett anfall för att försvara sin stat så skulle i alla fall jag gissa på att den israeliska regeringen, trots sina interna motsättningar, väljer att försöka ett preventivt anfall mot Irans kärnanläggningar. Israel har med största sannolikhet egna kärnvapen, men Israel har också något som är ännu farligare. Israel har inget att förlora.

Mutual assured destruction.
Det som räddade oss från kärnvapenkrig under det kalla kriget var att både USA och Sovjetunionen hade så stor nukleär kapacitet och så mycket landyta att de med trovärdighet kunde hota varandra med ett oundvikligt andraslag och garanterad ömsesidig förstörelse – eller ”mutual assured destruction” som det hette. Plus att båda parterna lyckades få den andra att tro att man verkligen hade viljan att släppa lös det nukleära helvetet om det kom så långt. Avskräckning genom trovärdighet, alltså. Vissa källor påstår nu att USA försöker utöva starka påtryckningar på Israel att avstå från ett preventivt anfall mot Iran, mot att USA skulle inkludera Israel under sitt eget kärnvapenparaply och eventuellt även förse Israel med atomdrivna och kärnvapenbestyckade ubåtar. Sådana ubåtar, dolda och väntande i exempelvis Indiska Oceanen skulle ge Israel en garanterad andraslagskapacitet vid ett iranskt angrepp.

Avskräckning kräver trovärdighet.
Problemet med detta är att trovärdigheten för ett sådant andraslag inte är särdeles stor. Israel upptar så liten yta att ett andraslag skulle vare mer eller mindre meningslöst. Om ett andraslag skulle bli aktuellt, så skulle redan så stor del av Israels befolkning vara döda eller skadade och mycket av Israel yta vara obeboelig, att det knappast skulle vara meningsfullt annat än som ren hämnd. Att Israel skulle besitta en sådan andraslagskapacitet skulle dock möjligen inte avskräcka Iran som har en mycket större landyta, gott om folk och dessutom en önskan att få bli muslimska martyrer. Att USA skulle leva upp till sitt löfte vid ett iranskt atomangepp på Israel har också låg trovärdighet. Om den judiska staten redan skulle vara praktiskt taget utplånad, är det svårt att se att USA skulle ha det politiska modet att angripa Iran. Det internationella politiska och diplomatiska trycket på USA skulle med största sannolikhet bli alldeles för stort för att Obama-administrationen skulle våga utmana den muslimska världen genom att i ett sådant läge använda kärnvapen mot Iran.

Löften utan värde.
Min slutsats är alltså att USAs eventuella löften om beskydd av Israel inte har något egentligt värde eftersom trovärdigheten för att USA verkligen skulle använda kärnvapen mot Iran när Israel redan ligger i ruiner är så låg att det kanske inte skulle avskräcka Iran från att anfalla. Att ge Israel en andraslagskapacitet är en klen tröst för Israel eftersom landet vid det laget inte längre skulle ha något nämnvärt kvar att försvara. En israelisk andraslagskapacitet har också troligen låg avskräckningseffekt på Iran eftersom de iranska ledarna mycket väl kan komma fram till att man kan absorbera och överleva ett israeliskt andraslag även om det sker med kärnvapen, men att Israel inte kan överleva ett kraftfullt förstaslag.

Förstöra Irans kärnvapen.
Det enda meningsfulla i den här situationen blir då, hur hemskt det än kan låta, ett kraftfullt angrepp mot Iran för att i grunden förstöra landets nukleära kapacitet för överskådlig tid. Detta förstaslag bör genomföras gemensamt av de länder som hotas av de iranska kärnvapnen, dvs de europeiska länderna med de västliga kärnvapenmakterna Storbritannien och Frankrike i spetsen. Eventuellt kunde också Ryssland, Kina och Indien se det meningfullt att delta eftersom de iranska missiler som kan nå Västeruropa också hotar dessa länder. Att USA skulle vilja delta är mindre troligt, man hotas ju inte direkt av den iranska nukleära kapaciteten; Iran har ju ännu inte några interkontinentala missiler.

Ryggen mot väggen.
När Iran har sin kärnvapenkapacitet klar kommer vi att finna oss i en situation där vi har ryggen mot väggen och oundvikligen måste välja mellan att  försvara vår frihet och demokrati eller underkasta oss utan strid. Trots de stora offren skulle jag helst se att vi valde att slåss. Vår civilisation är värd att försvara. Vi har kanske ett år på oss att bestämma oss.

”Men om man inte vill slåss för det rätta när man lätt kan vinna utan blodsutgjutelse, och om man inte heller vill slåss när segern är säker och billig, kan man till sist bli tvungen att slåss med alla chanser emot sig och med små utsikter att klara livhanken. Och situationen kan vara ännu värre: man kan bli tvungen att slåss utan något hopp om seger, bara därför att det är bättre att gå under än att leva i slaveri.”
Winston Spencer Churchill

Källor:
”Israel Will Attack Iran by Nov.”
”Iran unveils ‘ambassador of death’ bomber”
”Iran’s Nuclear Plant ‘Safe,’ But Weapon Could be a Year Away”
”Iran kan nå Stockholm…”
”Nya iranska missiler i aktion”
”Irans första kärnkraftverk”

Uppdatering 1
Barack Obama lovade för en tid sedan att hjälpa till att skydda Israel från iranska kärnvapen genom att inkludera landet i skyddszonen under sitt och Natos missilförsvar. Nu efter Natos toppmöte i Portugal har det framkommit lite mer detaljer om hur detta är tänkt att fungera, och det är framför allt två delar i överenskommelsen som verkar oroande. Missilförsvaret är tänkt att baseras på turkiskt territorium och Turkiet har satt hårda villkor för detta. Bland annat har man krävt att missilförsvaret placeras under turkiskt befäl, vilket med hänsyn till Turkiets nära band med mullorna i Iran torde rendera försvarssystemet i princip meningslöst. Det skulle förvåna om en turkisk regering skulle se på ett iranskt kärnvapenanfall på Israel med samma ögon som, låt säga, en amerikansk. Obama’s uttalande efter mötet var också oroande, i alla fall för Israels del. ”För första gången har vi kommit överens om att utveckla ett missilförsvar starkt nog att skydda allt europeiskt Nato-territorium, dess befolkningar samt Förenta Staterna”, rapporteras Obama ha sagt. Att han inte nämnde Israel vid namn känns som dåliga nyheter för landet och dess befolkning. Vid närmare eftertanke känns det som han exkluderade oss också…

Källa
USAs missilförsvar för Israel och Nato placeras under turkiskt befäl

Uppdatering 2 (2012-02-14)
Som du kan läsa i uppdateringen här ovanför så skulle det amerikanska missilförsvaret geografiskt placeras i Turkiet och den turkiska militären skulle få kontrollen. Så har uppenbarligen skett, och om man ska tro Rysslands Röst så infriar nu turkarna till fullo de farhågor vi hade sist genom att göra sitt bästa för att förhindra att Israel får tillgång till den information som samlas in av robotförsvaret.

Källa
Rysslands röst

Uppdatering 3 (2012-02-20)
Jackie Jakubowsky skriver idag ett inlägg om Iran i Dagens Nyheter. Under rubriken ”I apokalypsens återvändsgränd” beskriver han flera av de faktorer bloggen tar upp här ovan. Han har också samlat ett antal intressanta citat från iranska makthavare och andra, som klart beskriver allvaret i situationen. Här är några, men glöm inte att läsa hela artikeln. ”Den iranska regimen har i åratal arbetat på ett kärnenergiprogram och långdistansmissiler. Slutsatsen är entydig: landets ledare är fast beslutna att bygga kärnvapen”. Joschka Fischer, tidigare tysk utrikesminister (DN 2/12 2011). ”I sinom tid kommer den islamiska världen att förfoga över kärnvapen och då hamnar västvärldens strategi i en återvändsgränd, eftersom en enda atombomb är tillräcklig för att utplåna hela Israel”. Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, tidigare iransk president. Det påminner om Europa på trettiotalet. Alla kunde höra vad Hitler sa om judar, tyska territoriella krav och livsrum i sina tal. Alla, utom Winston Churchill, föredrog att inte lyssna. Vi hade chansen att ta Hitler på allvar, men vi struntade i det. Nu har vi chansen att ta de iranska ledarna på allvar. Finns det någon ledare i väst som är beredd att göra det?

Dagens Nyheter. ”I apokalypsens återvändsgränd”

Uppdatering 4 (2012-06-21)
Uppgifterna från Rysslands Röst i februari har visat sig vara korrekta, i alla fall om man ska tro den turkiska webbtidningen Hürriyets engelsspråkiga upplaga. Där förklarar turkiets försvarsminister Ismet Yilmaz i en intervju att Turkiet inte tänker dela information från systemet med länder som inte är medlemmar i Nato. Dit hör naturligtvis Israel. Så här säger Yilmaz enligt Hürriyet Daily News:

“Any data or information produced by this system will only be available to the alliance, as in the case for other alliance systems,” Yilmaz said in an email message sent to the American defense magazine Defense News last week.

Källor:
Hürriyet Daily News
Jihad Watch 

Uppdatering 5 (2012-06-27)
Obama närmar sig Turkiet och fjärmar sig från Israel.

Källa:
Jihad Watch 

  1. […] när USA lovade att inkludera Israel i Natos anti-missil-skydd placerade man kontrollen över detta system hos den turkiska militären. Turkiets […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: