Red.

Varför skriver jag de här inläggen?

En nation där myndigheter och massmedia presenterar en officiell ”sanning” som medborgarna enkelt kan avslöja som lögn är en nation i kris. En nation där medborgarna upplever att ansvariga politiker och massmedia ljuger om reella problem och sopar missförhållanden under mattan är farligt nära moralisk bankrutt. En sådan nation var den tidigare Sovjetunionen. En sådan nation är dagens Sverige.

I det forna Sovjetunionen fanns djupa klyftor mellan de officiella sanningarna och den bistra verkligheten på snart sagt alla samhällets områden. Det kunde vilken medborgare som helst konstatera genom att gå till jobbet, handla matvaror eller försöka få värmen i sin lägenhet reparerad. Enligt den officiella sovjetiska sanningen fungerade allt på bästa sätt i arbetarnas paradis. I verkligheten var det bara tillverkningen av vodka och stridsvagnar som fungerade något så när felfritt.

Invandringens officiella respektive verkliga sida.
I Sverige hittar man den stora klyftan mellan den officiella ”sanningen” och den av medborgarna upplevda verkligheten i hanteringen av invandringsproblemet. Jo, invandringen är faktiskt ett problem – i verkligheten det allvarligaste som Sverige som nation ställts inför sedan vi förlorade den östra rikshalvan till Ryssland 1809. Det handlar dessutom nästan undantagslöst om den muslimska invandringen och det handlar till syvende og sidst om Sveriges överlevnad som nation. Och det allvarligaste är att den politiska eliten och media vägrar att inse att det finns reella problem som måste lösas, i synnerhet hanteringen av migranter från länder utanför Europa.

Enligt den officiella ”sanningen” integreras migranter väl i vårt samhälle; de får arbete och utgör en värdefull tillgång för nationen. I verkligheten gäller detta i stort sett enbart invandrare från kulturnära områden; från Norden, Europa, Amerika och Fjärran Östern. I övrigt fungerar i princip ingenting. Muslimska migranter integreras praktiskt taget inte alls, det ser mullor och imamer till.

I verkligheten trängs socialbidragsberoende migrantfamiljer i allt mer avskärmade ghetton som Rosengård, Ronna, Hammarkullen, Landskrona och många, många fler. I verkligheten växer migranternas barn i andra (och snart tredje) generationen upp utan nämnvärda språkkunskaper, varken i svenska eller sitt eget språk. De har inte begripit särskilt mycket av skolan, och de har litet hopp om att någonsin kunna få ett arbete som betalar sig bättre än socialbidraget eller gängkriminalitet. För var i dagens högteknologiska kunskapssamhälle ska det finnas plats för unga analfabeter med djupa mindervärdeskomplex och dålig impulskontroll, unga som aldrig fått lära sig umgås med andra än sina jämnåriga?

Läsa mellan raderna.
Att det förhåller sig på det här viset kan vem som helst konstatera om man, likt de med tiden ytterst listiga forna sovjetmedborgarna, lärt sig konsten att läsa mellan raderna i den korrupta och partikontrollerade pressen. Eller som befunnit sig ute i den djupt tragiska verkligheten på platser som drabbats av stor migration, som till exempel Malmö, Landskrona, Göteborg, Södertälje, Stockholm eller snart sagt varenda ort i landet som lockats att skapa migrantförläggningar med löften om statliga bidrag.

En annan källa till sann information är de samtal som förs man och man emellan, där självupplevda händelser och erfarenheter förs vidare till pålitliga personer med alla relevanta detaljer. Likheten med den sovjetiska muntliga traditionen och de lika hemliga som mödosamt handkopierade nyhetsbrev, samizdat, som cirkulerade underjordiskt i Sovjetunionen är slående.

Men till skillnad från det forna Sovjet kan idag internet utgöra ytterligare en fristad där information om de verkliga förhållandena kan exponeras och debatteras. Problemet här är ofta bristande dokumentation tillsammans med den ofta mycket låga nivån på diskussionerna.

Problemen sopas under mattan.
I likhet med vad som skedde i det forna Sovjetunionen, sopas problemen under mattan av de ansvariga myndigheterna och de folkliga företrädare som vi trott skulle ta tillvara våra intressen. Man vill helt enkelt inte låtsas om att det finns några som helst problem med migrationen. För de berörda myndigheternas del är anledningen förståelig, eftersom de blivit beroende av migrantindustrin för sin blotta existens. I USA talade president Eisenhower om det ”militär-industriella komplexet” som ett farligt maktcentrum och ett potentiellt hot mot demokratin. I Sverige kan vi med fog tala om ett ”migrant-industriellt komplex” av myndigheter, institutioner och privatpersoner som blivit beroende av det strida penningflödet inom migrantbranschen.

För våra folkvaldas del finns inga sådana ursäkter. Kanske vet man innerst inne att politiken gått över styr, kanske diskuteras det i hemliga möten, men ingen vågar offentligt yttra sig om problemet, än mindre tag tag i det. Kanske saknar man idéer till möjliga utvägar. Kanske har man givit upp. I vilket fall lär folkets dom över dessa bli hård.

Massmedia går fot.
Massmedia går lydigt vid fot och skyggar från att rapportera om händelser som skulle störa den officiella sanningen, eller döljer aktivt fakta så att de verkliga förhållandena inte blir uppenbara om man inte tränat på Orwellskt dubbelspråk. Bilder på afrikanska brottslingar vitpixlas, och kriminella migranter kallas ”svenskar” i de media som vi en gång litade på. Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att tiotals eller hundratals svenskar skulle låta sig rekryteras till krigstjänst i Somalia likt dem som en gång lät sig lockas av Hitlers Waffen-SS till tjänst på östfronten. Men till skillnad från de svenska frivilliga i Waffen-SS är de Somalia-frivilliga naturligtvis inte svenskar utan somalier som fått asyl och försörjning i Sverige. I dag får vi gå till utländska media för att få reda på verkligheten om dessa ”svenskar”. Enstaka rapporter som speglar den sanna verkligheten utlöser också genast en storm av politiskt korrekt kritik och rapportören stigmatiseras snabbt som ondskefull främlingsfientlig rasistnazist och ”islamofob”.

Ingen lösning utan verklig sanning.
Problemet med migranterna, och i synnerhet med de muslimska migranterna, kan inte komma en millimeter närmare en lösning så länge våra ansvariga företrädare inte vågar erkänna att det faktiskt finns ett problem. Precis som alkoholisten måste våra politiker tvingas till sjukdomsinsikt innan man kan börja resan mot ett bättre liv. Så länge detta inte sker, och så länge massmedia fortsätter att gå i maktens ledband, är vår enda källa till verklig information den vi förmedlar till varandra. Låt oss därför strunta i de politiskt korrekta medierna och istället förmedla verklighetens bistra budskap man och man emellan. Sanningen ska segra.

Välkommen till Verkligheten.

PS. Jag har fått påpekat att jag inte håller mig till ämnet. Det har sagts att jag ibland gör annat än att beskriva hur svenska media ljuger, förskönar eller förtiger fakta om dessa inte passar idén om välsignelserna med det mångkulturella samhället. När jag ser tillbaka på mina inlägg kan jag i vissa fall se att kritikerna har delvis rätt. Vad har till exempel USAs, Natos och EUs anfall på Libyen med den svenska pressens förljugenhet att skaffa? Eller mina funderingar kring ett eventuellt muslimskt politiskt parti i Sverige? Eller listan över svenska ”utanförskapsområden”? Och så vidare. Kanske inget direkt, men indirekt tycker jag att de kommentarer, artiklar eller granskningar jag skrivit är sådana som den svenska pressen borde ha skrivit själva.

Är jag den enda som exempelvis tycker att det rimmar illa att EU, USA och FN går till samlat militärt angrepp på Libyen men låter Nordkorea, Iran, Saudiarabien, Bahrein och hundra andra länder vara i fred? Om det nu är så att den verkliga anledningen är att det libyska folket blir förtryckta? Är det bara jag som tycker det skulle vara intressant att visa att Sverige har nästan 200 förlorade områden förutom Rosengård, Bergsjön och Hovsjö? Är det bara jag som sett ett möjligt muslimskt politiskt parti som ett intressant reportageuppslag? Jag skulle säga ”troligen inte” men jag skulle också lägga till ”men ingen vill få problem på jobbet.” Det, mina vänner, är så långt yttrandefriheten kan utsträckas i dagens Sverige. Det är också anledningen till att jag skriver mina inlägg under mitt nom de plumeDS.

  1. Får jag lov att komplimentera för en ytterst välformulerad och sanningsenlig programförklaring!

  2. Tack för de vänliga orden. Jag har funderat på detta ett tag innan jag tog mig i kragen och skrev ner det. /Red.

  3. Alldeles utmärkt sammanfattat! Fortsätta så!

  4. Tack, Maja Dacke. ”On résiste à l’invasion des armées; on ne résiste pas à l’invasion des idées.” Victor Hugo.

  5. Stort tack för denna text, som så väl omfattar den rådande problematiken. Problemet är att ju mer vi vanliga människor påpekar missförhållandena, desto mer förnekar myndigheterna förhållandena. De har liksom kört fast på ett spår, likt en grammofonskiva som hakat upp sig.

    Myndigheternas sätt att projicera bort sina egna bekymmer som de ställt till med är att alltid kalla den rasist, som påtalar missförhållandena. På så sätt lägger man över skulden på sanningssägarna istället för att erkänna att de är de själva, de folkvalda politikerna och deras medlöpare, som faktiskt är roten till hela problematiken.

    De har alltså mage att skylla ifrån sig, fast de sitter på den högsta makten, de har mage att sopa problemet under mattan utan att vidta några som helst åtgärder. Istället låter man immigrationen slå nya rekord varje år. Man försöker bota sjukdomen med mer av det sjuka på grund av denna ofullkomlighet att se ”grandet i sitt eget öga”, som det står i Bibeln.

    Som grädde på moste fjärmar de sig från sina väljare, framkom det häromdagen i en undersökning gjort av föreningen Grävande journalister. DE VILL INTE MÖTA OSS VÄLJARE! De klarar inte av längre att höra sanningen. De fixar inte att ta debatten. De förfasar sig samtidigt att ”dissidenterna” verkar ha intagit Internet som sin högborg (en annan debatt häromveckan).

    Man kan sammafatta det sålunda: i verkliga livet har vi invandringsproblematiken, som de skyggar för. På Internet är det kontroll-, registrerings- och övervakningssamhället, som de inte riktigt kan stå till svars för.

    Jag följer din välskrivna blogg.

  6. Likheterna med sovjetregimen blir bara större ju längre tiden går. Jag fruktar att vi styrs av en elit av vänskapskorrumperade människor vars maktpositioner mer eller mindre går i arv. Likt de gamla sovjetkoryféerna saknar vår maktelit också förmåga att tänka i andra banor än de sedan länge cementerade. Doktrinen betyder allt, och man bryr sig inte om ifall den fungerar eller ej. Endera friserar man statistiken så att siffrorna ser bra ut, eller så struntar man helt enkelt i att mäta.

    Att uttrycka åsikter som avvek från den rådande linjen farligt då och det är inte ofarligt nu heller. Även i Sverige kan man bli kastad i fängelse, förlora jobbet eller bli utesluten ur facket på grund av att man uttryckt misshagliga synpunkter på den rådande ordningen. Medlöpare och informatörer finns överallt och det är svårt att veta vem man kan lita på.

    Skillnaden, och det är den som ger mig hopp, ligger i att dagens svenska dissidenter har mycket bättre möjligheter att kommunicera med varandra. Vår samizdat heter internet och det är naturligt att nätet blivit vårt forum; alla andra medier och kanaler är ju politiskt kontrollerade och stängda för oss.

  7. Kommenterar denna utmärkta text än en gång, denna gång med en länk som visar islams rätta ansikte (än en gång):

    http://petterssons.bloggsida.se/politik/islam-betyder-underkastelse-kommentar-fran-gastskribent

    Nu lägger jag till denna utmärkta blogg i blogglistan på min blogg. Fler måste läsa dina välskrivna texter!

  8. Intyressant. Ytterligare ett bevis för att de riktigt farliga muslimerna inte är de fattiga otvättade massorna; dvs de man oftast skyller på. Nej, det är de utbildade; den övre medelklassen, som frambringar dessa våldsamma barn. De som till synes är etablerade och anpassade. Varning för Sveriges muslimska politiker och moskéledare.

  9. Efter att ha läst ovanstående text kommer jag att ha din blogg som ytterliggare en av mina goda vanor. PURSVENSKEN.

  10. BRA !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  11. Jag kommer lägga upp en länk i vår blogroll. bra jobbat här!

  12. Tack snälla, för att du tar dig tid att skriva.

    Jag uppmanar varje vän att läsa; och att i sin tur uppmana sina vänner att också läsa.

    För varje dag – med varje ny läsare – öppnas nya ögon:

    hos oss som sedan går till en valurna och röstar utifrån verklighet.

    Tack än en gång. Behöver du någonsin ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta är det min absoluta förhoppning, att du förklarar det. Det är allas vårt ansvar att stödja en fortsatt publicering om den sanna verklighet, som vi lever i. Den som media undanhåller.

    Vet skäms! alla s.k. etablerade journalister, som döljer sanningen.

  13. Tack för de orden, de värmde. Mörkret är nära i det land vi trodde var vårt men än så flämtar det små ljus här och var, likt gravlyktor en kall allhelgonanatt. Jag drar kraft från att ljusen tycks ha blivit lite, lite fler på sistone.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: