Red.

Play – en obehaglig verklighet på film.

In asylpolitik, dhimmifiering, Fredrik Reinfeldt, invandring, islamisering, kriminalitet, medlöpare, parallellkultur, politiker on 29 november, 2011 at 19:16

Filmregissören Ruben Östlund har skapat en film om hur invandrade ungdomar rånar svenska ungdomar på deras tillhörigheter. Det låter inte särskilt märkvärdigt, men det är subtilare än vad som i förstone framgår. De svarta invandrarpojkarna begår inte stölderna och rånen genom att använda våld och misshandel. De rånar istället genom underförstådda hot och genom att utnyttja de demoraliserade svenskarnas – både vuxna och unga – inlärda undergivenhet och rädsla för att bli kallade rasister.

”Play” är en obehaglig film. Den skildrar en ytterst motbjudande verklighet och beskriver den samtid och framtid som är vår. Alla som skrivit om den tycks vara överens om att den är obehaglig, låt vara ut olika utgångspunkter. Vissa har anklagat regissören för att ogilla svarta människor, andra tycker filmen är rasistisk. En Hynek Pallas skriver i Dagens nyheter att filmen ”fångar svensk rasism”. Johan Hassen Khemiri skriver i sin krönika i DN om 47 skäl varför filmen fick honom att gråta. Ett var att han tyckte den var ”rasistisk”. Ett annat att de fem unga rånarna i filmen var svarta och att två tidningar glömt att tiga om detta. Recensenten Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter nöjer sig med att referera handlingen och återberätta vad andra tyckt om den. Någon egen åsikt annat än att ”den kommer att bli svår att glömma” vågar hon sig inte på.

Flykt från verkligheten.
Denna vilja att fly från den obehagliga verkligheten i vårt land är högst förståelig. För genom de småskaliga rån som filmen visar berättar den samtidigt om den stora stöld av våra gemensamma tillgångar som ständigt pågår och där offren är hela svenska folket. Jag själv tycker att den värld filmen river täcket från är så obehaglig och svår att förlika sig med att jag har svårt att skriva om det. Jag har gått som katten runt het gröt i flera dagar.

Brorsan-tricket.
Inspirationen till Play kommer från ett verkligt fall i Göteborg, där ett gäng invandrarungdomar, möjligen somalier, rånade svenska barn bland annat på deras mobiltelefoner genom att sinnrikt spela upp det så kallade brorsantricket. Genom att hävda att brorsan blivit rånad och ifrågasätta om offrens mobiltelefoner verkligen var deras egna fick rånarna offren att frivilligt lämna ifrån sig sina telefoner. Regissören har säkert inte avsett det, men filmen beskriver tydligt och smärtsamt det stora genom det lilla. Metaforen framstår som i blixtbelysning.

Det lilla rånet – och det stora.
De psykologiska faktorerna bakom det lilla rånet är desamma som bakom det stora rånet. Vår politiska elit kan nu skörda frukterna av sin envetna kampanj för att demoralisera det svenska folket och ta ifrån oss vår självkänsla och stolthet över vår kultur, vårt samhällsbygge och våra förfäders bedrifter och prestationer. ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån,” anser vår statsminister Fredrik Reinfeldt, själv med främmande rötter. ”Utan den öppenhet vi visat för andra människor (…) hade Sverige fortfarande stått och stampat på ett jordgolv….” sade finansminister Anders Borg nyligen i Riksdagen. ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån”, sade näringsminister Maud Olofsson offentligt. Denna samhällsförstörande propaganda har vi fått nerstoppad i halsen i trettio år nu. Det är inte konstigt om det till slut tar skruv, i synnerhet hos våra unga som aldrig hört annat. Utan kultur, stolthet, historia och vilja att stå upp för de värderingar som gjorde Sverige framgångsrikt står vi försvarslösa och vågar inte annat än att lämna över våra tillgångar till de mer självsäkra och aggressiva folkslag som i allt stigande antal befolkar vårt land. Precis som de svenska ungdomarna i filmen.

Invandringspolitikens härdsmälta.
Filmen handlar inte om ungdomar som rånar andra ungdomar. Inte ens om svarta som rånar vita. Eller om att muslimernas barn tar ut jizya av kuffarnas barn. Den handlar om invandringspolitikens totala misslyckande och slutliga härdsmälta. Den handlar om 68-vänsterns och mångkulturalismens framgångsrika utplåning av den svenska självkänslan och den nationella stoltheten och identiteten. Min generation är förmodligen den sista som har något begrepp om hur framgångsrikt och väl fungerande det svenska samhällsbygget en gång var. Våra barn kan beskåda ruinerna. Våra barnbarn får bo i dem.

Eva af Geijerstam – recension i DN
Johan Hassan Khemiri – krönika i DN
Hynek Pallas – krönika i DN
Jizya

  1. Det du tar upp är utomordentligt viktigt i den allmänna debatten och jag håller med dig, våra nya generationer som tror att Sverige skapades när de föddes, vi som har sett ett annat Sverige kan inte vara annat än förtvivlade över 7 klöverns vansinne och just det där att de gör allt för att indoktrinera svenska folket är så smaklöst äckligt att man får mord i sinnet men självbevarelsedriften och det sunda förnuftet säger och tar överhand att inte mörda någon även om rättvisa finns i handlingen.

  2. Ett folk utan historia blir lätt att manipulera och kontrollera. Vi ser det varje dag.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: