Red.

Är Fredrik Reinfeldt verkligen helt stabil?

In asylpolitik, demokrati, Fredrik Reinfeldt, invandring, islamisering, mångkultur, politiker, valet 2014 on 6 mars, 2011 at 07:43

Häromdagen noterade jag att Fredrik Reinfeldt uppenbart inte förmått växa in i sin statsministerkostym. Han har flera gånger sedan valet 2010 givit prov på irrationella uttalanden och beslut. Det senaste var den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet.

Särskilt tycks Reinfeldt ha problem med Sverigedemokraterna och Sverigedemokraternas väljare. Han verkar ta deras blotta existens som en personlig förolämpning och är uppenbart sur på svenska folket för att de haft mage att ha synpunkter på importen av mellanösterns befolkningsöverskott och röstat in SD i Riksdagen. Folket, eller i alla fall 339.610 av dem, har svikit den store rorsmannen Reinfeldt och måste nu bestraffas. Det liknar gamla tiders uppfostran av hundvalpar som bajsat på äkta mattan; man gnuggade deras nosar i högen och menade att detta skulle lära dem läxan. Reinfeldt bestraffar nu de som protesterat mot invandringen genom att gnugga deras näsor i ännu mer invandring och en ännu högre nota för försörjningen av dessa invandrare. Och han ser påtagligt nöjd ut när han berättar om det.

Länge trodde jag att jag var den ende som tyckt mig se detta obehagliga drag hos Reinfeldt, men så var det uppenbarligen inte. Idag läser jag, som vanligt på söndagarna, signaturen Julia Cæsars krönika på Snaphanen och kommer till följande stycke:

”Fredrik Reinfeldt har en personlig hang up på Sverigedemokraterna. Han formligen avskyr dem. Att hans borgerliga allians inte fick egen majoritet och att SD kom in i riksdagen i senaste valet är en smälek som han inte tål. Smäleken är så stor att han glömmer att de kom in på grund av det vi brukar kalla demokrati, det vill säga som ett uttryck för folkviljan. Han gör vad som helst för att hindra SD från att få det inflytande som 5,7 procent av väljarna har gett dem. Allra helst vill han radera bort dem ur sin åsyn. För Fredrik Reinfeldt är det följaktligen ett mål som är överordnat alla andra politiska mål att tvåla till Sverigedemokraterna. Det är mycket viktigare än att låta sin politik styras av sunt förnuft och omtanke om Sveriges befolkning. Det är mot den bakgrunden man ska se regeringens överenskommelse med de totalt ansvarsbefriade invandringsextremisterna i miljöpartiet.”

My point exactly. Julia Cæsar kallar Reinfeldts beteende för ”Khaddafisyndromet”, ett utslag av storhetsvansinne och avskärmning från verkligheten. Det är en bra liknelse. Jag skulle kunna föreslå ett par andra. Kim Jong Il’s regim i Nordkorea är den ena. Adolf Hitlers sista dagar i bunkern i Berlin är den andra. I Hitlers fall är det beskrivet av flera källor att han vid flera tillfällen skrek att det tyska folket svikit honom, inte var värdigt hans stora ledarskap och gott kunde gå under eftersom det inte visat sig värdigt.

En statsminister som låter personliga antipatier påverka, eller till och med avgöra, hur han utformar politiken och leder landet är naturligtvis en katastrof för vilken nation som helst. En statsminister som dessutom inte är psykiskt stabil är en än värre olycka. Jag hoppas det visar sig att Fredrik Reinfeldt inte är en sådan person.

Mer läsning:
Tidigare inlägg ”En liten man i för stor kostym”
Julia Cæsar ”Khaddaffisyndromet”

  1. Jag tycker han kan liknas vid Lukashenko. Samma antifolkliga förnekande av verkligheten iaf.

  2. […] Tidigare inlägg: ”En liten man i för stor kostym” Tidigare inlägg: ”Är Fredrik Reinfeldt verkligen helt stabil” Share this:FacebookTwitterStumbleUponRedditE-postLike this:GillaBli först att gilla denna […]

  3. […] Tidigare om Fredrik Reinfeldt Ännu tidigare om Fredrik Reinfeldt Julia Cæsar om Fredrik Reinfeldt Varjager’s blogg […]

  4. […] Är Fredrik Reinfeldt verkligen helt stabil? […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: