Red.

Archive for the ‘svenska rötter’ Category

Leve fosterlandet?

In demokrati, Europa, Internationellt, invandring, islamisering, parallellkultur, svenska rötter, valet 2014 on 12 november, 2012 at 22:57

Igår högtidlighöll man i Paris den 94e årsdagen av l’armistice efter första världskriget som inträffade på förmiddagen den 11 november 1918.

Den franske polismannenss ansikte är pixlat för att skydda hans
identitet.

Vapnen tystnade enligt order på båda sidor den 11/11 1918 klockan 11:11. Firandet därefter centreras sedan många år av naturliga skäl runt L’Arch de Triomphe i Paris där den okände soldatens grav är belägen sedan den 11 november 1920. Graven markeras av en evig låga sedan 1923.

För en svensk är detta firande en omskakande upplevelse. För en svensk som av regering efter regering sedan många årtionden indoktrinerats i tron att hans land inte har någon betydelsefull historia, att det inte finns något svenskt som är bra eller någon svensk kultur att yvas över och att han inte har något att vara nationellt stolt över framstår det franska folkets stolthet över landets framgångar, respekten för dess stupade i alla dess krig och deras glädje över att vara fransmän som oerhört uppfriskande. Mitt i glädjen infinner sig också ett stort mått av avund, det ska inte förnekas.

Vi svenskar har precis som fransmännen mycket att vara glada och stolta över. Litteratur, musik och film från båda våra länder har vunnit gillande över hela världen. Den vetenskap och de forskningsrön som kommit fram i våra länder har haft avgörande betydelse för mänsklighetens utveckling under många år. Vi har båda mycket att vara stolta över. Vi har också liknande problem med en stor invandring av folk från muslimska länder och växande allt mer aggressiva etniska enklaver.

Men bara ett av våra länder har en regering som systematiskt förhånar nationens landvinningar och trycker ner folkets stolthet över vad det gemensamt åstadkommit genom historien. Jag skulle inte tro att en fransk regering ostraffat skulle kunna håna en Victor Hugo, en Louis Pasteur, en Antoine Laurent Lavoisier, en Monet, en Rodin, en Manet och så vidare. En fransk premiärminister skulle inte våga säga att all fransk kultur kommit utifrån och att det genuint franska endast är barbari.

Jag är född och uppväxt svensk och borde kunna få vara stolt över det. Ändå finner jag att jag på frågor från nyfikna icke-svenskar glider på svaret; jag ser helst att jag slipper svara och kan för det mesta komma undan genom att byta samtalsämne. Jag vill inte bli förknippad med de terrorister, krigsförbrytare, våldtäktstmän och den politiska naivitet och idioti som oftast får representera det svenska i nyheterna i utlandet. Jag vill inte försöka börja förklara att dessa terrorister inte är svenskar utan ”svenskar” och inte har ett spår gemensamt med mig utom att våra pass ser likadana ut. Jag vill inte svara på frågor om svensk politik och den svenska regeringens göranden och låtanden. Jag kan inte förklara hur det kan komma sig att Sverige av alla nationer bestämt sig för att begå nationellt självmord.

Jag vill vara stolt över att vara svensk utan att bli kallad rasist. Jag vill kunna ha en svensk flagga på min resväska utan att bli utvald till extra noggrann kontroll på flygplatsen. Jag vill kunna säga att jag bor i en av de mest stabila demokratierna i världen utan att bli betraktad som idiot.

Kanske kan jag göra det efter den 14 september 2014.

Annonser

Svenska folkets nationaldag.

In svenska rötter, valet 2014 on 21 juni, 2012 at 23:01

Midsommar. Svenskare än så blir det inte. Sill, snaps, nypotatis, kall öl och jordgubbar med grädde. Lövad stång och blomsterkrans på huvudet. En dag som aldrig blir till natt. Blomster som bara finns just nu. Doften av daggvått gräs och grillrök. Ljudet av åror i svalt midnattsvatten. Det svenska, det nordiska, när det är som bäst. En högtid som hyllar livet.

Midsommar är vår nationaldag. Den riktiga. Den svenska. Midsommar är något helt annat än den påhittade 6 juni som  överheten tvingat på oss. Den 6 juni var förr svenska flaggans dag, men betyder numera somalisk folkdans och kurdisk sång, kvinnor i nikaber och kaxiga skäggiga män i pyjamas. Jag skiter i somalisk folkdans och kurdisk sång. Jag förringar inte dessa kulturyttringar, men de är fullständigt likgiltiga och meningslösa för mig. Jag är svensk, inte somalier eller kurd. Om jag ville uppleva somalisk eller kurdisk kultur skulle jag resa till Mogadishu eller Diyarbakir och se den på plats.

Så vänner och svenskar. Låt oss fira vår midsommar medan vi kan. Låt oss fira vår midsommar medan den fortfarande är den enda högtid vi har kvar som inte islamiserats. Låt oss glädjas åt vårt vackra land medan vi fortfarande har det mesta av det kvar.

Låt oss hedra våra förfäder med en tanke. Det var de som byggde allt i generation efter generation under tusen strävsamma år. Allt detta slit som skapade ett solitt och humant samhällsbygge. Ett samhälle som trots all sin skönhet var så sprött att våra politiker kunnat rasera nästan allt på futtiga trettio år.

Fira, drick och var glada denna dag och natt. Men glöm inte att skänka en tanke till de korrupta politiker som tagit ditt land ifrån dig. Glöm dem inte. Hjälp dem bryta sitt utanförskap. Se till att de skaffar sig ett hederligt arbete efter valet 2014.

Landet som försvann. Hur kunde vi låta detta ske?

In äldrevård, demokrati, Fredrik Reinfeldt, islamisering, journalister, korruption, lag & rätt, mångkultur, medlöpare, politiker, press, svenska rötter on 4 mars, 2012 at 15:54

Jag brukar läsa Julia Caesars söndagskrönika varje söndag, men idag har det inte kommit någon mail om ny krönika. Därför vill jag påminna om en lite äldre, som jag faktiskt missade när den var ny. Men att den inte är ny betyder inte att den inte är aktuell. Den här texten är lika aktuell som någonsin.

Den här texten, ”Landet som försvann”, speglar Julias farfars och farmors uppväxt som bortlämnade barn i fattigsverige och deras liv som vuxna under Sveriges ekonomiska framgångstid på 50-talet. På många sätt speglar den mina egna förfäders liv i strävan och ryggknäckande hårt arbete för att skapa ett bättre liv för sig själva och ett bättre land för oss alla. Det skär som av knivar i mig när jag påminns om hur det land dessa strävsamma människor byggde upp har slagits i spillror och monterats ner, steg för steg, dag för dag, av de senaste omgångarna regeringar. I synnerhet kanske de två senaste. Jag skulle skämmas om jag mötte min farfar eller mormor idag och tvingades svara på frågan: ”Hur kunde du låta detta ske?”

Här ett par utdrag ur krönikan. Om du har någon skam i kroppen så läser du den. Och skäms du också. Hur kunde vi låta detta ske?

”Målmedvetet och i största samförstånd för de svenska politikerna en politik som systematiskt monterar ner välfärden och för oss tillbaka mot ett nytt Fattigsverige. Ingen kan ta miste på målet, medlen är alltför tydliga. De må ha olika bokstavsbeteckningar, men i det uppenbara hatet mot sitt eget land och befolkning delar de samma falska värdegrund. Med egenintresset och maktlystnaden som främsta drivkrafter sätter de sina egna landsmän i strykklass för att leva upp till en rosa fluffillusion om ‘universell solidaritet’ med alla jordens folk. De skänker bort Sverige till lägstbjudande och skyr inga medel för att tvinga svenskarna att acceptera bedrägeriet, betala plundringen och till på köpet helst se glada ut.”

Slutmeningarna beskriver en verklighet som jag själv upplever mig leva i både dagligen och stundligen. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Hon har satt ord på min egen känsla, min egen sorg och mitt eget raseri. Men räkenskapens dag kommer.

”Själv lever jag i ett försvunnet land. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Under min livstid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet, och det har skett utan folkets tillstånd. Vi blir allt fler som lever i exil i vårt eget land. Hundratusentals är vi som flyr i en tyst och ständigt pågående folkvandring från det mångkulturella samhälle som har tvingats på oss till ett undantagstillstånd i de fickor och oaser som finns kvar, ännu en liten tid. Inom oss bär vi på minnena av ett land där vi kände oss självklart hemma, där vi kunde känna igen oss i människorna runtomkring oss och var trygga i tron att inget ont skulle hända oss. (…) Jag lever i ständig protest och avgrundsdjup sorg över allt som har tagits ifrån mig, från oss alla. Jag rasar över den politiskt korrekta elitens besudlande och vanhedrande av de miljoner människor som byggde Sverige till vad det en gång var. De förbryter sig grovt mot något som inte tillkommer dem. Vi lever i en gigantisk påtvingad lögn. Och en dag kommer den att spricka. Som alla lögner.”

Julia Caesar hos Snaphanen

%d bloggare gillar detta: