Red.

Libyen och Sverige.

In asylpolitik, demokrati, försvar, invandring, mångkultur, politiker on 27 februari, 2011 at 16:47

Läser om Libyen och om hur en del soldater deserterar och ansluter sig till upproret medan andra fortfarande är lojala mot Khaddafi och använder sin skarpa ammunition mot demonstrationerna.

Lite förenklat verkar det som om desertörerna kommer från arméns vanliga värnpliktiga medan de regimlojala till stor del tycks vara legotrupper. Legosoldaterna ska vara inhyrda av Khaddafi för att skydda regimen och honom själv. Han litade uppenbarligen inte helt på sin egen armé och flygvapen. Med rätta, kan man säga, i ljuset av deserteringar och avhopp. Läsningen om Libyen får mig att fundera på likheterna med den svenska försvarsmakten. Jag tänker på hur regimen Reinfeldt med hjälp av röstboskapen i småpartierna lyckats förvandla en trots allt fungerande försvarsorganisation till vad som närmast är ett skämt bestående av en otillräckligt övad milis med omodern och otillräcklig utrustning (Hemvärnet) och en välutrustad liten klick av legotrupper, många med stridserfarenhet från Afghanistan och andra länder.

Var ligger försvarets lojalitet?
Avskaffandet av den allmänna värnplikten, vilket kapade de känslomässiga och moraliska banden mellan försvarsmakten och folket, var enligt min mening ett katastrofalt beslut som lär få ödesdigra konsekvenser. Reformen förstörde i stort sett all trovärdig avskräckande verkan de svenska försvaret hade haft tillsammans med den lilla praktiska försvarsförmåga som fanns kvar efter tidigare nedskärningar. Den konspiratoriskt lagde kan misstänka att det genomfördes därför att Reinfeldt och hans inre klick insett att den förda invandringspolitiken förr eller senare kommer att sluta i civil oro eller rentav inbördeskrig och, likt Khaddafi, i ett sådant läge inte helt kunde lita på var de värnpliktigas lojalitet skulle ligga – hos regimen eller hos folket. Genom reformen skapades ett Hemvärn utan egentlig stridsförmåga och en mot regimen lojal legotrupp. De nyligen skapade legostyrkorna är visserligen väl utrustade och övade, men varken de eller Hemvärnet har kapacitet för att försvara landet mot ett angrepp. De skulle möjligen räcka till för att under några timmar skydda regeringskvarteren och andra utvalda viktiga mål, men inget annat. Krigsmakten är således inte längre till för att försvara Sveriges folk och land mot angrepp, utan snarare organiserad för att försvara den sittande regimen. Mot vem, kan man fråga sig. Jag har mina misstankar.

Militär mot folket?
Det faktum att försvarsmakten lagligt kan sättas in mot svenska folket (man kunde tro att vi skulle lärt oss läxan från Ådalen 1931) är en ledtråd och ytterligare en källa till oro. Legotruppernas lojalitet kan förväntas ligga hos de som betalar ut lönen, inte hos det folk de i alla fall nominellt ska försvara. I händelse av folkliga protester och krav på reformer och demokrati, i likhet med vad som händer i Libyen, skulle man i ett skarpt läge kunna spekulera i att åtminstone delar av Hemvärnet skulle ansluta sig till folket, medan legotrupperna skulle sättas in för att bekämpa dessa.

Protester även i Sverige
Det skulle aldrig hända i Sverige
, säger du. Jag är tyvärr inte lika säker. Situationen i Sverige med regimens ständigt ökande förakt för och utsugning av det egna folket lär förr eller senare även i Sverige komma att utlösa protester. Ett folk som tvingas arbeta under allt sämre villkor och med ständigt höjd pensionsålder, för att agera fodervärdar för ett ständigt ökande antal invandrade som inte kan förmås bidra till sin egen försörjning, kommer att protestera på något sätt.

För mycket att förlora
Jag har nått min gräns, men jag har tyvärr ännu alltför mycket att förlora för att våga riskera den ekonomiska och sociala stigmatisering som blir följden av att i Sverige offentligt komma ut som dissident i invandrings- och mångkulturfrågan. Därför skriver jag det här under mitt nom de guerre, men så ofta jag har tillfälle tar jag upp frågan i privata sammanhang med vänner och bekanta. Mina droppar kommer med tiden att urholka deras stenar, och några har jag med tiden fått att börja söka efter icke statskontrollerad information på nätet, det vet jag.

 

%d bloggare gillar detta: