Red.

Archive for the ‘judendom’ Category

Ullenhag sätter nytt bottenrekord.

In Drottninggatan, invandring, islamisering, judendom, medlöpare, politiker on 14 maj, 2011 at 20:20

Just när jag trodde att Erik Ullenhag och Alliansen inte kunde sjunka lägre kommer ett nytt bottennapp. I ett utspel i dagens Svenska Dagbladet har han lierat sig med några av landets inflytelserika muslimer för att blanda bort korten runt antisemitism och antiislamism. Det mest tragiska är att en företrädare för den judiska folkgruppen i Sverige förletts att ställa upp som nyttig idiot hos islamförespråkarna.

Av de sju undertecknarna till artikeln, Erik Ullenhag, Bejzat Becirov, Helena Benaouda, Lena Posner-Körösi, Ingrid Lomfors, Lars Dencik och Mohammad Fazlhashemi är tre (eller kanske fyra) muslimer, nämligen Becirov, Benaouda och Fazlhashemi (möjligen också Dencik), Posner-Körösi är ensam jude och de resterande två, Ullenhag och Lomfors, är svenskar. Är det bara jag som misstror en artikel om antisemitism och antiislamism där majoriteten av underteckna är muslimer?

Nu till vad de skriver.  Redan från start sätter man den tendensiösa tonen. Så här skriver man redan i det första stycket:

”Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi.”

I stycket drar man en tydlig gräns mellan antisemitism och ”islamofobi” i så måtto att kritik mot islam får en sjukdomsdiagnos, ”fobi”, medan antisemitism i jämförelse presenteras som en frisk reaktion. Att dessutom nämna antisemitism och och ”islamofobi” i samma mening är ett sätt att få alla som är kritiska till islam att också betraktas som antisemiter.  Man fortsätter:

”I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet.”

Inte med ett enda ord nämns att attackerna mot synagogan och rabbi Kesselman med största sannolikhet utförts av muslimska aktivister. Man ska istället dra slutsatsen att övergreppen kan skyllas på etniska svenskar. Man relaterar en undersökning gjord av Forum för levande historia, där man hävdar att elever i svenska skolor i viss utsträckning har negativa attityder mot judar och muslimer. Vad man ska tro efter att ha läst detta är att dessa negativa attityder existerar i samma personer; de svenska eleverna. Det ligger nog närmare sanningen att anta att de antisemitiska attityderna finns hos muslimska elever och de antimuslimska kanske hos de svenska.

Vidare i texten:

”I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör.”

Vad man inte nämner här är att dessa övergrepp till hundra procent begicks av muslimer från Rosengård, hetsade och uppbackade av aktivister från yttersta vänstern, AFA, med flera. Demonstranterna mot matchen bar palestinska flaggor, plakat där Israels flagga jämförts med hakkors och man skanderade en ramsa som innehöll orden ”jehud” (jude) och ”Khaybar” (en i muslimsk tradition viktig händelse där Muhammeds armé utplånade ett helt judiskt samhälle – staden Khaybar).

Inte heller missar man chansen att ge en känga till SD. I viss mån är det självförvållat, man får inte släppa ifrån sig twitterinlägg av det slag som vissa SD-profiler gjorde efter det att den muslimske självmordsbombaren utlöst sin laddning på Bryggargatan. Även om ingen var förvånad över attentatet; det var ju bara en tidsfråga innan det skulle ske, är det dumt att göra sådana självmål när man måste veta att hela sjuklövern, åsiktspolisen Expo och hela den autonoma vänstern bara väntar på ett missgrepp.

Mot slutet skriver man följande:

”Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare.”

Av undertecknarna kan bara en person ses vara jude, eller representant för judiska intressen. Det är Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska Centralrådet, som av okunskap eller frivilligt satt sig i mycket dåligt sällskap. Ingen jude med minsta självbevarelsedrift skulle sätta sig i samma båt som Helena Benaouda eller Bejzat Bezirov. Om Judiska Centralrådet är representativt för judarna i Sverige är oss obekant, men efter detta borde hennes ställning vara osäker.

Läs själv på Svenska Dagbladet

Svensk minister öppnar för ritualslakt och ny statsreligion.

In invandring, islam, islamisering, judendom, politiker, religion, ritualslakt on 6 december, 2010 at 22:18

Sedan 1 januari 2000 är Svenska Kyrkan inte längre Sveriges statskyrka. Sedan dess finansieras kyrkans verksamhet inte längre med skattemedel, även om medlemmar i Svenska Kyrkan betalar en särskild kyrkoskatt. Men nu, efter 10 år av en någorlunda sekulär stat, verkar det finnas krafter som vill ha en ny statsreligion. Det är dock inte Svenska Kyrkan det gäller det här gången.

I onsdags mötte samfundsminister Stefan Attefall (Kd) för första gången företrädare för ett femtiotal trossamfund, bland annat syriansk-ortodoxa och förstås muslimer. På plats fanns de islamistanstrukna Mahmoud Aldebe och Helena Benaouda. Hittills har det framkommit att Attefall på mötet bland annat lovade att utreda möjligheten att legalisera den plågsamma ritualslakten som den manifesteras i halal- och kosher-slakt.

”När det gäller halal- och kosherslakt tar jag gärna ett samtal med jordbruksministern för att hitta en lösning. Jag tror det är för enkelt att göra detta enbart till en djurrättsfråga.”

Ett häpnadsväckande uttalande, som i princip innebär att ministern menar att djurplågeri ska vara tillåtet bara man kan motivera det med någon sorts religion. Gör tankeexperimentet att byta ut orden ”halal- och kosherslakt” mot ”pälsdjursuppfödning” eller varför inte ”plockning av dun från levande fåglar”.

Attefall tycks i frågan vara påverkad av den folkpartistiske riksdagsmannen och misstänkte krypto-muslimen Fredrik Malms motion från 2007 om att tillåta ritualslakt i Sverige. Malm jämförde den plågsamma kosher- och halalslakten med kokning av kräftor och hummer och med jakten på älg. Han hade till och med mage att antyda att det svenska förbudet mot ritualslakt infördes på grund av inflytande från Nazi-Tyskland. Malm skrev vidare i sin motion:

”Frågan om religiös slakt bör ses i ljuset av religionsfriheten och den fria religionsutövningen, liksom den bör ses i ljuset av djurskydd. Här finns en obalans i dag, eftersom religiös slakt främst betraktas ur djurskyddssynpunkt. Religionsfriheten är lagstadgad i Sverige. Det bör också innebära att religiösa slaktmetoder tillåts i vårt land.”

Efter mötet öppnade Attefall också för att utreda statligt stöd för moské- och kyrkbyggen. Att staten med skattemedel stöder vissa religioner men inte andra kan tolkas som ett religiöst och politiskt ställningstagande från statens sida inför olika religioners existensberättigande. Via Nämnden för statligt stöd till trossamfund spenderar regeringen närmare 40 miljoner av våra skattepengar till stöd för i princip allt utom svenska kyrkan. De tio största bidragsmottagarna 2009 var:

Svenska Missionskyrkan 6.345.000:- plus 626.000:-
Pingströrelsen 6.497.000:- plus 320.000:-
Romersk-katolska kyrkan 4.200.000:- plus 160.000:-
Evangeliska Frikyrkan 2.510.000:- plus 120.000:-
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 2.321.000:- plus 90.000:-
Sveriges Muslimska Förbund 2.030.000:- plus 23.000:-
Förenade islamiska föreningar i Sverige 1.771.000:-
Syriska Ortodoxa Kyrkan 1.703.000:- plus 80.000:-
Svenska Baptistsamfundet 1.563.000:- plus 100.000:-
Serbiska Ortodoxa Kyrkan 1.288.000:-

Förutom det absurda i att slösa bort skattepengar på verksamheter som borde kunna finansiera sig själva om de hade något existensberättigande, tror Attefall att integrationen skulle kunna underlättas om svenska staten byggde moskéer åt muslimerna. Troligen är väl verkligheten den omvända. Tvärtemot vad Attefall tror tycks moskéerna inte fungera som integrationscentraler, utan snarare som indoktrineringslokaler. De muslimska trogna får bland annat under fredagsbönen lära sig att hata oss kuffar (dvs kristna och judar), uppmanas sätta sina barn i muslimska friskolor för att skydda dem mot det svenska, tukta sina kvinnor och ta avstånd från den ogudaktiga demokratin och de otrognas gudsförnekande mänskliga rättigheter. Kort sagt uppmanar imamer och moskéer till självvald segregation för att muslimerna inte ska smittas av det västerländska sättet att leva.

Om staten väljer att bygga lokaler åt vissa religioner, och inte åt andra, är det ett tecken på att svenska staten tagit religiös ställning till vilka religioner som är värda att uppmuntra; att staten håller på att välja sig en ny statsreligion. Och den här gången lutar det åt att det inte blir Svenska Kyrkan.

Källor
Muslimska Friskolan
Politiskt Inkorrekt
Världen Idag
Tidigare inlägg om Fredrik Malm
Nämnden för statligt stöd till trossamfund

Årtiondets utslag av hybris.

In Internationellt, islam, judendom, lag & rätt, sanning och lögn on 5 juni, 2010 at 16:11

En av de islamofila fredsapostlar (alternativt seriösa antisemiter eller grundlurade nyttiga idioter) som befann sig på den beryktade Hamas-konvojen till Gaza-remsan var författaren Henning Mankell. Mankell har på något sätt lyckats bli förmögen på att skriva smörja och ägnar nu sin rikedom och kändisskap till att gå islams ärenden.

Henning Mankell

Mankell befann sig på ett av fartygen som i början av veckan bordades av israelisk militär utanför Gaza-remsan och har sedan hemkomsten gått ut vitt och brett med uppgifter om att israeliska soldater skulle ha skjutit ett antal av de muslimska provokatörerna. Trots att han inte var med ombord på det aktuella fartyget, och inte sett någonting, kan Mankell redovisa förbluffande detaljerade beskrivningar av hur provokatörerna fick sin önskan om martyrskap uppfylld. En livlig fantasi är naturligtvis till stor nytta om man vill försöka sig på att vara författare, men den har faktiskt ingen plats när man ska redovisa ett verkligt skeende. Dock kan en livlig fantasi och en grumlig verklighetsuppfattning möjligen förklara Mankells beslut att ställa upp som talesman för militant islam.

Som bekant fick Mankell och hans islamofila kompisar på tafsen av IDF, trots att man bjöd motstånd med knivar, påkar, avslagna flaskor och diverse andra tillhyggen. Denna förnedring i händerna på de hatade judarna har nu fått Mankell att fundera på att stoppa kommande översättningar av sina böcker till hebreiska, som en bojkott mot Israel.

Mankells självförtroende, alternativt megalomani, är det inget fel på. Men att på allvar tro att det israeliska folket skulle lida någon som helst skada, eller ens märka om de berövades hans kommande alster, tyder återigen på en något vilseförd verklighetsuppfattning.

”- Jag är en bästsäljande författare i Israel och jag måste noga överväga om jag ska förbjuda att mina böcker översätts till hebreiska. Samtidigt vill jag inte att det ska drabba fel människor, så jag måste fundera på det, säger han till DN.”

Efter äventyret på båten kan man gissa att Mankell inte kommer att vara en bästsäljande författare i Israel så värst länge till. Att då stoppa kommande översättningar kan helt enkelt vara ett taktiskt drag av damage control för att framöver slippa förklara varför han rasat ner från topplistan.

Skånska Dagbladet

Håller vi på att släppa fram en ny Förintelse?

In demokrati, Europa, flyktingar, islamisering, judendom, lag & rätt, politiker on 2 februari, 2010 at 21:29

Det är skrämmande att se hur den muslimska antisemitismen (som befästes redan under Muhammeds livstid) tillåts att leva och växa i Sverige i takt med att den muslimska minoriteten ökar i antal. Det är dessutom djupt oroande att efterföljarna till de gamla judehatarna från fyrtiotalet vädrar morgonluft och ursäktar och slätar över.

Ingen ser eller vill se, precis som i Tyskland, Ukraina, Vitryssland, Polen, Estland, Lettland och Litauen på trettio- och fyrtiotalen. Eller i Sverige för den delen. Bland de brutala lägervakterna och SS-trupperna som härjade i det tyskockuperade Östeuropa utmärkte sig balter och ukrainare för sitt exempellösa judehat och sin utstuderade grymhet. Dessa lokalrekryterade bödlar anmälde sig tidigt som frivilliga och tog sig an sin uppgift med sådan entusiasm att till och med den härdade SS-ledningen efter ett tag tyckte att det gick för långt. När man läser om Malmöhövdingen Ilmar Reepalus uttalanden på minnesdagen över Förintelsen känns fyrtiotalet inte längre så långt borta.


Nu läser jag att judiska familjer planerar att flytta från Malmö. De blir de facto flyktingar undan etnisk förföljelse och diskriminering, som det brukar heta i andra sammanhang. Flyktingar från Sverige 2010. De fruktar för sina liv. Kanske kunde de söka asyl i Danmark, men väljer säkert i första hand att fly till det enda land där de är välkomna, till Israel. I ljuset av utvecklingen hittills i Malmö, och den vi förväntar oss framöver, skulle jag inte avråda judar som vill lämna staden att göra detta. De lokala myndigheterna tycks inte längre kunna garantera deras säkerhet. Frågan är om man ens är särskilt intresserade. Vad skulle myndigheterna i Malmö göra vid en islamo-nazistisk pogrom i Malmö? Säga att judarna får skylla sig själva? Om de inte varit judar hade det ju inte hänt. Det är samma logik som tillåter mullor att döma kvinnor till döden om de blivit utsatta för våldtäkt. De har i och med våldtäkten nämligen haft sex utanför äktenskapet, heter det. Ytligt sett är det naturligtvis riktigt att de våldtagna kvinnorna haft sex utanför äktenskapet, men bara en perverterad rättsordning skulle kunna anklaga dem för det.

De judar som nu planerar att flytta från Malmö och Sverige har läst sin historieläxa och valt att agera själva innan det blir för sent. De flesta har inte gjort det. Som tänkande människor har du och jag också förmågan att studera historien. Vi kan välja att lära oss av den eller vi kan låta bli. Vi kan känna lukten av nyuppskottad jord och välja att stänga fönstret för att slippa doften. Vi kan höra lastbilarna köra förbi på natten, men dra täcket över våra huvuden och somna om. Vi kan se skriften på väggen, men låta våra ögon vara blinda för orden.

Vi kan titta bort på hundra olika sätt, men vi kan aldrig igen skylla på att vi inget visste eller anade.

Folkpartist förespråkar plågsam rituell slakt.

In islam, islamisering, judendom, lag & rätt, religion, ritualslakt on 24 januari, 2010 at 22:17

Fredrik Malm, fp


Rituell slakt, dvs att avliva djur enligt de strikt religiösa rituella reglerna i den judiska
kosher– eller den muslimska halal-slakten är förbjudet i Sverige. Men kanske inte så länge till. Starka islamistiska och vänsterradikala krafter strävar efter att legalisera den grymma och plågsamma slaktmetoden även i Sverige. Och det finns en öppen bakväg inskriven i Djurskyddsförordningen av 1988.

Det har bott judar i Sverige sedan medeltiden. Många har varit och är engagerade i Folkpartiet. Många har också varit Socialdemokrater. Trots detta har man aldrig lyckats få något gehör för att få utöva kosher-slakt, eller att få utföra könsstympning på små pojkar även om man genom Folkpartiet och Socialdemokraterna ofta suttit i eller nära maktens innersta krets.

Under de senaste 20-30 åren har dock den politiska kartan i Sverige ritats om. Livet i liberal- och vänster-sverige har kommit att starkt influerats av islam. Islam har på många håll blivit ”det nya svarta”, dvs något som är chict och trendigt att hålla sig väl med.

De muhammedanska trosbekännarna och de judiska har trots många olikheter ett par uppseendeväckande gemensamma drag. De vill båda av någon anledning väldigt gärna skära i könsorganen på små barn och slakta djur på ett onödigt plågsamt sätt.

När det gäller dessa ingrepp har de muhammedanska bekännarna på otroligt mycket kortare tid nått långt större framgångar än de judiska gjort. Muslimsk könsstympning av småpojkar är numera en ritual som regeringen uppdragit åt landstingen att utföra, låt vara än så länge mot avgift, men jag gissar att denna blodspeng sannolikt är av övergående natur. Rituell könsstympning av småflickor blir sannolikt nästa regeringssanktionerade ingrepp. Varför skulle inte de små flickorna också få vederfaras denna närhet till sin religiösa identitet och tradition?

Men innan dess står ritualslakten på agendan. Statsminister Fredrik Reinfeldt har själv inspekterat ett svenskt ritualslakteri för kycklingar, och trots att svensk lag förbjuder religiös rituell slakt, inte sett några problem med detta.

Idag ser vi att den utmärkta bloggen ”Nätverk mot politisk korrekthet” uppmärksammat den folkpartistiske riksdagsmannen Fredrik Malms motion från 2007 om att tillåta ritualslakt i Sverige. Malm jämför den avsiktligt plågsamma kosher- och halal-slakten med kokning av kräftor och hummer och med jakten på älg. Han antyder även att det svenska förbudet mot ritualslakt infördes på grund av inflytande från Nazi-Tyskland. Malm skriver vidare i sin motion:

”Frågan om religiös slakt bör ses i ljuset av religionsfriheten och den fria religionsutövningen, liksom den bör ses i ljuset av djurskydd. Här finns en obalans i dag, eftersom religiös slakt främst betraktas ur djurskyddssynpunkt. Religionsfriheten är lagstadgad i Sverige. Det bör också innebära att religiösa slaktmetoder tillåts i vårt land.”

Enligt Malm skulle alltså allt möjligt djurplågeri vara i sin ordning bara man kan motivera det med sin religionsutövning.

Fredrik Malms ställningstaganden kan dock möjligen förklaras med att han av allt att döma lever under ett starkt muslimskt inflytande. Malm är nämligen gift med partikamraten i Folkpartiet, Gulan Avci, som är ersättare för Jan Björklund i riksdagen och ledig från sitt uppdrag som ledamot av kommunfullmäktige i Stockholms stad. Gulan Avci är kurd och följaktligen muslim. Om det är riktigt att Malm och Avci är gifta innebär detta med största sannolikhet att Malm konverterat till islam inför äktenskapet. Det är nämligen vid dödstraff förbjudet för en muslim att avvika från islam och för att slippa ha en evig dödsdom hängande över sig och familjen är det sannolikt att Avci krävt att Malm skulle konvertera. Som exempel kan nämnas att jag personligen känner till två par där detta skett. Den svenske kristne mannen har (mer eller mindre frivilligt) konverterat till islam för att få gifta sig med sitt hjärtas dam. Något fall där en muslim konverterat känner jag inte till. Det är väl av naturliga skäl något man inte gärna pratar om.

Det är välkänt att konvertiter ofta är de mest radikala förespråkarna för den ideologi eller religion de konverterat till. Till exempel är etniskt europeiska muslimska konvertiter bland de ivrigaste jihad-krigarna och de mest oförsonliga förkämparna för ett nytt kalifat och ett muslimskt Europa.

Fredrik Malms blogg
Gulan Avcis blogg
Fredrik Malms motion
Nätverk mot politisk korrekthet
Djurskyddslagen (1988:534) se 13 § och följande.

I propositionen inför Djurskyddsförordningen från 1988 skrev dåvarande jordbruksministern Mats Hellström att det var angeläget ”att det även fortsättningsvis skall vara förbjudet att i Sverige utföra ritualslakt”.

Dock finns det en både oroande och olycklig formulering i Djurskyddsförordningen. Här heter det i 31 § att:
”Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från kravet på bedövning i 14 § första stycket Djurskyddslagen för fjäderfä och kaniner.”

Det finns alltså en möjlighet för regeringen att bakvägen tillåta viss ritualslakt om trycket från muslimer och judar skulle bli för stort.

De annars så verbala djurrättsaktivisterna har hittills varit både osynliga och ohörbara i frågan om ritualslakt. De grupper som tidigare hotat och trakasserat exempelvis pälshandlare och körsnärer till ekonomisk och social ruin har hittills inte vågat öppna munnen när det gäller religiös ritualslakt. Att värna vissa djurs rättigheter och strunta i andras är inget annat än klassisk rasism. Ingen har dock veterligt ställt djurskyddsaktivisterna mot väggen i den frågan, men idén överlämnas härmed med varm hand.

Hela idén med ritualslakt är naturligtvis alldeles uppåt väggarna. Den svenska linjen måste vara att upprätthålla och om möjligt utvidga den nivå av civilisation som det tagit oss hundratals år och stora uppoffringar att skapa. Ritualslakt liksom könsstympning är ovärdigt ett land som kallar sig civiliserat.


%d bloggare gillar detta: