Red.

30 år sedan Falklandskriget. Är Argentina redo för en returmatch?

In FN, Internationellt on 4 april, 2012 at 13:45

Det var i dagarna 30 år sedan Argentinas president (i princip ledare för en militärjunta med fascistiska tendenser) general Leopoldo Galtieri beslöt att göra slag i saken och anfalla och ockupera en liten brittisk ögrupp strax utanför Argentinas kust. Galtieri var pressad av inre missnöje med juntan och behövde en diversion. Han räknade säkert med att Storbritannien inte skulle orka eller våga göra något åt saken. Men han hade inte kalkylerat med Margaret Thatcher.

Argentinarnas gryningsanfall den 2 april 1982 och den inledande ockupationen gick som smort. Den lilla brittiska garnisonen på 80 man från Royal Marines övermannades och resten av befolkningen på ca 1.600 personer hade inte mycket att sätta emot. Men när den inledande chocken lagt sig och tv-bilderna på tillfångatagna brittiska soldater hade sjunkit in bestämde sig Thatcher för att öarna skulle återtas militärt, en uppgift som bl a USA bedömde som omöjlig. Hon gav den brittiska armén, flottan och flygvapnet order att köra bort argentinarna från Falklandsöarna. Det är min personliga gissning att ingen annan än Thatcher skulle ha vågat fatta ett sådant beslut; alla andra samtida brittiska politiker hade troligen givit upp öarna och försökt få en förhandlingslösning.

649 argentinska och 255 brittiska soldater stupade i det korta kriget. 368 av argentinarna
omkom när en brittisk ubåt den 2 maj torpederade den argentinska kryssaren General Belgrano. 

Trots att man inte hade någon som helst planering för ett eventuellt angrepp på Falklandsöarna samlade sig britterna tämligen snabbt och skickade en flottstyrka och 5.000 soldater till Falklandsöarna. Bland fartygen, inalles 127 stycken i olika storlekar, fanns två hangarfartyg, Invincible och Hermes, lastade med 42 Harrier och Sea Harrier-plan. Under den månad det tog för fartygen att komma fram försökte britterna få till förhandlingar, men Galtieri var envis i tron att han satt med alla ässen och vägrade förhandla.

Argentina kunde inte hindra att britterna landsteg men gjorde rejält motstånd,
främst med flyg, och orsakade britterna stora förluster både i folk och
materiel.

Den 21 maj steg brittiska soldater i land i Port San Carlos och började förbereda anfallet mot det argentiska försvaret. Efter förvånansvärt hårda strider, där framförallt det argentinska flyget utmärkte sig och sänkte flera fartyg bl a två jagare, två fregatter och ett transportfartyg med praktiskt taget alla den brittiska styrkans medförda helikoptrar, kapitulerade de Argentinska trupperna den 14 juli.

De argentinska soldaterna var till största delen vanliga värnpliktiga, dåligt utrustade,
utbildade och ledda. Ofta utan varm mat, skydd och varma och torra kläder eroderades deras
stridsvilja snabbt på de kalla och regniga öarna. Officerarna bodde i bekväma rum i Port Stanley.

Även om förlusten i det 74 dagar korta kriget ledde till att militärjuntan störtades, och Argentina har haft en relativt demokratiskt utveckling sedan dess så har kriget aldrig avslutats med någon överenskommelse runt Falklandsöarnas tillhörighet. Innevånarna på Falklandsöarna har fullt brittiskt medborgarskap och har själva valt att förbli brittiska undersåtar. Argentina menar fortfarande att Falklandsöarna (som man kallar Malvinerna) tillhör Argentina och har inte givit upp ambitionerna att ta över territoriet. Den nuvarande regeringen under president Cristina Fernandez de Kirschner (nedan) har på senare tid trappat upp retoriken runt Falklandsfrågan. En möjlig orsak till detta kan vara att man funnit tecken på möjliga stora oljetillgångar i havet utanför ögruppen.

Cristina Fernandez de Kirschner. Det kan knappast råda något tvivel om Argentinas inställning
till vem som borde kontrollera Falklandsöarna.

Den brittiska flottan har skickat ner en modern jagare till farvattnen runt öarna och har en liten flygstyrka (fyra stridsflygplan) på plats. Gissningsvis har man också placerat ut en eller fler ubåtar runt öarna utan att göra någon stor affär av det. I ljuset av Argentinas allt mer irriterade hållning i Falklandsfrågan, plus det faktum att Storbritannien inte längre förfogar över några hangarfartyg, (två nya, HMS Queen Elizabeth och HMS Prince of Wales, kan möjligen vara i tjänst 2016 respektive 2018) skulle man kunna spekulera i att Argentina, lockade av de nyupptäckta möjliga oljerikedomarna, skulle se ett window of opportunity och försöka sig på ett nytt Falklandsäventyr. Precis som för trettio år sedan i hopp om att Britterna inte skulle våga eller ha möjlighet att ställa upp till strid. Och den här gången har britterna ingen Margaret Thatcher. David Cameron har visserligen sagt att det inte kommer att bli några förhandlingar om öarnas status, men skulle Cameron ha samma mod och beslutsamhet som Margaret Thatcher om det blir allvar av? Om Cristina Kirschner hör till dem som tror att Cameron är en papperstiger kan Falklandsborna bereda sig på sin andra utländska ockupation på trettio år.

Dagens Nyheter: ”Trettio år sedan Falklandskriget
Rysslands Röst: ”Brittisk jagare beger sig till Falklandsöarna
Christian Science Monitor: ”…Falklands question to UN
British ships sunk and damaged in the Falklands war
Falkland Islands Information Portal
Queen Elizabeth Class Aircraft Carrier
Storbritannien stoppar export till Argentinas militär
Argentina kallar Falklands sin landsdel

Uppdatering 2012-08-03
Buenos Aires portar brittiska fartyg

Uppdatering 2012-11-05
Tester av nya brittiska hangarfartyg 2017

  1. Så Argentina är redo att bli förnedrade igen?
    Argentina verkar vara ett land med många idioter.

  2. Argentina har på senare tid ägnat sig åt en aggressiv retorik. Storbritannien har i dagsläget inga hangarfartyg. Ett nytt kommer (kanske) 2016, ett andra (kanske) 2018. Kan britterna besvara en ockupation lik den 1982 utan flygstöd? Tveksamt.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: