Red.

Ett experiment och dess konsekvenser.

In asylpolitik, demokrati, diskriminering, islamisering, kriminalitet, mångkultur, parallellkultur, yttrandefrihet on 10 augusti, 2011 at 21:47

Idén om det multikulturella samhället är att folk av olika etniciteter och kulturer ska leva sida vid sida i fredlig harmoni och ett för alla fruktbart utbyte. Det är en farlig myt, vars konsekvens mycket väl kan bli den västliga civilisationens undergång. Vi har sett skadeverkningarna i många av Europas länder. Flera gånger i Frankrike, återkommande i Sverige och nu senast i London och andra stora brittiska städer. 

Bildena är tagna ur de senaste dagarnas bildflod
från de brittiska kravallerna.

Fröet till sitt eget sönderfall.
Varje multietniskt samhälle tycks inom sig bära på fröet till sitt eget sönderfall. Det splittras helt logiskt och förutsägbart utefter etniska, kulturella och/eller religiöst-politiska linjer. I ett multietniskt samhälle överskuggas intresset för det gemensamma samhällets bästa av de ingående gruppernas jakt på förmåner för egen del. Den tolerans och solidaritet som är utmärkande för etniskt homogena samhällen, och som är en grundförutsättning för en positiv samhällsutveckling, lyser ofta med sin frånvaro i det multietniska samhället. Istället föder multikulturalismen avund, missunnsamhet och lättkränkthet, eftersom förmåner för en grupp ofta upplevs som inskränkningar i övriga gruppers fri- och rättigheter. Det multikulturella samhället kännetecknas, tvärtemot det goda folkhemmet, av kelgrisar och styvbarn.

Ett system ingen vill ha.
I ett multietniskt samhälle kommer någon grupp därför alltid att känna sig orättvist behandlad. Ett multikulturellt samhälle blir också troligen svårt att regera eftersom ingen av de etniska, kulturella eller politisk-religiösa grupperna känner något egentligt ansvar för helheten. De invandrade känner sig ofta diskriminerade av den inhemska befolkningen och mer som en del av sin grupp än som en del av nationen. De infödda känner sig undanträngda i sitt eget land och anser inte sällan att deras regeringar svikit dem genom att ensidigt pracka på dem ett samhällssystem de inte frågat efter och inte vill ha. Det finns då heller ingen egentlig broms för att oroligheter ska kunna utvecklas till något mycket värre. Allt som behövs är att någon av parterna inte längre tycker sig ha något att förlora.

På gränsen till sammanbrott.
Bara i ett samhälle på gränsen till sammanbrott kan det faktum att polisen, vad det verkar, i en eldstrid skjuter ihjäl en yrkesaktiv gangster utnyttjas som ursäkt för nästintill riksomfattande kravaller. Bara i ett samhälle med stora problem kunde det faktum att två undomsligister försökt gömma sig för polisen i en elstation, och därvid råkat avrätta sig själva med starkström, utlösa landsomfattande kravaller och omfattande förstörelse. Bara i ett icke fungerande samhälle kan det faktum att en källarmoské får sitt hyreskontrakt uppsagt utnyttjas som ursäkt att anlägga bränder och kasta sten mot brandkår och polis.

En skjuten gangster är ingen martyr.
I fungerande samhällen skulle inga liknande händelser fått sådana konsekvenser. En skjuten gangster skulle vara en skjuten gangster, inte en etnisk martyr. Två korkade ligister skulle vara två korkade ligister, inte oskyldiga offer för polisens brutalitet. En förening som inte får sitt hyreskontrakt förnyat skulle vara en förening som får söka sig en ny lokal, inte offer för strukturell rasism. Att vi tillåtit etniska minoriteter att anta denna offerroll och att skylla sina egna tillkortakommanden på oss andra är ett problem vi själva skapat och som vi kommer att få leva med ända tills vi gjort klart att de, precis som alla andra, själva får ta konskvenserna av sina handlingar.

Det allra mest otänkbara.
Vad vi ser i England, Frankrike och Sverige är konskvenserna av det misslyckade mångkulturella experimentet. Ska nu vår styrande elit lära sig att mångkulturalismen inte fungerar? Att denna misslyckade idé enbart sår splittring, rädsla och ovilja mellan etniska, kulturella och politisk-religiösa grupper som egentligen inte har något gemensamt? Låter vi splittringen fortsätta, och inget talar för att det finns någon politisk vilja att hejda den, är dess konsekvens fler och gradvis svårare etniska konflikter och till sist, när allt annat är sagt och gjort, det allra mest otänkbara. Låt oss sätta stopp innan det är för sent.

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: