Red.

Svensk minister öppnar för ritualslakt och ny statsreligion.

In invandring, islam, islamisering, judendom, politiker, religion, ritualslakt on 6 december, 2010 at 22:18

Sedan 1 januari 2000 är Svenska Kyrkan inte längre Sveriges statskyrka. Sedan dess finansieras kyrkans verksamhet inte längre med skattemedel, även om medlemmar i Svenska Kyrkan betalar en särskild kyrkoskatt. Men nu, efter 10 år av en någorlunda sekulär stat, verkar det finnas krafter som vill ha en ny statsreligion. Det är dock inte Svenska Kyrkan det gäller det här gången.

I onsdags mötte samfundsminister Stefan Attefall (Kd) för första gången företrädare för ett femtiotal trossamfund, bland annat syriansk-ortodoxa och förstås muslimer. På plats fanns de islamistanstrukna Mahmoud Aldebe och Helena Benaouda. Hittills har det framkommit att Attefall på mötet bland annat lovade att utreda möjligheten att legalisera den plågsamma ritualslakten som den manifesteras i halal- och kosher-slakt.

”När det gäller halal- och kosherslakt tar jag gärna ett samtal med jordbruksministern för att hitta en lösning. Jag tror det är för enkelt att göra detta enbart till en djurrättsfråga.”

Ett häpnadsväckande uttalande, som i princip innebär att ministern menar att djurplågeri ska vara tillåtet bara man kan motivera det med någon sorts religion. Gör tankeexperimentet att byta ut orden ”halal- och kosherslakt” mot ”pälsdjursuppfödning” eller varför inte ”plockning av dun från levande fåglar”.

Attefall tycks i frågan vara påverkad av den folkpartistiske riksdagsmannen och misstänkte krypto-muslimen Fredrik Malms motion från 2007 om att tillåta ritualslakt i Sverige. Malm jämförde den plågsamma kosher- och halalslakten med kokning av kräftor och hummer och med jakten på älg. Han hade till och med mage att antyda att det svenska förbudet mot ritualslakt infördes på grund av inflytande från Nazi-Tyskland. Malm skrev vidare i sin motion:

”Frågan om religiös slakt bör ses i ljuset av religionsfriheten och den fria religionsutövningen, liksom den bör ses i ljuset av djurskydd. Här finns en obalans i dag, eftersom religiös slakt främst betraktas ur djurskyddssynpunkt. Religionsfriheten är lagstadgad i Sverige. Det bör också innebära att religiösa slaktmetoder tillåts i vårt land.”

Efter mötet öppnade Attefall också för att utreda statligt stöd för moské- och kyrkbyggen. Att staten med skattemedel stöder vissa religioner men inte andra kan tolkas som ett religiöst och politiskt ställningstagande från statens sida inför olika religioners existensberättigande. Via Nämnden för statligt stöd till trossamfund spenderar regeringen närmare 40 miljoner av våra skattepengar till stöd för i princip allt utom svenska kyrkan. De tio största bidragsmottagarna 2009 var:

Svenska Missionskyrkan 6.345.000:- plus 626.000:-
Pingströrelsen 6.497.000:- plus 320.000:-
Romersk-katolska kyrkan 4.200.000:- plus 160.000:-
Evangeliska Frikyrkan 2.510.000:- plus 120.000:-
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 2.321.000:- plus 90.000:-
Sveriges Muslimska Förbund 2.030.000:- plus 23.000:-
Förenade islamiska föreningar i Sverige 1.771.000:-
Syriska Ortodoxa Kyrkan 1.703.000:- plus 80.000:-
Svenska Baptistsamfundet 1.563.000:- plus 100.000:-
Serbiska Ortodoxa Kyrkan 1.288.000:-

Förutom det absurda i att slösa bort skattepengar på verksamheter som borde kunna finansiera sig själva om de hade något existensberättigande, tror Attefall att integrationen skulle kunna underlättas om svenska staten byggde moskéer åt muslimerna. Troligen är väl verkligheten den omvända. Tvärtemot vad Attefall tror tycks moskéerna inte fungera som integrationscentraler, utan snarare som indoktrineringslokaler. De muslimska trogna får bland annat under fredagsbönen lära sig att hata oss kuffar (dvs kristna och judar), uppmanas sätta sina barn i muslimska friskolor för att skydda dem mot det svenska, tukta sina kvinnor och ta avstånd från den ogudaktiga demokratin och de otrognas gudsförnekande mänskliga rättigheter. Kort sagt uppmanar imamer och moskéer till självvald segregation för att muslimerna inte ska smittas av det västerländska sättet att leva.

Om staten väljer att bygga lokaler åt vissa religioner, och inte åt andra, är det ett tecken på att svenska staten tagit religiös ställning till vilka religioner som är värda att uppmuntra; att staten håller på att välja sig en ny statsreligion. Och den här gången lutar det åt att det inte blir Svenska Kyrkan.

Källor
Muslimska Friskolan
Politiskt Inkorrekt
Världen Idag
Tidigare inlägg om Fredrik Malm
Nämnden för statligt stöd till trossamfund

  1. […] om Stefan Attefall Attefall igen Mer om Waberi Nyamko Sabuni Jens Orback intervjuad Carin Jämtins utspel Ett muslimskt parti i […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: