Red.

Archive for the ‘bombattentat’ Category

Black dog day.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, bombattentat, dhimmifiering, etnisk korruption, försvar, islamisering, jakt, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, mänskliga rättigheter, mångkultur, media, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, sjukvård, våldtäkter, vårdbolag, yttrandefrihet on 8 maj, 2014 at 11:43

Det är djupt olyckligt och tragiskt för oss svenskar att just Sverige av alla länder skulle utveckla ett eget unikt system för immigration och integration. Ett system som i stort sett enbart lockar till sig tredje världens mest svårintegrerade folkslag med stor eller mycket stor självförsörjningsresistens.

Detta är ett grundläggande systemfel, men det är extra tragiskt att makten och media totalt vägrar inse att det ens finns ett fel i systemet och att man till och med uppträder öppet fientligt gentemot de enstaka människor som dristar sig till att sakligt påpeka saken.

Sverige är på väg neråt i mätningar av välstånd och skolutbildning, försvar och sjukvård medan många u-länder visar stadigt bättre resultat. Vi närmar oss de länder varifrån vi skaffar flest migranter, främst Turkiet, men varken Irak, Afghanistan eller Somalia verkar vara utom räckhåll.

Sverige är inne i en nedåtgående spiral. En berg-och-dal-bana utan berg. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ens se att det finns ett problem, ger jag inte Sverige särskilt många år till som i alla fall nominellt ett i-land. Den enda lösningen, som inte är en lösning utan mer ett sätt att fly undan problemet ännu några år, är att återgå till 1800-talsnivå. Köpa ett vedeldat torp med lite skog och mark, hugga sin ved, skjuta ett rådjur eller en fasan då och då, odla potatis, föda upp höns och får och i största möjliga utsträckning bara överleva sina sista år och skita i allt. Att flytta utomlands skulle kanske vara ett alternativ, men i princip alla världens länder har samma problem och där skulle det nog vara svårare att överleva.

Välkommen till det nya Sverige.

Den här får du inte se i DN.

In bombattentat, Internationellt, Iran, islamisering, journalister, media, parallellkultur, press, sanning och lögn on 27 februari, 2012 at 11:51

Bangkok Post

Al-shabaab blir medlemmar av al-qaida.

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, bombattentat, invandring, islamisering, kriminalitet, mångkultur, parallellkultur, press on 11 februari, 2012 at 20:42

Efter att ha harvat som hang-arounds och prospects i flera år har nu den somaliska terrorgruppen al-shabaab av allt att döma upptagits som fullvärdiga medlemmar i al-qaida. Al-Qaida Somali Chapter, liksom. Det är dåliga nyheter för Somalia och det somaliska folket. Det är också dåliga nyheter för Sverige. I synnerhet Stockholm, Göteborg, Borlänge och Katrineholm som hyser stora grupper somalier.

Att al-shabaab har många anhängare i Sverige tycks det inte råda några tvivel om. Moskéer i Göteborg och Stockholm har predikat deras budskap i flera år. Åtskilliga unga somaliska män har från Sverige rekryterats till tjänst hos terrorgruppen i Somalia. Allvarliga hot mot bland annat Lars Vilks har på video på nätet uttalats på i alla fall hjälpligt begriplig svenska med tydlig göteborgsk intonation.

Så nu har vi alltså al-Qaida väl etablerade på vår egen gård. Eftersom varken polisen eller säpo lyfter ett finger får vi hoppas att quaida-dårarna låter bli att skita där de äter.

Dokument.no
Gudmundson
Long War Journal

PS 1. Det här är naturligtvis lite irrelevant (al-Qaida-krigare syr inte), men vi kan inte undvika att få en mental bild av ett dussin shababbar sittande i skräddarställning i ett tält ivrigt sysselsatta med att sy fast de nya märkena på sina skinnvästar (eller vad shababbarna nu använder i stället för västar). DS.

PS 2. Inte ett ord om detta i gammelmedia. Någon som är förvånad? DS.

Hur media försöker dölja sanningen om islam.

In bombattentat, dhimmifiering, islam, islamisering, media, medlöpare, press, sanning och lögn on 18 november, 2011 at 11:57

En sevärd video om hur självdhimmifierade medier anstränger sig för att skönmåla islam och dölja sanningen om världens farligaste religio-politiska rörelse. Det handlar här om amerikanska ABC, men detsamma gäller överallt där det finns mainstream media. Sverige är inget undantag, vilket vi kunde konstatera häromdagen då vi av Magnus Wennerholm på TV4 fick veta att det var vårt eget fel att Taimur Abdulwahabb försökte döda ett antal av oss med sin bomb på Drottninggatan. (26.07 minuter)

Källa: Hodjanernes blog

Efter Oslo och Utøya.

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, bombattentat, demokrati, FN, Fredrik Reinfeldt, islamisering, mångkultur, Norden, yttrandefrihet on 30 juli, 2011 at 20:44

Det har tagit tid att skriva det här inlägget. Jag skulle kunna skylla på datahaveri och det skulle till och med vara sant. Men det skulle inte vara hela sanningen. Ärligt talat har jag haft svårt att sätta ord till ett våldsdåd av en magnitud som vi aldrig tidigare sett maken till i Norden. Nu, lite mer än en vecka senare och med en färsk hårddisk, kanske det ska gå.

Det verkar vara allmän konsensus att attentatsmannen är identisk med norrmannen Anders Behring Breivik. Jag kommer därför att använda hans namn, trots att han ännu inte är dömd för något brott. Anders Behring Breivik planerade och utförde av allt att döma sina attentat med sådant kallsinne att det är svårt att ta in. I synnerhet de kallblodiga morden på de försvarslösa ungdomarna på Utøya visar prov på en känslokyla och brist på empati som trotsar varje försök till förklaring. Hundratals ungdomar och deras anhöriga kastades på ett par timmar från sin trygga tillvaro in i en skräckvärld utan motstycke. Alla som överlevde massakern på Utøya i fredags kommer att tvingas leva med minnena för all framtid. För de anhöriga till de mördade blir resultatet livslång sorg. Till dem vill vi utsträcka all den medkänsla och sympati vi är mäktiga. Anders Behring Breivik har tagit oskyldiga liv. För det ska han ställas inför rätta. Och om han befinns skyldig ska han dömas och bestraffas. Helst med livstid, om det är möjligt i Norge, för han lär inte vara mindre farlig om 21 år.

Politisk ”feeding frenzy”.
Att mainstream-media inte backat från namns nämnande kan vara intressant att notera eftersom sådan publicering är ett brott mot de publiceringsregler som MSM i alla fall på papperet bekänner sig till. Nu har vi ju tidigare sett hur MSM förhåller sig till namn och bild när det gäller brottsmisstänkta av olika etniciteter, så vi kanske inte ska vara alltför förvånade. Likhet inför lagen, eller i alla fall inför publiceringsreglerna, är inte MSMs bästa gren. Politiskt korrekta media och opinionsbildare på vänsterkanten har dessutom sedan det kom fram att attentatsmannen var etnisk norrman befunnit sig i ett stadium av ”feeding frenzy”. Plötsligt är allt tal om ”bara en ensam förvirrad galning” som ”inte representerar alla” och faran med att ”skuldbelägga hela grupper”, som förekom så ofta efter bomberna i Stockholm i vintras, helt bortglömt. Vänstermedia, dit jag även räknar SvT och TV4 har, hjälpta av åsiktspolisen Expo, istället snubblat på sina egna fötter i ivern att försöka avkräva alla partier, rörelser och personer som Breivik nämnt, ens i förbigående i sitt efterlämnade manifest, ett erkännande om medansvar. Sa jag alla? Det är förstås inte riktigt sant, eftersom folk till vänster på den politiska skalan åtminstone hittills tycks ha varit befriade från sådan uppmärksamhet.

Befrämjar islamisering.
Breivik har sagt sig ha som syfte att stoppa islamiseringen av Norge, Norden och Europa. Ironiskt då, efter alla dessa offer, att Breivik gjort mer för att befrämja islamiseringen av våra länder än alla regeringar de senaste femtio åren sammantaget. Hans avskyvärda handlingar utnyttjas nu inte oväntat av islamiserings- och mångkulturförespråkarna i den politiska och mediala eliten. Syftet verkar vara att för lång tid framöver lägga en stadig munkavle på alla som vågar yttra ett ord av kritik mot islam, islamiseringen av våra länder och våra regeringars oförklarliga eftergiftspolitik. Hjälp har också aviserats från EU i form av hårdare tag mot kritik av islam och en intensifierad jakt på oliktänkande med hjälp av Europol. Det sista lilla hålet i muren ska nu täppas till och tryckkokarens lock skruvas hårdare fast. Vår egen justitieminister har redan aviserat en översyn även av den svenska lagstiftningen. Exakt vad detta kan innebära är än så länge oklart, men det lär inte vara några goda nyheter för landets oliktänkande. Regimen Reinfeldt vill uppenbarligen ta tillfället i akt att införa hårdare tag mot icke önskvärda dissidenter. Apropå Reinfeldt, så visar vår statsminister förresten inte heller denna gång prov på några nämnvärda ledaregenskaper. Jag har skrivit om det förut, och det förtjänar att upprepas; det känns inte som om Fredrik Reinfeldt är riktigt vuxen sin stora uppgift. Han verkar tyvärr sakna förmåga att ta ansvar och leda när det verkligen behövs. I godväder går det ganska bra, men när det börjar blåsa fladdrar kostymen högst betänkligt. Han lär ha varit  en duktig MUF-ordförande. Kanske borde han suttit nöjd på den nivån.

Terror mot sitt eget folk.
Några har också varit förvånade över att Breivik, som verkar vara uttalad motståndare till islamiseringen och det misslyckade mångkulturexperimentet, valde att utsätta sin egen regering och Arbeiderpartiet för terrordåd istället för att angripa någon islamisk institution. Sådana är ju numera gu’vars inte svåra att hitta. Efter att ha tittat på en massa nyhetssändningar de senaste dagarna, både i SvT och TV4, trodde jag för en stund att lägerdeltagarna till övervägande delen bestod av ungdomar med utomnordisk bakgrund och att det kanske var därför Breivik valt ut just detta läger. Jag antog då att SvT och TV4 valt ut intervjupersoner som var representativa för lägerdeltagarna. Men om jag räknat rätt i den nu publicerade listan på offren, så hade endast sju eller åtta av de sextionio mördade ungdomarna utomnordisk bakgrund. Intrycket reportagen skapade var alltså falskt och nog bara ett resultat av vanlig självpåtagen ”affirmative action”. Det kan ha varit så enkelt att Breivik faktiskt upplevde Arbeiderpartiet som förrädare mot det norska folket och ville slå till mot det han såg som partiets framtida ledare oavsett bakgrund.

Har Breivik rätt?
Så till den verkligt känsliga delen av den här texten. Det här stycket kan räcka för att få mig flaggad av Europol, så läs det här först, konstapeln:

JAG STÖDER INTE MORD PÅ OSKYLDIGA MÄNNISKOR ELLER NÅGON ANNAN FORM AV TERRORISM OAVSETT VILKEN IDEOLOGI ELLER RELIGION TERRORISTERNA SÄGER SIG VILJA BEFRÄMJA.

Nu kan vi återgå till själva saken. Anders Behring Breivik hade vad det verkar som första mål att stoppa islamiseringen i Norge. Mot detta har anförts från vänsterhåll att det alls inte försiggår någon islamisering av vare sig Norge eller Sverige, eller Europa för den delen. Bland annat har vänsterjournalisten Lena Sundström uttryckt ilska över att själva ordet ens existerar. Men verkligheten (och nu kommer vänstern helt grundlöst att anklaga mig för att stödja massmord) talar ett annat språk. Våra samhällen har faktiskt genomgått en kraftig islamisering under de senaste 50-60 åren. Några exempel.

– 1930 genomfördes den sista folkräkningen i Sverige där medborgarna fick uppge sin religionstillhörighet. Då uppgav 15 personer att de var muslimer. Idag har vi 500.000 – 700.000 muslimer, kanske fler. Ingen av dessa hade kommit till Sverige och blivit kvar utan regeringens goda vilja. Det är islamisering.

– 1949 fanns det en enda muslimsk församling i Sverige. Idag finns det åtminstone 115. Hur många som får statsbidrag är oklart, kanske alla. Det är islamisering.

– 1976 öppnades den första moskén i Sverige, idag finns det 14 färdiga eller planerade stormoskéer och minst 120 källarskrubbar som används som bönelokaler. Inga av stormoskéerna skulle ha kunnat byggas om inte stat och kommun stött projekten. Det är islamisering.

– 1950 skulle ingen ha förespråkat plågsam ritualslakt, idag praktiseras den helt lagligt. Låt vara tills vidare endast på fjäderfä, men krafter inom regimen Reinfeldt, främst samfundsminister Stefan Attefall (kd), har bland annat låtit undslippa sig följande pärla ”När det gäller halal- och kosherslakt tar jag gärna ett samtal med jordbruksministern för att hitta en lösning. Jag tror det är för enkelt att göra detta enbart till en djurrättsfråga.” Det är islamisering.

– 1950 skulle ingen ha gått med på att servera särskild mat till muslimska elever. Nu är det regel i många skolor och det skulle inte skett om inte skolstyrelsen gått med på det. Det är islamisering.

– 1950 hade vi inte särskilda badtider endast för  muslimska kvinnor i våra skattefinansierade badhus. Idag tillämpas detta på många ställen. Det skulle inte hänt om inte kommunen sagt okej. Det är islamisering.

– 1950 skulle en muslimsk arbetssökande inte fått 60.000 kronor i skadestånd för att han vägrat hälsa på sin eventuellt blivande kvinnliga chef. Idag är det annorlunda. Idag får många muslimer skadestånd för mer eller mindre fiktiva oförätter. Det är islamisering.

– 1950 skulle vi inte tillåtit människor att gå omkring maskerade på gator och torg. Idag anses detta fullt normalt och polisen sitter knäpptyst. Det är islamisering. 

– 1950 skulle ingen som kritiserade regeringens politik, oavsett område, direkt beskrivits som mentalsjuk. Det är regel idag när det gäller kritik av islam och mångkulturkatastrofen. Det är islamisering.

– Det dröjde heller inte ens en vecka efter attentaten i Oslo och på Utøya innan den norska eliten, komplett med biskop, regeringsföreträdare och kronprins, samlades i Oslos moské för att be tillsammans med den muslimska församlingen. Det är islamisering.

Jag fruktar att vi ännu inte sett slutet, och det oroar mig att jag inte kan se något rimligt syfte bakom våra samhällens gradvisa anpassning till islam och nedmonteringen av våra fri- och rättigheter. Det är ju inget vi måste göra, eller tvingats till, det sker ju enbart därför att vår politiska elit vill ha det så. Jag undrar varför.

Vem kan tjäna på detta fruktansvärda?
Vänstern och islamiseringsförespråkarna inom media har vi redan nämnt. De vilar inte på hanen utan kasserar redan in sin vinst varje dag i press och etermedia. Sedan kommer Arbeiderpartiet, som nu översköljs av sympati och välvilja. Med väl utformat spinn och uthållig mediahantering kan sympativågen mycket väl hålla i sig till nästa val som infaller 2013. Om detta lär vi få besked i kommande opinionsundersökningar. Om regeringen Stoltenberg har statsrättslig möjlighet att tidigarelägga valet för att dra maximal nytta av sympativågen får någon statsvetare svara på. Många länder har sådana regler. Därnäst bland vinnarna kommer förstås de islamiska organisationer som visserligen inte själva försökt slå politiskt mynt av tragedin, men som kommer att få njuta frukterna av den ökande acceptansen för islam och sharia.

Vem är då förlorarna?
Förutom alla de ungdomar och regeringsanställda som tragiskt miste livet, och naturligtvis deras anhöriga, är de stora förlorarna det norska folket och i förlängningen alla Nordiska och Europeiska folk. Det betyder du och jag och våra familjer. I första hand våra barn och barnbarn som riskerar att tvingas växa upp under allt större islamiskt inflytande och till slut leva under sharia. Bland det vi redan gradvis håller på att förlora är yttrandefrihet (redan under angrepp i EU och FN), demokrati, likhet inför lagen (Sverige har redan ett sharia-råd med säte i Malmö) och jämställdhet mellan könen (könsapartheid förekommer redan i många muslimska enklaver). Att dåden, som Breivik vad det verkar hoppades, skulle utlösa ett allmänt folkligt motstånd mot islamiseringen tror jag inte kommer att inträffa. I alla fall inte i Sverige, vi sjunger hellre med i allsång på tv än tar oss fem minuter att fundera på vad sharia kan betyda för våra barns framtid. Bland förlorarna finns naturligtvis också alla muslimska kvinnor som i en västerländsk demokrati skulle kunnat hoppas på att kunna befria sig från de patriarkaliska strukturer som är endemiska inom islam. När samhället islamiseras permanentas detta förtryck. Därnäst kommer förstås de tre politiska partier som är de enda röster som argumenterar emot islamiseringen och det misslyckade mångkultur-experimentet; Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti. Dessa partier kommer som en följd av den massiva svartmålningen i mainstream-media säkerligen att tappa procentandelar i kommande opinionsundersökningar. Huruvida det tappet kommer att vara verkligt, eller bara ett resultat av att respondenterna inte vill eller vågar uppge rätt partisympati inför utfrågarna, måste vi vänta till nästa val för att får reda på. Att partierna haft svårigheter att rekrytera bra folk är redan känt. Efter detta kan det bli ännu svårare.

Dessa missade möjligheter till rekrytering kanske blir den största förlusten. Det framstår som pinsamt uppenbart att i alla fall SD behöver fler aktiva som tänker mer och twittrar mindre. Eller åtminstone tänker innan de twittrar.

I dag sörjer vi med vårt broderfolk i Norge.

In bombattentat, Internationellt, islam, Norden on 22 juli, 2011 at 19:50

Ikväll går vår tankar till de människor som mördats, skadats eller förlorat någon av sina nära och kära i attackerna i Oslo och på Utøya. Ingen har så vitt känt ännu tagit på sig ansvaret (eller äran, beroende på vilken sida man befinner sig) för det fega bombattentatet i Oslo i eftermiddags och angreppet på Socialdemokraternas ungdomsläger på Utøya. Möjligen har händelserna ett samband. Kanske ligger fler attentatsmän och väntar på att aktiveras.

Vi har en egen misstanke om vilka som kan ligga bakom. Men vi väntar med det. Kanske kan vi få glädjen av att ha fel för en gångs skull. Vi noterar dock att PK-media redan nämnt både al-Qaida, mulla Krekar och Khaddafi i sammanhanget.

Uppdatering lördag 23 juli.
Vi hade av allt att döma fel i våra misstankar den här gången. Imponerande snabbt har den norska polisen gripit en man som man menar är gärningsmannen. Han ska vara en etnisk norrman, islamkritiker med högersympatier och tillika frimurare. En önskegärningsman alltså; den klassiske ensamme galningen som får frispel och genomför sitt dåd utan hjälp från likasinnade. Jämför Lee Harvey Oswald, Christer Pettersson och Taimour Abdulwahhab. Allting blir så mycket enklare med en ensam galning. Då slipper man ju helt ta ställning till hur man ska förhålla sig till exempelvis terrorism eller något annat besvärligt som elaka underjordiska grupper i samhället som kanske planerar fler dåd.

Uppdatering söndag 24 juli.
Nu verkar det av nyheterna som om den som gripits för det hemska dådet på Utøya har gjort en del medgivanden, bland annat att han skulle ha befunnit sig på ön och att han har skjutit med vapen. Om han har gjort några erkännanden om bomben har jag inte hört. Inte heller om han sagt något om sina eventuella motiv för sina fruktansvärda handlingar. Om hans Facebooksidor, som dykt upp som skärmdumpar, är äkta vet nog ingen, men advokaten tycks ha bekräftat att det 1.500 sidor långa manifest som dök upp under lördagen är skrivet av den gripne själv. I går trodde jag inte riktigt på att alla de hemska handlingarna i Norge skulle vara begångna av en enda ensam man, och jag skrev att den gripne måste vara en önskegärningsman; en ensam galning gör ju att man slipper ta ställning till någon större hotbild. Jag tycker nog fortfarande att den gripne orsakade lite väl mycket skada för att inte ha haft hjälp, men idag tror jag vi ska vara tacksamma mitt i vår sorg om han är just en ensam galning. Det vore helt enkelt alldeles för hemskt om det fanns fler av hans slag.

Apropå Säpo-rapporten om muslimsk extremism i Sverige.

In bombattentat, islamisering on 15 december, 2010 at 12:46

 

Uppdatering
Jag har fått påpekat att den självsprängde muslimske terrorbombaren faktiskt inte tillhörde de 200 som Säpo påstår sig ha koll på. Det äger sin riktighet och är naturligtvis logiskt. Säpo hade inte en aning om att den här mannen ens existerade, än mindre att han planerade att mörda några tiotals julshoppare. För om de känt till honom hade de väl inte låtit honom försöka utföra sitt attentat. Eller? Det antal muslimska terrorister som Säpo inte har koll på kan vara mångdubbelt fler än de man säger sig känna till. Med våra porösa gränser kan ju vem som helst resa in och försvinna i något av de muslimska stadsdelarna för att så småningom dyka upp som ett rykande lik i något shoppingcentrum eller på en tunnelbanestation.

Muslimska terrorbomberna: Varför pratar ingen om offren?

In bombattentat, Drottninggatan, islamisering, media, press on 15 december, 2010 at 04:39

En sak med rapporteringen om det muslimska terrorattentatet i Stockholm känns konstig. Tidningar och tv har plötsligt mängder av reportage om hur synd det är om muslimerna i Sverige. Efter det att en av deras meningsfränder försökt mörda några tiotals (eller hundratals) julshoppare fruktar man att den muslimska gruppen ska utsättas för svenskarnas missaktning.

Däremot ägnas inte en sekund, inte ett ord, åt de två personer som uppges ha blivit skadade i attentatet. Eller alla de andra som befann sig i närheten av explosionerna och sannolikt skulle ha blivit skadade eller dödade om bomberna fungerat. De som måste ha trott att de skulle dö just där på den snöiga, kalla och skitiga gatan. De som räddades till livet tack vare att bomben råkat gå sönder, men som får fortsätta leva med traumat.

Varför sägs inte ett ord om deras lidande?
För att de är svenskar och får skylla sig själva?
Det är skrämmande hur islam redan lyckats koppla ett så starkt grepp om media att man numera rent automatiskt och pavlovskt tar förövaren och hans samfund i försvar.

Uppdatering 8 maj 2014
Omedelbart efter bomberna på Olof Palmes gata och Bryggargatan julen 2010 rapporterades att två personer bland de oskyldiga julshopparna skulle ha blivit skadade i Taimour Abdulwahhabs attentat. Jag kan bara minnas att detta nämndes en enda gång, och jag har inte kunnat hitta artikeln igen. Kanske har den blivit raderad. Hursomhelst så har jag sedan dess inte sett ett enda ord skrivet om att någon skulle blivit skadad. Förrän nu, tre och ett halvt år efteråt.

Häromdagen publicerade signaturen @Abdullenhag på Twitter (tack för tipset!) en kort referens till en artikel i Metro från den 6 maj 2014 om en av de skadade, en kvinna från Enköping, som nu fått 5.000 kronor minus självrisk på 1.500 i brottsskadeersättning för att ha fått hörseln och ena benet skadat i attentatet. 3.500 kronor? Jag trodde det var ett skämt. Särskilt med tanke på att man kan få 60.000 om man vägrar skaka hand med en kvinnlig chef?

Men det var inget skämt, och Brottsoffermyndighetens motivering var än mindre lustig: 

Myndigheten skriver enligt Metro i sin bedömning att brottet inte har varit riktat direkt mot kvinnan och att hon inte heller anses ha ingått i en ”sådan avgränsad krets av personer” där ”gärningspersonen medvetet har utsatt en eller flera särskilda personer för en påtaglig risk att skadas”.

Okej. Så om det inte kan bevisas att en muslimsk självmordbombare bränt av sin bomb i en folksamling specifikt för att skada eller döda just dig, eller om du gjort dig känd som exempelvis islamkritiker, och därför blivit utsedd till måltavla i största allmänhet, så kan du i princip glömma ersättning som brottsoffer.

Detta är ju förbannat struntprat, endast ägnat åt att slippa ta ansvar och betala ut en riktig ersättning. Den svenska regeringen borde naturligtvis genom Brottsoffermyndigheten betala ut ersättning i miljonklassen till båda de fysiskt skadade vid attentatet på Drottninggatan och dessutom till alla som inte skadats fysiskt, men som traumatiserades av explosionen. Om det rör sig om hundra personer så blir det ändå bara 100 miljoner, en spottstyver jämfört med de kanske 250 miljarder som migrationsindustrin årligen kostar.

Jag lägger ansvaret för att Taimour Abdulwahhab överhuvud taget befann sig i Sverige med sin bomb och kunde försöka mörda ett hundratal julshoppare helt på de regeringar som öppnat våra gränser för ett inflöde av invandring som saknar motstycke i Europa.

Muslimska organisationer efter terrorbomberna: Tyck synd om oss.

In bombattentat, Drottninggatan, invandring, islamisering, kriminalitet on 12 december, 2010 at 22:03

De visar upp en exempellös fräckhet som gör mig häpen. Och det faktum att de inte blir motsagda av låtsasjournalisterna gör mig fullständigt rasande. Efter terrorbomberna på Drottninggatan har nu en rad muslimska organisationer gått ut och meddelat att de är oroliga för att detta senaste försök till massmord ska leda till ökad ”islamofobi”.

Terrorbombaren var av allt att döma en irakisk muslim som radikaliserats så till den grad att han ville döda sig själv och ta med sig några hundra oskyldiga svenska julshoppare i döden. Och det enda Leif Abd-al-haqq Karlsson och Helena Benaouda oroar sig för är om saken kan leda till att svenska folket blir skeptiska till islam.

Det är väl inte förvånande om detta attentat späder på min och andras avsky för islam. Och det handlar inte om ”fobi”. Det handlar om verklig fara. Det handlar om att muslimer gång efter annan aktivt anstränger sig för att spränga mig och mina närmaste till blodiga trasor. Eller skära halsen av oss. Eller spränga flygplan vi åker i. Detta agerande från muslimer kan ha den effekten på oss tilltänkta offer.

Det hade varit klädsamt om de muslimska potentaterna under åtminstone en kort sekund hade skänkt en tanke till de hundratals julshopparna som var märkta att utplånas. Men det var väl för mycket att hoppas på.

Länk
Dagens Industri

Uppdatering
Leif Abd-al-haqq Karlsson går idag ut i Dagens Nyheter och tycker synd om sig själv och sina muslimska åsiktsfränder. Apropå bombattentaten på Drottninggatan i lördags, där en irakisk muslim försökte ta livet av så många svenska julshoppare som möjligt, gör konvertiten Leif Karlsson följande häpnadsväckande uttalande:

”Dem det skadar allra mest är oss muslimer.”

Nej, Leif, där har du fel. De sådana här terrordåd skadar allra mest är de som blir söndertrasade av flygande spik eller får armar och ben avslitna av tryckvågen. De, Leif, är de verkliga offren. Inte du, inte bombmannens familj och inte hans jihadkompisar. Om du någon gång kunde förmå dig till att ta avstånd från islamisk terror och avstå från att spela ut offerkortet så fort någon muslim begått ett illdåd så skulle jag kanske så småningom kunna få lite respekt för dig. Om svenska folket blir vaksamma inför muslimer efter detta så är det faktiskt välförtjänt.

Länk
Dagens Nyheter

Socialdemokraterna ger besked om Sveriges framtid.

In antisemitism, asylpolitik, bombattentat, dhimmifiering, invandring, islamisering, kriminalitet, Leif Pagrotsky, Malmö, mångkultur, politiker, Socialdemokraterna on 2 maj, 2010 at 20:25

Leif Pagrotsky är ett av Socialdemokraternas tyngsta namn. Efter att ha suttit på flera ministerposter under Göran Persson, lär han bli svår att bortse från när portföljerna ska fördelas i höst. Om de rödgröna skulle vinna valet förstås, vilket verkar sannolikt i alla fall om man ska tro de senaste undersökningarna.

Vad Pagrotsky säger offentligt får anses vara förankrat i partiet, åtminstone inom ledningen. Pagrotskys första-maj-tal i Malmö bestod enligt medierapporterna till största delen av väntade angrepp på alliansen och en bukett allmänna floskler, men en kort passus stack ut (se de gulmålade raderna på klippet). Pagrotsky berömde Malmö och menade att staden är Sveriges framtidsansikte. Malmö är om man ska tro Pagrotsky en sorts Socialdemokratisk idealstad, som ska tjäna som modell för omstöpningen av resten av vårt land.

Så vad är då utmärkande för idealstaden Malmö? Och vad kommer att känneteckna alla Sveriges städer om Pagrotsky och Socialdemokraterna får bestämma? Man kan räkna upp en hel del saker där Malmö ligger före resten av Sverige, men tyvärr är ingen av dem särskilt smickrande för vare sig Malmö eller Socialdemokratin. Här är några exempel på vad Pagrotsky ser som ideal:

Malmö är en svårt etniskt splittrad stad
28 procent är invandrare, en stor del muslimer
Bland förskolebarnen har 48 procent utländsk bakgrund
Malmö har Sveriges största population av zigenare
Stor arbetslöshet
Malmös invånare har bland de lägsta snittinkomsterna i Sverige
I Malmö bor 18 procent av alla barn i ett bidragshushåll, mest i hela Sverige
Växande antisemitism
Den judiska befolkningen flyr staden
Grov professionell brottslighet
God tillgång till skjutvapen bland kriminella
Överfall och rån
Våldtäkter
Otrygghet
Tillväxt för islamistiska grupperingar
Sharia tillämpas inofficiellt
Växande kriminella invandrargäng
Mordbränder
Stenkastning mot polis och räddningstjänst
mm

Välkommen till verkligheten.

%d bloggare gillar detta: