Om skillnaden mellan muslimer och oss andra.

Flera islamiska ledare har sagt att islam kommer att segra över oss därför att muslimer älskar döden mer än vi älskar livet. Det må vara så att muslimer vet att dö för sin sak, men de har tyvärr ingen aning om hur man lever för den.

Vi älskar livet mer än döden, vilket givit upphov till humanismen, vår överenskommelse om mänskliga rättigheter, allas likhet inför lagen, lika rättigheter för män och kvinnor, till musik, konst, litteratur, poesi och filosofi och så vidare. Islam har inget av detta.

Islam är en totalitär ideologi nödtorftigt dold under en slöja av religion. Dess grundläggande idé är att dela upp människor i grupper med olika väl definierade rättigheter. Ett ”vi och dom-samhälle” om det någonsin funnits ett. Det gäller män jämfört med kvinnor och muslimer jämfört med i första hand judar och kristna och i andra hand alla andra.

Att alla människor har samma grundläggande rättigheter är inom islam ett främmande koncept som man inte alls förstår. Man har till och med tagit sig före att skriva en islamiserad version av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948. I denna förvanskade muslimska version, Kairo-deklarationen om mänskliga rättigheter inom islam, inordnas de mänskliga rättigheterna under det islamiska rättssystemets sharia-paraply.

Att ingen av de som i debatten ofta brukar använda uttrycket ”allas lika värde” har upptäckt denna egenhet inom islam visar väl bara att de endera inte tänker eller att de medvetet vill vilseleda oss. Och ja, Maud Olofsson, Mona Sahlin och Gudrun Schyman, jag tänker särskilt på er och ert svek mot kvinnorna som lider under den islamiska piskan.

Den dualitet och värderelativism som genomsyrar allt tänkande inom islam, i synnerhet lagsystemet sharia, ger myndigheterna laglig möjlighet och skyldighet att behandla folk olika beroende på om de är män eller kvinnor, muslimer eller kuffar, dvs sådana som du och jag. Eller i alla fall jag.

Att domstolarna dessutom befolkas av präster gör inte saken bättre. Överfört till svenska förhållanden är det som om landets domstolar skulle bemannas uteslutande av Jehovas Vittnen med Gamla Testamentet som lagbok. Eller om staten skulle ha ett religiöst högsta beslutande organ överordnat riksdag och regering och att detta högsta organ skulle styras av folk som Stanley Sjöberg, Åke Green och Ulf Ekman.

Islam har ett väl utvecklat system av straff och belöningar för att hålla folket i schack. Utmärkande för detta system är att bestraffningarna finns i denna världen och belöningarna i nästa. Detta gör systemet mycket lätthanterligt för det styrande prästerskapet. Bestraffningar är ju oftast enkla och billiga att administrera medan belöningar värda namnet i regel kostar både pengar och ansträngning. Att överlåta dessa belöningar till livet efter detta är ett rationellt resursutnyttjande som vi kanske skulle kunna lära oss av.

Straffen är nästan undantagslöst drakoniska. Stening, halshuggning med svärd, avhuggning av händer och fötter på motsatta sidor, offentlig piskning och liknande är vad sharia anser behövs för att hålla den muslimska befolkningen under kontroll. Att man ens orkat sitta och fundera ut alla varianter på hur man plågar och stympar människor, är uppseendeväckande. Någon har helt enkelt haft alldeles för mycket fritid.

Problemet med islam är inte de muslimska fundamentalisterna. Problemet ligger i de grundläggande muslimska fundamenta som styr dessa fundamentalisters handlande. Plus naturligtvis att de lågpraktiserande låter fundamentalisterna hållas. Om en ideologi/religion i grunden är fredlig, som exempelvis jainismen, tenderar anhängarna att bli än mer fredliga ju mer extrema de blir. Om en ideologi/religion däremot i grunden är martialisk och våldsdyrkande, som islam, blir extremisterna ett verkligt problem för alla oss andra.

 

Islam eroderar samhällsbygget.

Islams skadeverkningar på samhället kan liknas vid en koloni husbock som långsamt men obevekligt knaprar på samhällets grundvalar och gradvis eroderar demokrati, likhet inför lagen, jämställdhet och den viktiga tilliten mellan människor. Husbocken är inte omöjlig att bli kvitt, men den går inte att resonera med, förhandla med eller tala till rätta. 

Islam eroderar samhällets fibrer på samma sätt som husbocken knaprar på byggnadens bärande bjälkar. De fundament som ingen byggnad eller samhälle kan vara utan. I samhällets fall är de bärande fundamenten demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, likhet inför lagen och den mellanmänskliga tillit som är det kitt som håller allt samman. Inget av dessa bärande element är möjliga under islam och sharia. Därför måste islam i väst av naturnödvändighet försöka erodera dessa civilisationens grundpelare för att göra det lättare att införa regler och praxis som gradvis bäddar för sharia. I fallet med tilliten mellan människor och mellan folket och samhällets instiutioner  har islam gjort gemensam sak med vänstern som stöder islam och islamisering av sina egna skäl.

Demokrati kan inte existera under islam och sharia därför att all auktoritet måste utgå från Allah. Någon makt som inte erkänner sharia kan inte tillåtas existera. Det betyder att man mycket väl kan ha partier med olika namn, men att dessa alla har samma ideologiska grund. Resultatet blir alltså detsamma oavsett vilken röstsedel man stoppar i urnan. Ingen av människa skriven lag kan heller accepteras eftersom alla lagar och förhållningsregler måste komma från Allah och ingå i sharia.

Yttrandefrihet är inte möjlig under sharia. Man har nämligen ett mycket strängt förbud mot att yttra någon som helst kritik mot Koranen, Mohammed eller hans leverne. Detta förbud är förknippat med stränga straff, dödsstraff är inte ovanligt.

Jämställdhet är omöjligt under islam. En av de fundamentala grunderna i islam är att dela upp folk, djur och växter i olika grupper och tillskriva dem olika värde och föreskriva att de ska behandlas olika. Relationen mellan kvinnor och män är inget undantag. En man är exempelvis värd dubbelt så mycket som en kvinna i arvshänseende, som vittne i domstol och som offer för ett brott.

Likhet inför lagen är otänkbar under islam. Eftersom allt och alla under islam har olika värde och ska behandlas olika, kan heller ingen likhet inför lagen existera under islam. På samma sätt som män och kvinnor anses ha olika värde, har också muslimer och icke-muslimer olika värde.

Om man ser till dessa förhållanden framstår det också som otvivelaktigt att islam inte går att integrera i ett västerländskt samhälle. Den som påstår att det går, som exempelvis de politiker och mediapersoner på alla nivåer vi är vana att sätta vår tillit till, ägnar sig endera åt lögn eller verklighetsflykt. Om de ljuger eller bara blundar har egentligen ingen betydelse, resultatet blir detsamma för oss som är utsedda att betala priset i pengar och lidande.

6 juni 2014.

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen som vanligt kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förstärks min förtvivlan av raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här i princip är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011, den 6 juni 2012 och den 6 juni 2013. Jag har fortfarande inte sett någon egentlig anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre i Sverige sedan dess, snarare tvärtom. Lögnerna till stöd för mångkulturkatastrofen har blivit fler, senast via Sandvikens kommun och revisionsbyrån PwC. Morden, våldtäkterna och rånen ökar hela tiden. Just nu verkar krutröken ligga tätast över Göteborgs muslimska förorter. Sahlgrenska sjukhuset uppdaterar beställningarna på liksäckar. Polisens förmåga att göra sitt jobb och gripa kriminella har sjunkit. Igen. Försvaret, äldrevården, skolan och sjukvården är i fritt fall. Fortfarande. Det enda egentligt nya är att mångkulturen och invandringen fått en prislapp. 250 miljarder. Om året. Pengar i sjön och mer än tre gånger vad vi investerar i Försvaret. Och att en officiell riksdagskandidat för nykommunistiska FI uppmanar till bränning av den svenska flaggan och upplösande av nationalstaten. Inte direkt överraskande, men likafullt obehagligt. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång, i viss mån uppmuntrad av resultatet i EU-valet. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Kommunerna ska tvingas hysa ”ensamkommande”.

Alliansregeringen har med hjälp av Miljöpartiet i Riksdagen drivit igenom en lagändring som innebär att landets kommuner nu kan tvingas att ta emot och försörja de så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” som nu i allt större antal söker asyl i landet.

Av Sveriges 290 kommuner har hela 243 avtal med Migrationsverket om att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”. Men det räcker inte till. Enligt Migrationsverket har man ändå brist på bostäder för de runt 3.600 – 3.700 ”barn” som beräknas komma till Sverige per år fram till 2015. Hur de stackars 47 kommuner som ännu inte har gått med på att ta emot ”barnen”, men som nu ska tvingas till detta, ska kunna göra någon skillnad framgår inte.

Det är den insideraffärsmisstänkte migrationsministern Tobias Billström som drivit igenom lagen som nu ska träda i kraft den 1 januari 2014. Det blir en fin valårspresent till svenska folket. Man kan bara hoppas att de svenska väljarna minns tvångslagen när det blir dags att gå till val i september 2014.

Inom parentes tycks det numera ibland som om PK-media inte längre orkar upprätthålla lögnen om att de ”ensamkommande” är barn. Till och med annars så korrekta SR har valt att illustrera sin artikel om tvångslagen med en bild på ”ensamkommande” vars ålder man kanske skulle kunna diskutera.

 

Det är lite skillnad mot den skärmdump jag tog i mars 2012 på P4 Västerbotten…

För övrigt vill jag återigen ställa frågan varför i himmelens namn det är så viktigt för Alliansen och Miljöpartiet att varje svensk by, ort och samhälle tvunget ska hysa dessa ”ensamkommande”, ett antal unga muslimska män i vapenför ålder som ganska väl skulle motsvara en skyttegrupp ur infanteriet.

 

 

 

6 juni 2013.

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011 och den 6 juni 2012. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Margaret Thatcher om vår tids onda imperium.

Det kan inte hjälpas att man så här dagarna efter Margaret Thatchers död hittar en massa uppgifter och anekdoter som man inte vetat om tidigare. Här är ett citat ur en debattartikel hon fick publicerad i New York Times den 11 februari 2002, några månader efter terrorattackerna den 11 september 2001. Rubriken på artikeln var Advice to a Superpower och handlade om hotet från islam mot väst och den civiliserade världen. Hon beskrev på pricken vad som kännetecknar denna ideologi.

”Perhaps the best parallel is with early communism. Islamic extremism today, like bolshevism in the past, is an armed doctrine. It is an aggressive ideology promoted by fanatical, well-armed devotees. And, like communism, it requires an all-embracing long-term strategy to defeat it.”

Man skulle kanske kunna tillägga att islam och islamismen även visar stora likheter med fascismen och nazismen, för att inte nämna diverse osunda sekter. Tron på en ofelbar ledare, förbud mot kritik eller ens oliktänkande, tron på sin egen förträfflighet och ödesbestämda roll i världen, krav på att diktera varje liten aspekt av människors liv, utpekande av en tydlig fiende, stigmatisering av avhoppare, mm, mm.

New York Times
Townhall.com

Tunisien, sent 1800-tal och tidigt 2000-tal.

 

I Tunisien har det inte hänt mycket på de senaste drygt hundra åren.

Vintage Everyday

Internationella kvinnodagen 2013.

Idag, på internationella kvinnodagen, vill vi återigen passa på att uppmärksamma världens största organiserade kvinnoförtryck – islam. Islam förtrycker runt en halv miljard kvinnor i alla åldrar. Det är fem hundra miljoner kvinnor som skulle ha ett bättre liv om de slapp leva under islam och sharia.

För att inte Gudrun Schyman och alla andra i den självproklamerade så kallade feministiska rörelsen ska känna sig bortglömda på internationella kvinnodagen så ska vi uppmärksamma även dem. Vi ska närmare bestämt sätta fingret på deras hyckleri. Schyman och kompani kallar sig förkämpar för kvinnors lika rättigheter, men i själva verket blundar de för detta världens värsta kvinnoförtryck.

Kanske är det rädsla för att kallas islamofober eller rasister som får feministerna att välja bort islams kvinnor. Kanske bryr de sig helt enkelt inte. Oavsett anledning så tycker jag att de borde ta tillfället denna dag att skämmas riktigt ordentligt.

Tidigare publicerat den 8 mars 2011 och 8 mars 2012, men eftersom situationen för islams kvinnor inte har förbättrats sedan dess så upprepar jag inlägget. 

 

Glädjebesked till somalier i Sverige. Kriget är över, ni kan flytta hem igen!

Det torde ju vara vars och ens högsta önskan att få bo och verka i sitt fosterland. Att åtminstone bildlikt få leva och arbeta på den mark där ens förfäder slitit och dött; att få bygga vidare på de landvinningar som tidigare generationer skapat. Den lyckan har vi svenskar haft sedan många hundra år, och nu ser det ut som även somalias folk skulle kunna komma i åtnjutande av samma förmån.

Nu kan hundratusentals olyckliga och missförstådda somalier äntligen åka hem
och hjälpa till att bygga upp sitt land.

Somalias president Hasan Sheikh Mohamud uppger nu enligt nyhetssajten Rysslands Röst att landets väpnade styrkor krossat den islamistiska terrorgruppen al-Shabab. Hasan Sheikh Mohamud ska ha sagt att Somalias många byäldste varit regimen till stor hjälp genom att övertyga ungdomar att ta avstånd från våld och ”ond ideologi”. Strategin att reducera möjligheterna till nyrekrytering av terrorister har uppenbarligen haft effekt. Det har inte ens hjälpt att somalier i Sverige och resten av Europa har gjort stora ansträngningar för att fylla på leden med rekryter utifrån. Somalias regering har också haft stort stöd i närvaron av stridande trupp från Afrikanska Unionen, vars fortsatta stöd man säkert räknar med när man nu ska försöka återerövra landsdelar och provinser som i avsaknad av en centralmakt hamnat under diverse krigsherrar. Somalia har härjats av inbördeskrig i över 20 år.

Nyheten om den somaliska regeringens seger över terrorgruppen al-Shahab, och det faktum att landet nu kan återuppbyggas borde vara den bästa nyhet den somaliska diasporan någonsin fått. Det måste vara de senaste tjugo årens bästa julklapp, om uttrycket kan tillåtas i sammanhanget.

Det återuppbyggnadsarbete och den återcivilisering av Somalia som nu ska ta sin början torde erbjuda lysande möjligheter för de av entreprenörsanda och arbetslust genomsyrade exilsomalierna. Detta är en chans som inte återkommer särskilt ofta. Nu kan de missförstådda och diskriminerade somalierna i Göteborg, Borlänge, Växjö, Falköping och hundratals andra svenska orter som aldrig fick någon chans äntligen få en en meningsfull uppgift, därtill i ett land som är helt befriat från den strukturella rasism som det svenska samhället är impregnerat av och som hindrat dem från att nå framgång under sin vistelse här i landet.  Nu kan de slippa traggla på SFI i år efter år till liten nytta. Nu kan de trasiga familjerna äntligen återförenas, och det till priset av en enda flygbiljett till Mogadishu istället för tio biljetter till Arlanda. Nu kan de somaliska kvinnorna, som i det mörka och kalla Sverige riskerat att drabbas av D-vitaminbrist, få obegränsad tillgång till gratis D-vitamin genom det starka afrikanska solljuset. Nu kan barnen växa upp med nära kontakt med sin kultur och religion och slipper skickas iväg på årliga korrigeringsresor till mormor och farmor i det gamla landet. Nu ska allt bli bra igen.

Rysslands Röst

 

Första svenska kommunen kapitulerar för islam?

Botkyrka kommun och Fittja blir alltså troligen först av svenska samhällen med att stryka flagg för islam. Jag trodde det skulle bli Malmö, men Botkyrka har alltså kommit längre på självdhimmifieringens väg. Så här skriver Botkyrka kommun bland annat på sin webbsida den 28 september 2012:

”Botkyrka kommun har inte tagit ställning för eller emot böneutrop.
Botkyrka kommun har fått ett medborgarförslag som gäller böneutrop från minareten i anslutning till moskén i Fittja. Den har hittills aldrig använts till böneutrop. Innan kommunfullmäktige tar ställning i sakfrågan så kommer vi att ta den tid vi behöver för en dialog som vi vill föra med invånare och civilsamhället. Botkyrka är en interkulturell kommun där vi alla ska kunna leva tillsammans. Därför är detta en fråga där fler ska få chans att tycka till, säger Katarina Berggren, kommunstyrelsens ordförande (s), Botkyrka kommun. Efter vårens utredning så har vi kommit fram till att den skrivning som finns i detaljplanen som säger nej till böneutrop saknar stöd i gällande lagstiftning och kan därför inte tillämpas. En ändring av planen kan göras med ett enkelt planförfarande, säger Peter Nyberg (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. För att en sådan bestämmelse ska kunna gälla, måste den vara kopplad till ett decibeltal med motiveringen att utropet skulle strida mot skyddsbestämmelserna i Miljöbalken. Det är alltså bullernivån och tidpunkten och frekvensen för bullret som kan vara relevant i en bestämmelse, inte vad det är för budskap som förmedlas. Miljö- och hälsoskyddsnämnden som också uttalat sig i frågan ser inte på frågan som ett bullerproblem.”

Här försöker Katarina Berggren, som är Socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande, ge sken av att saken inte är avgjord. Huruvida de svenskar som bor i Botkyrka kommer att tillåtas ha synpunkter på detta stora kliv i islamiseringsprocessen i Sverige framgår inte. Peter Nyberg, också Socialdemokrat och tillika ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, lägger ett byråkratperspektiv på saken och menar att förbudet mot böneutrop måste specifieras med ett exakt decibeltal och exakt angivande av när och hur ofta sådan bullerstörning kan förbjudas eller tillåtas. Också ett sätt att förringa och förminska en fråga som är av avgörande kulturell och nationell betydelse.

Det handlar inte om byråkrati. Det handlar inte om buller, inte om frekvenser eller tidpunkter. Det handlar om större värden. Det handlar om ideologi och om räddhågsna politiska eftergifter för en aggressiv ideologi som ständigt strävar efter att flytta fram sina positioner i samhället. Det handlar om huruvida en svensk kommun i Sverige ska tillåta en sådan ideologi maskerad till religion att trakassera sin omgivning och dagligen (vem tror att det stannar vid fredagar?) markera sin överlägsenhet med sitt budskap. Ett budskap som dessutom helt saknar relevans för en överväldigande majoritet av svenskarna. Det handlar till sist om att Socialdemokraterna i Botkyrka nu blivit så kuschade och dhimmifierade att även de nominellt svenska makthavarna går islams ärenden.

Först skulle det byggas en moské fast utan minaret. Sen kom det krav på en minaret, fast den skulle inte få användas för böneutrop. Nu blir det visst böneutrop i alla fall, fast bara på fredagar. Vem tror att det stannar här? För att få den rätta muslimska identiteten ska det faktiskt göras böneutrop fem gånger varje dag. Idag skulle böneutropen ha ekat över Botkyrka enligt följande. Fajr – 04:30, Zuhr – 12:39, Asr – 15:35, Maghrib – 18:29 och Isha – 20:39. Källa.

Grattis, Botkyrka!