Red.

USA, Nato och EU anfaller Libyen.

In demokrati, EU, Internationellt, islam, politiker on 19 mars, 2011 at 20:28

De första franska attackplanen rapporteras för en stund sedan ha angripit och bekämpat Libyskt pansar. EUs, USAs och Natos attack på ett det självständiga Libyen har alltså börjat. Kan det vara oljan som lockar?

Jag är ingen vän av Muammar Khaddafi, men detta är närmast ofattbart. Det var inte länge sedan Libyen och Khaddafi var högt uppskattade och ärade medlemmar av FNs råd för mänskliga rättigheter. Alla älskade denne man; FN kysste hans fötter och han inbjöds till USA och Italien på pampiga statsbesök. EU betraktade Khaddafi och Libyen som sitt främsta stöd i Afrika och ville betala ut 5 miljarder Euro och skänka patrullbåtar och stridsfordon för att han skulle sätta en broms på den strida migrantvågen från sub-sahara-Afrika.

Ett tredje arabiskt krig
Nu, när FN ser en liten spricka i Khaddafis sköld, anfaller man från alla håll. Agerandet påminner om det beteende hajar visar upp när de känner smaken av blod i vattnet. Att USA och Nato nu är så sugna på ett tredje krig i ett arabland efter misslyckandena i Irak och Afghanistan är ganska förvånande. Det faktum att någon regim, likt Khaddafis, försvarar sig mot ett internt uppror brukar inte locka FN och USA att sätta in trupp på upprorsmännens sida. Det har förekommit massor av uppror och revolutioner sedan FNs bildande. Inga har utlöst samlade attacker från USA, FN och EU på upprorsrörelsens sida. Inte heller brukar en regims förtryck av det egna folket föranleda några tårar hos de som nu påstår sig försvara Libyens folk. Om så vore fallet skulle Nordkorea, och ett dussin andra länder, ha invaderats för länge sedan. Att nu praktiskt taget hela Europa plus USA (Tyskland lär avstå, men de har ju tråkiga erfarenheter av just detta område) träder in i striderna i Libyen på revoltörernas sida måste vara utan motstycke i historien.

Vi lär sakna Khaddafi
Khaddafi och hans regeringslojala styrkor kan förstås inte klara detta i längden, men om USA och EU har tänkt sig att lägga vantarna på Libyens oljetillgångar lär de bli besvikna. Ingen har utsikter att tjäna på detta utom de lokala och regionala islamisterna. Det är dessa som lär ta över när Khaddafi nedkämpats och revoltörerna tror att de har vunnit. Bara för några minuter sedan hörde vi återigen ropen ”allahu akbar” eka från TV-rutan. Islamisternas kommande regim lär stödd av Libyens stora oljeinkomster sannolikt bli hundra gånger värre än Khaddafis. Både för oss och för Libyens folk. Vi lär bittert att få ångra detta. En dag kommer vi att sakna Khaddafi.

Annonser
%d bloggare gillar detta: