När den första jaktdagen på den omdiskuterade skyddsjakten på varg avslutades vid tre-tiden den 2 januari hade hela 22 av de tillåtna 27 vargarna redan skjutits. 22 av 27!
Det verkar sannerligen inte vara särskilt svårt att hitta varg i markerna, det måste man säga. Det finns enligt officiella siffror drygt 200 vargar i landet, men även med 12.000 jägare i skogen måste det vara en bedrift att på bara några timmar fälla hela 22 exemplar av ett av landets mest utrotningshotade och skygga djur.
Jämför med älgen. Sommartid ska det uppskattningsvis finnas runt 300.000 – 400.000 älgar i landet, men de flesta svenskar har aldrig sett en älg i verkligheten. Varje år skjuts det runt 100.000 älgar, men det finns åtskilliga jägare som aldrig sett någon. Så hur kan det komma sig att ett så akut utrotningshotat djur som vargen är så lätt att hitta och få skott på?
Nu till den obekväma frågan.
Myndigheterna påstår att det finns runt 200 vargar i landet. Siffror mellan ca 170 och 220 brukar nämnas. Men hur vet man det? Kan det vara så att det i själva verket finns många fler? Och att Naturvårdsverket med flera inte velat gå ut med den rätta siffran eftersom man fruktat att det skulle uppröra befolkningen i glesbygden, som ju är de som utsetts till att betala notan för vargexperimentet i form av sina rivna får och ihjälbitna hundar.
Jag misstänker att vargstammen i Sverige i verkligheten är rejält mycket större än 200 djur. Om man återigen jämför med älgen, så skulle det förmodligen finnas utrymme för 20.000 vargar i landets djupa skogar utan att det skulle märkas.
En mycket större vargstam än vad som officiellt uppgetts är den enda rimliga förklaringen till att dessa rovdjur är så lätta att hitta att man kan fälla 22 stycken på bara några timmar.
Verkligheten 