Red.

Det handlar om vår överlevnad.

In asylpolitik, försvar, invandring, islamisering, mångkultur, medlöpare, parallellkultur, politiker on 10 maj, 2011 at 09:43

Idag på morgonen läser jag ett tänkvärt inlägg på bloggen Sverige Idag. Uppenbarligen såg skribenten och jag samma program på tv i går kväll. En film om den utrotningshotade och nu kanske räddade nyazeeländska ugglepapegojan, Kakapon, presenterad av Stephen Fry. Sverige Idag insåg under filmen att det finns en parallell mellan papegojorna på Nya Zeeland och det svenska folket. Jag måste ha varit trött som inte såg det själv, men det gjorde jag inte.

Så här ligger det till. Ugglepapegojorna har i årtusenden levat utan att hotas av några fiender. De har efterhand förlorat förmågan att flyga, och god tillgång till föda har också med åren gjort dem tämligen feta. Så vad händer med en fet och fin marklevande fågel när den plötsligt en dag får sällskap av vesslor och råttor och vildkatter? Jo, de blir mat åt dessa vesslor, råttor och katter. Efter en tid är fågeln praktist taget utrotad och endast en dyr och mångårig räddningsaktion kan ge den en liten, liten chans att överleva på en isolerad ö rensad från alla rovdjur. Så långt ugglepapegojan.

Nu till människans värld och parallellen till svenska folket. Till skillnad från fåglar så finns det bland människorna få som orkar försöka rädda ett folkslag som inte kan överleva på egen hand. När vi själva nu förlorat flygförmågan och hotas av utplåning, finns det ingen som kan eller ids komma till vår hjälp. Ingen kommer att rensa en ö från rovdjur för vår skull. Ingen kommer att mata oss och pyssla om oss så att våra ungar kan överleva. Vår undergång är resultatet av den naturliga konkurrensen mellan arterna och evolutionen som pågått sedan urminnes tider. Ett folk som förlorat sin självbevarelsedrift och varken törs eller kan kämpa mot inkräktare får anses som en uttorkad kvist på släktträdet. Om ett sådant folk dessutom blivit förhållandevis rikt och välmående kommer andra folk att lockas dit för att ta för sig av de lättplockade rikedomarna. Ett sådant folk kommer att förlora sitt territorium och underkuvas eller utplånas av starkare, mer aggressiva folkslag. Historien har otaliga exempel på detta. Det är naturens ordning, vill jag påstå, och nu råkar det vara vår tur.

Bara genom att göra motstånd kan vi motivera vår plats på Jorden och visa oss själva och andra att vi är värdiga att överleva som folk och nation. Vi har i årtionden förletts att tro att världen numera är rättvis och fin och sjunger ”We skall overcome” tillsammans. Vi har intalats att om vi själva är självuppoffrande och snälla, så kommer världen att visa oss samma vänlighet tillbaka. Inget kan vara mer fel. Världen är samma värld som den alltid varit. Världen är samma värld som ugglepapegojorna en dag fann sig leva i. Världen tillhör dem som kan ta för sig eller försvara sig, så som den alltid gjort.

Frågan blir då; har det svenska folket någon framtid?

Om utvecklingen fortsätter som hittills måste jag säga; ”nej, det tror jag inte vi har”. Om vi kan samla oss till motstånd och försvara vårt folk och land mot både yttre och inre fiender; ”ja, kanske”. Bättre än ”kanske” tror jag inte vi kan hoppas på under några omständigheter. Jag vill sluta med ett favoritcitat från den alltid så välformulerade Winston Churchill. Det handlar om att våga försvara sig och jag tycker det passar väl in på vår situation:

Men om man inte vill slåss för det rätta när man lätt kan vinna utan blodsutgjutelse, och om man inte heller vill slåss när segern är säker och billig, kan man till sist bli tvungen att slåss med alla chanser emot sig och med små utsikter att klara livhanken. Och situationen kan vara ännu värre: man kan bli tvungen att slåss utan något hopp om seger, bara därför att det är bättre att gå under än att leva i slaveri.”
Winston Spencer Churchill

Tack till Sverige Idag för inspiration

%d bloggare gillar detta: