Red.

Archive for the ‘mångkultur’ Category

Om skillnaden mellan muslimer och oss andra.

In islam, islamisering, mångkultur, parallellkultur, religion, sharia on 1 augusti, 2016 at 20:55

Flera islamiska ledare har sagt att islam kommer att segra över oss därför att muslimer älskar döden mer än vi älskar livet. Det må vara så att muslimer vet att dö för sin sak, men de har tyvärr ingen aning om hur man lever för den.

Vi älskar livet mer än döden, vilket givit upphov till humanismen, vår överenskommelse om mänskliga rättigheter, allas likhet inför lagen, lika rättigheter för män och kvinnor, till musik, konst, litteratur, poesi och filosofi och så vidare. Islam har inget av detta.

Islam är en totalitär ideologi nödtorftigt dold under en slöja av religion. Dess grundläggande idé är att dela upp människor i grupper med olika väl definierade rättigheter. Ett ”vi och dom-samhälle” om det någonsin funnits ett. Det gäller män jämfört med kvinnor och muslimer jämfört med i första hand judar och kristna och i andra hand alla andra.

Att alla människor har samma grundläggande rättigheter är inom islam ett främmande koncept som man inte alls förstår. Man har till och med tagit sig före att skriva en islamiserad version av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948. I denna förvanskade muslimska version, Kairo-deklarationen om mänskliga rättigheter inom islam, inordnas de mänskliga rättigheterna under det islamiska rättssystemets sharia-paraply.

Att ingen av de som i debatten ofta brukar använda uttrycket ”allas lika värde” har upptäckt denna egenhet inom islam visar väl bara att de endera inte tänker eller att de medvetet vill vilseleda oss. Och ja, Maud Olofsson, Mona Sahlin och Gudrun Schyman, jag tänker särskilt på er och ert svek mot kvinnorna som lider under den islamiska piskan.

Den dualitet och värderelativism som genomsyrar allt tänkande inom islam, i synnerhet lagsystemet sharia, ger myndigheterna laglig möjlighet och skyldighet att behandla folk olika beroende på om de är män eller kvinnor, muslimer eller kuffar, dvs sådana som du och jag. Eller i alla fall jag.

Att domstolarna dessutom befolkas av präster gör inte saken bättre. Överfört till svenska förhållanden är det som om landets domstolar skulle bemannas uteslutande av Jehovas Vittnen med Gamla Testamentet som lagbok. Eller om staten skulle ha ett religiöst högsta beslutande organ överordnat riksdag och regering och att detta högsta organ skulle styras av folk som Stanley Sjöberg, Åke Green och Ulf Ekman.

Islam har ett väl utvecklat system av straff och belöningar för att hålla folket i schack. Utmärkande för detta system är att bestraffningarna finns i denna världen och belöningarna i nästa. Detta gör systemet mycket lätthanterligt för det styrande prästerskapet. Bestraffningar är ju oftast enkla och billiga att administrera medan belöningar värda namnet i regel kostar både pengar och ansträngning. Att överlåta dessa belöningar till livet efter detta är ett rationellt resursutnyttjande som vi kanske skulle kunna lära oss av.

Straffen är nästan undantagslöst drakoniska. Stening, halshuggning med svärd, avhuggning av händer och fötter på motsatta sidor, offentlig piskning och liknande är vad sharia anser behövs för att hålla den muslimska befolkningen under kontroll. Att man ens orkat sitta och fundera ut alla varianter på hur man plågar och stympar människor, är uppseendeväckande. Någon har helt enkelt haft alldeles för mycket fritid.

Problemet med islam är inte de muslimska fundamentalisterna. Problemet ligger i de grundläggande muslimska fundamenta som styr dessa fundamentalisters handlande. Plus naturligtvis att de lågpraktiserande låter fundamentalisterna hållas. Om en ideologi/religion i grunden är fredlig, som exempelvis jainismen, tenderar anhängarna att bli än mer fredliga ju mer extrema de blir. Om en ideologi/religion däremot i grunden är martialisk och våldsdyrkande, som islam, blir extremisterna ett verkligt problem för alla oss andra.

 

Annonser

Polisens värsta gangster-områden.

In asylpolitik, infiltration, invandring, islamisering, kapitulation, korruption, kriminalitet, kvinnoförtryck, lag & rätt, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, sharia, yttrandefrihet on 27 oktober, 2014 at 14:16

Polisen har i en rapport, ”En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället”, redovisat 55 områden där kriminella gäng har tillåtits ta ett så starkt grepp om samhällsstrukturen att det betyder problem för de vanliga människor som bor i områdena. Plus naturligtvis även problem för polisen att utföra sitt arbete. 

Gemensamt för dessa områden är att de är invandrartäta bostadsområden eller förorter starkt påverkade av islam. Dessa områden är, om de inte redan blivit det, på väg att bli enklaver där det svenska samhällsmaskineriet har förlorat sin betydelse utom som utbetalare av understödspengar.

I de fall polisens rapport redovisat hopslagna områden, t ex ”Tensta/Rinkeby” eller ”Täby/Vallentuna” har vi valt att separera dessa till ”Tensta” och ”Rinkeby” o s v. Vi har också valt att sortera områdena i bokstavsordning, allt för att göra det lättare att hitta ett specifikt område:

Alvesta
Rönnemyr

Borås
Hulta
Hässleholmen

Enköping
Inget område specificerat

Eskilstuna
Fröslunda
Lagersberg
Skiftinge
Årby

Falkenberg
Falkagård

Gävle
Brynäs

Göteborg
Backa
Bergsjön
Biskopsgården södra
Biskopsgården norra
Gårdsten
Hammarkullen
Hjällbo
Majorna
Västra Frölunda

Halmstad
Andersberg

Kalmar
Berga
Norrliden

Kristianstad
Gamlegården

Köping
Fängelsegården

Laholm
Inget område specificerat

Landskrona
Koppargården

Linköping
Berga
Ryd
Skäggetorp

Malmö
Herrgården/Södra Rosengård
Oxie
Seved

Norrköping
Hageby
Navesta

Stockholm med förorter
Alby
Bagarmossen
Bredäng
Edsberg
Enskededalen
Farsta
Fittja
Hagsätra
Hallunda
Husby
Hässelby
Norsborg
Nynäshamn
Rinkeby
Skarpnäck
Skärholmen
Sollentuna
Tensta
Täby
Vallentuna
Vårberg
Åkersberga
Östberga

Södertälje
Fornhöjden
Hovsjö
Ronna
Salem

Trollhättan
Inget område specificerat

Uppsala
Gottsunda
Sävja
Stenhagen
Gränby
Eriksberg

Växjö
Araby

Örebro
Oxhagen
Vivalla

Tidigare inlägg:
Sveriges 15 farligaste områden
Ställen där du kanske inte vill bo; A-M
Ställen där du kanske inte vill bo; N-Ö
Frankrikes 751 ZUS
Danmarks ghettoområden

Black dog day.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, bombattentat, dhimmifiering, etnisk korruption, försvar, islamisering, jakt, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, mänskliga rättigheter, mångkultur, media, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, sjukvård, våldtäkter, vårdbolag, yttrandefrihet on 8 maj, 2014 at 11:43

Det är djupt olyckligt och tragiskt för oss svenskar att just Sverige av alla länder skulle utveckla ett eget unikt system för immigration och integration. Ett system som i stort sett enbart lockar till sig tredje världens mest svårintegrerade folkslag med stor eller mycket stor självförsörjningsresistens.

Detta är ett grundläggande systemfel, men det är extra tragiskt att makten och media totalt vägrar inse att det ens finns ett fel i systemet och att man till och med uppträder öppet fientligt gentemot de enstaka människor som dristar sig till att sakligt påpeka saken.

Sverige är på väg neråt i mätningar av välstånd och skolutbildning, försvar och sjukvård medan många u-länder visar stadigt bättre resultat. Vi närmar oss de länder varifrån vi skaffar flest migranter, främst Turkiet, men varken Irak, Afghanistan eller Somalia verkar vara utom räckhåll.

Sverige är inne i en nedåtgående spiral. En berg-och-dal-bana utan berg. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ens se att det finns ett problem, ger jag inte Sverige särskilt många år till som i alla fall nominellt ett i-land. Den enda lösningen, som inte är en lösning utan mer ett sätt att fly undan problemet ännu några år, är att återgå till 1800-talsnivå. Köpa ett vedeldat torp med lite skog och mark, hugga sin ved, skjuta ett rådjur eller en fasan då och då, odla potatis, föda upp höns och får och i största möjliga utsträckning bara överleva sina sista år och skita i allt. Att flytta utomlands skulle kanske vara ett alternativ, men i princip alla världens länder har samma problem och där skulle det nog vara svårare att överleva.

Välkommen till det nya Sverige.

Mångkulturen finns inte.

In asylpolitik, dhimmifiering, invandring, islamisering, mångkultur, parallellkultur, religion on 3 maj, 2014 at 18:58

Det skrivs och pratas ofta om ”mångkultur”, ”mångfald”, och så vidare. Men vad jag kan se handlar det inte om något ”mång-”. Detta ord torde ju betyda att det finns fler kulturer i spel, i alla fall fler än två. 

Men så är inte fallet i Sverige. Här handlar det i praktiken endast om två kulturer som konfronterar varandra och kämpar om utrymmet. Den svenska och den arabisk-muslimska. Någon annan främmande kultur har i praktiken sällan eller aldrig kraft att göra något väsen av sig. Visserligen finns det en sihkisk församling utanför Stockholm, ett thailändskt tempel i Norrland, katolska och ortodoxa kyrkor i Stockholm, synagogor åtminstone i Stockholm och Malmö och säkert också representanter för alla andra religioner och kulturer. Men i verkligheten domineras alla invandrarkulturer av den ojämförligt mer våldsamma och aggressiva arabisk-muslimska.

Så det handlar alltså i verkligheten inte, som det påstås, om någon mångkultur utan om två kulturer som lever sina egna liv och konkurrerar fast på någorlunda samma geografiska område. I de fall där dessa två kulturer stöts emot varandra uppstår, liksom med de tektoniska plattorna i jordskorpan, konflikter med inte sällan omfattande materiell och mänsklig förödelse som resultat. Något annat är inte att vänta med kulturer som inte är kompatibla med varandra.

Den islamiska dogmen ser den västerländska kulturen som avskyvärd och degenererad och i strid med guds vilja och syfte. Det är ett ganska djupgående avståndstagande. När jag studerar islam ser jag en en totalitär ideologi fylld av endemisk misogyni, allmän främlingsfientlighet mot icke-muslimer, ett uttalat ”vi och dom”-tänkande, förnekande av demokrati, jämställdhet mellan könen, likhet inför lagen och de mänskliga rättigheter som definierar den västliga kulturen. Allt detta hjälpligt dolt av en täckmantel av religion, som gjort att islam kunnat slå rot i väst i skydd av lagar om religionsfrihet.

Precis som ortodoxa muslimer ser den västerländska kulturen som förkastlig, ser jag inom islam inget jag vill bli delaktig i. Låt oss gå skilda vägar. Om inte, fruktar jag att vi obevekligt, om än långsamt, går mot krig.

”Hora!”

In asylpolitik, desinformation, dhimmifiering, invandring, islamisering, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, pensionärer, politiker, sharia, valet 2014 on 27 april, 2014 at 11:54

Min mor bor i en mindre mellansvensk stad. Som så många andra liknande städer och samhällen har de styrande även här försökt kompensera vikande befolkning och skatteintäkter med ett inflöde av migranter från allehanda icke-europeiska länder. De flesta av dessa är muslimer om man ska döma efter kvinnornas klädsel och de män med skägg, kalott, klänning och alltför korta byxor man ser ute.

Samhällets förändring har pågått utan att beröra min mor i någon större utsträckning. Hon har vid det här laget bott i staden i många år och har funnit en krets av vänner och bekanta som hon träffar regelbundet. Som pensionär har hon dessutom ett ganska upptrampat rörelsemönster som bara i undantagsfall tangerar de platser där de nyanlända vistas. Hon är till yttermera visso en ganska typisk svensk i så måtto att hon anser att vi bör hjälpa människor som har behov av vårt stöd och hjälp, även om dessa skulle råka vara födda i andra länder och ha en annan hudfärg. Hon har dock ingen kontakt med datorer eller nätet, så hon är för sina nyheter hänvisad till vad mainstream-media förmedlar lokalt och nationellt.

Det hände för några månader sedan, men hon berättade inte om det förrän härom veckan. Händelsen kan tyckas obetydlig och orsakade ingen fysisk skada. Ändå kan hon inte glömma.

Hon går varje dag en runda med stavar för att hålla sin kropp i gång, en rutin hon sällan missar. På sin vanliga promenad mötte hon på den asfalterade gångstigen en ung representant för den nya befolkningen. En pojke med kortklippt korpsvart hår och vackra bruna ögon. Kanske i tioårsåldern, spensligt byggd och iklädd någon sorts träningskläder. Hon kan inte se skillnad på Adidas eller något annat klädmärke så det är så långt vi kommer med signalementet. Det finns säkert tiotals eller kanske ett hundratal pojkar med liknande utseende i den lilla staden.

Mötet med pojken blev omtumlande för min mor. När de närmade sig varandra på gångstigen lade hon an det lilla leende som hon alltid ger mötande människor i de fall det inte rör sig om en närmare bekant i vilket fall det oftast blir en handskakning och en pratstund. Gossen var emellertid inte disponerad för att besvara leendet utan behöll sin lite buttra min. Men när de passerade varandra yttrade han dock ett hälsningsord.

”Hora!”

Det var allt han sa, men min mor blev så överraskad av detta att hon inte kom sig för med att leverera något svar. Hon har annars gott om skinn på näsan och brukar inte låta övertramp stå emotsagda. Detta var emellertid så långt bortom alla för henne kända gränser för mänskligt beteende att hon blev tillfälligt svarslös. Det var först när hon kommit inom hemmets dörr det började gå upp för henne vad som skett i mötet med denne lilla representant för Det Nya Sverige.

Hon berättade om händelsen med ett mått av tvekan och först flera veckor efter mötet. Hon känner till min inställning till islam och ville nog inte ge mig onödigt vatten på min kvarn. Men hon vet också att jag inte har kommit till mitt ställningstagande mot islam av en slump, utan att jag har studerat ämnet under längre tid. Men hon hade inte kunnat glömma den kränkning denne lille pojke utsatt henne för och nu ville hon veta vad som kan få en gosse att bete sig på detta sätt.

Det är inte lätt att för en gammal människa på ett skonsamt sätt berätta om islam, dess doktrinära misogyni och det vi-och-dom-samhälle som gradvis tillåts byggas upp i vårt land. Jag tonade ner min beskrivning så mycket jag kunde, men inte ens en vittvättad version av landets utveckling är särskilt uppbygglig. Skulden vilar tungt på de politiker som med berått mod dragit på oss mångkulturkatastrofen. Vi kan med fog ställa oss frågan vad det är för samhälle våra politiker skapat åt oss.

Vad medieeliten inte vill prata om.

In asylpolitik, demokrati, desinformation, flyktingar, invandring, islamisering, journalister, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, press, sanning och lögn on 26 april, 2014 at 10:43

Jag skrev en gång för ett bra tag sedan att jag inte skulle avslöja för mycket av innehållet i boken Problempartiet av Björn Häger. Jag vill nämligen att du också ska läsa boken och skapa dig en uppfattning om vad journalisteliten gör och inte gör för att befrämja yttrandefrihet och demokrati i vårt land. Men. Men en bit till ska jag ta upp, och det handlar om vilka frågor journalisterna och chefredaktörerna anser vara legitima att diskutera. Och vilka som inte anses vara det.

Hallins modell för studier av objektivitet.
Från Hallin, The Uncensored War 1986
Publicerad i Häger, Problempartiet, 2012, sid 249

I diagrammet ovan ser vi tre fält eller sfärer; ”konsensus”, ”legitima konflikter” och ”avvikelser”. Enligt Hallins modell för studier av objektivitet kan alla frågor och diskussionsämnen sorteras in i en eller en annan av dessa grupper. I sfären ”konsensus” finns förstås alla i princip konfliktfria frågor som de flesta människor är överens om, exempelvis att demokrati är att föredra som samhällsordning och att val ska vara hemliga. Detta är frågor där de allra flesta aldrig har minsta tanke på att ha avvikande åsikter.

I nästa sfär, ”legitima konflikter”, placeras frågor som journalisterna anser att det är legitimt att diskutera och att ha olika åsikter om. Hit räknas om skatterna ska sänkas eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Detta är frågor där vi medborgare har medieelitens benägna tillstånd att tycka något annat än vad de själva gör.

Utanför cirklarna placeras sfären av ”avvikelser”, och det är här det börjar bli intressant. Här är åsikter och ställningstaganden som medieeliten upplever som så avvikande att de inte förtjänar att skyddas av yttrandefriheten. Vad som är en legitim konflikt och vad som är en avvikelse beror förstås lite på vem man frågar. Därför tyckte vi det vore intressant att redovisa vad några kända journalister anser är förbjudna ämnen. Vi har tagit ut några som kan betraktas som makthavare i branschen. Boken redovisar fler, men eftersom jag vill att du ska läsa den själv får det stanna vid ett smakprov. (Och nej, jag får inte någon kickback på försäljningen.)

Personerna:
– Jan Helin, chefredaktör, Aftonbladet
– Thomas Mattson, chefredaktör, Expressen
– Lena Sundström, reporter, TV4
– Staffan Sillén, chef, SR Ekot

Frågor och påståenden:
– Minska invandringen
– Nej till mångkultur
– Ställ hårdare krav på invandrarna
– Invandrare våldtar mer än andra
– Kosovoalbaner stjäl
– Romer stjäl
– Muslimer är det största hotet
– Förbjud burka
– Förbjud minareter
– Inför dödsstraff

Låt oss börja med Jan Helin, chef för landets största tidning. Denne mediemakthavare visar upp en ganska nykter syn på påståendena i listan. Han tycker att ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Muslimer är det största hotet” (kanske inte så överraskande), ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är fullt legitima påståenden och åsikter. Det är bara två påståenden som han definitivt inte vill se; de är ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Kosovoalbaner stjäl”. Påståendet att ”Romer stjäl” är dock Helin nästan villig att acceptera och placerar det på gränsen till vad som bör tillåtas tillsammans med ”Förbjud burka”.

Thomas Mattson, som väl får beskrivas som Helins argaste konkurrent, verkar inte heller vara den mångkulturkramare han ibland utmålas som. Han anser att påståenden som ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud burka” och ”Förbjud minareter” är fullt legitima och bör få diskuteras. Han reagerar dock starkt på påståendena ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Inför dödstraff” som han inte anser ska få framföras.

Lena Sundström, SDs kanske största fiende i media, sätter okejtecken för påståenden som ”Minska invandringen” och ”Förbjud burka”, men anser att det borde vara förbjudet att säga ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff”. I Lena Sundströms värld är det en hel del man inte får prata om.

Staffan Sillén, slutligen, är chef på Ekot och får betraktas som en makthavare inom etermedia, anser att det är legitimt att argumentera för att ”Minska invandringen”och ”Förbjud burka”, medan han tycker att ”Nej till mångkultur” är på gränsen till vad som ska tillåtas. Han tycker också det är okej med ”Ställ hårdare krav på invandrarna” medan ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är påståenden som inte borde ges utrymme.

Ovanstående är hämtat ur boken Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD valet 2010.
Bokus

Tidigare inlägg om boken Problempartiet

Kuppen mot grundlagen.

In demokrati, diskriminering, EU, Fredrik Reinfeldt, journalister, mänskliga rättigheter, mångkultur, Sverigedemokraterna, valet 2010, valet 2014, yttrandefrihet on 25 april, 2014 at 10:40

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfrihetenLag (2010:1408).
Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.
3 kap
4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.
Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.
Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.
4 kap
12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.
Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.
 

6 juni 2013.

In antisemitism, asylpolitik, åsiktsregistrering, böneutrop, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, etnisk korruption, flyktingar, invandring, islam, islamisering, journalister, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, media, medlöpare, moskéer, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, rasism, religion, ritualslakt, valet 2014, våldtäkter on 6 juni, 2013 at 00:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011 och den 6 juni 2012. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Mångkulturens dag den 6 juni.

In asylpolitik, diskriminering, invandring, islamisering, mångkultur, medlöpare, parallellkultur, svenskhet on 3 juni, 2013 at 11:38

”Sett till svenskarnas engagemang är midsommar helt klart vår nationaldag.”

Jonas Frykman, etnolog som citeras i DN idag (pappersupplagan).

Kunde knappast sagt det bättre själv. För när makthavarna gjort om den 6 juni till en mångkulturell manifestationsdag, så borde man inte vara förvånade om det får konsekvenser för ursprungsbefolkningens lust att delta. Jag väntar till midsommar med att fira.

”Problempartiet” avslöjar problemjournalisterna.

In demokrati, desinformation, islamisering, journalister, mångkultur, media, medlöpare, sanning och lögn, Sverigedemokraterna, valet 2010 on 14 augusti, 2012 at 12:21

Björn Häger, journalist och författare, mm, har gjort en ambitiös kartläggning av hur svensk media behandlade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Han har intervjuat reportrar och chefer på de stora redaktionerna i Stockholm och i Skåne och deras svar visar på en beklämmande verklighet som inte bådar gott för demokratins framtid i Sverige.

Hur Hägers avklädning av landets högsta makthavare inom media kunde släppas fram i offentligheten är en gåta i sig. Kanske känner sig makthavarna säkra på att de aldrig kommer att ställas till svars. Kanske bryr de sig inte. Jag rekommenderar alla som är intresserade av demokrati och av att värna ”allas lika värde”, som det brukar heta, att läsa boken och sedan ta ställning till om man vill fortsätta att stödja dessa mediemoguler genom att köpa deras tidningar, titta på deras reklaminslag och betala deras löner över tv-licensen.

Jag ska inte avslöja särskilt mycket ur bokens innehåll, men jag ska ta med ett citat som Björn Häger tillskriver Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson. Johanssons uttalande känns ganska symtomatiskt för alla de stora redaktionernas agerande i förhållande till partiet Sverigedemokraterna. Johansson säger (sidan 204, rad 10):

”De [Sverigedemokraterna] har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.”

”…helvetes skada för samhällsutvecklingen.” Om man tror att den samhällsutveckling man vill främja skulle ta skada av att man berättar sanningen om den, borde man nog tänka en gång till på vilket samhälle det är man håller på att skapa.

Problempartiet
Mediernas villrådighet kring SD valet 2010
Bokus

%d bloggare gillar detta: