Red.

Archive for the ‘försvar’ Category

Black dog day.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, bombattentat, dhimmifiering, etnisk korruption, försvar, islamisering, jakt, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, mänskliga rättigheter, mångkultur, media, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, sjukvård, våldtäkter, vårdbolag, yttrandefrihet on 8 maj, 2014 at 11:43

Det är djupt olyckligt och tragiskt för oss svenskar att just Sverige av alla länder skulle utveckla ett eget unikt system för immigration och integration. Ett system som i stort sett enbart lockar till sig tredje världens mest svårintegrerade folkslag med stor eller mycket stor självförsörjningsresistens.

Detta är ett grundläggande systemfel, men det är extra tragiskt att makten och media totalt vägrar inse att det ens finns ett fel i systemet och att man till och med uppträder öppet fientligt gentemot de enstaka människor som dristar sig till att sakligt påpeka saken.

Sverige är på väg neråt i mätningar av välstånd och skolutbildning, försvar och sjukvård medan många u-länder visar stadigt bättre resultat. Vi närmar oss de länder varifrån vi skaffar flest migranter, främst Turkiet, men varken Irak, Afghanistan eller Somalia verkar vara utom räckhåll.

Sverige är inne i en nedåtgående spiral. En berg-och-dal-bana utan berg. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ens se att det finns ett problem, ger jag inte Sverige särskilt många år till som i alla fall nominellt ett i-land. Den enda lösningen, som inte är en lösning utan mer ett sätt att fly undan problemet ännu några år, är att återgå till 1800-talsnivå. Köpa ett vedeldat torp med lite skog och mark, hugga sin ved, skjuta ett rådjur eller en fasan då och då, odla potatis, föda upp höns och får och i största möjliga utsträckning bara överleva sina sista år och skita i allt. Att flytta utomlands skulle kanske vara ett alternativ, men i princip alla världens länder har samma problem och där skulle det nog vara svårare att överleva.

Välkommen till det nya Sverige.

Annonser

Lösningen på problemet Lampedusa och Melilla.

In asylpolitik, dhimmifiering, EU, Europa, försvar, flyktingar, invandring on 6 maj, 2014 at 18:32

Lampedusa är idag tillsammans med Melilla en av Europas mest utsatta utposter i Medelhavet. Hit försöker tusentals migranter från både Mena-området och Sub-Sahara-Afrika ta sig varje år. De som överlever sjöresan eller lyckas klättra över staketet har kommit till Europa och kan kräva att få asyl, eller åtminstone att få sitt asylkrav bedömt i en rättslig process.

På senare tid har flera migranter omkommit på vägen mellan Libyen och Lampedusa. Dessa sjöolyckor har fått de förutsägbara rösterna i Sverige och EU att kräva att befolkningarna i Mena-området och resten av Afrika istället ska ges asyl direkt i sina hemländer. Som om det inte räckte med att Sverige som enda land i världen redan på förhand beviljat carte blanche asyl och permanent uppehållstillstånd till den samlade befolkningen i Eritrea (ca 5 miljoner) och Syrien (ca 20 miljoner).

LampedusaLampedusa

Oavsett denna generösa på förväg utan frågor beviljade asyl till 25 miljoner människor, kommer Lampedusa och Melilla för överskådlig framtid att vara Europas blödande sår mot söder. Hit kommer framledes miljoner migranter att söka sig för att ha chansen att komma in i lyckolandet Europa. Redan nu kommer rapporter om att så många som 800.000 migranter väntar i Libyen på att komma med en båt. Med ett uppskattat pris på 10.000 dollar per näsa är detta en potentiell marknad på hela 8 miljarder dollar. En storindustri.

Lampedusa, med endast ca 20 kvadratkilometer yta, är egentligen helt olämplig som mänsklig bosättning. Här finns inget vatten annat än det som kan samlas ihop under de sällsynta regnen. Ön är karg och egentligen inte lämpad för annat jordbruk är fårskötsel. Här bor ca 5.000 personer som försörjer sig på fiske, turism och jordbruk.

Min lösning på problemet Lampedusa är helt enkelt att Italien evakuerar ön med dess grannöar Conigli, Lampione och Linosa tillsammans med Pantelleria och relokerar befolkningen på kanske 15 – 20.000 personer till fastlandsitalien, till exempel i provinsen Apulien där man kan köpa hela övergivna byar tämligen billigt och där fiske och jordbruk är de traditionella inkomstkällorna.

MelillaMelilla

Ceuta och Melilla är två av sju mindre landområden och öar som Spanien fortfarande håller på och intill Afrikas nordkust i Marocko. Ceuta och Melilla är tämligen stora städer med över 70.oo0 invånare vardera. Ceuta och Melilla utsätts mer eller mindre dagligen för invasionsförsök från afrikanska migranter som pressar på och klättrar över sexmeters stängsel för att på det sättet komma in i Europa. Marocko gör sedan självständigheten anspråk på dessa områden och det klokaste vore väl för Spanien att ge upp enklaverna och flytta sin och EUs gräns till det spanska fastlandet. Detta skulle göra enklaverna ointressanta för de afrikanska migranterna, eftersom Marocko i likhet med Libyen knappast har status som drömland.

Ett tillbakadragande från Lampedusa-gruppen, Pantelleria, Ceuta och Melilla kan naturligtvis ses som ett nederlag för Italien och Spanien som nationer, men som det politiska läget är inom EU kan varken Italien och Spanien unilateralt eller EU centralt förväntas kunna skrapa ihop det politiska stöd som behövs för att försvara öarnas integritet. De tjänar endast som en lockande port in till Europa för miljontals migranter i Mena-länderna och Sub-Sahara Afrika.

Alla Europas nationer har vid ett tillfälle eller annat förlorat bitar av sitt territorium och överlevt. Sverige förlorade exempelvis i 1809 års krig med Ryssland en tredjedel av landytan och befolkningen utan att detta fick landet att kollapsa. Frankrike förlorade Algeriet utan att gå under. Lampedusa och Melilla är att betrakta som utposter som i rådande politiska läge inte är möjliga att försvara utan en helt oacceptabel nivå av militärt våld och borde därför överges, i alla fall tillfälligt. Det kommer inte att få Italien eller Spanien att bryta samman som nationer. Men det kan lätta på det enorma migranttryck som just nu pressar Europa till allt mer långtgående eftergifter.

Om så krävs skulle EU mycket väl ha råd att kompensera både Italien och Spanien för förlusten av dessa små områden och öar. Att ge de människor som måste evakueras, totalt kanske ett par hundra tusen personer, en EU-pension att leva på skulle dessutom troligen betyda en vinst jämfört med alternativet.

Det vore en sak att arbeta för i Europaparlamentet.

Alliansregeringen vill kasta oss in i ett nytt krig.

In EU, Europa, försvar, FN, Internationellt, islamisering, kvinnoförtryck, politiker on 28 januari, 2013 at 14:30

Lagom när den svenska insatsen i Afghanistan närmar sig sitt slut bäddar alliansregeringen för att de vill kasta oss in i ett nytt krig. Denna gång i norra Afrika. Man har uppenbarligen inte lärt sig ett dugg av misslyckandet i Afghanistan, där talibanerna nu sakta men säkert återtar kontrollen av område efter område i takt med att väst-trupperna dras tillbaka.

afghanistanAfrika nästa?

Att kriget mot talibaner och islamister i Afghanistan inte kunde vinnas framstod som uppenbart redan när det drogs igång 2001. Inte ens USAs enorma krigsmakt kunde göra annat än att möjligen driva talibanerna och Al-Qaida under jorden och döda några enstaka av deras ledare och medlemmar. Att radera ut talibanerna och det Afghanska klanväsendet och förvandla Afghanistan till en demokratisk stat med hjälp av vapenmakt var och är omöjligt. Jag tar mig friheten att citera några bitar ut ett av mina tidigare inlägg från 29 augusti 2010 om insatsen i Afghanistan, eller ”Affe” som man lär kalla landet i intierade kretsar.

”Precis de tendenser som vår regering sagt sig vilja bekämpa i Afghanistan tillåter och uppmuntrar samma regering här hemma utan att blinka. Våra muslimskt dominerade förorter är med regeringens goda minne plågade av klanvälde, muslimskt förtryck, kvinnoförakt och segregation mellan könen. […] Att islam måste bekämpas varhelst den sticker upp huvudet är för mig självklart, men jag anser att detta för vår del bäst görs här hemma där vi kan ha någon nytta av insatserna. Sverige har inte militära resurser att föra krig utomlands, och vi borde ha den goda smaken att sopa rent framför vår egen dörr innan vi sätter på oss bror-duktig-byxorna och gör anspråk på att veta bättre än andra folk hur de ska leva sina liv och organisera sina länder.”

Det vore också till fördel för verksamheten om våra generaler och politiker kunde sätta sig i skolbänken ett par timmar för att studera Afghanistans historia.

”Ingen har vad jag vet någonsin lyckats kuva de afghanska klanerna. Världens största och mäktigaste imperier har försökt och gruvligen misslyckats. Jag tror det började med Alexander den store. Delar av hans armé lär till och med ha blivit avskuren och kvarlämnad och ha assimilerats i det som idag kallas Kafiristan eller ”de otrognas land”. Sedan följde det Brittiska imperiet vars soldater slaktades i hopar av primitivt beväpnade afghaner. Det var inte länge sedan även den ryska björnen fick linka hem med blodiga tassar trots en i alla fall tekniskt förkrossande övermakt och en brutalitet som sällan skådats i modern tid. Och nu är det alltså USAs tur. Varför politiker och militärer inte studerar historia är för mig en gåta.

För alla tidigare ockupationsförsök har också gällt att ju längre man stannat i Afghanistan desto värre har situationen blivit. Detta tycks gälla även för vår tids mäktigaste stat. Man har i dag fler soldater på marken än för fem år sedan men tycks trots det ha en sämre situation. Man kan inte vinna ”hearts and minds” i Afghanistan därför att afghanerna inte vill ha vår västliga livsstil och inte tolererar främmande herrar som försöker peta på deras sätt att leva. Och eftersom Afghanistan dessutom är ett högst primitivt, och därmed starkt decentraliserat, land där centralregeringen inte har mycket makt i provinserna kan man heller inte vinna militärt genom att behärska Kabul, Bagram-flygplatsen, vägen där emellan och en handfull provinshuvudstäder. Man måste förmodligen sätta en garnison i varenda liten by och patrullera varenda åsnestig i hela landet. Så mycket trupp är sannolikt ingen beredd att sätta in, än mindre underhålla, i kanske en generation framöver. Inget västland skulle heller vara villigt att acceptera de förluster som en sådan kraftfull insats skulle innebära.”

Problemet för den västliga insatsen i Afghanistan är, förutom oviljan att sätta in tillräckligt med trupp och andra resurser, även vår bristande uthållighet. Trots att USA och andra nu funnits på plats i landet i tolv år är det ändå ett faktum att vi är där på besök. Talibanerna däremot, är där för att stanna.

”Så fort den utländska truppen åkt tillbaka till sin camp sig kommer talibanerna fram ur sina gömmor och tar en gruvlig hämnd på de afghaner som samarbetat med utlänningarna. Det här vet afghanerna. Den amerikanska armén tycks däremot inte ha lärt sig ett enda dugg av sina bittra erfarenheter från Vietnam där mönstret var detsamma. USA kan inte behärska Afghanistan med mindre än att man tillgriper en så ohyggligt hård och resurskrävande repression att den amerikanska hemmabefolkningen aldrig skulle tolerera det, än mindre världsopinionen. Att utbilda och beväpna lokala afghanska styrkor för att utföra den önskvärda repressionen är lika meningsfullt som att skänka pengarna och vapnen direkt till talibanerna. Afghanerna slåss för sin klan och ibland för talibanerna. Inte för en avlägsen central regering och definitivt inte för västmakterna.”

 När USA och Nato drar sig ur Afghanistan 2014 skruvas tiden tillbaka till situationen dagen innan det amerikanska anfallet för tio år sedan. I Afghanistan har inget egentligen förändrats utom att några tusentals afghaner och drygt 3.000 amerikanska och andra soldater fått sätta livet till. Talibanerna kommer tillbaka och förtrycket får fäste igen.

Nu vill alltså Alliansregeringen kasta oss in i ett nytt meningslöst krig som inte går att vinna.

”Regeringen har höga ambitioner när det gäller internationella insatser. I takt med att Afghanistaninsatsen minskar kommer det finnas utrymme att bidra i andra områden. Det ska dessutom finnas förmåga att öka vårt engagemang jämfört med i dag.”

Så sade försvarsminister Karin Enström (M) i sitt tal inför Folk och försvars konferens i Sälen i januari. Här ligger en svårförklarlig önskan att blottställa vårt land ytterligare genom att satsa våra redan bristfälliga försvarsresurser på ett nytt utländskt krig, samtidigt som vårt försvar på hemmaplan möjligen kan försvara en begränsad del av landet mot angrepp under en veckas tid.

Så fort sopades misslyckandet i Afghanistan under mattan. Så fort glömdes de fem svenska soldater som offrat sina liv. Inga analyser av insatsen tycks ha gjorts. Inga lärdomar verkar ha dragits. Inga klockor har ringt efter ÖBs erkännande av försvarets haveri. Det enda försvarsministern säger är att försvaret är tillräckligt och att vi nu ska skicka mer trupp och materiel utomlands.

Det är klart att det är både billigare och enklare att skicka några hundratal elitsoldater utomlands än att rusta och organisera ett territorialförsvar som kan göra ett rimligt jobb. Men bara för att det är enklare behöver det inte vara det rätta att göra.

Riksdag & Departement

Sent ska gammelmedia vakna.

In desinformation, försvar, journalister, media, press on 1 november, 2012 at 11:39

Idag toppar Svenska Dagbladet med ödesrubriken ”Halva flyget bort” och skriver att Alliansregeringens försvarsbeslut rörande flygvapnet kommer att innebära en halvering av antalet JAS 39. Och att dessa inte kan försvara hela Sveriges luftrum mot ett angrepp. Flygförsvaret får inriktas på ett par sektorer runt Ronneby respektive Luleå. Några möjligheter till motangrepp finns inte heller. SvD

SvD betraktar uppenbarligen detta som ett stort scoop. Trist för SvD att bloggen skrev det redan den 25 augusti, alltså för två månader sedan. SvD måste vara en tämligen sömnig arbetsplats…

Alliansregimens stolta, men lögnaktiga, proklamation den 25 augusti

Så skärs flygvapnet ner och ingen märker något.

In desinformation, försvar, journalister, politiker, sanning och lögn on 25 augusti, 2012 at 12:46

Alliansen deklarerar stolt att man ska lägga ett par hundra miljoner de närmaste åren för att köpa in 40-60 JAS Gripen av den nya versionen.

Men hade vi inte många fler plan innan?
Och hur långt räcker 200 miljoner?

En spion framme i ljuset.

In försvar, Internationellt, korruption, lag & rätt, medlöpare, sanning och lögn, stasi-arkivet on 1 juli, 2012 at 16:27

Kyrkoherden Aleksander Radler i Luleå stift misstänks ha varit spion för Stasi. ”Det råder inga tvivel om att han är den hemliga agenten ‘Thomas'”, säger stiftsjuristen Anna Wernqvist till Dagens Nyheter efter att ha besökt Stasis arkiv i Berlin.

Alexander Radler. Landsförrädare eller bara spion?

I 24 år ska den nu 68-årige prästen ha spionerat för Stasi. Hans förflutna har redan tagits upp i Luleå stifts domkapitel en gång, men ärendet lades ned eftersom man ansåg att underlaget var för tunt. Efter nya uppgifter i Expressen i april i år tog dock stiftet upp utredningen igen. Expressen hade fått tag på dokument som visade att Radler hade agerat angivare mot sina studiekamrater i Östtyskland och sedan gått över till att spionera mot Sverige när han kom hit 1968.

Radler är tydligen inte svensk utan invandrad från Östtyskland, ett faktum som borde ha fått myndigheterna att höja ögonbrynen redan från början eftersom det var i princip förbjudet för östtyskar att lämna den kommunistiska diktaturen i DDR.

Stiftsjuristen Anna Wernqvist menar nu att det inte är någon tvekan om att Radler var Stasi-agent under täcknamnet ”Thomas”. (Stasi var uppenbarligen inte helt utan humor när man tilldelade sina agenter deras täcknamn; aposteln Tomas, eller Tomas tvivlaren, är ju en välkänd gestalt i den bibliska historien.) Hon har i Berlin begärt att få ta del av det skriftliga materialet från Stasiarkivet och i avvaktan på att dokumenten ska lämnas ut har hon fått en muntlig föredragning om innehållet.

”Identitetsfrågan är helt klar för de tyska myndigheterna och det skulle vara anmärkningsvärt att ifrågasätta de uppgifter som har lämnats”, säger hon till Dagens Nyheter.

Eftersom kyrkoherden är pensionerad gäller domkapitlets utredning inte hans anställning utan om han ska fråntas sin prästbehörighet. Centralt i utredningen är också om Radler har ljugit, både för domkapitlet och i medier. Han har hela tiden förnekat spionkopplingen och avfärdat anklagelserna som påhitt. Anna Wernqvist understryker enligt DN att det inte heller rör sig om en brottsutredning. Att agera som angivare var tydligen helt i enlighet med dåvarande DDRs lagar, och de eventuella spioneri- eller förräderibrott Radler kan ha gjort sig skyldig till lär tyvärr vara preskriberade.

Dagens Nyheter

Tidigare på bloggen om Stasi-spionerna
Vi har rätt att få veta vilka som förrådde oss.
Maskirovka i frågan om stasiarkiven.
Stasiarkiven. Vår förutsägelse verkar slå in.
Den politiska eliten skyddar förrädarna.
“Bred överenskommelse” om att skydda Stasi-förrädarna.

Uppdatering
En av förklaringarna till att sjuklöverpartierna är så ovilliga att släppa namnen på spionerna och, i förekommande fall, landsförrädarna kan ha visat sig  i ett inlägg på bloggen Jihad i Malmö. Stasi-agenten Radler är, eller var, nämligen aktiv inom Kristdemokraterna och ledamot av kommunfullmäktige i Sollefteå kommun för kd. Han är dessutom ledamot av Kyrkomötet för samma parti.

Uppdatering
Expressen har för en gångs skull gjort ett journalistiskt arbete och lagt upp en rad dokument kring Radler (länkarna i artikeln).

Ord och inga visor.

In försvar, islam, islamisering on 6 januari, 2012 at 23:20

På Nationalmuseum visas just nu en utställning om de ryska realister som var verksamma i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, Peredvizjniki. Se den, om ni bor i (eller har vägarna förbi) huvudstaden. 

Detta är en av målningarna på utställningen. Den heter ”Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen, och är målad av den ryske konstnären Ilja Repin. Tavlan föreställer en grupp skrattande zaporogkosacker som under ledning av sin ledare, ataman Ivan Serko, skriver brev till sultan Mehmet IV av Osmanska riket. Året är 1676 och bakgrunden till brevskrivandet är den turkiske sultanens krav på underkastelse, vilket kosackerna inte var beredda att gå med på.

Vad som faktiskt stod i brevet är inte hundraprocentigt klarlagt, det förekommer dessutom flera versioner av vad som påstås vara deras brev. Men kontentan är att kosackerna inte var beredda att underkasta sig sultanen och islam och gjorde detta helt klart utan minsta möjlighet till tvivel. Brevet lär faktiskt ha varit ett av de mest hånfulla i diplomatins världshistoria.

Nationalmuseum berättar dock inte vad som stod i brevet. Det gör däremot historikern Dick Harrison i en artikel i Svenska Dagbladet. Eller i alla fall så långt forskningen för dagen har kommit i ärendet. Brevet ska i stor utsträckning vara en förolämpande travesti på sultanens många titlar. Här är texten i en till svenska översatt version:

”Zaporogkosackerna till den turkiske sultanen.

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!

Konsjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.”

 Om Europas och resten av den västliga världens ledare idag kunde samla ens en hundradel av den stake dessa kosacker visade gentemot den muslimska anstormningen år 1676, skulle vi kunna be dagens sultan-wannabes torka sig och lägga ner sina erövringsförsök. Då kunde vi skicka något liknande till Erdogan i Turkiet som svar på hans tal om minareter som raketer, kupoler som hjälmar och moskéer som framskjutna baser.
.
.

Den politiska eliten skyddar förrädarna.

In demokrati, Europa, försvar, Internationellt, korruption, kriminalitet, lag & rätt, medlöpare, politiker, sanning och lögn, Sverigedemokraterna on 16 december, 2011 at 20:49

Så var det alltså klart. Sveriges politiska elit har bestämt sig för att till varje pris skydda de landsförrädare som arbetade åt den östtyska underrättelsetjänsten. Det gick precis som vi förutsåg redan den 9 november. Till och med bortförklaringarna var de som vi förutsåg.

Logo för Ministerium für Staatssicherheit, Stasi

Ibland är det trist att få rätt. Till och med argumentet ”personlig integritet” kunde vi förutse. Den politiska eliten i Sverige anser helt uppenbart att ett sextiotal enskilda stasi-spioners ”personliga integritet” överskuggar hela det svenska folkets behov av att veta vilka som förrådde oss. Min tolkning kan bara bli en; dessa 57 spioner eller inflytelseagenter har eller har haft viktiga positioner inom den politiska eliten, regeringen, media eller näringsliv och måste till varje pris skyddas. Vår enda chans är SD 2014.

Tidigare på bloggen om Stasi-arkivet
Maskirovka…
Vår förutsägelse… 

Stasiarkiven. Vår förutsägelse verkar slå in.

In demokrati, försvar, Internationellt, korruption, lag & rätt, medlöpare, politiker on 11 december, 2011 at 20:28

Ibland är det tillfredsställande att se sina gissningar slå in. Ibland blandas tillfredsställelsen med förtvivlan. I dag är en sådan dag.

Logo för Ministerium für Staatssicherheit, Stasi

En månad efter vårt senaste inlägg om stasiarkiven och efter vad som tycks ha varit en första omgång ”samtal” mellan Moderaterna och riksdagens partier kan vi se att vår förutsägelse troligen kommit ett steg närmare att bli verklighet. Idag rapporterar nyheterna i TV4 nämligen att några av partierna som tidigare krävt arkivets offentliggörande börjat vackla och byta sida.

Till en början var det bara Moderaterna och Folkpartiet som sa nej, vilket skulle ha lett till en given förlust för Alliansregeringen vid en eventuell omröstning i Riksdagen. Idag är det bara Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som fortfarande vill öppna arkiven, medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet har backat och nu säger att de inte har bestämt sig. Bland de borgerliga partierna håller enligt Nyheterna nu Centern och Kristdemokraterna också på att svänga till ett nej.

Nyheterna TV4
Tidigare om stasiarkiven

Det handlar om vår överlevnad.

In asylpolitik, försvar, invandring, islamisering, mångkultur, medlöpare, parallellkultur, politiker on 10 maj, 2011 at 09:43

Idag på morgonen läser jag ett tänkvärt inlägg på bloggen Sverige Idag. Uppenbarligen såg skribenten och jag samma program på tv i går kväll. En film om den utrotningshotade och nu kanske räddade nyazeeländska ugglepapegojan, Kakapon, presenterad av Stephen Fry. Sverige Idag insåg under filmen att det finns en parallell mellan papegojorna på Nya Zeeland och det svenska folket. Jag måste ha varit trött som inte såg det själv, men det gjorde jag inte.

Så här ligger det till. Ugglepapegojorna har i årtusenden levat utan att hotas av några fiender. De har efterhand förlorat förmågan att flyga, och god tillgång till föda har också med åren gjort dem tämligen feta. Så vad händer med en fet och fin marklevande fågel när den plötsligt en dag får sällskap av vesslor och råttor och vildkatter? Jo, de blir mat åt dessa vesslor, råttor och katter. Efter en tid är fågeln praktist taget utrotad och endast en dyr och mångårig räddningsaktion kan ge den en liten, liten chans att överleva på en isolerad ö rensad från alla rovdjur. Så långt ugglepapegojan.

Nu till människans värld och parallellen till svenska folket. Till skillnad från fåglar så finns det bland människorna få som orkar försöka rädda ett folkslag som inte kan överleva på egen hand. När vi själva nu förlorat flygförmågan och hotas av utplåning, finns det ingen som kan eller ids komma till vår hjälp. Ingen kommer att rensa en ö från rovdjur för vår skull. Ingen kommer att mata oss och pyssla om oss så att våra ungar kan överleva. Vår undergång är resultatet av den naturliga konkurrensen mellan arterna och evolutionen som pågått sedan urminnes tider. Ett folk som förlorat sin självbevarelsedrift och varken törs eller kan kämpa mot inkräktare får anses som en uttorkad kvist på släktträdet. Om ett sådant folk dessutom blivit förhållandevis rikt och välmående kommer andra folk att lockas dit för att ta för sig av de lättplockade rikedomarna. Ett sådant folk kommer att förlora sitt territorium och underkuvas eller utplånas av starkare, mer aggressiva folkslag. Historien har otaliga exempel på detta. Det är naturens ordning, vill jag påstå, och nu råkar det vara vår tur.

Bara genom att göra motstånd kan vi motivera vår plats på Jorden och visa oss själva och andra att vi är värdiga att överleva som folk och nation. Vi har i årtionden förletts att tro att världen numera är rättvis och fin och sjunger ”We skall overcome” tillsammans. Vi har intalats att om vi själva är självuppoffrande och snälla, så kommer världen att visa oss samma vänlighet tillbaka. Inget kan vara mer fel. Världen är samma värld som den alltid varit. Världen är samma värld som ugglepapegojorna en dag fann sig leva i. Världen tillhör dem som kan ta för sig eller försvara sig, så som den alltid gjort.

Frågan blir då; har det svenska folket någon framtid?

Om utvecklingen fortsätter som hittills måste jag säga; ”nej, det tror jag inte vi har”. Om vi kan samla oss till motstånd och försvara vårt folk och land mot både yttre och inre fiender; ”ja, kanske”. Bättre än ”kanske” tror jag inte vi kan hoppas på under några omständigheter. Jag vill sluta med ett favoritcitat från den alltid så välformulerade Winston Churchill. Det handlar om att våga försvara sig och jag tycker det passar väl in på vår situation:

Men om man inte vill slåss för det rätta när man lätt kan vinna utan blodsutgjutelse, och om man inte heller vill slåss när segern är säker och billig, kan man till sist bli tvungen att slåss med alla chanser emot sig och med små utsikter att klara livhanken. Och situationen kan vara ännu värre: man kan bli tvungen att slåss utan något hopp om seger, bara därför att det är bättre att gå under än att leva i slaveri.”
Winston Spencer Churchill

Tack till Sverige Idag för inspiration

%d bloggare gillar detta: