Red.

Archive for the ‘kriminalitet’ Category

Polisens värsta gangster-områden.

In asylpolitik, infiltration, invandring, islamisering, kapitulation, korruption, kriminalitet, kvinnoförtryck, lag & rätt, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, sharia, yttrandefrihet on 27 oktober, 2014 at 14:16

Polisen har i en rapport, ”En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället”, redovisat 55 områden där kriminella gäng har tillåtits ta ett så starkt grepp om samhällsstrukturen att det betyder problem för de vanliga människor som bor i områdena. Plus naturligtvis även problem för polisen att utföra sitt arbete. 

Gemensamt för dessa områden är att de är invandrartäta bostadsområden eller förorter starkt påverkade av islam. Dessa områden är, om de inte redan blivit det, på väg att bli enklaver där det svenska samhällsmaskineriet har förlorat sin betydelse utom som utbetalare av understödspengar.

I de fall polisens rapport redovisat hopslagna områden, t ex ”Tensta/Rinkeby” eller ”Täby/Vallentuna” har vi valt att separera dessa till ”Tensta” och ”Rinkeby” o s v. Vi har också valt att sortera områdena i bokstavsordning, allt för att göra det lättare att hitta ett specifikt område:

Alvesta
Rönnemyr

Borås
Hulta
Hässleholmen

Enköping
Inget område specificerat

Eskilstuna
Fröslunda
Lagersberg
Skiftinge
Årby

Falkenberg
Falkagård

Gävle
Brynäs

Göteborg
Backa
Bergsjön
Biskopsgården södra
Biskopsgården norra
Gårdsten
Hammarkullen
Hjällbo
Majorna
Västra Frölunda

Halmstad
Andersberg

Kalmar
Berga
Norrliden

Kristianstad
Gamlegården

Köping
Fängelsegården

Laholm
Inget område specificerat

Landskrona
Koppargården

Linköping
Berga
Ryd
Skäggetorp

Malmö
Herrgården/Södra Rosengård
Oxie
Seved

Norrköping
Hageby
Navesta

Stockholm med förorter
Alby
Bagarmossen
Bredäng
Edsberg
Enskededalen
Farsta
Fittja
Hagsätra
Hallunda
Husby
Hässelby
Norsborg
Nynäshamn
Rinkeby
Skarpnäck
Skärholmen
Sollentuna
Tensta
Täby
Vallentuna
Vårberg
Åkersberga
Östberga

Södertälje
Fornhöjden
Hovsjö
Ronna
Salem

Trollhättan
Inget område specificerat

Uppsala
Gottsunda
Sävja
Stenhagen
Gränby
Eriksberg

Växjö
Araby

Örebro
Oxhagen
Vivalla

Tidigare inlägg:
Sveriges 15 farligaste områden
Ställen där du kanske inte vill bo; A-M
Ställen där du kanske inte vill bo; N-Ö
Frankrikes 751 ZUS
Danmarks ghettoområden

Annonser

6 juni 2014.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, demokratur, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, EU, invandring, islam, islamisering, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, moskébyggen, parallellkultur, politisk korrekthet, valet 2014, yttrandefrihet on 6 juni, 2014 at 14:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och utkomst.

flagga_100606

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen som vanligt kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förstärks min förtvivlan av raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här i princip är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011, den 6 juni 2012 och den 6 juni 2013. Jag har fortfarande inte sett någon egentlig anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre i Sverige sedan dess, snarare tvärtom. Lögnerna till stöd för mångkulturkatastrofen har blivit fler, senast via Sandvikens kommun och revisionsbyrån PwC. Morden, våldtäkterna och rånen ökar hela tiden. Just nu verkar krutröken ligga tätast över Göteborgs muslimska förorter. Sahlgrenska sjukhuset uppdaterar beställningarna på liksäckar. Polisens förmåga att göra sitt jobb och gripa kriminella har sjunkit. Igen. Försvaret, äldrevården, skolan och sjukvården är i fritt fall. Fortfarande. Det enda egentligt nya är att mångkulturen och invandringen fått en prislapp. 250 miljarder. Om året. Pengar i sjön och mer än tre gånger vad vi investerar i Försvaret. Och att en officiell riksdagskandidat för nykommunistiska FI uppmanar till bränning av den svenska flaggan och upplösande av nationalstaten. Inte direkt överraskande, men likafullt obehagligt. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång, i viss mån uppmuntrad av resultatet i EU-valet. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Black dog day.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, bombattentat, dhimmifiering, etnisk korruption, försvar, islamisering, jakt, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, mänskliga rättigheter, mångkultur, media, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, sjukvård, våldtäkter, vårdbolag, yttrandefrihet on 8 maj, 2014 at 11:43

Det är djupt olyckligt och tragiskt för oss svenskar att just Sverige av alla länder skulle utveckla ett eget unikt system för immigration och integration. Ett system som i stort sett enbart lockar till sig tredje världens mest svårintegrerade folkslag med stor eller mycket stor självförsörjningsresistens.

Detta är ett grundläggande systemfel, men det är extra tragiskt att makten och media totalt vägrar inse att det ens finns ett fel i systemet och att man till och med uppträder öppet fientligt gentemot de enstaka människor som dristar sig till att sakligt påpeka saken.

Sverige är på väg neråt i mätningar av välstånd och skolutbildning, försvar och sjukvård medan många u-länder visar stadigt bättre resultat. Vi närmar oss de länder varifrån vi skaffar flest migranter, främst Turkiet, men varken Irak, Afghanistan eller Somalia verkar vara utom räckhåll.

Sverige är inne i en nedåtgående spiral. En berg-och-dal-bana utan berg. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ens se att det finns ett problem, ger jag inte Sverige särskilt många år till som i alla fall nominellt ett i-land. Den enda lösningen, som inte är en lösning utan mer ett sätt att fly undan problemet ännu några år, är att återgå till 1800-talsnivå. Köpa ett vedeldat torp med lite skog och mark, hugga sin ved, skjuta ett rådjur eller en fasan då och då, odla potatis, föda upp höns och får och i största möjliga utsträckning bara överleva sina sista år och skita i allt. Att flytta utomlands skulle kanske vara ett alternativ, men i princip alla världens länder har samma problem och där skulle det nog vara svårare att överleva.

Välkommen till det nya Sverige.

Tips för dig som vill beställa ut domar.

In åsiktsregistrering, demokratur, domstolar, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, lag & rätt, mänskliga rättigheter, media, myndigheter, politisk korrekthet on 7 maj, 2014 at 13:57
Jag vidarebefordrar det här tipset för alla som inte tänkt på riskerna vid kontakter med det offentliga Sverige. Det är inte bara Expo och AFA som trålar efter namn och adresser på dissidenter. Jag misstänker att de får hjälp med tips på namn av politiskt korrekta tjänstemän och -kvinnor på myndigheter och kanslier.
x
Jag skrev en reflexion på publicering av domar och förundersökningar i en kommentar på dåvarande Sweden Confidential för rätt länge sedan, men det slog mig att det kanske skulle vara bra med en liten utbyggnad. Om du redan praktiserar säkert uppträdande i ditt umgänge med det offentliga Sverige eller om du tycker att mina idéer är bara trams så kan du sluta läsa här. Men om du känner att du vill höja säkerheten en aning kanske du kan ha nytta av dessa tips.
x
Sanningen satt på undantag
Jag är intresserad av verkligheten. Kanske inte helt otippat med tanke på bloggens namn. Verkligheten och sanningen om verkligheten är för mig så nära idealet man kan komma, men jag har efter hand märkt att just sanningen sorgligt ofta är satt på undantag i dagens Sverige. I synnerhet i de fora där man skulle kunna tro att sanningen var hållen i helgd, nämligen i media.
xxx
Våra domstolars beslut är en del av den svenska verkligheten. Tillsammans med polisens förundersökningsprotokoll finns här på billigt kopieringspapper en svensk verklighet avskalad allt fredagsmys, beskriven i all sin krassa tristess och med alla sina motbjudande detaljer. Att läsa om verkligheten innan den filtrerats genom media är ofta inte lätt, ibland rent vämjeligt. Om du inte har stark mage så ska du inte ens tänka på att begära ut papper från rätten.
x
Varning! En bild du sett kan du aldrig göra osedd. En text du läst kan du aldrig göra oläst. Att läsa domstolshandlingar, i synnerhet offentliga förundersökningar, kan komma att förändra din bild av Sverige för alltid.
x
Om du ändå beslutar dig för att begära ut någon dom ska du finna att dessa handlingar inte sällan ger en annan bild av den svenska verkligheten än den du får av media. Du får mer av verkligheten, skulle man kunna säga. Den bild myndigheter och media i många fall helst vill att du inte ska bry dig om att titta på.
x
Offentliga handlingar
Rättens handlingar är offentliga om de inte uttryckligen har belagts med sekretess. För att göra det behövs starka skäl och det händer inte särskilt ofta. Rätten kan alternativt besluta att vissa namn och personuppgifter på brottsoffer, gärningsmän eller vittnen inte ska offentliggöras, men som regel är allting offentligt och tillgängligt för vem som helst som begär att få ut papperen.
x
Det finns såvitt jag förstår heller inget som hindrar att man berättar om innehållet i domar för andra intresserade. Jag vet att Datainspektionen försökt skrämma Avpixlat från att driva Migileaks och det skulle förvåna mig om man inte just nu försöker hitta på något sätt att stoppa även spridning av vanliga tingsrätts- och hovrättsdomar. Dessa är ju inte sällan potentiellt förödande för myterna om fördelarna med det multikulturella samhälle vi lever i. Om svenska folket kom till insikt om vad som faktiskt händer i våra samhällen skulle det svenska politiska landskapet ändras för alltid. Men än så länge är sanningen inte helt förbjuden.
x
Du får vara anonym
Om du personligen går till rätten och begär ut offentliga handlingar är huvudregeln att personalen inte får kräva att du ska legitimera dig. Du behöver i regel inte ens berätta vad du heter. Det finns dock en risk att rätten kan fråga efter ditt namn och det är om domen innehåller känsliga uppgifter och man måste göra en sekretessbedömning. Om du inte bor på samma ort och inte kan resa dit, så blir det lite mer besvärligt. Då måste du be rätten skicka handlingarna per post eller e-post och då kommer rättens tjänstemän att registrera din epostadress och, om handlingarna ska skickas med vanlig post, även din vanliga adress. Detta kan vara problematiskt eftersom listan på vilka som begärt ut en viss handling också är offentlig och kan begäras ut av vem som helst, exempelvis personer som arbetar åt eller sympatiserar med Expo, omvittnat våldsbenägna ultravänsterorganisationer som AFA (AntiFascistisk Aktion) eller RF (Revolutionära Fronten). Det är ju en utmärkt källa till adresser på möjliga dissidenter, och det finns tecken som tyder på att Expo redan håller på med detta. Det Expo och Robert Aschberg närstående företaget Piscatus har som affärsidé att samla in och digitalt göra sökbart i princip alla offentliga handlingar i Sverige, inräknat domar från tingsrätter och hovrätter. Den Expo närstående ResearchGruppen arbetar också ständigt med att kartlägga och avslöja regimkritiker, vid flera tillfällen i samarbete med Bonnierägda tidningarna Expressen och Dagens Nyheter. Deras främsta metod misstänks vara dataintrång. Både AFA, RF, Piscatus och RG har eller har haft personalutbyte med Expo, vilket även åtminstone Expressen och SRs Dagens Eko haft.
x
Jag trodde aldrig jag skulle behöva skriva detta i Sverige, men om du vill beställa ut domar och annat behöver du ett falskt namn och en falsk adress, endera fysiskt eller elektroniskt. Den elektroniska är den lättaste att skaffa. Det finns en mängd internettjänster som erbjuder gratis e-post. Hotmail och G-mail är väl de två mest kända, men det finns flera andra. Så hitta på ett namn och skapa ett e-postkonto i detta namn. Om du vill vara ännu mer anonym kan du skapa flera olika e-postadresser och utnyttja möjligheterna att vidarebefordra e-post från det ena kontot till det andra. Ytterligare säkerhet får du om du använder en anonymiseringstjänst när du lägger upp och använder ditt nya e-postkonto. Skriv sedan till den aktuella Tingsrätten under ditt falska namn och begär ut de domar du vill ha. Logga sedan in på ditt falska e-postkonto och hämta hem dokumenten.
x
Byt namn då och då
Använd inte ditt falska namn för länge eller för ofta, det kan dra uppmärksamheten till sig precis som om du använt ditt riktiga. Byt namn då och då, och skapa nya epostkonton för dina alias. Det kostar inget och det lilla besväret är definitivt värt att stå ut med om man betänker konsekvenserna av att AFA får tag på din bostadsadress. Att brinna inne medan man sover känns inte som något lockande alternativ. Har du tillfällig svacka i fantasin, och inte orkar hitta på nya namn, kan du ta hjälp av PRV (Patent- och Registreringsverket) som har en namngenerator. Den är gjord för folk som funderar på att byta namn, men den fungerar lika bra för det här syftet. När du har kommit fram till ett lämpligt namn kan du som säkerhetsåtgärd kolla att det inte finns genom att till exempel göra en sökning på namnet på Eniro eller Ratsit.
x
Försök alltså alltid använda falskt namn och epost-adress när du begär ut domar. Och då menar jag inte namn av typen ”hingst87@hotmail.com” utan sådana som låter mer som riktiga namn, som till exempel ”thomas.richner@hotmail.com” eller liknande (Ratsit). Om vanlig post är enda alternativet, så fundera på om det ändå inte är värt resan till den ort där rätten är belägen. Ofta är det en centralort, och kanske kan du hitta på något annat ärende att uträtta när du ändå är där. Alternativet är att hyra en postbox, men sådana kostar pengar, och dessutom vill posten ha ditt namn och adress för att fakturera hyran. Så vitt jag vet kan man inte hyra postboxar anonymt mot kontant betalning i Sverige.
x
Du vill inte betala med kort hos tingsrätten
Om du vill ha ut en dom på papper och Tingsrätten måste kopiera upp ett exemplar till dig tar man ibland ut en avgift för kopieringen. Vill du fortsätta vara anonym är det en bra idé att ha kontanter på fickan för att betala så du inte tvingas använda ditt kontokort. Kortet avslöjar dig direkt och transaktionen sparas i systemet.
x
Innan du kontaktar rätten för att få ut handlingar är det bra om du har någorlunda klart för dig vad det är du vill ha. Rätten har skyldighet att hjälpa dig genom att söka i sina register, men ju mer du vet själv desto enklare blir det. Målnummer är naturligtvis allra bäst, men namn på någon av parterna, datum för dom eller beslut och typ av mål, t.ex brottsmål, skilsmässa eller äktenskapsförord hjälper också till.
x
Lexbase – enklare men dyrare
Numera finns också en annan möjlighet att få ut handlingar från rätten. Det är Lexbase, som återigen lanserats i något förändrad form. Lexbase har fått mycket kritik från samhällseliten, men det är inte olagligt att hämta uppgifter från domstolar och sälja dem vidare. (Det är ju till exempel vad tidigare nämnda Piscatus gör.) Tjänsten tycks enligt tidningsuppgifter dessutom vara en mycket god affär för ägarna, för under de tre dagar den första versionen låg uppe på nätet fick man enligt uppgift in en miljon kronor om dagen i avgifter. Detta för att ompaketera och sälja en råvara som i princip är gratis i anskaffning. Lexbase kostar för närvarande 59 kronor för basuppgifter. Vill man ladda ner den aktuella domen kostar det 29 kronor i tillägg.
x
Du kan inte vara anonym om du vill ha ut domar, om du måste betala med kort eller genom t ex PayPal. PayPal har ett något skamfilat rykte i yttrandefrihetssynpunkt, även om man mig veterligt ännu inte lämnat ut kontouppgifter till Expo/AFA/ResearchGruppen.
x

”Hora!”

In asylpolitik, desinformation, dhimmifiering, invandring, islamisering, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, pensionärer, politiker, sharia, valet 2014 on 27 april, 2014 at 11:54

Min mor bor i en mindre mellansvensk stad. Som så många andra liknande städer och samhällen har de styrande även här försökt kompensera vikande befolkning och skatteintäkter med ett inflöde av migranter från allehanda icke-europeiska länder. De flesta av dessa är muslimer om man ska döma efter kvinnornas klädsel och de män med skägg, kalott, klänning och alltför korta byxor man ser ute.

Samhällets förändring har pågått utan att beröra min mor i någon större utsträckning. Hon har vid det här laget bott i staden i många år och har funnit en krets av vänner och bekanta som hon träffar regelbundet. Som pensionär har hon dessutom ett ganska upptrampat rörelsemönster som bara i undantagsfall tangerar de platser där de nyanlända vistas. Hon är till yttermera visso en ganska typisk svensk i så måtto att hon anser att vi bör hjälpa människor som har behov av vårt stöd och hjälp, även om dessa skulle råka vara födda i andra länder och ha en annan hudfärg. Hon har dock ingen kontakt med datorer eller nätet, så hon är för sina nyheter hänvisad till vad mainstream-media förmedlar lokalt och nationellt.

Det hände för några månader sedan, men hon berättade inte om det förrän härom veckan. Händelsen kan tyckas obetydlig och orsakade ingen fysisk skada. Ändå kan hon inte glömma.

Hon går varje dag en runda med stavar för att hålla sin kropp i gång, en rutin hon sällan missar. På sin vanliga promenad mötte hon på den asfalterade gångstigen en ung representant för den nya befolkningen. En pojke med kortklippt korpsvart hår och vackra bruna ögon. Kanske i tioårsåldern, spensligt byggd och iklädd någon sorts träningskläder. Hon kan inte se skillnad på Adidas eller något annat klädmärke så det är så långt vi kommer med signalementet. Det finns säkert tiotals eller kanske ett hundratal pojkar med liknande utseende i den lilla staden.

Mötet med pojken blev omtumlande för min mor. När de närmade sig varandra på gångstigen lade hon an det lilla leende som hon alltid ger mötande människor i de fall det inte rör sig om en närmare bekant i vilket fall det oftast blir en handskakning och en pratstund. Gossen var emellertid inte disponerad för att besvara leendet utan behöll sin lite buttra min. Men när de passerade varandra yttrade han dock ett hälsningsord.

”Hora!”

Det var allt han sa, men min mor blev så överraskad av detta att hon inte kom sig för med att leverera något svar. Hon har annars gott om skinn på näsan och brukar inte låta övertramp stå emotsagda. Detta var emellertid så långt bortom alla för henne kända gränser för mänskligt beteende att hon blev tillfälligt svarslös. Det var först när hon kommit inom hemmets dörr det började gå upp för henne vad som skett i mötet med denne lilla representant för Det Nya Sverige.

Hon berättade om händelsen med ett mått av tvekan och först flera veckor efter mötet. Hon känner till min inställning till islam och ville nog inte ge mig onödigt vatten på min kvarn. Men hon vet också att jag inte har kommit till mitt ställningstagande mot islam av en slump, utan att jag har studerat ämnet under längre tid. Men hon hade inte kunnat glömma den kränkning denne lille pojke utsatt henne för och nu ville hon veta vad som kan få en gosse att bete sig på detta sätt.

Det är inte lätt att för en gammal människa på ett skonsamt sätt berätta om islam, dess doktrinära misogyni och det vi-och-dom-samhälle som gradvis tillåts byggas upp i vårt land. Jag tonade ner min beskrivning så mycket jag kunde, men inte ens en vittvättad version av landets utveckling är särskilt uppbygglig. Skulden vilar tungt på de politiker som med berått mod dragit på oss mångkulturkatastrofen. Vi kan med fog ställa oss frågan vad det är för samhälle våra politiker skapat åt oss.

Vad medieeliten inte vill prata om.

In asylpolitik, demokrati, desinformation, flyktingar, invandring, islamisering, journalister, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, press, sanning och lögn on 26 april, 2014 at 10:43

Jag skrev en gång för ett bra tag sedan att jag inte skulle avslöja för mycket av innehållet i boken Problempartiet av Björn Häger. Jag vill nämligen att du också ska läsa boken och skapa dig en uppfattning om vad journalisteliten gör och inte gör för att befrämja yttrandefrihet och demokrati i vårt land. Men. Men en bit till ska jag ta upp, och det handlar om vilka frågor journalisterna och chefredaktörerna anser vara legitima att diskutera. Och vilka som inte anses vara det.

Hallins modell för studier av objektivitet.
Från Hallin, The Uncensored War 1986
Publicerad i Häger, Problempartiet, 2012, sid 249

I diagrammet ovan ser vi tre fält eller sfärer; ”konsensus”, ”legitima konflikter” och ”avvikelser”. Enligt Hallins modell för studier av objektivitet kan alla frågor och diskussionsämnen sorteras in i en eller en annan av dessa grupper. I sfären ”konsensus” finns förstås alla i princip konfliktfria frågor som de flesta människor är överens om, exempelvis att demokrati är att föredra som samhällsordning och att val ska vara hemliga. Detta är frågor där de allra flesta aldrig har minsta tanke på att ha avvikande åsikter.

I nästa sfär, ”legitima konflikter”, placeras frågor som journalisterna anser att det är legitimt att diskutera och att ha olika åsikter om. Hit räknas om skatterna ska sänkas eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Detta är frågor där vi medborgare har medieelitens benägna tillstånd att tycka något annat än vad de själva gör.

Utanför cirklarna placeras sfären av ”avvikelser”, och det är här det börjar bli intressant. Här är åsikter och ställningstaganden som medieeliten upplever som så avvikande att de inte förtjänar att skyddas av yttrandefriheten. Vad som är en legitim konflikt och vad som är en avvikelse beror förstås lite på vem man frågar. Därför tyckte vi det vore intressant att redovisa vad några kända journalister anser är förbjudna ämnen. Vi har tagit ut några som kan betraktas som makthavare i branschen. Boken redovisar fler, men eftersom jag vill att du ska läsa den själv får det stanna vid ett smakprov. (Och nej, jag får inte någon kickback på försäljningen.)

Personerna:
– Jan Helin, chefredaktör, Aftonbladet
– Thomas Mattson, chefredaktör, Expressen
– Lena Sundström, reporter, TV4
– Staffan Sillén, chef, SR Ekot

Frågor och påståenden:
– Minska invandringen
– Nej till mångkultur
– Ställ hårdare krav på invandrarna
– Invandrare våldtar mer än andra
– Kosovoalbaner stjäl
– Romer stjäl
– Muslimer är det största hotet
– Förbjud burka
– Förbjud minareter
– Inför dödsstraff

Låt oss börja med Jan Helin, chef för landets största tidning. Denne mediemakthavare visar upp en ganska nykter syn på påståendena i listan. Han tycker att ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Muslimer är det största hotet” (kanske inte så överraskande), ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är fullt legitima påståenden och åsikter. Det är bara två påståenden som han definitivt inte vill se; de är ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Kosovoalbaner stjäl”. Påståendet att ”Romer stjäl” är dock Helin nästan villig att acceptera och placerar det på gränsen till vad som bör tillåtas tillsammans med ”Förbjud burka”.

Thomas Mattson, som väl får beskrivas som Helins argaste konkurrent, verkar inte heller vara den mångkulturkramare han ibland utmålas som. Han anser att påståenden som ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud burka” och ”Förbjud minareter” är fullt legitima och bör få diskuteras. Han reagerar dock starkt på påståendena ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Inför dödstraff” som han inte anser ska få framföras.

Lena Sundström, SDs kanske största fiende i media, sätter okejtecken för påståenden som ”Minska invandringen” och ”Förbjud burka”, men anser att det borde vara förbjudet att säga ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff”. I Lena Sundströms värld är det en hel del man inte får prata om.

Staffan Sillén, slutligen, är chef på Ekot och får betraktas som en makthavare inom etermedia, anser att det är legitimt att argumentera för att ”Minska invandringen”och ”Förbjud burka”, medan han tycker att ”Nej till mångkultur” är på gränsen till vad som ska tillåtas. Han tycker också det är okej med ”Ställ hårdare krav på invandrarna” medan ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är påståenden som inte borde ges utrymme.

Ovanstående är hämtat ur boken Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD valet 2010.
Bokus

Tidigare inlägg om boken Problempartiet

6 juni 2013.

In antisemitism, asylpolitik, åsiktsregistrering, böneutrop, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, etnisk korruption, flyktingar, invandring, islam, islamisering, journalister, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, media, medlöpare, moskéer, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, rasism, religion, ritualslakt, valet 2014, våldtäkter on 6 juni, 2013 at 00:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011 och den 6 juni 2012. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Sveriges 15 farligaste områden.

In asylpolitik, dhimmifiering, EU, Europa, Frankrike, Internationellt, islamisering, kriminalitet, parallellkultur on 27 mars, 2013 at 12:00

Frankrike har sina ZUS, zones urbaines sensibles, Danmark har ghettoområden och Sverige har sina utanförskapsområden. Gemensamt för alla dessa orter och områden är att de domineras av muslimska migranter och att de utgör osäker mark för alla medlemmar av ursprungsbefolkningen.

Listorna över de svenska utanförskapsområdena sammanställdes till en början av Folkpartiet och de ryktas att det var den sedermera i exil förvisade Mauricio Rojas som stod bakom. Oavsett vems idé det var så publicerades listan ”Utanförskapets karta – en kartläggning av utanförskapet i Sverige” vid två tillfällen. Den första 2004-12-05 samt en uppdaterad upplaga 2008-07-08. Sedan 2008 har Folkpartiet inte uppdaterat ”Utanförskapets karta”. Kanske blev utanförskapsområdena alltför många, kanske kom det till alltför många nya.

Idag har emellertid Alliansregeringen gjort en, kanske inte regelrätt uppdatering, men i alla fall ett erkännande om att dessa områden är ett allvarligt problem och att det är ett problem som växer. Idag meddelade man att regeringen ska satsa 100 miljoner kronor på 15 de områden som behöver mest stöd – alltså ett implicit erkännande att dessa femton områden är de allra värsta i hela landet. Samtliga finns för övrigt med i båda utgåvorna av ”Utanförskapets karta”. Här är Sveriges 15 värsta bostadsområden 2013 enligt Alliansregeringen:

Stockholm
Tensta
Rinkeby

Södertälje
Ronna
Hovsjö

Växjö
Araby

Kristianstad
Gamlegården

Malmö
Herrgården
Södra Sofielund

Landskrona
Centrum-Öster

Borås
Hässleholmen

Göteborg
Bergsjön
Gårdsten
Hjällbo
Norra Biskopsgården

Trollhättan
Krongården

Riksdag & Departement

Tidigare inlägg:
Ställen där du kanske inte vill bo; A-M
Ställen där du kanske inte vill bo; N-Ö
Frankrikes 751 ZUS
Danmarks ghettoområden
Parallellkulturen drabbar alla

Parallellkulturen drabbar alla.

In asylpolitik, Europa, Frankrike, Internationellt, islamisering, kriminalitet, parallellkultur on 19 januari, 2013 at 14:05

Idag inlöper historien om hur Hillary Swank, skådisen som bland annat gestaltat en kvinnlig boxare i Clint Eastwoods ”Million Dollar Baby”, utsatts för ett fräckt och brutalt rån i en av Paris’ mångkulturella förorter.

hillary_swankHillary Swank. Rånad i Paris.

Hillary Swank befann sig i fredags enligt pressuppgifter i en taxi på resa till okänd destination, men det föll sig inte bättre än att taxin tvingades stanna vid rött ljus i en korsning i förorten Saint-Denis. Under det korta stoppet passade en okänd man på att krossa bilens sidoruta med något hårt föremål och rycka åt sig Swanks handväska.

Saint-Denis ligger strax utanför Paris norra stadsgräns och den tidigare industriförorten är numera hem för en stor muslimsk befolkning som invandrat från de tidigare franska kolonierna. Seine-Saint-Denis som området heter (nummer 93 i den något förvirrande franska regionala uppdelningen) innehåller bland annat stadsdelarna Clichy-sous-Bois där kravaller och bilbränder varit vardagsmat de senaste åren. Clichy-sous-Bois var till exempel startplatsen för de omfattande kravallerna i oktober 2005. Att kravallerna inträffade under firandet av den muslimska fastemånaden ramadan ger kanske en ytterligare dimension till händelserna. Under nyårsnatten 2012-2013 sattes 1.193 bilar i brand i Frankrike, varav 209 bara i Stor-paris där Saint-Denis ingår. Att bränna bilar har i Frankrikes invandrarförorter blivit något av en nyårstradition likt brännandet av julbocken i Gävle.

I Seine-Saint-Denis finns det inte mindre än 36 områden och stadsdelar vilka man som vit icke muslim gör klokast i att undvika. Dessa kallas på franska ”Zones urbaines sensibles”, känsliga stadsdelar eller på svenska kanske närmast ”utanförskapsområden”. I hela Frankrike finns det enligt officiella siffror minst 751 sådana områden. I Danmark, som inte drar sig för att erkänna det, innehåller listan 39 områden. I Sverige fanns det, sista gången någon vågade räkna, 211 sådana områden.

Million dollar baby rånad i Paris
Hillary Swank in Paris überfallen
Zones urbaines sensibles
Parisupploppen 2005
Tidigare inlägg om Frankrike och ZUS
Saint-Denis
Svenska problemområden A-L
Svenska problemområden M-Ö
Danska problemområden

Våldet i Malmö. Sammanfattning* för december och helåret 2012

In kriminalitet, Malmö on 2 januari, 2013 at 01:26

Så var 2012 till ända och med det vår årslånga insamling av rapporterande brott i Malmö. Under tolv långa månader har vi så gott vi kunnat samlat alla malmöpolisens händelserapporter och lagt ut dem på bloggen.

Frågan vi ville försöka få svar på var om Malmö är den gangsterstad den ofta utmålas som, eller om den är bättre än sitt rykte. Nu är alla siffrorna inne, och det är möjligt för alla att se själva. 419 inbrott, 338 rån eller rånförsök, 141 bränder, 115 bilbränder, 114 stölder, 116 fall av misshandel, och så vidare. Är det mer eller mindre än de brott som begås, och rapporteras, i andra städer av motsvarande storlek? Vi vet i skrivande stund inte, men det ska bli något vi ska försöka kolla upp framöver. Tills vidare nöjer vi oss med att året med kriminaliteten i Malmö är över. Och att det känns skönt.

En sak vi tror oss kunna märka redan nu är att polisen i Malmö tenderar att underrapportera brott. Det har flera gånger hänt att ett brott rapporterats i pressen, men inte funnits med på polisens lista. Det har också inte sällan inträffat att man haft för lite personal och därför avstått från att bemanna informationsavdelningen. Huruvida malmöpolisen är unika i denna misstänkta underrapportering vet vi inte, men vi skulle inte bli förvånade om det förekommer i fler polisdistrikt.

Här är i alla fall listan:

vald_malmo_dec_tot

Alla händelser januari
Alla händelser februari
Alla händelser mars
Alla händelser april
Alla händelser maj
Alla händelser juni
Alla händelser juli
Alla händelser augusti
Alla händelser september
Alla händelser oktober
Alla händelser november
Alla händelser december

Vi måste av naturliga skäl utgå från brott som dels anmälts till Polisen och som dessutom redovisats på Polisens hemsida under ”händelser”. Vi har också begränsat urvalet till sådana brott som skulle göra att livet i en stad av oss upplevs som otryggt. Hit hör våldsbrott som mord, mordförsök, hot, rån, misshandel, egendomsbrott, åldringsbrott, anlagda bränder, vapenbrott etc. Vissa händelser vi länkar till har också rapporterats av gammelmedia och/eller fria media som t ex Avpixlat och ibland länkar vi även dit. Vanliga bilolyckor, arbetsplatsolyckor, mm ingår inte. Brott begångna utanför Malmö redovisas heller inte, även om brottsplatsen ligger nära Malmö och det är teoretiskt möjligt att dessa brott begåtts av personer boende i Malmö.

%d bloggare gillar detta: