Red.

Archive for the ‘äldrevård’ Category

6 juni 2014.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, demokratur, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, EU, invandring, islam, islamisering, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, moskébyggen, parallellkultur, politisk korrekthet, valet 2014, yttrandefrihet on 6 juni, 2014 at 14:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och utkomst.

flagga_100606

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen som vanligt kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förstärks min förtvivlan av raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här i princip är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011, den 6 juni 2012 och den 6 juni 2013. Jag har fortfarande inte sett någon egentlig anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre i Sverige sedan dess, snarare tvärtom. Lögnerna till stöd för mångkulturkatastrofen har blivit fler, senast via Sandvikens kommun och revisionsbyrån PwC. Morden, våldtäkterna och rånen ökar hela tiden. Just nu verkar krutröken ligga tätast över Göteborgs muslimska förorter. Sahlgrenska sjukhuset uppdaterar beställningarna på liksäckar. Polisens förmåga att göra sitt jobb och gripa kriminella har sjunkit. Igen. Försvaret, äldrevården, skolan och sjukvården är i fritt fall. Fortfarande. Det enda egentligt nya är att mångkulturen och invandringen fått en prislapp. 250 miljarder. Om året. Pengar i sjön och mer än tre gånger vad vi investerar i Försvaret. Och att en officiell riksdagskandidat för nykommunistiska FI uppmanar till bränning av den svenska flaggan och upplösande av nationalstaten. Inte direkt överraskande, men likafullt obehagligt. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång, i viss mån uppmuntrad av resultatet i EU-valet. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Black dog day.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, bombattentat, dhimmifiering, etnisk korruption, försvar, islamisering, jakt, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, mänskliga rättigheter, mångkultur, media, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, sjukvård, våldtäkter, vårdbolag, yttrandefrihet on 8 maj, 2014 at 11:43

Det är djupt olyckligt och tragiskt för oss svenskar att just Sverige av alla länder skulle utveckla ett eget unikt system för immigration och integration. Ett system som i stort sett enbart lockar till sig tredje världens mest svårintegrerade folkslag med stor eller mycket stor självförsörjningsresistens.

Detta är ett grundläggande systemfel, men det är extra tragiskt att makten och media totalt vägrar inse att det ens finns ett fel i systemet och att man till och med uppträder öppet fientligt gentemot de enstaka människor som dristar sig till att sakligt påpeka saken.

Sverige är på väg neråt i mätningar av välstånd och skolutbildning, försvar och sjukvård medan många u-länder visar stadigt bättre resultat. Vi närmar oss de länder varifrån vi skaffar flest migranter, främst Turkiet, men varken Irak, Afghanistan eller Somalia verkar vara utom räckhåll.

Sverige är inne i en nedåtgående spiral. En berg-och-dal-bana utan berg. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ens se att det finns ett problem, ger jag inte Sverige särskilt många år till som i alla fall nominellt ett i-land. Den enda lösningen, som inte är en lösning utan mer ett sätt att fly undan problemet ännu några år, är att återgå till 1800-talsnivå. Köpa ett vedeldat torp med lite skog och mark, hugga sin ved, skjuta ett rådjur eller en fasan då och då, odla potatis, föda upp höns och får och i största möjliga utsträckning bara överleva sina sista år och skita i allt. Att flytta utomlands skulle kanske vara ett alternativ, men i princip alla världens länder har samma problem och där skulle det nog vara svårare att överleva.

Välkommen till det nya Sverige.

Carema kan byta namn. Men vi glömmer inte.

In äldrevård, Carema, Internationellt, pensionärer, privatiseringar, sjukvård, vårdbolag on 27 augusti, 2013 at 17:24

Idag meddelas att det skandalbelastade vårdbolaget Carema byter namn. Tydligen har alla avslöjade fall av vanvård slutligen fått de amerikanska riskkapitalbolagen KKR (Kohlberg Kravis Roberts & Co) och Triton att tröttna. KKR är baserat i USA och Triton i Jersey. 

carema_nytt_namn

Att byta namn på ett skandalbolag är ett gammalt knep för att försöka putsa upp fasaden. Det är dessutom mycket billigare än att förbättra verksamheten så att man behandlar våra gamla på ett mer människovärdigt och respektfullt sätt. Men det är klart, vad bryr sig Kohlberg, Kravis och Roberts om att svenska åldringar får ligga i nerbajsade blöjor om det kan hjälpa till att få upp vinsten några ören. Här nedan ser du två av farbröderna som kammar in vinsten i form av svenska skattepengar. Var Kohlberg tog vägen framgår inte av KKRs hemsida, men dessa två delar på den yttersta makten i bolaget.

george-r-robertsGeorge R. Roberts

henry-r-kravisHenry R. Kravis

 KKR

Mer om Carema:
Carema gör skillnad… på ”flyktingbarn” och åldriga svenskar
Vi har släppt rovdjuren lösa på våra gamla
Stoppa vanvårdsbolagen
Carema ”vill stå för något nytt”
Inte bara Carema – Attendo kan också
Sexuella övergrepp på äldreboende
Kvinna svalt ihjäl på äldreboende 
Carema betalar mycket för att säga väldigt lite
Att sätta bocken till trädgårdsmästare
Attendo får nej till att ta över Katarinagården
Räddade sin mamma från vanvård på Attendo-boendet Vintertullen
Kvinna svalt ihjäl på Carema-boende
Sexuella övergrepp på Carema-boende
Död kvinna teaterrekvisita på Attendo-boende
Bengt Westerberg-effekten
Lär känna Carema
Döende man sattes framför TVn på Carema-boende
Carema erkänner – i alla fall litegrann
Aftonbladet om vanvård av gamla
Har Moderaterna fått partibidrag av Carema?
Aktuellt i Politiken
Vårdbolagen 1
Vårdbolagen 2
Vårdbolagen 3
Vårdbolagen 4
Vårdbolagen 5
Vårdbolagen 6
Vårdbolagen 7
Vårdbolagen 8
Vårdbolagen 9
Vårdbolagen 10
Borelius’ miljardvinst inget problem för departementet
Caremas nya namn hånas på Twitter

Man ska inte bli gammal och sjuk i Sverige.

In asylpolitik, äldrevård, diskriminering, mänskliga rättigheter, pensionärer, politiker on 15 mars, 2013 at 16:35

”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

Så skriver Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i ett svar till en svensk pensionär tillika Prostatacancerförbundets vice ordförande. Han lider själv av prostatacancer sedan nio år tillbaka, och ända sedan sommaren 2012 har han grubblat på hur myndigheten hade resonerat innan de kommit fram till att inte subventionera läkemedlet Zytiga, som är till för att ge mer tid på slutet till män med prostatacancer som inte längre går att behandla.

Vad TLV säger, även om det inte är rent ut, är att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att subventionera dyr medicin till folk som inte kommer att kunna arbeta efter behandlingen. En sådan attityd till de som faktiskt byggt upp vår välfärd är helt enkelt skrämmande. Vad blir nästa steg på arbetslinjen? Obligatorisk eutanasi vid 67 års ålder? Det vore ett sätt att spara in stora pengar åt samhället.

Låt oss göra ett moraliskt tankeexperiment. Låt oss sätta in citatet ovan i några olika sammanhang och se hur vi känner inför varje bild. Svara sedan på två frågor:

1. För vilken eller vilka utsatta grupper känns det okej att dra in eller vägra subventionera läkemedel med motiveringen att gruppen inte är tillräckligt samhällsekonomiskt lönsam?

2. Hur stor skulle twitter-stormen blivit om TLV’s uttalande hade gällt någon annan utsatt grupp än cancersjuka pensionärer?

Brasklapp: Bilderna är enbart tänkta som illustrationer och är inte avsedda att utmåla någon av grupperna som samhällsekonomiskt olönsam. Ingen av personerna på bilderna har heller något att göra med själva ämnet… ja, utom möjligen personerna på den sista bilden. Inte tjuvkika!

Exempel # 1:

gamla

Exempel # 2:

burka

Exempel # 3:

imamer

Exempel # 4:

somali

Exempel # 5:

uteliggare

Exempel # 6:

handikapp

Exempel # 7:

roma

Exempel # 8:

rullstol

Exempel # 9:

smoking

Exempel # 10:

f&a

Svenska Dagbladet
Sockerbitar till kaffet

Sorgens dag 6 juni 2012.

In antisemitism, asylpolitik, äldrevård, demokrati, dhimmifiering, diskriminering, islamisering, journalister, korruption, kriminalitet, kvinnoförtryck, mänskliga rättigheter, moskébyggen, parallellkultur, politiker, sanning och lögn, valet 2014, våldtäkter, yttrandefrihet on 6 juni, 2012 at 12:35

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010 och den 6 juni 2011. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Är Rådén och Bali verkligen seriösa?

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, äldrevård, desinformation, islamisering, korruption, kriminalitet, parallellkultur, politiker, sanning och lögn, sjukvård, skolan on 23 mars, 2012 at 23:59

Solnamoderaterna Lars Rådén och Hanif Bali har skrivit en bitvis förvirrad debattartikel i Aftonbladet där de kräver att landets samtliga kommuner ska ta sitt ansvar i försörjningen av de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Men artikeln innehåller flera olyckliga inkonsekvenser som förtjänar att uppmärksammas. Plus naturligtvis att Aftonbladet återigen misslyckats med att fånga ett trovärdigt ”flyktingbarn” på bild.

Är detta det bästa som Aftonbladet kan komma med i genren flyktingbarn? Är debattinlägget det bästa Moderaterna kan åstadkomma? 

Rådén & Bali förklarar först att deras Solna ”är en av sex kommuner i landet som ansvarar för att omedelbart ta hand om flyktingbarn när de kommer till Sverige” och att de är ”glada över att få ta emot så många flyktingbarn.” Denna glädje tycks emellertid vara lättflyktig, för den förbyts redan i nästa mening i bekymrade toner när de skriver att det samtidigt är ”ett problem att så många andra kommuner inte vill ta samma ansvar.” Från glädje till problem på mindre än en sekund alltså, och man kan inte låta bli att undra hur det egentligen är ställt i Solna. Är man glada över att berikas med dessa ”barn”, eller är dessa unga muslimska män ett problem?

Rådén & Bali beklagar sig därefter över att på grund av att så få av landets kommuner vill överta ansvaret för de ”barn” som Solna tagit in så blir glädjen, alternativt problemen, i Solna större än önskvärt. Eftersom man svårligen kan få för mycket glädje, varken i livet eller i en kommun, drar vi slutsatsen att det är problemen med ”barnen” som överväger även i den politiskt korrekta värld där Rådén & Bali framsläpar sina liv. Dessutom har så vitt vi förstått en förkrossande majoritet, 240 av 290, av landets kommuner redan skrivit på för att ta emot dessa ”barn”. Att hela verksamheten skulle stå och falla med de återstående 50 känns konstigt.

Rådén & Bali fortsätter sin text med att konstatera att de ungdomshem som ”barnen” förvaras i har en ”negativ inverkan på barnen” och skriver att ”små barn hamnar i ett råare sällskap bland äldre ungdomar”. De erkänner också, möjligen för första gången vad gäller ett par 7-klöverpolitiker, att ”asylsökande av rädsla för avslag inte berättat sanningen om sin ålder.” No shit, Sherlock! Herrarna berättar också att det har förekommit ”incidenter när barnen fått en felaktig medicinsk behandling på grund av att svenska myndigheter haft felaktiga åldersuppgifter”. Vem som har ansvaret för detta undviker man att beröra, men Rådén & Bali föreslår dock att ”åldern för asylsökande [bör] medicinskt fastställas om barnet saknar identitetshandlingar.”

Direkt efter kravet på åldersbestämningar motsäger herrarna Rådén & Bali återigen sig själva genom att kräva att det ska vara obligatoriskt för samtliga kommuner, inte bara de 240 som redan skrivit på, att ta emot ”barnen”. Att ett konsekvent genomförande av de obligatoriska medicinska ålderskontroller man nyss krävt med största sannolikhet skulle reducera antalet ”barn” till ca 10 procent av dagens antal, likt vad som hänt i Norge, är inget man väljer att ta upp. Dessa tio procent skulle säkert med lätthet kunna försörjas i de redan befintliga mottagningskommunerna och de 90 procent av kostnaderna man skulle spara skulle med fördel kunna spenderas på våra gamla och sjuka, eller på att förbättra det svenska skolsystemet. En reduktion av antalet mottagna ”ensamkommande” skulle sannolikt också vara ett hårt slag mot den smugglingsmaffia som idag tjänar grova pengar på att transportera ”ensamkommande flyktingbarn” till den omättliga marknaden i Sverige.

Som avslutning kanske det kan vara på sin plats med en kort presentation av denne Hanif Bali, som av Moderaterna inte bara lyfts upp kommunalt, utan även placerats i Riksdagen, oklart varför. Bali har distinktionen att själv vara ett av de muslimska ”ensamkommande flyktingbarnen”, men det stannar inte där. Hanif Bali har själv berättat att han ensam flydde från Iran till Sverige vid tre års ålder. En i sanning remarkabel prestation för en treåring. I synnerhet som det inte ens då fanns direkt flygförbindelse mellan Sverige och Iran.

Aftonbladet: Tvinga kommunerna ta emot flyktingbarn

”Ensamkommande” och Dublinförordningen.

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, äldrevård, EU, invandring, islamisering on 12 mars, 2012 at 18:51

I dagens Dagens Nyheter, Stockholmsbilagan (sid 1, 4 och 5) bjuds vi på ett stort upplagt reportage med Ali Hussein. Ali är enligt DN ett ”ensamkommande flyktingbarn” på ”15 år” från Afghanistan som nu har fått en fristad hos en fostermamma i stockholmsförorten Vårby. DN har säkert tänkt att artikeln ska få läsarna välvilligt inställda till de tusentals ”barn” som nu trängs på mottagningarna, men DN har nog inte tänkt på att man själva avslöjar fakta som visar att Ali sannolikt inte ens skulle släppts in. 


Huruvida Ali verkligen är ”ensamkommande”, ”flykting” eller ”barn” är väl upp till var och en att bedöma, men vad som framstår som klart är att han är ordentligt berest (se den inringade och förstorade delen av artikeln ovan). På sin väg från det trista livet i Afghanistan till överflödet i Sverige har han passerat Pakistan, Iran, Turkiet, Grekland, Italien, Frankrike, Tyskland och Danmark.

Men vänta nu lite…

Tyskland? Frankrike? Italien? Grekland? Alla dessa är ju länder som skrivit under Dublinförordningen som tillkommit för att hindra personer som Ali att ägna sig åt så kallad asylshopping, där migranter reser runt inom EU tills de hittar det land som för tillfället erbjuder bäst villkor. Även om en person kommit till Sverige och vill söka asyl här, så är det långt ifrån säkert att vi i behöver ta ansvar för hans försörjning. Ett annat EU-land kan ha det ansvaret och då kan han tvingas åka dit istället. Det är alltså ingen mänsklig rättighet att få asyl i Sverige, trots allt som skrivs i pressen. Det är för övrigt ingen mänsklig rättighet att få asyl i något land över huvud taget, bara att få ansöka.

Dublinförordningen ska stoppa asylshopping bland annat i följande fall:

1. Man har rest in i ett annat EU-land innan man kom till Sverige

2. Man har redan fått visum eller uppehållstillstånd av ett annat land som omfattas av Dublinförordningen

3. Man har rest in illegalt i ett land som omfattas av Dublinförordningen

4. Man har redan ansökt om asyl i ett annat land som omfattas av Dublinförordningen

5. Migrantens familj har redan uppehållstillstånd i något annat EU-land

Så även om Ali inte redan fått visum eller uppehållstillstånd, eller ens ansökt, i något annat land, tyder DNs avslöjande uppgifter på att Ali skulle ha skickats ut ur riket redan när han dök upp i Sverige första gången. Om inte annat så på grunden att han skulle ha rest in illegalt i ett land som omfattas av Dublinförordningen. Ali har troligen rest in illegalt i alla de EU-länder han besökt. Om han borde ha skickats till Grekland (första ankomstland) eller till Italien, Frankrike, Tyskland eller Danmark (som gör ålderskontroller på ”barnen”) kan nog bara juristerna avgöra. Vad som förefaller klart för en lekman är emellertid att Ali med största sannolikhet inte har någon som helst anledning att befinna sig i Sverige.

Vi skulle kunna reducera våra migrantkostnader till en bråkdel, och troligen kunna avhjälpa många av de resursproblem som drabbar äldrevården och skolorna, om vi bara följde de lagar och förordningar som finns på plats. Dublinförordningen är inte den enda. Varför vi väljer att se mellan fingrarna med de ”ensamkommande” är ett politiskt ställningstagande som nog aldrig formulerats offentligt inför medborgarna.

Tidigare inlägg om Dublinförordningen
Dagens Nyheter ”Ali, 15, fick ny mamma i Stockholm” (grafiken finns inte med i nätupplagan)

Uppdatering 1
Bloggen Misslyckande har grävt vidare i fallet Ali och tittat på vad Alis fostermamma kan tjäna på att ha Ali och hans landsman boende hos sig. Det är inte några småsummor precis. Om man bara har plats hemma kan det nog vara en ganska god affär att ha ett par-tre ”flyktingbarn” inneboende…

Uppdatering 2
Återigen har bloggen Misslyckande grävt fram intressanta fakta. Den här gången handlar det om huruvida de ”ensamkommande” verkligen är ensamma eller inte. En uppsats vid Stockholms Universitet från 2009 skriven av Marie Hessle visar att verkligheten inte alltid är som den utmålas i media…

Landet som försvann. Hur kunde vi låta detta ske?

In äldrevård, demokrati, Fredrik Reinfeldt, islamisering, journalister, korruption, lag & rätt, mångkultur, medlöpare, politiker, press, svenska rötter on 4 mars, 2012 at 15:54

Jag brukar läsa Julia Caesars söndagskrönika varje söndag, men idag har det inte kommit någon mail om ny krönika. Därför vill jag påminna om en lite äldre, som jag faktiskt missade när den var ny. Men att den inte är ny betyder inte att den inte är aktuell. Den här texten är lika aktuell som någonsin.

Den här texten, ”Landet som försvann”, speglar Julias farfars och farmors uppväxt som bortlämnade barn i fattigsverige och deras liv som vuxna under Sveriges ekonomiska framgångstid på 50-talet. På många sätt speglar den mina egna förfäders liv i strävan och ryggknäckande hårt arbete för att skapa ett bättre liv för sig själva och ett bättre land för oss alla. Det skär som av knivar i mig när jag påminns om hur det land dessa strävsamma människor byggde upp har slagits i spillror och monterats ner, steg för steg, dag för dag, av de senaste omgångarna regeringar. I synnerhet kanske de två senaste. Jag skulle skämmas om jag mötte min farfar eller mormor idag och tvingades svara på frågan: ”Hur kunde du låta detta ske?”

Här ett par utdrag ur krönikan. Om du har någon skam i kroppen så läser du den. Och skäms du också. Hur kunde vi låta detta ske?

”Målmedvetet och i största samförstånd för de svenska politikerna en politik som systematiskt monterar ner välfärden och för oss tillbaka mot ett nytt Fattigsverige. Ingen kan ta miste på målet, medlen är alltför tydliga. De må ha olika bokstavsbeteckningar, men i det uppenbara hatet mot sitt eget land och befolkning delar de samma falska värdegrund. Med egenintresset och maktlystnaden som främsta drivkrafter sätter de sina egna landsmän i strykklass för att leva upp till en rosa fluffillusion om ‘universell solidaritet’ med alla jordens folk. De skänker bort Sverige till lägstbjudande och skyr inga medel för att tvinga svenskarna att acceptera bedrägeriet, betala plundringen och till på köpet helst se glada ut.”

Slutmeningarna beskriver en verklighet som jag själv upplever mig leva i både dagligen och stundligen. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Hon har satt ord på min egen känsla, min egen sorg och mitt eget raseri. Men räkenskapens dag kommer.

”Själv lever jag i ett försvunnet land. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Under min livstid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet, och det har skett utan folkets tillstånd. Vi blir allt fler som lever i exil i vårt eget land. Hundratusentals är vi som flyr i en tyst och ständigt pågående folkvandring från det mångkulturella samhälle som har tvingats på oss till ett undantagstillstånd i de fickor och oaser som finns kvar, ännu en liten tid. Inom oss bär vi på minnena av ett land där vi kände oss självklart hemma, där vi kunde känna igen oss i människorna runtomkring oss och var trygga i tron att inget ont skulle hända oss. (…) Jag lever i ständig protest och avgrundsdjup sorg över allt som har tagits ifrån mig, från oss alla. Jag rasar över den politiskt korrekta elitens besudlande och vanhedrande av de miljoner människor som byggde Sverige till vad det en gång var. De förbryter sig grovt mot något som inte tillkommer dem. Vi lever i en gigantisk påtvingad lögn. Och en dag kommer den att spricka. Som alla lögner.”

Julia Caesar hos Snaphanen

Apropå ”ensamkommande”.

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, äldrevård, diskriminering, Fredrik Reinfeldt, invandring, parallellkultur on 27 februari, 2012 at 15:09

Mopsen’s blog har en intressant uppgift om vad ”ensamkommande” egentligen kostar. Och uppgifterna kommer från tidningen ”Riksdag & Departement”. Mer officiell än så kan nog en tidning inte bli i Sverige. Så här skriver Mopsen:

”Rekord för ensamkommande flyktingbarn?
Tidningen Riksdag & Departement nr 7/2012 upplyser att Riksrevisionen hittat intressanta fakta. I Sigtuna kommun kostar ensamkommande flyktingbarn 15.816 kronor – per person och dygn. Så räknar vi 15.816 kronor x 365 dagar och får fram siffran 5.772.840. FEM MILJONER SJUHUNDRASJUTTIOTVÅTUSEN KRONOR! – för ett enda “flyktingbarn”.”

Så långt Mopsen. Vi kan inte hitta uppgiften på R&D’s hemsida, men vi har ingen anledning att misstro skribenten. Uppgifterna från R&D skänker ju också ett nytt ljus åt neddragningarna i äldrevården och det av Statsminister Fredrik Reinfeldt nyligen framförda önskemålet om att pensionsåldern skulle höjas till 75 år.

Mopsen’s blog
Vårt tidigare inlägg om höjningen av pensionsåldern

Apropå Fredrik Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder.

In asylpolitik, äldrevård, demokrati, EU, infrastruktur, invandring, islamisering, korruption, kriminalitet, medlöpare, parallellkultur, politiker on 7 februari, 2012 at 23:24

Jobba till 75?
Sa du 75, Fredrik!?
När folk är utslitna redan vid 60?
När den politiska eliten drar sig tillbaka vid 50.
Till ett behagligt liv i värmen och ägnar sig åt golf.
Och grillning.
Skulle inte tro det, Fredrik.

Det är inte det att vi inte förstår.
Vi förstår att pengarna inte räcker.
Vi fattar att det kommer in mindre än vad som går ut.
Och att det hållit på så i många år.
Vi begriper att det inte går att hålla på så.
Men vi förstår en annan sak också.
Vi förstår varför pengarna inte räcker.

Vi förstår att det blir dyrt.
Med en miljon extra munnar att mätta.
Så många uppehållstillstånd.
Till så många som aldrig
kommer att kunna förmås göra rätt för sig.
Vi ser dem varje dag, Fredrik.
Men det gör nog inte du.

Ditt utspel är ett slag i ansiktet.
På alla som arbetat och slitit i alla år.
Du ser nog inte dem heller.
Men vi ser dig, Fredrik.
Och vi vet vad du går för.
Vi ser vad du arbetar för.
Och vi glömmer inte.
Eller förlåter.
Tänk på det ikväll när du ska sova, Fredrik.

%d bloggare gillar detta: