Kilometerskatt blir övervakningssamhälle.

Det har dykt upp ett förslag om att ersätta fordons- och bränsleskatt med en kilometeravgift. Det skulle bli rättvisare för alla har det sagts. Och den nya skatten kommer förstås att ersätta staten för bortfallet av skatteintäkter när allt fler väljer elbilar. Men även kriminalitet och övervakning lär öka med den nya skatten.

Det har pratats på nyheterna i dagarna om att bilskatten och bensinskatten ska kompletteras med, eller möjligen ersättas av, en kilometerskatt för att kompensera skattebortfallet när fler hushåll köper och kör elbilar. En kilometerskatt kan, om man vill, tas ut likvärdigt av såväl diesel-, bensin- och eldrivna fordon men kan också differentieras så att exempelvis elbilar betalar mindre och diesel- och bensinbilar betalar mer. Vilken modell statsmakterna kommer att välja är annu så länge oklart, men ingen har väl på allvar trott att skattesubventionen på elbilar skulle vara kvar. Jag tror heller ingen på allvar tvekar över att kilometerskatten kommer att införas.

Potentiellt orättvist mot landsbygden.

Förutom att kilometerskatten, om den inte differentieras geografiskt, blir djupt orättvis mot folk som bor på landsbygden, för idén med sig en annan aspekt som vad jag hört inte nämnts i nyheterna. För att ta ut en korrekt kilometerskatt måste man ju veta hur långt bilen har färdats, och i det fall det blir olika skattesatser i stad och landsbygd, även var bilen körts.

Incitament till brottslighet.

Låt oss ta körsträckan först. Den kan troligtvis enkelt avläsas vid den årliga kontrollbesiktningen och därefter av besiktningsföretaget rapporteras in till myndigheterna. Men här kommer det första incitamentet till brott, till extra intäkter för besiktarna och till besparing för bilägarna. Åtminstone de privata besiktningsföretagen lär osvikligt komma att erbjuda mätarskruvning för en extra avgift under bordet. Mätarskruvningen kommer att ge lägre körsträcka och lägre skatt. Och säg inte att det inte kommer att ske. Både du och jag vet att det kommer att hända för både besiktare och bilägare har allt intresse av saken. En femhundring i fickan och en tusenlapp i mindre skatt. Vem kan avstå från den affären? Och efteråt kommer politiker och byråkrater att förvånas över att den nya skatten lett till att folk kör mindre bil. Vilket naturligtvis i sin tur leder till lägre skatteintäkter och en påföljande höjning av kilometerskatten.

Lägre skatt på landet. Vad kan möjligen gå fel?

Låt oss nu leka med tanken att statsmakterna i någon mån vill kompensera boende på landsbygden med en lägre kilometerskatt. Hur kan man då göra detta? En tämligen enkel metod kan vara att skatten debiteras efter var i landet bilen registrerats. En Arjeplog-bil skulle då få lägre skatt än en Stockholms-bil, och så vidare. I detta fall är jag villig att slå vad om att det kommer att dyka upp landsbygdsbaserade bilmålvakter som åtar sig att stå som ägare till bilar som egentligen ägs av folk i städerna och som går i trafik där.

Ett mer exakt system vore naturligtvis att logga var bilen faktiskt körts. Tekniken finns med GPS och annat. Om du kan trycka på en knapp i bilen för att kalla på en bärgare om du kört i diket kan du vara rätt säker på att bilen även kan skvallra om var du befann dig en kvart tidigare.

Vill vi ha mer övervakning?

Det mesta i samhället drar mot mer och mer övervakning, mer och mer ofrihet och allt större hot mot vår personliga integritet. Ta till exempel den fullt realistiska möjligheten att vi förlorar vår möjlighet att använda kontanter. I så fall kommer banker och statsmakter att veta exakt var och när vi köpte någon vara. I samarbete med butikerna kommer man också att veta vad vi köpte. Vill vi dessutom att staten ska veta var vi befunnit oss med vår bil varje dag och stund under året?

Jag vill det inte. Vill du?

Islam eroderar samhällsbygget.

Islams skadeverkningar på samhället kan liknas vid en koloni husbock som långsamt men obevekligt knaprar på samhällets grundvalar och gradvis eroderar demokrati, likhet inför lagen, jämställdhet och den viktiga tilliten mellan människor. Husbocken är inte omöjlig att bli kvitt, men den går inte att resonera med, förhandla med eller tala till rätta. 

Islam eroderar samhällets fibrer på samma sätt som husbocken knaprar på byggnadens bärande bjälkar. De fundament som ingen byggnad eller samhälle kan vara utan. I samhällets fall är de bärande fundamenten demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, likhet inför lagen och den mellanmänskliga tillit som är det kitt som håller allt samman. Inget av dessa bärande element är möjliga under islam och sharia. Därför måste islam i väst av naturnödvändighet försöka erodera dessa civilisationens grundpelare för att göra det lättare att införa regler och praxis som gradvis bäddar för sharia. I fallet med tilliten mellan människor och mellan folket och samhällets instiutioner  har islam gjort gemensam sak med vänstern som stöder islam och islamisering av sina egna skäl.

Demokrati kan inte existera under islam och sharia därför att all auktoritet måste utgå från Allah. Någon makt som inte erkänner sharia kan inte tillåtas existera. Det betyder att man mycket väl kan ha partier med olika namn, men att dessa alla har samma ideologiska grund. Resultatet blir alltså detsamma oavsett vilken röstsedel man stoppar i urnan. Ingen av människa skriven lag kan heller accepteras eftersom alla lagar och förhållningsregler måste komma från Allah och ingå i sharia.

Yttrandefrihet är inte möjlig under sharia. Man har nämligen ett mycket strängt förbud mot att yttra någon som helst kritik mot Koranen, Mohammed eller hans leverne. Detta förbud är förknippat med stränga straff, dödsstraff är inte ovanligt.

Jämställdhet är omöjligt under islam. En av de fundamentala grunderna i islam är att dela upp folk, djur och växter i olika grupper och tillskriva dem olika värde och föreskriva att de ska behandlas olika. Relationen mellan kvinnor och män är inget undantag. En man är exempelvis värd dubbelt så mycket som en kvinna i arvshänseende, som vittne i domstol och som offer för ett brott.

Likhet inför lagen är otänkbar under islam. Eftersom allt och alla under islam har olika värde och ska behandlas olika, kan heller ingen likhet inför lagen existera under islam. På samma sätt som män och kvinnor anses ha olika värde, har också muslimer och icke-muslimer olika värde.

Om man ser till dessa förhållanden framstår det också som otvivelaktigt att islam inte går att integrera i ett västerländskt samhälle. Den som påstår att det går, som exempelvis de politiker och mediapersoner på alla nivåer vi är vana att sätta vår tillit till, ägnar sig endera åt lögn eller verklighetsflykt. Om de ljuger eller bara blundar har egentligen ingen betydelse, resultatet blir detsamma för oss som är utsedda att betala priset i pengar och lidande.

Vad medieeliten inte vill prata om.

Jag skrev en gång för ett bra tag sedan att jag inte skulle avslöja för mycket av innehållet i boken Problempartiet av Björn Häger. Jag vill nämligen att du också ska läsa boken och skapa dig en uppfattning om vad journalisteliten gör och inte gör för att befrämja yttrandefrihet och demokrati i vårt land. Men. Men en bit till ska jag ta upp, och det handlar om vilka frågor journalisterna och chefredaktörerna anser vara legitima att diskutera. Och vilka som inte anses vara det.

Hallins modell för studier av objektivitet.
Från Hallin, The Uncensored War 1986
Publicerad i Häger, Problempartiet, 2012, sid 249

I diagrammet ovan ser vi tre fält eller sfärer; ”konsensus”, ”legitima konflikter” och ”avvikelser”. Enligt Hallins modell för studier av objektivitet kan alla frågor och diskussionsämnen sorteras in i en eller en annan av dessa grupper. I sfären ”konsensus” finns förstås alla i princip konfliktfria frågor som de flesta människor är överens om, exempelvis att demokrati är att föredra som samhällsordning och att val ska vara hemliga. Detta är frågor där de allra flesta aldrig har minsta tanke på att ha avvikande åsikter.

I nästa sfär, ”legitima konflikter”, placeras frågor som journalisterna anser att det är legitimt att diskutera och att ha olika åsikter om. Hit räknas om skatterna ska sänkas eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Detta är frågor där vi medborgare har medieelitens benägna tillstånd att tycka något annat än vad de själva gör.

Utanför cirklarna placeras sfären av ”avvikelser”, och det är här det börjar bli intressant. Här är åsikter och ställningstaganden som medieeliten upplever som så avvikande att de inte förtjänar att skyddas av yttrandefriheten. Vad som är en legitim konflikt och vad som är en avvikelse beror förstås lite på vem man frågar. Därför tyckte vi det vore intressant att redovisa vad några kända journalister anser är förbjudna ämnen. Vi har tagit ut några som kan betraktas som makthavare i branschen. Boken redovisar fler, men eftersom jag vill att du ska läsa den själv får det stanna vid ett smakprov. (Och nej, jag får inte någon kickback på försäljningen.)

Personerna:
– Jan Helin, chefredaktör, Aftonbladet
– Thomas Mattson, chefredaktör, Expressen
– Lena Sundström, reporter, TV4
– Staffan Sillén, chef, SR Ekot

Frågor och påståenden:
– Minska invandringen
– Nej till mångkultur
– Ställ hårdare krav på invandrarna
– Invandrare våldtar mer än andra
– Kosovoalbaner stjäl
– Romer stjäl
– Muslimer är det största hotet
– Förbjud burka
– Förbjud minareter
– Inför dödsstraff

Låt oss börja med Jan Helin, chef för landets största tidning. Denne mediemakthavare visar upp en ganska nykter syn på påståendena i listan. Han tycker att ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Muslimer är det största hotet” (kanske inte så överraskande), ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är fullt legitima påståenden och åsikter. Det är bara två påståenden som han definitivt inte vill se; de är ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Kosovoalbaner stjäl”. Påståendet att ”Romer stjäl” är dock Helin nästan villig att acceptera och placerar det på gränsen till vad som bör tillåtas tillsammans med ”Förbjud burka”.

Thomas Mattson, som väl får beskrivas som Helins argaste konkurrent, verkar inte heller vara den mångkulturkramare han ibland utmålas som. Han anser att påståenden som ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud burka” och ”Förbjud minareter” är fullt legitima och bör få diskuteras. Han reagerar dock starkt på påståendena ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Inför dödstraff” som han inte anser ska få framföras.

Lena Sundström, SDs kanske största fiende i media, sätter okejtecken för påståenden som ”Minska invandringen” och ”Förbjud burka”, men anser att det borde vara förbjudet att säga ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff”. I Lena Sundströms värld är det en hel del man inte får prata om.

Staffan Sillén, slutligen, är chef på Ekot och får betraktas som en makthavare inom etermedia, anser att det är legitimt att argumentera för att ”Minska invandringen”och ”Förbjud burka”, medan han tycker att ”Nej till mångkultur” är på gränsen till vad som ska tillåtas. Han tycker också det är okej med ”Ställ hårdare krav på invandrarna” medan ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är påståenden som inte borde ges utrymme.

Ovanstående är hämtat ur boken Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD valet 2010.
Bokus

Tidigare inlägg om boken Problempartiet

Kuppen mot grundlagen.

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Lag (2010:1408).

Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.

3 kap

4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.

Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.

4 kap

12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.

Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.

Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.

 

Tänk på ett land.

”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är, det vill säga nominellt, en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).”

 

Wikipedia

R.I.P. Tommy Robinson. Stephen Yaxley-Lennon lär ha börjat i koranskola.

Tommy Robinson är död. Den stridbare engelsmannen har av allt att döma knäckts av hot mot sig själv och familjen, misshandel, ständiga trakasserier, mer eller mindre godtyckliga gripanden av den politiskt anstrukna brittiska polisen och långvariga vistelser i arrest och isoleringscell.  

Men Tommy Robinson fanns aldrig i verkligheten. Figuren var en pseudonym för den högst verklige Stephen Yaxley-Lennon och Stephen lever vidare, tillsammans med kusinen Kevin Carroll, under ny ledning i form av den muslimska organisationen Quilliam Foundation, där han också nu får undervisning i islam. De två visades fram under en presskonferens arrangerad av Quilliam häromdagen där de deklarerade att de båda lämnar det English Defence League de en gång startade till stöd för den brittiska nationen och dess försvarsmakt. Den officiella anledningen sägs vara att Lennon och Carroll inte längre anser sig kunna kontrollera en påstått växande falang av högerextrema och nynazister som gått med i EDL.

På bilden ovan ser vi Stephen Yaxley-Lennon (till höger) tillsammans med sin nye bäste vän Mohammed Ansar, en välkänd debattör omhuldad av bland annat BBC, vars käpphäst är att klaga på brittisk ”islamofobi”.

Stephen Yaxley-Lennon, som för övrigt ska vara avlägset släkt med den berömde John Lennon, har gått cirkeln runt. Från att ha varit en av de skarpaste kritikerna av islam, jihad, sharia-zoner och ökande muslimskt inflytande verkar han nu ha lierat sig med en av just de grupper som arbetar för att lägga Storbritannien under islam och sharia under täckmantel av att företräda en ”moderat” islam.

Här ser vi Stephen Yaxley-Lennon tillsammans med sina nya chefer, Maajid Nawaz (till höger), ordförande i Quilliam Foundation och Usama Hasan (till vänster). Vi tycker Lennon inte verkar helt tillfreds, men det kanske är en elak tolkning av bilden.

Men vi ska inte döma Stephen Yaxley-Lennon alltför hårt. Han knäcktes av allt att döma av trycket. Det är mänskligt. Alla är inte ägnade att vara ledare och frihetskämpar. Ett sådant ställningstagande har trots allt ett pris i synnerhet när de brittiska muslimska påtryckningsgrupperna agerar i samförstånd och med stöd av den brittiska regeringen och polisen. Han ville inte tillbaka till fängelset och han kan ha förhandlat sig till ett frikort genom att göra ett sidbyte. Han ville heller inte längre oroa sig för sin familj och har kanske lyckats köpa dem trygghet med detta.

Så länge han inte ställer sig upp mot islam och islamiseringen av Storbitannien lär nog i alla fall myndigheterna låta honom vara i fred. Att den brittisk-muslimska menigheten inte nåtts av budskapet är en annan sak; han ska nyligen råkat ut för ännu ett överfall med misshandel utförd av några muslimska fotsoldater som inte visste om att Lennon bytt sida. Så trots att Tommy Robinson är död och begraven kan det fortfarande vara en öppen fråga hur länge Stephen Yaxley-Lennon kommer att klara sig.

Atlas Shrugs
SR
Mail Online
Metro UK
BBC
Sky News

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Kommunerna ska tvingas hysa ”ensamkommande”.

Alliansregeringen har med hjälp av Miljöpartiet i Riksdagen drivit igenom en lagändring som innebär att landets kommuner nu kan tvingas att ta emot och försörja de så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” som nu i allt större antal söker asyl i landet.

Av Sveriges 290 kommuner har hela 243 avtal med Migrationsverket om att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”. Men det räcker inte till. Enligt Migrationsverket har man ändå brist på bostäder för de runt 3.600 – 3.700 ”barn” som beräknas komma till Sverige per år fram till 2015. Hur de stackars 47 kommuner som ännu inte har gått med på att ta emot ”barnen”, men som nu ska tvingas till detta, ska kunna göra någon skillnad framgår inte.

Det är den insideraffärsmisstänkte migrationsministern Tobias Billström som drivit igenom lagen som nu ska träda i kraft den 1 januari 2014. Det blir en fin valårspresent till svenska folket. Man kan bara hoppas att de svenska väljarna minns tvångslagen när det blir dags att gå till val i september 2014.

Inom parentes tycks det numera ibland som om PK-media inte längre orkar upprätthålla lögnen om att de ”ensamkommande” är barn. Till och med annars så korrekta SR har valt att illustrera sin artikel om tvångslagen med en bild på ”ensamkommande” vars ålder man kanske skulle kunna diskutera.

 

Det är lite skillnad mot den skärmdump jag tog i mars 2012 på P4 Västerbotten…

För övrigt vill jag återigen ställa frågan varför i himmelens namn det är så viktigt för Alliansen och Miljöpartiet att varje svensk by, ort och samhälle tvunget ska hysa dessa ”ensamkommande”, ett antal unga muslimska män i vapenför ålder som ganska väl skulle motsvara en skyttegrupp ur infanteriet.

 

 

 

Apropå muslimska böneutrop och en historisk församling.

Det är inte så ofta någon av våra folkvalda församlingar får tillfälle att fatta framtidsavgörande beslut. Historiskt avgörande beslut fattas inte heller alltid av vårt lands högsta företrädare. Så inte heller i detta fall. Det var den föga glamorösa samlingen av fjärde divisionens politiker i Stockholms Länspolisstyrelse som hade nationens öde i sina händer denna gång.

Det var nämligen de som till sist fick ärendet med de muslimska böneutropen i Fittja i sitt knä. Och som fattade beslutet. Kanske utan att riktigt veta vad de gjorde. Dumhet och naivitet är ju inga direkt okända egenskaper i våra politiska församlingar.

Den som tror att frågan om böneutrop från minareten i Fittja inte har någon egentlig betydelse för Sverige och svenska folket har anledning att tänka om. Beslutet om att tillåta böneutrop är en tröskel vi inte borde klivit över, en pandoras ask vi inte borde ha öppnat. Nu kan locket inte läggas tillbaka. Efter Fittja kommer resten av landet. Fittjabeslutet är ett skolexempel på hur en till synes liten sak får stor betydelse. Och som kommer att prägla livet i varenda svensk stad och samhälle för all framtid.

Den politiska församling som fattade det historiska beslutet är förmodligen okänd för de allra flesta svenskar. Troligen vet inte ens de boende i Stockholms län vilka dessa politiker är. Men det vore fel att de som fattade beslutet om ett vägval av så avgörande betydelse förblir okända. Om inte annat så borde deras namn bevaras för framtida historisk forskning. Kanske finns det också anledning att minnas dem i september 2014. Så här är de. Ledamöter och suppleanter i Stockholms Läns Polisstyrelse.

Fotnot 1. Suppleanten Jimmy Baker (efternamnet ska uttalas på arabiskt vis; han är inte britt eller amerikan vilket man kan förledas att tro) är också den politiker i Botkyrka som nog hårdast arbetat för att böneutropen ska bli verklighet. Att han även sitter i Polisstyrelsen är en intressant kuriositet.

Fotnot 2. Sedan vi hittade bilderna för ett par veckor sedan har ledamoten Ardalan Shekarabi (s) plockats bort och ersatts av Emil Högberg (s). Kanske lät Shekarabis namn alltför främmande för att det skulle kännas riktigt passande i sammanhanget. Klart är i alla fall att Shekarabi stod med som ledamot när beslutet om böneutropen togs.

Uppdaterat 23 september 2015.

Nyligen har även Karlskrona kommun fattat ett tjänstemannabeslut som innebär att kommunen beviljat bygglov för en minaret och för böneutrop från denna minaret, till en början enbart på fredagar. Så vitt vi vet är Karlskrona den andra svenska kommun som frivilligt låter sig islamiseras på detta sätt.

Avpixlat
Beslutet
Polisen

Låt oss starta en rättshjälpsfond för DO-utsatta småföretagare.

I våras blev en kvinnlig frisörföretagare i Malmö hotad med advokat och skadestånd av en beslöjad muslima när denna nekats praktikplats med motiveringen att en frisör på salongen självklart inte bär mössa, keps eller annan huvudbonad på jobbet. Frisören kände sig inför hotet om stämning pressad att ingå en förlikning som innebar att hon skulle betala 27.000 kronor plus advokatkostnaderna. 

Hot om skadestånd är ett vapen som kränkningsindustrin, inkluderat DO, utvecklat till fulländning. Få små företagare har ekonomiska resurser att betala hundra tusen till folk som anser sig kränkta, mer eller mindre berättigat. Få har också tillgång till, eller råd med, den juridiska expertis som behövs för att föra striden genom rättssystemet. Det här vet DO mycket väl och räknar med att småföretagarna ska vika ner sig och betala genom en förlikning.

Vi har skrivit om ämnet tidigare, men en signerad ledare i Dagens Nyheter idag aktualiserar ämnet och därför vill vi återuppliva ett förslag vi tidigare framfört. Men mer om detta längre ner. Först några rader ur dagens ledare skriven av Hanne Kjöller där hon tar upp problemet med DOs maffiafasoner. Hon skriver bland annat:

”Om man går igenom DO:s ärenden och tittar på vilka som gått till domstol och inte framträder ett tydligt mönster. Motparten i rättsprocesser, där alltså förloraren riskerar att åka på hela rätte­gångskostnaden och skadestånd, är antingen storföretag som exempelvis Media Markt eller skattefinansierad verksamhet som landsting, kommun, försäkringskassa och arbetsförmedling. Där finns inga kaféägare, restaurang­idkare, affärs-­ eller pensionatsinne­havare. De hittas i stället under fliken för ‘förlikning’. När DO kommer med hela sitt artilleri och riktar det mot en ensamföretagare, som troligen är bättre på att driva före­tag än rättsprocesser, finns inte mycket annat att göra än att lägga sig platt.”

När historien om frisören i Malmö blev känd, inträffade något lika oväntat som underbart. Flera fria bloggar och webbsidor startade insamlingar för att förhoppningsvis kunna bistå med betalningen av förlikningsbeloppet. Efter en kort tid var förlikningsbeloppet i hamn, då över 28.000 kom in på insamlingskontot. Detta blev något så ovanligt som en fredlig manifestation av äkta spontan och folklig solidaritet, till skillnad från de DDR-liknande solidaritetsmanifestationer som arrangeras och regisseras av överheten genom diverse skattefinansierade organisationer. Hundratals svenskar, kanske tusentals, har frivilligt offrat en del av sina surt förvärvade pengar för att hjälpa en medmänniska som behövde stöd, ekonomiskt och moraliskt. Kanske kan detta exempel leda oss framåt.

Denna yttring av sann folklig solidaritet var mer värd än alla fackeltåg i landet, för den här solidariteten kändes i plånboken hos oss alla som lämnade ett bidrag. Glöm rökfacklor, knallskott och rasslande nycklar, detta var äkta. Tillsammans kunde vi hjälpa en medmänniska som fallit offer för den allt mer fascistoida överheten. Med detta i ryggen har vi nu en möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen och äntligen fredligt kunna slå tillbaka. Låt oss på något sätt försöka permanenta denna solidaritet i form av en insamlingsstiftelse eller liknande, som med tiden kan bli tillräckligt stark för att göra DO och kränkningsindustrin tandlös genom att helt enkelt hålla de drabbade skadeslösa eller hjälpa dem att kunna anlita goda advokater.

Oron för att tvingas betala stora belopp i så kallade skadestånd till de okynnes kränkta är en viktig beståndsdel i överhetens arbete för att hålla det svenska folket på mattan. Jag är säker på att det skulle reta makten till fradga om DO, m fl blev överspelade genom att svenska folket i fredlig protest solidariskt betalade för dem av oss som har olyckan att bli utsedda till måltavlor av kränkningsindustrin.

Enligt Ekonomifakta.se finns det 1.036.787 företag i Sverige. Praktiskt taget samtliga, 1.031.115 stycken, är enmans- micro- eller småföretag med alltifrån inga anställda upp till 49. (Bara 945 är stora med fler än 250 anställda och bara 4.700 medelstora med 50 – 249 anställda). För denna dryga miljon enmans-, micro eller små företag kan ett utdömt skadestånd på 100.000 kronor utgöra skillnaden mellan vinst eller förlust. Om nu hälften av dessa företag skulle kunna förmås att donera 500 kronor till en sådan insamlingsstiftelse skulle stiftelsen redan första året disponera över 250 miljoner kronor.

Man skulle kunna se det som en sorts försäkring och jag är säker på att det vore en protest som skulle svida i skinnet på de höga potentaterna.

 Hanne Kjöller: ”Med ringa precision”

Vårt tidigare inlägg på vilket detta är baserat

Advokater kritiserar föreslagna ”Lex Schenström”.

I en debattartikel i Dagens Nyheter idag den 25 mars 2013 uder rubriken ”Fotografers arbete kan kriminaliseras med ny lag” uttrycker två advokater, Ulf Isaksson och Erik Wassén, sina farhågor för att den av Alliansregeringen föreslagna lagen mot ”kränkande fotografering” kan användas för att lagföra och döma fotografer som avslöjar för makten generande förhållanden.

Detta är exakt vad bloggen redan framfört vida båda de tillfällen när Alliansen har försökt prångla igenom olika varianter på denna lag. En lag som egentligen inte har annat syfte än att strypa yttrandefriheten och möjligheterna att avslöja och kritisera politiker. De två advokaterna inleder sig artikel så här:

”Det moderatledda justitiedepartementet under Beatrice Ask arbetar stegvis med att krympa vad medborgarna får veta genom massmedierna.”

De fortsätter längre fram i texten:

[…]

”Avslöjanden präglas av att någon eller några, ofta viktiga personer i samhällsledande ställning, inte vill att uppgiften ska spridas. Det kan vara åt det enklare hållet, som när en statsminister snattar godis, eller mer brännande bilder. Med lite fantasi kan vi tänka oss en hög statlig chef i tjänst som samtidigt uppträder stupfull på en privat fest. Många av oss är gamla nog att minnas bilden på den solbadande fackbasen vid Arbetsgivareföreningens pool på solresa i den bojkottade fascistdiktaturen.”

[…]

”Mycket tyder på fortsatta moderata ansträngningar för att begränsa tryckfriheten. När justitieministern ifrågasätter om yttrandefriheten är avvägd på ett rimligt sätt mot andra intressen är det knappast mindre än ett uttryck för att friheten att yttra sig i press radio och tv ska minskas.”

Artikelns avslutas på följande sätt:

[…]

”Det förslag som nu presenterats för riksdagen begränsar grundläggande rättigheter till informationsfrihet och yttrandefrihet. Tio ledamöter i riksdagen bör kunna ta ett initiativ för att bordlägga frågan. Ett sådant beslut ger tid till den eftertanke som krävs för att riksdagen ska avvisa propositionen.”

Avslutningen är värd att tänka på. Man kan undra om det fanns tillräckligt många rättskaffens ledamöter i Riksdagen för att knuffa bort det här ytterst suspekta lagförslaget från Riksdagens bord.

Dagens Nyheter

Vad vi tidigare skrivit om förslaget:
Nu kommer den – lagen som ska rädda Reinfeldt från nya Schenström-skandaler.
Reinfeldt ger sig inte. Nytt försök att få igenom en lag mot pinsamma avslöjanden.