6 juni 2014.

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen som vanligt kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förstärks min förtvivlan av raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här i princip är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011, den 6 juni 2012 och den 6 juni 2013. Jag har fortfarande inte sett någon egentlig anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre i Sverige sedan dess, snarare tvärtom. Lögnerna till stöd för mångkulturkatastrofen har blivit fler, senast via Sandvikens kommun och revisionsbyrån PwC. Morden, våldtäkterna och rånen ökar hela tiden. Just nu verkar krutröken ligga tätast över Göteborgs muslimska förorter. Sahlgrenska sjukhuset uppdaterar beställningarna på liksäckar. Polisens förmåga att göra sitt jobb och gripa kriminella har sjunkit. Igen. Försvaret, äldrevården, skolan och sjukvården är i fritt fall. Fortfarande. Det enda egentligt nya är att mångkulturen och invandringen fått en prislapp. 250 miljarder. Om året. Pengar i sjön och mer än tre gånger vad vi investerar i Försvaret. Och att en officiell riksdagskandidat för nykommunistiska FI uppmanar till bränning av den svenska flaggan och upplösande av nationalstaten. Inte direkt överraskande, men likafullt obehagligt. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång, i viss mån uppmuntrad av resultatet i EU-valet. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Kuppen mot grundlagen.

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. Lag (2010:1408).

Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.

3 kap

4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.

Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.

4 kap

12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.

Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.

Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.

 

Tänk på ett land.

”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är, det vill säga nominellt, en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).”

 

Wikipedia

6 juni 2013.

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011 och den 6 juni 2012. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Mångkulturens dag den 6 juni.

”Sett till svenskarnas engagemang är midsommar helt klart vår nationaldag.”

Jonas Frykman, etnolog som citeras i DN idag (pappersupplagan).

Kunde knappast sagt det bättre själv. För när makthavarna gjort om den 6 juni till en mångkulturell manifestationsdag, så borde man inte vara förvånade om det får konsekvenser för ursprungsbefolkningens lust att delta. Jag väntar till midsommar med att fira.

Låt oss starta en rättshjälpsfond för DO-utsatta småföretagare.

I våras blev en kvinnlig frisörföretagare i Malmö hotad med advokat och skadestånd av en beslöjad muslima när denna nekats praktikplats med motiveringen att en frisör på salongen självklart inte bär mössa, keps eller annan huvudbonad på jobbet. Frisören kände sig inför hotet om stämning pressad att ingå en förlikning som innebar att hon skulle betala 27.000 kronor plus advokatkostnaderna. 

Hot om skadestånd är ett vapen som kränkningsindustrin, inkluderat DO, utvecklat till fulländning. Få små företagare har ekonomiska resurser att betala hundra tusen till folk som anser sig kränkta, mer eller mindre berättigat. Få har också tillgång till, eller råd med, den juridiska expertis som behövs för att föra striden genom rättssystemet. Det här vet DO mycket väl och räknar med att småföretagarna ska vika ner sig och betala genom en förlikning.

Vi har skrivit om ämnet tidigare, men en signerad ledare i Dagens Nyheter idag aktualiserar ämnet och därför vill vi återuppliva ett förslag vi tidigare framfört. Men mer om detta längre ner. Först några rader ur dagens ledare skriven av Hanne Kjöller där hon tar upp problemet med DOs maffiafasoner. Hon skriver bland annat:

”Om man går igenom DO:s ärenden och tittar på vilka som gått till domstol och inte framträder ett tydligt mönster. Motparten i rättsprocesser, där alltså förloraren riskerar att åka på hela rätte­gångskostnaden och skadestånd, är antingen storföretag som exempelvis Media Markt eller skattefinansierad verksamhet som landsting, kommun, försäkringskassa och arbetsförmedling. Där finns inga kaféägare, restaurang­idkare, affärs-­ eller pensionatsinne­havare. De hittas i stället under fliken för ‘förlikning’. När DO kommer med hela sitt artilleri och riktar det mot en ensamföretagare, som troligen är bättre på att driva före­tag än rättsprocesser, finns inte mycket annat att göra än att lägga sig platt.”

När historien om frisören i Malmö blev känd, inträffade något lika oväntat som underbart. Flera fria bloggar och webbsidor startade insamlingar för att förhoppningsvis kunna bistå med betalningen av förlikningsbeloppet. Efter en kort tid var förlikningsbeloppet i hamn, då över 28.000 kom in på insamlingskontot. Detta blev något så ovanligt som en fredlig manifestation av äkta spontan och folklig solidaritet, till skillnad från de DDR-liknande solidaritetsmanifestationer som arrangeras och regisseras av överheten genom diverse skattefinansierade organisationer. Hundratals svenskar, kanske tusentals, har frivilligt offrat en del av sina surt förvärvade pengar för att hjälpa en medmänniska som behövde stöd, ekonomiskt och moraliskt. Kanske kan detta exempel leda oss framåt.

Denna yttring av sann folklig solidaritet var mer värd än alla fackeltåg i landet, för den här solidariteten kändes i plånboken hos oss alla som lämnade ett bidrag. Glöm rökfacklor, knallskott och rasslande nycklar, detta var äkta. Tillsammans kunde vi hjälpa en medmänniska som fallit offer för den allt mer fascistoida överheten. Med detta i ryggen har vi nu en möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen och äntligen fredligt kunna slå tillbaka. Låt oss på något sätt försöka permanenta denna solidaritet i form av en insamlingsstiftelse eller liknande, som med tiden kan bli tillräckligt stark för att göra DO och kränkningsindustrin tandlös genom att helt enkelt hålla de drabbade skadeslösa eller hjälpa dem att kunna anlita goda advokater.

Oron för att tvingas betala stora belopp i så kallade skadestånd till de okynnes kränkta är en viktig beståndsdel i överhetens arbete för att hålla det svenska folket på mattan. Jag är säker på att det skulle reta makten till fradga om DO, m fl blev överspelade genom att svenska folket i fredlig protest solidariskt betalade för dem av oss som har olyckan att bli utsedda till måltavlor av kränkningsindustrin.

Enligt Ekonomifakta.se finns det 1.036.787 företag i Sverige. Praktiskt taget samtliga, 1.031.115 stycken, är enmans- micro- eller småföretag med alltifrån inga anställda upp till 49. (Bara 945 är stora med fler än 250 anställda och bara 4.700 medelstora med 50 – 249 anställda). För denna dryga miljon enmans-, micro eller små företag kan ett utdömt skadestånd på 100.000 kronor utgöra skillnaden mellan vinst eller förlust. Om nu hälften av dessa företag skulle kunna förmås att donera 500 kronor till en sådan insamlingsstiftelse skulle stiftelsen redan första året disponera över 250 miljoner kronor.

Man skulle kunna se det som en sorts försäkring och jag är säker på att det vore en protest som skulle svida i skinnet på de höga potentaterna.

 Hanne Kjöller: ”Med ringa precision”

Vårt tidigare inlägg på vilket detta är baserat

Man ska inte bli gammal och sjuk i Sverige.

”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

Så skriver Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i ett svar till en svensk pensionär tillika Prostatacancerförbundets vice ordförande. Han lider själv av prostatacancer sedan nio år tillbaka, och ända sedan sommaren 2012 har han grubblat på hur myndigheten hade resonerat innan de kommit fram till att inte subventionera läkemedlet Zytiga, som är till för att ge mer tid på slutet till män med prostatacancer som inte längre går att behandla.

Vad TLV säger, även om det inte är rent ut, är att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att subventionera dyr medicin till folk som inte kommer att kunna arbeta efter behandlingen. En sådan attityd till de som faktiskt byggt upp vår välfärd är helt enkelt skrämmande. Vad blir nästa steg på arbetslinjen? Obligatorisk eutanasi vid 67 års ålder? Det vore ett sätt att spara in stora pengar åt samhället.

Låt oss göra ett moraliskt tankeexperiment. Låt oss sätta in citatet ovan i några olika sammanhang och se hur vi känner inför varje bild. Svara sedan på två frågor:

1. För vilken eller vilka utsatta grupper känns det okej att dra in eller vägra subventionera läkemedel med motiveringen att gruppen inte är tillräckligt samhällsekonomiskt lönsam?

2. Hur stor skulle twitter-stormen blivit om TLV’s uttalande hade gällt någon annan utsatt grupp än cancersjuka pensionärer?

Brasklapp: Bilderna är enbart tänkta som illustrationer och är inte avsedda att utmåla någon av grupperna som samhällsekonomiskt olönsam. Ingen av personerna på bilderna har heller något att göra med själva ämnet… ja, utom möjligen personerna på den sista bilden. Inte tjuvkika!

Exempel # 1:

Exempel # 2:

Exempel # 3:

Exempel # 4:

Exempel # 5:

Exempel # 6:

Exempel # 7:

Exempel # 8:

Exempel # 9:

Exempel # 10:

Svenska Dagbladet
Sockerbitar till kaffet

Internationella kvinnodagen 2013.

Idag, på internationella kvinnodagen, vill vi återigen passa på att uppmärksamma världens största organiserade kvinnoförtryck – islam. Islam förtrycker runt en halv miljard kvinnor i alla åldrar. Det är fem hundra miljoner kvinnor som skulle ha ett bättre liv om de slapp leva under islam och sharia.

För att inte Gudrun Schyman och alla andra i den självproklamerade så kallade feministiska rörelsen ska känna sig bortglömda på internationella kvinnodagen så ska vi uppmärksamma även dem. Vi ska närmare bestämt sätta fingret på deras hyckleri. Schyman och kompani kallar sig förkämpar för kvinnors lika rättigheter, men i själva verket blundar de för detta världens värsta kvinnoförtryck.

Kanske är det rädsla för att kallas islamofober eller rasister som får feministerna att välja bort islams kvinnor. Kanske bryr de sig helt enkelt inte. Oavsett anledning så tycker jag att de borde ta tillfället denna dag att skämmas riktigt ordentligt.

Tidigare publicerat den 8 mars 2011 och 8 mars 2012, men eftersom situationen för islams kvinnor inte har förbättrats sedan dess så upprepar jag inlägget. 

 

Glädjebesked till somalier i Sverige. Kriget är över, ni kan flytta hem igen!

Det torde ju vara vars och ens högsta önskan att få bo och verka i sitt fosterland. Att åtminstone bildlikt få leva och arbeta på den mark där ens förfäder slitit och dött; att få bygga vidare på de landvinningar som tidigare generationer skapat. Den lyckan har vi svenskar haft sedan många hundra år, och nu ser det ut som även somalias folk skulle kunna komma i åtnjutande av samma förmån.

Nu kan hundratusentals olyckliga och missförstådda somalier äntligen åka hem
och hjälpa till att bygga upp sitt land.

Somalias president Hasan Sheikh Mohamud uppger nu enligt nyhetssajten Rysslands Röst att landets väpnade styrkor krossat den islamistiska terrorgruppen al-Shabab. Hasan Sheikh Mohamud ska ha sagt att Somalias många byäldste varit regimen till stor hjälp genom att övertyga ungdomar att ta avstånd från våld och ”ond ideologi”. Strategin att reducera möjligheterna till nyrekrytering av terrorister har uppenbarligen haft effekt. Det har inte ens hjälpt att somalier i Sverige och resten av Europa har gjort stora ansträngningar för att fylla på leden med rekryter utifrån. Somalias regering har också haft stort stöd i närvaron av stridande trupp från Afrikanska Unionen, vars fortsatta stöd man säkert räknar med när man nu ska försöka återerövra landsdelar och provinser som i avsaknad av en centralmakt hamnat under diverse krigsherrar. Somalia har härjats av inbördeskrig i över 20 år.

Nyheten om den somaliska regeringens seger över terrorgruppen al-Shahab, och det faktum att landet nu kan återuppbyggas borde vara den bästa nyhet den somaliska diasporan någonsin fått. Det måste vara de senaste tjugo årens bästa julklapp, om uttrycket kan tillåtas i sammanhanget.

Det återuppbyggnadsarbete och den återcivilisering av Somalia som nu ska ta sin början torde erbjuda lysande möjligheter för de av entreprenörsanda och arbetslust genomsyrade exilsomalierna. Detta är en chans som inte återkommer särskilt ofta. Nu kan de missförstådda och diskriminerade somalierna i Göteborg, Borlänge, Växjö, Falköping och hundratals andra svenska orter som aldrig fick någon chans äntligen få en en meningsfull uppgift, därtill i ett land som är helt befriat från den strukturella rasism som det svenska samhället är impregnerat av och som hindrat dem från att nå framgång under sin vistelse här i landet.  Nu kan de slippa traggla på SFI i år efter år till liten nytta. Nu kan de trasiga familjerna äntligen återförenas, och det till priset av en enda flygbiljett till Mogadishu istället för tio biljetter till Arlanda. Nu kan de somaliska kvinnorna, som i det mörka och kalla Sverige riskerat att drabbas av D-vitaminbrist, få obegränsad tillgång till gratis D-vitamin genom det starka afrikanska solljuset. Nu kan barnen växa upp med nära kontakt med sin kultur och religion och slipper skickas iväg på årliga korrigeringsresor till mormor och farmor i det gamla landet. Nu ska allt bli bra igen.

Rysslands Röst

 

Gissa vilket parti.

Följande text står att läsa på på hemsidan för SR P1 Kaliber. Den visar en intressant sammanställning över det politiska våldet i Sverige, så som det gestaltats i attacker på ett visst politiskt parti och en del av dess medlemmar och aktiva företrädare. Vi återger texten i princip oförändrad, men vi har dolt namnet på partiet, dess förkortning, eventuella personnamn och vissa andra uppgifter som kan avslöja vilket parti det rör sig om. Läs texten och lägg själv in valfritt partinamn på lämpliga ställen och fundera på vilka konsekvenser det kunde få för Sveriges politiska liv och internationella anseende om olika partier skulle utsättas för liknande attacker.

Så här skriver ”Kaliber”.

Sedan 2006 har ett trettiotal medlemmar i partiet attackerats, hotats eller fått sina hem vandaliserade, flera av dem vid upprepade tillfällen. Gatstenar har kastats in genom fönstren till deras hem. Yxor har slagits in i dörrar. Bilar har vandaliserats. Flera av dem som drabbats har valt att lämna sina politiska uppdrag.

Händelser efter typ:

Hot och vandalisering: 21
Våld eller störningar mot möten: 9
Våld mot enskilda: 14

Händelser 2006:

Stockholm.
Uteslutning Akademikerförbundet SSR.

Tel Aviv.
Praktikant blir avskedad från Sveriges ambassad.

Malmö.
Ett möte på Ungdomens hus attackerades av ett 50-tal personer.

Norrköping.
Före detta partiledaren blir mordhotad på restaurang där partiet håller årsmöte.

Eslöv.
Maskerade vänsteraktivister stormade partiets möte vid Medborgarhuset. Partiets partisekreterare skadades och fick föras till sjukhus.

Linköping.
Händelse: Ledamot i fullmäktige misshandlas utanför köpcentrum.

Karlskrona.
En gymnasieskola utestängde partiet från en ”valstugedag” inför valet 2006, trots att övriga partier i fullmäktige fick ha varsitt bokbord. Som förklaring till Justitieombudsmannen uppger rektorn att det skulle bli protestaktioner om partiet fick delta, och att hon drog tillbaka partiets inbjudan på grund av rädsla för bråk. JO vill ”understryka vikten av att en skolledning inte faller undan för sådana invändningar från elevernas sida som ytterst kan leda till en urholkning av de grundlagsfästa principerna om yttrandefrihet och tryckfrihet”.

Oskarshamn.
Ledamot i fullmäktige får trappuppgången nedklottrad. En av bilens backspeglar slås sönder.

Kalmar.
Ledamot av fullmäktige blir hotad av AFA.

Stockholm.
Ett 80-tal brevbärare vägrar dela ut valmaterial från partiet.

Karlskrona.
Händelse: partimedlem hotad på telefon, skaffar hemligt nummer. Han blir också överfallen på Ica Maxi.

Händelser 2007:

Kristianstad.
Medlem i partiet utesluts ur Tranportarbetarförbundet. Det är den sjätte partimedlemmen som förbundet utesluter.

Linköping.
Partiets distriktsordförande får en yxa i ytterdörren. Han har även utsatts för flera hot. Han avgår senare.

Motala.
Ledamot i fullmäktige hoppar av efter flera hot och trakasserier.

Stockholm.
Ledande partiföreträdare får hot via mejl. Hans sambo misshandlas i hemmet.

Gävle.
Två partimedlemmar blir misshandlade när de går ut från en restaurang.

Landskrona.
Politiker i partiet får hemmet vandaliserat.

Uppsala.
Partimedlem får hemmet nerklottrat.

Höja.
Ledamot i fullmäktige blir misshandlad när han delar ut flygblad.

Gävle.
Partilokal vandaliseras vid flera tillfällen.

Gävle.
Nämndeman får stenar inkastade genom fönstret.

Kalmar.
Någon beställer sexartiklar i en partimedlems namn. Han får även hemmet vandaliserat.

Göteborg.
Kandidat till fullmäktige avsäger sig uppdrag efter att stenar kastats in genom hans fönster vid flera tillfällen.

Göteborg.
Kandidat till fullmäktige avsäger sig uppdrag efter att stenar och färgampuller kastats in genom hans fönster vid flera tillfällen.

Eslöv.
Familj får fönster krossat av en sten. Familjen har vid flera tillfällen trakasserats av ”ett svartklätt ungdomsgäng”. Mannen är medlem i partiet.

Händelser 2008:

Sölvesborg.
Partimedlem utesluts ur LO.

Kungälv.
Partimedlem blir utesluten ur PRO. Enligt PRO handlar uteslutningen om att hon ska ha läst andras brev.

Skövde.
Partimedlem får bilen vandaliserad.

Göteborg.
Stenar kastas in i lokal där partiet håller möte.

Lund.
Någon sprutar lim i låset och sätter kilar i dörren till partimedlems bostad.

Stockholm.
Partimedlemmar attackeras när de delar ut kampanjmaterial.

Malmö.
Torgmöte stoppas på grund av störningar från andra grupper.

Landskrona.
Torgmöte stoppas på grund av störningar från andra grupper

Landskrona.
Partimedlem får sin villa och butik vandaliserad.

Landskrona.
Två partimedlemmar hotas på telefon.

Landskrona.
Politiker i partiet hotas på blogg och i telefon.

Göteborg.
Lärare hindrar elever från att diskutera partiets politik.

Örebro.
Politiker i partiet får brevlådan sprayad.

Örebro.
Politiker i partiet får sten inkastad i hemmet och fasaden nedklottrad.

Örebro.
Ledamot i fullmäktige får hemmet vandaliserat och nedklottrat.

Örebro.
Partimedlem får hemmet nedklottrat.

Lund.
Ledamot i fullmäktige får sitt tidigare hem nedklottrat.

Göteborg.
Ett möte arrangerat av partiets ungdomsförbund störs av demonstranter.

Vellinge.
Möte med partiet och debatt med representant för ett annat riksdagspartis ungdomsförbund. När partiledaren talar bryter ett gäng ungdomar fram och skriker och blåser i visselpipor. Ungdomarna förs bort av polisen.

Händelser 2009:

Stockholm.
Aktivister attackerade partimöte med ägg och stenar.

Stockholm.
Politiker i partiet blir jagad av män med kniv.

Ödeshög.
Ledamot i fullmäktige får ta emot hotfulla telefonsamtal.

Gävle.
Ledamot i fullmäktige får huset nedklottrat vid flera tillfällen.

Skövde.
Någon kastar sten mot partimedlems fönster, men missar.

SR P1 Kaliber

Så långt ”Kaliber”. Sammanställningen slutar 2009. Men trakasserierna, hoten, vandaliseringen och attackerna har med största sannolikhet inte slutat där. Det är till och med troligt att man inte ens har redovisat hela 2009, något publiceringsdatum för artikeln har vi inte kunnat hitta. Hur det såg ut 2010, 2011 och 2012 vet vi inte. Vad vi däremot vet är att listan ovan är en skammens lista för ett land som vill kalla sig demokratiskt.

Att regeringen och de rättsvårdande myndigheterna rycker på axlarna inför händelser som dessa är illavarslande och farligt. Den pandoras ask som innehåller våld mot människor som tänker och tycker annorlunda har öppnats på glänt. Den måste stängas igen, och sedan hållas stängd med locket väl fastspikat.

Något annat går inte för sig i en demokrati.