Red.

Archive for the ‘DO’ Category

Låt oss starta en rättshjälpsfond för DO-utsatta småföretagare.

In demokrati, diskriminering, DO, islamisering, kränkningsindustrin on 26 mars, 2013 at 11:45

I våras blev en kvinnlig frisörföretagare i Malmö hotad med advokat och skadestånd av en beslöjad muslima när denna nekats praktikplats med motiveringen att en frisör på salongen självklart inte bär mössa, keps eller annan huvudbonad på jobbet. Frisören kände sig inför hotet om stämning pressad att ingå en förlikning som innebar att hon skulle betala 27.000 kronor plus advokatkostnaderna. 

Hot om skadestånd är ett vapen som kränkningsindustrin, inkluderat DO, utvecklat till fulländning. Få små företagare har ekonomiska resurser att betala hundra tusen till folk som anser sig kränkta, mer eller mindre berättigat. Få har också tillgång till, eller råd med, den juridiska expertis som behövs för att föra striden genom rättssystemet. Det här vet DO mycket väl och räknar med att småföretagarna ska vika ner sig och betala genom en förlikning.

Vi har skrivit om ämnet tidigare, men en signerad ledare i Dagens Nyheter idag aktualiserar ämnet och därför vill vi återuppliva ett förslag vi tidigare framfört. Men mer om detta längre ner. Först några rader ur dagens ledare skriven av Hanne Kjöller där hon tar upp problemet med DOs maffiafasoner. Hon skriver bland annat:

”Om man går igenom DO:s ärenden och tittar på vilka som gått till domstol och inte framträder ett tydligt mönster. Motparten i rättsprocesser, där alltså förloraren riskerar att åka på hela rätte­gångskostnaden och skadestånd, är antingen storföretag som exempelvis Media Markt eller skattefinansierad verksamhet som landsting, kommun, försäkringskassa och arbetsförmedling. Där finns inga kaféägare, restaurang­idkare, affärs-­ eller pensionatsinne­havare. De hittas i stället under fliken för ‘förlikning’. När DO kommer med hela sitt artilleri och riktar det mot en ensamföretagare, som troligen är bättre på att driva före­tag än rättsprocesser, finns inte mycket annat att göra än att lägga sig platt.”

När historien om frisören i Malmö blev känd, inträffade något lika oväntat som underbart. Flera fria bloggar och webbsidor startade insamlingar för att förhoppningsvis kunna bistå med betalningen av förlikningsbeloppet. Efter en kort tid var förlikningsbeloppet i hamn, då över 28.000 kom in på insamlingskontot. Detta blev något så ovanligt som en fredlig manifestation av äkta spontan och folklig solidaritet, till skillnad från de DDR-liknande solidaritetsmanifestationer som arrangeras och regisseras av överheten genom diverse skattefinansierade organisationer. Hundratals svenskar, kanske tusentals, har frivilligt offrat en del av sina surt förvärvade pengar för att hjälpa en medmänniska som behövde stöd, ekonomiskt och moraliskt. Kanske kan detta exempel leda oss framåt.

Denna yttring av sann folklig solidaritet var mer värd än alla fackeltåg i landet, för den här solidariteten kändes i plånboken hos oss alla som lämnade ett bidrag. Glöm rökfacklor, knallskott och rasslande nycklar, detta var äkta. Tillsammans kunde vi hjälpa en medmänniska som fallit offer för den allt mer fascistoida överheten. Med detta i ryggen har vi nu en möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen och äntligen fredligt kunna slå tillbaka. Låt oss på något sätt försöka permanenta denna solidaritet i form av en insamlingsstiftelse eller liknande, som med tiden kan bli tillräckligt stark för att göra DO och kränkningsindustrin tandlös genom att helt enkelt hålla de drabbade skadeslösa eller hjälpa dem att kunna anlita goda advokater.

Oron för att tvingas betala stora belopp i så kallade skadestånd till de okynnes kränkta är en viktig beståndsdel i överhetens arbete för att hålla det svenska folket på mattan. Jag är säker på att det skulle reta makten till fradga om DO, m fl blev överspelade genom att svenska folket i fredlig protest solidariskt betalade för dem av oss som har olyckan att bli utsedda till måltavlor av kränkningsindustrin.

Enligt Ekonomifakta.se finns det 1.036.787 företag i Sverige. Praktiskt taget samtliga, 1.031.115 stycken, är enmans- micro- eller småföretag med alltifrån inga anställda upp till 49. (Bara 945 är stora med fler än 250 anställda och bara 4.700 medelstora med 50 – 249 anställda). För denna dryga miljon enmans-, micro eller små företag kan ett utdömt skadestånd på 100.000 kronor utgöra skillnaden mellan vinst eller förlust. Om nu hälften av dessa företag skulle kunna förmås att donera 500 kronor till en sådan insamlingsstiftelse skulle stiftelsen redan första året disponera över 250 miljoner kronor.

Man skulle kunna se det som en sorts försäkring och jag är säker på att det vore en protest som skulle svida i skinnet på de höga potentaterna.

Annonser

Om att kränka en medmänniska. Och få 60.000 för besväret.

In demokrati, diskriminering, DO, islam, islamisering, lag & rätt, religion on 12 februari, 2010 at 18:56

Den rent kafka-artade domen i diskrimineringsmålet med den muslimske mannen och hans prospektiva arbetsgivare, en kvinnlig chef för ett verkstadsföretag, antyder starkt att det svenska rättsväsendet är på god väg att bli helt korrumperat. Var annars i världen skulle en man som grovt förolämpar en kvinna inte bara vinna sitt mål utan även tilldömas ett skadestånd på 60.000 kronor?

DO Katri Linna har visat sig vara en outtröttlig förkämpe för diverse rättshaverister som anser sig ha blivit diskriminerade på ett eller annat sätt. Vi läser om höga skadestånd för misstänkt fabricerade ”kränkningar” som egendomligt nog i 90 procent av fallen drabbar endera muslimer eller zigenare. Vi har läst om att zigenarkvinnor som övervakats eller nekats tillträde till butiker tilldöms skadestånd på flera tiotals tusen kronor. Vi har också tagit del av Polisens i Västmanland offentliggjorda varning för en grupp på fyra kvinnor som av allt att döma satt i system att först provocera butiksägare, och sedan anmäla dem för diskriminering. Med inkomstnivåer på några tiotals tusen skattefria kronor per incident behöver kvinnorna i fråga inte utföra sitt bedrägeri oftare än ett par gånger i månaden. Närhelst en muslim känner sig förbigången eller missgynnad kommer det en DO-anmälan och ett stort skadestånd som ett brev på posten.

(Vad DO gör är att förstärka muslimernas inneboende offermentalitet och kulturmässiga förmåga att konsekvent skylla motgångar på andra och inte kunna se fel och brister hos sig själva. Detta har avhandlats i en bok av den danske fängelsepsykologen Nicolai Sennels, som jag presenterat tidigare.)

Förre ambassadören till bland annat Turkiet med flera muslimska länder, samt författare till boken Från härskarmakt till rättsstat (2005), Erik Cornell, gör en intressant iakttagelse i sin artikel i Svenska Dagbladet. Han skriver:

”… enligt de värderingar som råder i det svenska samhället är vägran att trycka en annan persons hand en av de värsta skymfer och förolämpningar man kan utsätta någon för – det enda som är värre torde vara att spotta på henne/honom.”

Kent Ekeroth, SD har ett intressant inlägg på Newsmill. Han skriver bland annat:

”På en arbetsplats handlar det i stor utsträckning även om att kunna hantera de normer, sociala koder och kommunikationssätt som är rådande i det samhälle man lever i. Om vissa personer från primitiva kulturer inte kan acceptera det svenska sättet och därmed på eget bevåg ser till att man inte får ett jobb, kan det knappast förväntas att Arbetsförmedlingen ska fortsätta pumpa in pengar till någon som gör sig själv oanställbar […] enligt tingsrättens dom är det nu fritt fram att i religionens namn uppföra sig hur man vill men fortfarande kallt räkna med nya färska pengar från Arbetsförmedlingen. I princip kan en person då ha en religion som gör denne helt inkapabel att ha ett jobb, men i religionsfrihetens namn ska man fortsätta få ekonomisk ersättning.”

Slutsatsen av hälsningsmålet, eller vad man ska kalla det, är att det är helt OK för (muslimska) män att förolämpa och kränka (svenska) kvinnor genom att vägra hälsa på dem. Jämställdheten och likställdheten inför lagen har alltså med ett penndrag satts på undantag visavi islam. Vi vet nu att islam har större tyngd i svenskt rättsväsende än vad jämställdhet mellan könen och kvinnors rätt att slippa bli kränkta gör. Vi vet också att svenskt rättsväsende nu gör skillnad inför lagen mellan muslimska män och svenska kvinnor. Just denna tudelade rättsskipning är själva kärnan i muslimsk sharia. Så ironiskt att det skulle vara en finskfödd kvinna som skar halsen av jämställdheten.

Källor:
Svenska Dagbladet
Newsmill

%d bloggare gillar detta: