Red.

FNs råd för mänskliga rättigheter är ett skämt.

In demokrati, FN, Internationellt, islamisering, mänskliga rättigheter on 24 maj, 2011 at 13:20

FN:s råd för mänskliga rättigheter – Human Rights Council, HRC – lever inte direkt upp till sitt namn. Rådet har länge varit en tummelplats för några av världens värsta förtryckarregimer. Så även i 2011 års upplaga som valdes nyligen. Bara 21 av rådets 47 medlemsstater, en klar minoritet alltså, kan betraktas som länder där man respekterar mänskliga rättigheter.

Valen till HRC har länge störts av mygel och taktikröstande. Nomineringsprocessen har också ofta satts ur spel genom att de olika regionala nomineringskommittéerna nominerat exakt så många kandidatländer som man har stolar till, och på så vis undvikit att länder ställs mot varandra under omröstningen. Trots att FNs generalförsamling ska ta hänsyn till de olika ländernas hantering av mänskliga rättigheter så röstas varje år in länder som bryter mot dessa.

18 av de 47 länderna i årets HRC tillhör dessutom OIC, Organization of the Islamic Conference, som inte alls ställer upp på FNs deklaration om mänskliga rättigheter, utan har skrivit en egen version som grundar sig på sharia. Den heter Cairo Declaration of Human Rights in Islam, eller Kairodeklarationen. OIC-länderna har också flitigt försökt använda HRC som plattform för att få fram ett fördömande av Israel och ett förbud mot kritik av religion, läs islam.

Att OIC-länderna, som alltså inte stöder FNs deklaration om mänskliga rättigheter, ens tillåts vara med i HRC är en gåta vars svar delvis kan hänföras till politisk korrekthet och delvis till det faktum att islamiska och andra förtryckarregimer är så många och att deras röster i FN är lika mycket värda som de västliga ländernas. (Det här är något som bloggaren anser måste ändras om inte FN helt ska marginaliseras och förlora den legitimitet organisationen ännu har kvar, men det är en annan historia.)

Det HRC som alltså ska sitta till maj 2012 ser ut så här:
Utan asterisk = landet anses fritt
En asterisk * = Landet anses delvis fritt
Två asterisker ** = Landet anses ofritt
(OIC) = Landet är medlem i Organization of the Islamic Conference
Hur ett land kan vara medlem i OIC och samtidigt anses ”fritt” är för bloggaren en gåta, men rankingen är gjord av Freedom House och får stå för dem. Bloggaren hade gjort en annan uppdelning.

Benin (OIC)
Belgien
Botswana
Chile
Costa Rica
Tjeckien
Ungern
Indien
Indonesien (OIC)
Italien
Mauritius
Mexico
Norge
Peru
Polen
Rumänien
Spanien
Schweiz
USA
Uruguay
Österrike

Bangladesh * (OIC)
Burkina Faso * (OIC)
Djibouti * (OIC)
Ecuador *
Guatemala *
Kuwait * (OIC)
Malaysia * (OIC)
Maldiverna *  (OIC)
Moldavien *
Nigeria * (OIC)
Filippinerna *
Senegal *  (OIC)
Uganda *  (OIC)
Thailand *

Angola **
Kamerun ** (OIC)
Kina **
Kongo **
Kuba **
Jordanien ** (OIC)
Kirgisistan ** (OIC)
Libya **  (OIC) (tillfälligt suspenderade)
Mauritanien ** (OIC)
Qatar **  (OIC)
Ryssland **
Saudiarabien **  (OIC) 

Dessa är alltså de länder som ska vara världens främsta försvarare av de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är inte utan att man blir lite mörkrädd.

Human Rights Council
Organization of the Islamic Conference
FNs deklaration om mänskliga rättigheter
Cairo Declaration of Human Rights in Islam

Annonser
  1. Du slår in en öppen dörr. Ingen bryr sig om de här aspekterna av FN. FN är två saker; dels dessa symboliska inrättningar, även generalförsamlingen, etc, som saknar betydelse; dels organisationer som UNHCR, WHO etc, organisationer med ett praktiskt humanitärt syfte, även säkerhetsrådet, som har reell betydelse.

    Fram till 90-talet var halva världen kommunistiska stater, militärdiktaturer, etc, men den fria världen samarbetade inom FN med dessa, pga långsiktiga förhoppningar, på samma sätt sker visst samarbete med de auktoritära muslimska staterna och tex Nordkorea idag, inte av sympati utan pga realpolitiska överväganden.

  2. Dessa realpolitiska överväganden kommer att bli vår död. Östblocket kunde hållas stången inte tack vare FN utan trots FN. De islamiska staterna är inte gamla östblocket. Deras bevekelsegrunder är helt olika. Till och med de värsta sovjetledarna backade från att göra stora delar av sitt land obeboeligt och offra miljoner av sin befolkning i ett kärnvapenutbyte med USA. Saken var inte värd offer i den storleksordningen. Islam lever på ett annat plan, där rationella överväganden får ge vika för religiösa. Saken är värd offer vi inte vill föreställa oss. Islamiska stater kommer, precis som skolgårdens mobbare, att dominera oss så länge skrämda och eftergivna väststater backar undan. Det som räddade oss från kommunismen var att vi kunde göra troligt att vi skulle slåss för att bevara vår frihet. Vi måste göra samma sak klar för islam. Och då kanske FN är en del av problemet istället för en del av lösningen.

  3. Om du lever itron att det är ”realpolitiska överväganden [som] kommer att bli vår död” har jag inte mycket mer att tillägga till den okunnighet/rädsla som karaktäriserar din replik. Till att börja med, försök skilj på islamistiska stater och auktoritära mellanösternstater, som råkar ha islam som religion.

  4. Tyck vad du vill. Realpolitiska överväganden innebär i praktiken nästan alltid undfallenhet inför aggressiva regimer och ideologier. Vi hänvisar till ”realpolitiska överväganden” när vi inte orkar eller vågar stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Realpolitik är att göra det rätta först när man inte har något annat val.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: