Just när jag trodde att Erik Ullenhag och Alliansen inte kunde sjunka lägre kommer ett nytt bottennapp. I ett utspel i dagens Svenska Dagbladet har han lierat sig med några av landets inflytelserika muslimer för att blanda bort korten runt antisemitism och antiislamism. Det mest tragiska är att en företrädare för den judiska folkgruppen i Sverige förletts att ställa upp som nyttig idiot hos islamförespråkarna.
Av de sju undertecknarna till artikeln, Erik Ullenhag, Bejzat Becirov, Helena Benaouda, Lena Posner-Körösi, Ingrid Lomfors, Lars Dencik och Mohammad Fazlhashemi är tre (eller kanske fyra) muslimer, nämligen Becirov, Benaouda och Fazlhashemi (möjligen också Dencik), Posner-Körösi är ensam jude och de resterande två, Ullenhag och Lomfors, är svenskar. Är det bara jag som misstror en artikel om antisemitism och antiislamism där majoriteten av underteckna är muslimer?
Nu till vad de skriver. Redan från start sätter man den tendensiösa tonen. Så här skriver man redan i det första stycket:
”Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi.”
I stycket drar man en tydlig gräns mellan antisemitism och ”islamofobi” i så måtto att kritik mot islam får en sjukdomsdiagnos, ”fobi”, medan antisemitism i jämförelse presenteras som en frisk reaktion. Att dessutom nämna antisemitism och och ”islamofobi” i samma mening är ett sätt att få alla som är kritiska till islam att också betraktas som antisemiter. Man fortsätter:
”I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet.”
Inte med ett enda ord nämns att attackerna mot synagogan och rabbi Kesselman med största sannolikhet utförts av muslimska aktivister. Man ska istället dra slutsatsen att övergreppen kan skyllas på etniska svenskar. Man relaterar en undersökning gjord av Forum för levande historia, där man hävdar att elever i svenska skolor i viss utsträckning har negativa attityder mot judar och muslimer. Vad man ska tro efter att ha läst detta är att dessa negativa attityder existerar i samma personer; de svenska eleverna. Det ligger nog närmare sanningen att anta att de antisemitiska attityderna finns hos muslimska elever och de antimuslimska kanske hos de svenska.
Vidare i texten:
”I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör.”
Vad man inte nämner här är att dessa övergrepp till hundra procent begicks av muslimer från Rosengård, hetsade och uppbackade av aktivister från yttersta vänstern, AFA, med flera. Demonstranterna mot matchen bar palestinska flaggor, plakat där Israels flagga jämförts med hakkors och man skanderade en ramsa som innehöll orden ”jehud” (jude) och ”Khaybar” (en i muslimsk tradition viktig händelse där Muhammeds armé utplånade ett helt judiskt samhälle – staden Khaybar).
Inte heller missar man chansen att ge en känga till SD. I viss mån är det självförvållat, man får inte släppa ifrån sig twitterinlägg av det slag som vissa SD-profiler gjorde efter det att den muslimske självmordsbombaren utlöst sin laddning på Bryggargatan. Även om ingen var förvånad över attentatet; det var ju bara en tidsfråga innan det skulle ske, är det dumt att göra sådana självmål när man måste veta att hela sjuklövern, åsiktspolisen Expo och hela den autonoma vänstern bara väntar på ett missgrepp.
Mot slutet skriver man följande:
”Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare.”
Av undertecknarna kan bara en person ses vara jude, eller representant för judiska intressen. Det är Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska Centralrådet, som av okunskap eller frivilligt satt sig i mycket dåligt sällskap. Ingen jude med minsta självbevarelsedrift skulle sätta sig i samma båt som Helena Benaouda eller Bejzat Bezirov. Om Judiska Centralrådet är representativt för judarna i Sverige är oss obekant, men efter detta borde hennes ställning vara osäker.
Verkligheten 
Tyvärr kommer det nog att bli inbördeskrig i Sverige om hyckleriet ska fortsätta. Att inte tala klarspråk bäddar för det.
Det vore kanske det bästa. Det skulle rent darwinistiskt avgöra, en gång för alla, vem som har rätt att befolka det territorium vi kallar Sverige.
Vad skall man likna detta spektakel med?
När kejsaren är utan kläder springer några privilegierade narrar fram och dansar en pk-versision av Riverdance i hopp om att folk skall tro på bedrägeriet.
Sen är den där Körösi knappast verken förledd eller okunnig. Hon har tidigare gjort märkliga uttalanden och är i mina ögon en inget annat än judinna med extremistiska ideer i samma anda som musliminnan Benaouda. Snacka om ohelig allians.
Att nämna antisemitism och antiislamism i samma mening är ett sätt att få alla som är kritiska till islam att också betraktas som antisemiter. Inget kunde vara mer fel. De som är mest emot islam brukar samtidigt vara israelvänner. Lena Posner-Körösi var ett nytt namn för mig. Jag känner flera judar, alla är en tillgång för bekantskapskretsen och samhället. Men om nu företrädare för den judiska gruppen i Sverige ställer sig på samma sida som islamisterna gör man de svenska judarna en stor otjänst.