Red.

Archive for the ‘svenskt nyspråk’ Category

Politiskt korrekt på Systembolaget.

In dhimmifiering, islamisering, parallellkultur, svenskt nyspråk on 1 november, 2012 at 18:26

Politiskt korrekt reklamskylt på Systembolaget.

Man vill ju inte använda ordet ”Jul” och riskera att förnärma någon av de lättstötta som inte firar Jul, eller hur? Lite lustig är ändå Systembolagets ängslan att förarga, med tanke på att de som inte firar jul och är som mest lättkränkta inte ens besöker Systembolaget. Eller borde i alla fall inte göra det, inte ens för att köpa alkoholfritt.

Nu är det nog bäst att Systembolagets reklamavdelning skyndar sig till akuten för att få den där skottskadan i foten omsedd.

Annonser

Veckans söndagskrönika av Julia Caesar – ”Det onämnbara”.

In demokrati, dum och dummare, invandring, islamisering, journalister, korruption, mångkultur, media, medlöpare, parallellkultur, press, sanning och lögn, svenskt nyspråk on 12 februari, 2012 at 13:46

Jag vet att jag skrev om Julia Caesars söndagskrönika förra veckan. Jag vet att du kanske tycker jag är tjatig. Jag vet att du kanske redan läst JC idag. Men. Det kan finnas en liten chans att någon besökare här på Verkligheten ännu inte upptäckt Julia Caesar. Därför puffar jag för dagens krönika, ”Det onämnbara”. Läs den!

Här är ett litet smakprov. Läs det. Använd sedan länken här under för att läsa hela texten.

”Känner du dig lurad, blåst, bedragen när du tar del av svenska gammelmedia? Du känner rätt. Det är så här det brukar se ut när ett land är på väg mot totalitarism. Vi har sett det förut, vi känner igen det från östtyska DDR, från Sovjetväldet, från Maos Kina, Pol Pot´s ”Demokratiska Kampuchea” och Fidel Castros Kuba. Nyhetsförmedlingen fylls med betydelselösa trivialiteter som har till uppgift att dra uppmärksamheten från verkliga skeenden och invagga medborgarna i en lugnande dvala. Statsmakten hyllas som ett slags god förälder och ställs aldrig inför verkligt besvärliga frågor. När politiker intervjuas sker det underdånigt och i broderlig samförståndsanda. Viktiga fakta och samband mörkläggs. Bara en begränsad skara utvalda proffsdebattörer med i förväg godkända och förutsägbara åsikter får komma till tals på tidningarnas debattsidor och övriga debattfora. Det råder bedövande medial konsensus kring att fullständigt ignorera vad landets övriga befolkning på 99,99 procent tycker.”

Julia Caesar på Snaphanen

Jens Orback – undercover muslim?

In dhimmifiering, EU, invandring, islamisering, medlöpare, politiker, svenskt nyspråk on 30 januari, 2012 at 18:23

I november 2011 hade vi anledning att uppmärksamma Anna Maria Corazza Bildt. Inte för hennes politiska gärning eller filantropiska verksamhet – vi har inte kunnat hitta trovärdiga belägg för någondera – men för hennes åkallan av den muslimska guden allah.

Då tyckte vi att det var märkligt att en person som i alla fall nominellt ska företräda Sverige och svenskarna åkallade allah i tv, men nu har det hänt igen. Jens Orback, socialdemokrat och och före detta integrations- och jämställdhetsminister, satt häromdagen med i en soffa i SvT. Anledningen till soffsittandet var det Socialdemokratiska partiets kris och vånda att välja lämpliga ledare. På frågan hur det faktum att nye partiledaren Stefan Löfven är vald av en mycket liten krets kommer att påverka hans politik under det kommande året, svarar Orback ”Insha’allah!” och översätter själv till ”det får vi se”.

Varför i hela världen gör Corazza Bildt och Orback så här? Är det muslimska inflytandet i Bryssel och i Palmecentret (där Orback placerats som chef) nu så stort att åkallan av allah ingår i deras vanliga språkbruk? Båda tillhör den svenska politiska eliten, oavsett om de förtjänat det eller inte. Är detta numera ett vanligt uttryck i dessa kretsar? Är Corazza Bildt och Orback konvertiter? Vore det i så fall inte lämpligt att de öppet deklararerade detta för oss väljare?

Anna Maria Corazza Bildt åkallar Allah hos Skavlan

PS. Jens Orback är annars mest känd för ett par andra mediegrodor. I en radiointervju med Ekot den 14 november 2004 förklarade Orback att han inte har några fördomar mot homosexuella med orden: ”Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en häst. Jag tyckte det var underbart. Låt människor leva med vem de vill, hur som helst. Jag har inga synpunkter”. Uttalandet fick hård kritik och Orback tvingades be om ursäkt. Ett annat tillfälle var när Orback försökte urskuldra eftergifter till islam ungefär med tanken att om vi är snälla mot dem idag, så kommer de att vara snälla mot oss när de tagit över. Se den videon och den ovan på Avpixlat. DS.

 

Apropå pixling och vitpixling.

In media, press, sanning och lögn, svenskt nyspråk on 24 oktober, 2011 at 20:43

Pixling är ett nybildat begrepp som kommit till därför att den svenska pressen älskar att visa att de minsann har bilder på allehanda förbrytare av olika slag. Men att de inte vill visa oss bilderna av olika skäl. Det kan vara att det rör sig om en misstänkt som inte är dömd. Eller en invandrad som man inte vill peka ut som just invandrad. Eller som i fallet nedan; man vill inte att vi ska förstå att det handlar om en svart afrikan. Då använder man undervarianten ”vitpixling”.

Begreppen pixling och vitpixling har kommit under ny diskussion efter det att namnet på Politiskt Inkorrekts efterträdare presenterades häromdagen. Namnet, ”Avpixlat”, leder direkt tankarna till pressens ideliga lögner och förtigande av relevanta fakta. Som i exemplet ovan. Jag minns inte vem mannen på bilden är, möjligen är det den ”svenska fotbollsstjärna” som figurerade i fallet med det danska rekordrånet. Egentligen har det ingen betydelse. Det är vitpixlingen som är intressant. Hur korkade tror de att vi är? Att ansiktet pixlas kanske man kan komma undan med. Men tror de inte att vi fattar att det rör sig om en svart afrikan om de pixlar armarna och händerna ? Det hade kanske varit bättre att beskära bilden i höjd med halsbandet. Eller?

Jag hatar att bli betraktad som idiot av våra kära media. Men vem är det som framstår som idiot när det gäller den här bilden?

Apropå så kallade ”ankarbarn”…

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, flyktingar, svenskt nyspråk on 15 april, 2011 at 21:06

En idé apropå de i ständigt stigande antal ankommande så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Dessa ”barn” (som i verkligheten ofta tycks vara unga män i 20-30-årsåldern) har också kallats ”ankarbarn” därför att de ofta verkar vara utsända av släkten för att fungera som ett sorts ankare i Sverige för att så småningom kunna få ta hit ”barnets” hela ”försvunna” familj.

Hela industrin runt de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” tycks mig vara ett otäckt och osunt geschäft där alla tjänar grova pengar. Utom de svenska skattebetalarna förstås. Flyktingsmugglarna – en sorts DHL eller UPS fast för människor i stället för paket – tar enligt uppgift runt 10.000 US-dollar för att se till att en ung man från Somalia, Irak eller Afghanistan placeras på Migrationsverkets förstutrapp. Väl framme placeras ”barnet” i ett boende som drivs av något av alla de som svampar ur jorden uppväxande vårdföretagen, Attendo, Carema och allt vad de heter. Dessa får åtminstone 1.900 kronor per dag av våra skattepengar för att ta hand om ”barnen”. Det blir runt 60.000 kronor i månaden per ”barn”. Ett boende med trettio ”barn” drar alltså in runt 1,7 miljoner i månaden. Här finns det vinstmarginal. Flera av vårdbolagen ägs också av företag baserade i olika skatteparadis, där ägarna inte behöver betala ett öre i skatt till svenska staten.

När så ”barnen” fått sitt uppehållstillstånd går ansvaret för deras uppehälle över från staten till respektive kommun där de bor. Då ska kommunen betala Attendo, Carema eller vad de heter för barnens bostad (nyrenoverat ska det vara och utrustat med de senaste tv-spelen), mat (specialmat måste ofta till av religiösa skäl), skötare (personaltätheten på dessa boenden är ofta närmast 1:1 vilket våra pensionärer bara kan drömma om), godemän, skola (det är ingen lätt uppgift att anpassa analfabetiska nomader till ett modernt samhälle), fickpengar, utflyktsresor, badhusbesök, mm. Då är det ju inte längre statens skattepengar som går åt, men om du bor i en kommun som tar emot och försörjer ”ensamkommande flyktingbarn” kan du vara säker på att du är med och betalar vare sig du vill eller inte.

De enda som tjänar på den här geschäftet är vårdbolagen och naturligtvis ”barnen” och deras ”försvunna” familjer. Men så var ju avgiften till människosmugglaren en tämligen riskfri investering i hela familjens framtid.

För oss som betalar börjar notan nu svida ganska rejält. Om det tar runt sju år innan en invandrad kan finna egen försörjning, vilket det finns officiell statistik på, så kostar 2007 års kull på 1.264 ”ensamkommande” oss fortfarande minst 876 miljoner om året, de 1.510 från 2008 kostar oss strax över en miljard om året, de 2.250 från 2009 kostar 1,5 miljarder per år och de 2.393 från 2010 kostar 1,6 miljarder om året. På sju år kommer alltså endast dessa fyra årskullar på sammanlagt drygt 7.400 unga män att belasta statsbudgeten med nästan 36 miljarder kronor.

Men tillbaka till illustrationen. Den är tänkt att vara en liten protest mot slöseriet med skattepengar på försörjningen av ankarbarnen. Om du gillar den, så gå till Knappfabrikens site och rösta. Om den får tillräckligt många röster kommer den upp på Knappfabrikens förstasida. Gå dit och rösta nu!

Uppdatering
Nu på Knappfabrikens topplista!

SVTs Rapport och sanningen.

In press, sanning och lögn, svenskt nyspråk on 16 februari, 2010 at 12:37

Häromdagen gjorde SVTs Rapport stort nummer av att ett antal ledamöter från Sverigedemokraterna hade ”hoppat av” sina uppdrag i en rad olika kommuner. Nu visar det sig att SVT hade tagit sig friheter med sanningen. Ja, rent av ljugit för tv-tittarna.

Av de hundratalet Sverigedemokrater som Rapport påstod hade hoppat av hade åtminstone sex stycken vad jag skulle kalla laga förfall. De hade nämligen avlidit under mandatperioden. Den som först upptäckte lögnen var, tror jag, SDs presschef Mattias Karlsson som i granskningen av SVTs underlag upptäckte att den person som listats som ”avhoppad” i Malmö var hans avlidna partikollega. Mattias Karlsson skriver:

”SVT hävdar att en av fem ledamöter i Sverigedemokraternas kommunfullmäktigegrupp i Malmö har hoppat av. Detta är dock en ren lögn. Vi har inte haft några avhopp under den här mandatperioden. Varför hävdar då SVT att det är så? – Jo de stämplar min avlidna partikamrat, Birgitta Johansson, som en avhoppare.”

Efter Karlssons upptäckt har fler av SDs distrikt kollat SVTs siffror och hittat fler avlidna SD-ledamöter som rubricerats som ”avhoppare”. Det ska vara tre personer i Landskrona, en i Vadstena och en i Kil. Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig vara än fler när alla SD-distrikt hunnit kolla upp SVTs påståenden.

Att SVT släpper igenom ett reportage underbyggt av så undermålig research, att man inte ens bemödat sig om att ta reda på vilka ledamöter som avlidit under mandatperioden, är under all kritik. Att rubricera döda som ”avhoppare” är att använda samma förvridna logik som när muslimer med stöd av sharia anklagar våldtagna kvinnor för att ha haft ”sex utanför äktenskapet”. Visserligen har de avlidna SD-ledamöterna lämnat sina politiska uppdrag, och visserligen har de våldtagna kvinnorna utsatts för sexuella handlingar av någon de inte är gift med, detta kan inte förnekas. Men att rubricera det som ”avhopp” respektive ”otukt” är ju ren lögn och leder bara till att det redan låga förtroendet för media undergrävs ytterligare. Att man dessutom uppenbarligen trott att ingen skulle kolla uppgifterna säger en del om nivån inom SVT.

PS/Uppdatering.
Med samma logik som SVT använder kan jag efter närmare studier av SVTs siffror meddela att SD inte haft några som helst avhopp i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Uppsala och Gotlands län. /DS.

Läs mer:
Mattias Karlsson blogg
Thoralf Alfsson
SVT

%d bloggare gillar detta: