Red.

Landet som försvann. Hur kunde vi låta detta ske?

In äldrevård, demokrati, Fredrik Reinfeldt, islamisering, journalister, korruption, lag & rätt, mångkultur, medlöpare, politiker, press, svenska rötter on 4 mars, 2012 at 15:54

Jag brukar läsa Julia Caesars söndagskrönika varje söndag, men idag har det inte kommit någon mail om ny krönika. Därför vill jag påminna om en lite äldre, som jag faktiskt missade när den var ny. Men att den inte är ny betyder inte att den inte är aktuell. Den här texten är lika aktuell som någonsin.

Den här texten, ”Landet som försvann”, speglar Julias farfars och farmors uppväxt som bortlämnade barn i fattigsverige och deras liv som vuxna under Sveriges ekonomiska framgångstid på 50-talet. På många sätt speglar den mina egna förfäders liv i strävan och ryggknäckande hårt arbete för att skapa ett bättre liv för sig själva och ett bättre land för oss alla. Det skär som av knivar i mig när jag påminns om hur det land dessa strävsamma människor byggde upp har slagits i spillror och monterats ner, steg för steg, dag för dag, av de senaste omgångarna regeringar. I synnerhet kanske de två senaste. Jag skulle skämmas om jag mötte min farfar eller mormor idag och tvingades svara på frågan: ”Hur kunde du låta detta ske?”

Här ett par utdrag ur krönikan. Om du har någon skam i kroppen så läser du den. Och skäms du också. Hur kunde vi låta detta ske?

”Målmedvetet och i största samförstånd för de svenska politikerna en politik som systematiskt monterar ner välfärden och för oss tillbaka mot ett nytt Fattigsverige. Ingen kan ta miste på målet, medlen är alltför tydliga. De må ha olika bokstavsbeteckningar, men i det uppenbara hatet mot sitt eget land och befolkning delar de samma falska värdegrund. Med egenintresset och maktlystnaden som främsta drivkrafter sätter de sina egna landsmän i strykklass för att leva upp till en rosa fluffillusion om ‘universell solidaritet’ med alla jordens folk. De skänker bort Sverige till lägstbjudande och skyr inga medel för att tvinga svenskarna att acceptera bedrägeriet, betala plundringen och till på köpet helst se glada ut.”

Slutmeningarna beskriver en verklighet som jag själv upplever mig leva i både dagligen och stundligen. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Hon har satt ord på min egen känsla, min egen sorg och mitt eget raseri. Men räkenskapens dag kommer.

”Själv lever jag i ett försvunnet land. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Under min livstid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet, och det har skett utan folkets tillstånd. Vi blir allt fler som lever i exil i vårt eget land. Hundratusentals är vi som flyr i en tyst och ständigt pågående folkvandring från det mångkulturella samhälle som har tvingats på oss till ett undantagstillstånd i de fickor och oaser som finns kvar, ännu en liten tid. Inom oss bär vi på minnena av ett land där vi kände oss självklart hemma, där vi kunde känna igen oss i människorna runtomkring oss och var trygga i tron att inget ont skulle hända oss. (…) Jag lever i ständig protest och avgrundsdjup sorg över allt som har tagits ifrån mig, från oss alla. Jag rasar över den politiskt korrekta elitens besudlande och vanhedrande av de miljoner människor som byggde Sverige till vad det en gång var. De förbryter sig grovt mot något som inte tillkommer dem. Vi lever i en gigantisk påtvingad lögn. Och en dag kommer den att spricka. Som alla lögner.”

Julia Caesar hos Snaphanen

  1. Jag brukar också alltid läsa hennes krönikor och håller med om att de flesta är lika relevanta som när de skrevs. För att sprida dem vidare har jag översatt en av dem till engelska och den kommer troligen att läggas upp på Cavatus blogg. Om det blir bra gensvar lägger vi nog upp fler

  2. Bra! Gör det. Kanske kan du/ni få ut dem via JihadWatch eller EuropeNews som jag tror har bra läsekrets. Men det där vet ni ju själva.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: