Red.

Archive for the ‘infrastruktur’ Category

Apropå Fredrik Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder.

In asylpolitik, äldrevård, demokrati, EU, infrastruktur, invandring, islamisering, korruption, kriminalitet, medlöpare, parallellkultur, politiker on 7 februari, 2012 at 23:24

Jobba till 75?
Sa du 75, Fredrik!?
När folk är utslitna redan vid 60?
När den politiska eliten drar sig tillbaka vid 50.
Till ett behagligt liv i värmen och ägnar sig åt golf.
Och grillning.
Skulle inte tro det, Fredrik.

Det är inte det att vi inte förstår.
Vi förstår att pengarna inte räcker.
Vi fattar att det kommer in mindre än vad som går ut.
Och att det hållit på så i många år.
Vi begriper att det inte går att hålla på så.
Men vi förstår en annan sak också.
Vi förstår varför pengarna inte räcker.

Vi förstår att det blir dyrt.
Med en miljon extra munnar att mätta.
Så många uppehållstillstånd.
Till så många som aldrig
kommer att kunna förmås göra rätt för sig.
Vi ser dem varje dag, Fredrik.
Men det gör nog inte du.

Ditt utspel är ett slag i ansiktet.
På alla som arbetat och slitit i alla år.
Du ser nog inte dem heller.
Men vi ser dig, Fredrik.
Och vi vet vad du går för.
Vi ser vad du arbetar för.
Och vi glömmer inte.
Eller förlåter.
Tänk på det ikväll när du ska sova, Fredrik.

Om privatiseringar och om varför det ibland kan vara klokt att låta bli.

In äldrevård, energimarknaden, infrastruktur, sjukvård, skolan on 30 april, 2011 at 12:44

Beskyll mig gärna för att ha åsikter som en gammelsosse. Ibland finner jag mig ha sådana tendenser, trots att jag aldrig varit socialdemokrat. Men det finns enligt min åsikt verksamheter och nyttigheter i ett samhälle som inte är lämpliga att lämna i privata händer. Hit hör sådant som vi människor behöver för vårt liv och överlevnad, plus annan verksamhet som är viktig för samhället i stort och som måste drivas med ansvar. Risken för rovdrift är alltför stor när man släpper riskkapitalbolagen lösa.

Till de verksamheter som jag inte tycker borde privatiseras räknar jag sådant som medborgarna endera behöver för sin överlevnad eller tvingas att göra genom olika lagar. Här finns exempelvis:

  • medicinförsörjning
  • sjukvård och äldrevård
  • skolor och daghem
  • larmcentraler
  • järnvägar
  • vägar
  • flygtrafikledning
  • energiproduktion och -distribution
  • vattenförsörjning
  • tele- och bredbandsinfrastruktur
  • postdistribution
  • bilprovning

plus säkert en massa annat som jag inte kommer på just nu, men alla är områden där vinstmaximering och kvartalsrapportsmanagement i sämsta fall betyder katastrof eller i bästa fall dålig och dyr service för stora delar av befolkningen. Annat, som egentligen saknar betydelse, som exempelvis tillverkning av sprit, kalsonger, hårschampoo, doftgranar, tvättmedel, tvål, kaffeservering och annat kan med fördel drivas i privat regi eller säljas ut om man kan få något betalt för det. Härunder ska jag försöka förklara jag vad jag menar med några exempel.

Medicinförsörjning
Apoteken var innan 1970 enskilt ägda, dvs i princip varje apotek ägdes av sin apotekare. Det är möjligt att detta var ett bättre system än det statliga apoteket mellan 1970-2010. Men att jämföra apoteken före 1970 med dagens privatiserade är att töja på sanningen rätt ordentligt. Dagens ”privata” apotek ägs inte av apotekarna utan av investmentbolag, finanstrixare och stora koncerner med vinstmaximering och bästa möjliga kvartalsrapport som ledstjärnor. Inte sällan äger samma företag även friskolor, vårdhem, flyktingboenden, dagis och andra verksamheter som ytterst finansieras med skattemedel. Det statliga Apoteket har kvar de apotek som ingen av de privata ville köpa. Att tro att man kan få bättre apoteksservice i hela landet med hjälp av privata aktörer är att stoppa huvudet i sanden. Däremot kan det sannolikt bli fler apotek längs Drottninggatan i Stockholm eller i de andra tätbefolkade delarna av landet. Det är ju där konsumenterna och pengarna finns. Några av det statliga Apotekets befintliga verksamheter i glesbygden har köpts ut av privata aktörer, men det känns främmande att tro att ett riskkapitalbolags bolagsstämma skulle godkänna att man etablerade nya.

Sjukvård och äldrevård
Man säger att sjuk- och äldrevården kostar för mycket och att det ska bli billigare efter privatiseringarna. Eller i varje fall att man ska få mer för pengarna. Detta är ett tveksamt påstående, vilket vem som helst kan konstatera om man tänker efter lite. Säg att du går till akuten och betalar 150 kronor i patientavgift. Utöver detta får sjukhuset pengar av det allmänna för att motsvara den verkliga kostnaden för ditt besök. På ett samhällsägt sjukhus går då dina 150 kronor plus pengarna från staten till löner, underhåll, material, administration, osv. På ett privat sjukhus ska alla dessa poster givetvis också betalas, men det ska dessutom finnas kvar pengar till vinst till sjukhusets investerare och ägare. Om det privata sjukhuset då inte får mer pengar från staten säger det sig självt att endera löner, material, administration eller underhåll (eller allihopa) måste stå tillbaka för att tillgodose kravet på vinst. Ofta är det personalen och underhållet som får sitta emellan. Dessa poster är lättast att spara på och det tar lång tid innan bristerna blir uppenbara.

Skolor
Att privata skolor är en lönsam affär för skrupelfria entreprenörer är väl numera helt klart. Att de skulle vara extra lockande för religiösa fundamentalister av alla schatteringar är lika självklart. Om man fritt kan få indoktrinera barnen redan från tidig ålder ökar givetvis chanserna att de växer upp med ”rätt” ideologi. De muslimska kretsarna har till exempel utvecklat denna möjlighet till perfektion. Deras mål är att avskärma de muslimska barnen från kontakt med svenska barn och det svenska sekulära samhället. Dessa friskolor är effektiva verktyg för att motverka integration och anpassning till det svenska samhället. Konfessionella friskolor, oavsett trosinriktning och friskolor som lär ut annat än vad som kan stödjas av vetenskap och forskning, bör självfallet inte tillåtas. Skillnaden mellan utbildning och inbillning är lätt att förstå om man vågar tänka efter lite.

Järnvägar och annan viktig infrastruktur
Det kaos vi upplever när vi försöker åka tåg nuförtiden är ingen slump. Där tidigare ett statligt verk, med dess fel och brister, hade hela ansvaret för att trafiken fungerade finns i dag en knippe privata företag som alla försöker maximera sin egen vinst på olika sätt och struntar i att de är delar av ett större system. Ett sätt är att dra ner på underhållet av vagnar och rullande material och försämra villkoren för de anställda. Ett annat att dra ner på underhållet av själva spåren och växlarna. Det är dessa besparingar vi nu ser följderna av. I ett större perspektiv skulle jag vilja påstå att viktiga långsiktiga investeringar i infrastruktur aldrig kommer till stånd i privat regi. Sådana investeringar går nämligen sällan att räkna hem inom en i företagsvärlden rimlig tid. Skulle privata företag ha byggt ut elnätet i den norrländska glesbygden? Eller anlagt järnväg, eller vägar, över snart sagt hela Sverige? Eller gjort det möjligt att dra in telefon i avsides belägna hus på landet? Skulle inte tro det. Vi hade möjligen fått åtta spår i bredd mellan Stockholm och Göteborg, men inte ett enda i inlandet. Privata aktörer investerar där de tror att det lönar sig, inte där det behövs. Det är en naturlag.

Energi
Man behöver bara studera utvecklingen av priset på elström, för att inse att denna privatisering är en dålig idé. Man kan inte låta den privata marknaden kontrollera tillgången, och därmed priset, på en nyttighet som alla behöver för livets upprätthållande. Om energibolagen tycker att priset på el är för lågt, och vinsten för dålig, behöver man bara dra ner lite på produktionen, till exempel genom att stänga av ett kärnkraftverk med någon förevändning, för att priset på el genast ska ta ett glädjeskutt på energibörsen. Vår regering har försatt oss i en situation där elproducenterna kan utöva utpressning genom att de själva kan kontrollera prisutvecklingen och varken den elberoende industrin eller vi konsumenter kan påverka någonting. Det är som att ge bort en licens att trycka pengar. Den som har gott minne kan jämföra med USA och energibolaget Enron som rånade Californien genom att dirigera om elström och manipulera med produktionen. Eller OPECs agerande från sjuttiotalet fram till våra dagar.

Vattenförsörjning
Någonstans i alla vattenförsörjningssystem finns en eller flera anläggningar som ska rena vattnet innan det släpps ut i ledningsnätet. I jämförelse med det pris man kan ta ut av vattenkonsumenterna är detta förmodligen en dyr del av verksamheten och kräver stora investeringar och hög nivå på kontroll och drift. Det är lätt att inse att ett privat vattenbolag skulle kunna förbättra vinsten betydligt om man diskret hoppade över något eller några steg i reningsprocessen. Om det går åt helvete, kan man alltid skylla på att något måste ha gått snett eller att den mänskliga faktorn spelat in. Ofta går det ju inte att se på vattnet om det innehåller bakterier, ofta känns heller ingen annorlunda smak eller lukt. Man kan jämföra med situationen i Östersund där ingen av de boende märkte att något var fel förrän de blev sjuka.

Tele och bredband
En gång var utbyggnaden av telegraf- och telefonnäten en riksprioritet av största vikt för industri och försvar. Numera har väl telegrafen spelat ut sin roll och ersatts av e-post och det fasta telenätet håller på att ersättas av mobilnäten. Både telegrafen och telefonen hade dock stor betydelse under Sveriges förvandling från bondesamhälle till en industrination av världsklass. Men vem tror att dessa kommunikationsnät hade blivit så finfördelade om de byggts av privata investmentbolag istället för staten?

Bilprovning
Den här borde jag kanske inte ens ta upp eftersom det är så fjuttigt, men bilprovningen får stå med som symbol för privatisering av verksamheter som är lagstadgade. Det känns inte bra. De som nu etablerar privata bilprovningar kan göra det i trygg förvissning om att folk måste köpa deras tjänster med jämna mellanrum. Man kan inte strunta i att åka till bilprovningen. Att ha en kundkrets som i lag är tvingad att köpa ens tjänster måste vara ett önskeläge när man ska sätta priserna.

Flygledning
Flygledning är alldeles för viktigt för vår säkerhet för att läggas ut på entreprenad till lägstbjudande. Även här måste ju verksamheten generera vinst, och jag ser i alla fall inte fram emot att det flygplan jag färdas i dirigeras av överarbetade och lågavlönade flygledare i underbemannade ledningscentraler med billigast möjliga radar- och datautrustning. Vadå, måla fan på väggen? Någonstans ska ju vinsten tas ut.

Larmcentraler
SOS Alarm är visserligen på papperet ett företag, men eftersom det ägs till hälften av vardera Staten och Sveriges kommuner och landsting kan det inte anses privat, även om företaget ska redovisa vinst. Redan att driva denna samhällsviktiga funktion i företagsform, om än statlig/kommunal är något jag instinktivt vänder mig emot. Precis som med flygledning ska inte så viktiga funktioner  ens kunna misstänkas för bonusräkning, inköp av undermålig utrustning och annat oknytt. Jag säger det igen, ett privat företag måste ge vinst till ägarna, och någonstans måste vinsten tas. Jämfört med ett allmännyttig organisation betyder det att den privata endera tar ut högre priser, ger en sämre tjänst, överarbetar eller underbetalar sina anställda eller snålar någon annan stans för att lämna utrymme för denna vinst.

Jag tycker att den generella följden av de senare tiotals årens privatiseringar har blivit sämre villkor för de anställda, sämre service för kunderna/brukarna och högre priser än tidigare. Allt tvärt emot vad som utlovades när privatiseringarna skulle säljas in politiskt. Då skulle servicen bli bättre och priserna lägre genom att olika privata företag skulle konkurrera. Istället skapades karteller och oligopol. Valfriheten blev förvirrande och fältet lämnades öppet för samvetslösa lycksökare och rent kriminella. Några få har blivit rika men du och jag har fått betala genom högre priser och sämre service och produkter. Ville vi att det skulle bli så här?

Uppdatering 17 maj 2011:
Göran Rosenberg skriver i dag i en kolumn i Dagens Nyheter om privatiseringer. Rubriken är ”Money talks” och i ett avsnitt tar han upp privatiseringen av Bilprovningen. Han har samma invändningar mot detta som jag hade när jag skrev inlägget ovan. Så här skriver Rosenberg i DN:

… ”Det senaste tillskottet av myndighetsuppgifter som utarrenderats till affärsdrivande bolag är den statliga bilprovningen. Bilprovningen är en klockren myndighetsuppgift. Bilprovningen får inte misstänkas ha något annat intresse än att hålla trafik- och miljöfarliga bilar från våra vägar.

Hos en affärsdrivande bilprovning däremot kan jag lätt föreställa mig en rad konkurrerande intressen, exempelvis intresset att locka till sig så många kunder som möjligt, förslagsvis med erbjudanden om bättre och snabbare och rentav billigare bilprovning, vilket inte nödvändigtvis är ett myndighetsintresse. Myndighetsintresset i bilprovningen kräver likformighet och likabehandling, inte konkurrens och valfrihet. Blotta misstanken att pengar kan göra skillnad mellan en bilprovning och en annan riskerar att undergräva förtroendet för bilprovningens oväld.

Bilprovning är till sin natur en korruptionskänslig verksamhet där förtroende är en viktig tillgång. Före privatiseringen var förtroendet för bilprovningen högt och kostnaderna låga i internationell jämförelse. Efter privatiseringen har en konflikt skapats mellan affärsintresse och myndighetsintresse som inte bådar gott för vare sig förtroendet eller kostnaderna.

I varje fall måste vi nu se till att ha ännu en myndighet som kontrollerar att affärsintresset inte bedrar myndighetsintresset på ännu ett myndighetsområde.”

Det känns uppmuntrande att även en person som är så fast förankrad i den svenska eliten kan drista sig till att kritisera en av alliansregimens allra käraste teser; den heliga privatiseringen.

%d bloggare gillar detta: