I våras blev en kvinnlig frisörföretagare i Malmö hotad med advokat och skadestånd av en beslöjad muslima när denna nekats praktikplats med motiveringen att en frisör på salongen självklart inte bär mössa, keps eller annan huvudbonad på jobbet. Frisören kände sig inför hotet om stämning pressad att ingå en förlikning som innebar att hon skulle betala 27.000 kronor plus advokatkostnaderna.
Hot om skadestånd är ett vapen som kränkningsindustrin, inkluderat DO, utvecklat till fulländning. Få små företagare har ekonomiska resurser att betala hundra tusen till folk som anser sig kränkta, mer eller mindre berättigat. Få har också tillgång till, eller råd med, den juridiska expertis som behövs för att föra striden genom rättssystemet. Det här vet DO mycket väl och räknar med att småföretagarna ska vika ner sig och betala genom en förlikning.
Vi har skrivit om ämnet tidigare, men en signerad ledare i Dagens Nyheter idag aktualiserar ämnet och därför vill vi återuppliva ett förslag vi tidigare framfört. Men mer om detta längre ner. Först några rader ur dagens ledare skriven av Hanne Kjöller där hon tar upp problemet med DOs maffiafasoner. Hon skriver bland annat:
”Om man går igenom DO:s ärenden och tittar på vilka som gått till domstol och inte framträder ett tydligt mönster. Motparten i rättsprocesser, där alltså förloraren riskerar att åka på hela rättegångskostnaden och skadestånd, är antingen storföretag som exempelvis Media Markt eller skattefinansierad verksamhet som landsting, kommun, försäkringskassa och arbetsförmedling. Där finns inga kaféägare, restaurangidkare, affärs- eller pensionatsinnehavare. De hittas i stället under fliken för ‘förlikning’. När DO kommer med hela sitt artilleri och riktar det mot en ensamföretagare, som troligen är bättre på att driva företag än rättsprocesser, finns inte mycket annat att göra än att lägga sig platt.”
När historien om frisören i Malmö blev känd, inträffade något lika oväntat som underbart. Flera fria bloggar och webbsidor startade insamlingar för att förhoppningsvis kunna bistå med betalningen av förlikningsbeloppet. Efter en kort tid var förlikningsbeloppet i hamn, då över 28.000 kom in på insamlingskontot. Detta blev något så ovanligt som en fredlig manifestation av äkta spontan och folklig solidaritet, till skillnad från de DDR-liknande solidaritetsmanifestationer som arrangeras och regisseras av överheten genom diverse skattefinansierade organisationer. Hundratals svenskar, kanske tusentals, har frivilligt offrat en del av sina surt förvärvade pengar för att hjälpa en medmänniska som behövde stöd, ekonomiskt och moraliskt. Kanske kan detta exempel leda oss framåt.
Denna yttring av sann folklig solidaritet var mer värd än alla fackeltåg i landet, för den här solidariteten kändes i plånboken hos oss alla som lämnade ett bidrag. Glöm rökfacklor, knallskott och rasslande nycklar, detta var äkta. Tillsammans kunde vi hjälpa en medmänniska som fallit offer för den allt mer fascistoida överheten. Med detta i ryggen har vi nu en möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen och äntligen fredligt kunna slå tillbaka. Låt oss på något sätt försöka permanenta denna solidaritet i form av en insamlingsstiftelse eller liknande, som med tiden kan bli tillräckligt stark för att göra DO och kränkningsindustrin tandlös genom att helt enkelt hålla de drabbade skadeslösa eller hjälpa dem att kunna anlita goda advokater.
Oron för att tvingas betala stora belopp i så kallade skadestånd till de okynnes kränkta är en viktig beståndsdel i överhetens arbete för att hålla det svenska folket på mattan. Jag är säker på att det skulle reta makten till fradga om DO, m fl blev överspelade genom att svenska folket i fredlig protest solidariskt betalade för dem av oss som har olyckan att bli utsedda till måltavlor av kränkningsindustrin.
Enligt Ekonomifakta.se finns det 1.036.787 företag i Sverige. Praktiskt taget samtliga, 1.031.115 stycken, är enmans- micro- eller småföretag med alltifrån inga anställda upp till 49. (Bara 945 är stora med fler än 250 anställda och bara 4.700 medelstora med 50 – 249 anställda). För denna dryga miljon enmans-, micro eller små företag kan ett utdömt skadestånd på 100.000 kronor utgöra skillnaden mellan vinst eller förlust. Om nu hälften av dessa företag skulle kunna förmås att donera 500 kronor till en sådan insamlingsstiftelse skulle stiftelsen redan första året disponera över 250 miljoner kronor.
Man skulle kunna se det som en sorts försäkring och jag är säker på att det vore en protest som skulle svida i skinnet på de höga potentaterna.
Verkligheten 