Red.

Archive for the ‘valet 2010’ Category

Kuppen mot grundlagen.

In demokrati, diskriminering, EU, Fredrik Reinfeldt, journalister, mänskliga rättigheter, mångkultur, Sverigedemokraterna, valet 2010, valet 2014, yttrandefrihet on 25 april, 2014 at 10:40

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfrihetenLag (2010:1408).
Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.
3 kap
4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.
Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.
Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.
4 kap
12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.
Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.
 

”Problempartiet” avslöjar problemjournalisterna.

In demokrati, desinformation, islamisering, journalister, mångkultur, media, medlöpare, sanning och lögn, Sverigedemokraterna, valet 2010 on 14 augusti, 2012 at 12:21

Björn Häger, journalist och författare, mm, har gjort en ambitiös kartläggning av hur svensk media behandlade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Han har intervjuat reportrar och chefer på de stora redaktionerna i Stockholm och i Skåne och deras svar visar på en beklämmande verklighet som inte bådar gott för demokratins framtid i Sverige.

Hur Hägers avklädning av landets högsta makthavare inom media kunde släppas fram i offentligheten är en gåta i sig. Kanske känner sig makthavarna säkra på att de aldrig kommer att ställas till svars. Kanske bryr de sig inte. Jag rekommenderar alla som är intresserade av demokrati och av att värna ”allas lika värde”, som det brukar heta, att läsa boken och sedan ta ställning till om man vill fortsätta att stödja dessa mediemoguler genom att köpa deras tidningar, titta på deras reklaminslag och betala deras löner över tv-licensen.

Jag ska inte avslöja särskilt mycket ur bokens innehåll, men jag ska ta med ett citat som Björn Häger tillskriver Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson. Johanssons uttalande känns ganska symtomatiskt för alla de stora redaktionernas agerande i förhållande till partiet Sverigedemokraterna. Johansson säger (sidan 204, rad 10):

”De [Sverigedemokraterna] har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.”

”…helvetes skada för samhällsutvecklingen.” Om man tror att den samhällsutveckling man vill främja skulle ta skada av att man berättar sanningen om den, borde man nog tänka en gång till på vilket samhälle det är man håller på att skapa.

Problempartiet
Mediernas villrådighet kring SD valet 2010
Bokus

Demokratiskt val sänker demokrati-index.

In demokrati, Internationellt, media, valet 2010 on 3 juni, 2011 at 15:33

Tidskriften The Economist ger regelbundet ut en sammanställning över demokratins utbredning i världen. I 2008 års upplaga låg Sverige på en hedrande förstaplats bland världens alla länder. 2010 hade vi flyttats ner till en inte lika hedrande fjärdeplats. Nedgraderingen motiveras delvis av Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen.

 

 

Jag vet inte när Democracy Index 2010 presenterades, jag fick ögonen på rapporten först idag. Men bättre sent än aldrig. Så här skriver man i sin kommentar till Sveriges sänkta demokratibetyg:

”Sweden drops from 1st position in 2008 to 4th position in 2010, owing mainly to a rise in anti-immigrant sentiment, the entry of the Sweden Democrats into the Swedish parliament after the elections of September 2010, and problems in transparency and party financing.”

Jag trodde inte mina ögon. Jag kan förstå det där med partiernas finansiering och öppenhet, men skulle det faktum att ett fullt lagligt politiskt parti blivit invalt i ett lands parlament i fria och hemliga val vara en delorsak till att landet skulle anses mindre demokratiskt? The Economist anser uppenbarligen att demokrati handlar mer om vilka partier som vinner röster, än om att alla partier som vill tillåts delta i valet. Det är alltså bara demokrati om rätt parti vinner?

Man kan frestas att dra slutsatsen att om Sjuklövern bara hade haft det politiska förutseendet att förbjuda Sverigedemokraterna från att delta i valet 2010 så skulle landet ansetts mer demokratiskt. Om man dessutom hade fängslat partiets ledarskap hade vi väl haft förstaplatsen som i en liten ask.

Det är betecknande för det politiska klimatet i Sverige att denna formulering inte givit upphov till några protester, eller ens kommentarer, åtminstone inte så vitt jag sett. Till och med ansedda Svenska Institutet citerar Democracy Index formulering utan att ens höja på ögonbrynet. Att formuleringen även hamnat på Wikipedia är väl mindre uppseendeväckande.

Democracy Index 2010 (PDF)
Kommentaren om Sverige finns på sidan 22.

Reinfeldt uppmuntrar till politiskt våld.

In demokrati, diskriminering, lag & rätt, politiker, sanning och lögn, valet 2010 on 12 oktober, 2010 at 14:38

Jag tyckte under hela valrörelsen att vår Statsminister, som ju ska föreställa vara den högste försvararen av demokratin och rättssamhället, uttalade sig anmärkningsvärt lamt när det gäller politiskt våld i Sverige. Eftersom jag inte ville tro att vår Statsminister helt ställt sig på de mörka krafternas sida, bortförklarade jag det hela med övertramp i stridens hetta. Jag tänkte att det skulle bli normalt när valet var över.

Idag, drygt tre veckor efter valet, läser jag att vår Statsminister återigen bagatelliserat det politiska våldet och avstått från ännu en möjlighet att ta avstånd från våldsverkarna och deras metoder. Så här sa Statsminister Fredrik Reinfeldt i en eftervalsdebatt med SDs Mattias Karlsson på Publicistklubben (om man ska tro Expressen):

”Jag noterar att man [syftande på Sverigedemokraterna] använder martyrstämpel för att undvika prata om grundproblemet. Vårt mål att prata om vår politik och hur vi vill förändra Sverige i en riktning som vi tror skulle vara konstruktiv. Vi vill inte prata om hot, våld, störda möten eller annonsbojkotter.”

Statsministern vill alltså inte prata om de mer obehagliga aspekterna på den gångna valrörelsen. De störda mötena, knivskärningarna, överfallen och våldet mot politiska motståndare. Han vill inte? Vad är det för statsminister vi har? En femåring? Ett barn som putar med underläppen och tjurigt inte vill prata om verkligheten när verkligheten inte ser ut som han tycker att den ska? Vi har just bevittnat den utan motstycke smutsigaste valrörelse detta stackars land tvingats gå igenom sedan fria val infördes. Aldrig i Sveriges historia har politiska kandidater utsatts för våld och hot i den utsträckning som skett 2010. Aldrig har så många misshandlats, mordhotats, överfallits och skrämts till att dra tillbaka sina kandidaturer. Det känns som ett under att ingen blivit dödad. Och Statsministern vill inte diskutera saken?

Alldeles oavsett det uppseendeväckande infantila i Fredrik Reinfeldts uttalande, så innehåller det en annan direkt farlig implikation. Genom att inte ta ställning mot det politiska våldet (och uttala detta så tydligt att inga missförstånd kan uppstå) har Reinfeldt i praktiken sagt till våldsgrupperna att det är fritt fram att störa möten och hota, överfalla och misshandla kandidater från misshagliga partier och rörelser. Bara han slipper prata om det. Signalen till våldsgrupperna är klar.

Signalen till massmedia är också klar. Minns att debatten hölls på Publicistklubben inför Sveriges alla högsta mediehöjdare som brukar vara snabba att slicka i sig direktiv från överheten. Skriv inte om det politiska våldet, säger Reinfeldt implicit till redaktörerna, se till att tysta ner överfallen, för jag vill inte prata om dem.

Hur många sätter en tjuga på att redaktörerna lyssnat och redan instruerat sina redaktioner?

Källor:
Varjager’s Weblog
Expressen

Uppdatering: Korrigerat Pressklubben till Publicistklubben.

Så fick vi vår egen propagandaminister – och han är också tysk.

In demokrati, politiker, valet 2010 on 5 oktober, 2010 at 18:30


Idag läser jag följande intressanta notis i tidskriften Resumé’s nätupplaga:

”Statsministern kommer nu att ha två statssekreterare. En som svarar för samordningen i statsrådsberedningen och en med ansvar för kommunikation. Och den senare funktionen är tänkt för den avgående partisekreteraren. Per Schlingmann blir alltså i praktiken kommunikationschef i statsministerns kansli.”

Om Resumé har rätt, låter det i mina öron som om Reinfeldt helst ville ha inrättat ett propagandaministerium, fast att han än så länge tvingats göra det i light-format. Per Gerhard Schlingmann var nämligen ända tills nyligen tysk medborgare. Numera har han även tilldelats ett svenskt medborgarskap, men har innehaft det alltför kort tid för att kunna komma ifråga som minister. Men statssekreterare går bra.

Statssekreteraren är den högste chefstjänstemannen i sitt departementet (Statsrådsberedningen kan betraktas som ett eget departement) och den nye statssekreteraren för kommunikation (läs propaganda) kommer att ha en i det närmaste oöverträffad makt, det är väl i princip bara Reinfeldt själv som smäller högre.

Resumé – Schlingmanns nya toppjobb

Uppdaterat.
Mats Knutson, SvT, håller med.

Den här mannen borde inte sitta i Sveriges Riksdag.

In asylpolitik, demokrati, islamisering, valet 2010 on 3 oktober, 2010 at 19:50

Abdirisak Waberi. På Islamiska Förbundets i Sverige
hemsida kallas han däremot Abdulrasak. Vad han kan
vinna på att gå under olika namn är oklart.

Den här mannen är ett levande hån mot varje demokratisk församling. Han är så långt ifrån att acceptera demokratins grundvärderingar som man kan komma. Hans idé om äktenskap är att män får ha fyra hustrur och prygla dem om de inte är tillräckligt tillmötesgående. Detta är en ärkereaktionär fundamentalistisk muslim och islamist. En representant för en aggressiv och våldsam totalitär politisk ideologi vars yttersta mål är världsherravälde. Under islam finns ingen demokrati, inga mänskliga rättigheter, ingen jämställdhet mellan män och kvinnor och ingen likhet inför lagen. Den här mannen och hans likasinnade kan under Nya Moderaternas beskydd bli mycket farliga för demokratin i Sverige. För han är inte ensam i riksdagen…

Läs mer
Thoralf Alfsson
Realtid 1
Realtid 2
Studio Ett
Muslimska Friskolan 1
Muslimska Friskolan 2
Högerkänga
Henrik Tengby
Politiskt Inkorrekt

Uppdatering 1
Waberi avgår som ordförande i Islamiska Förbundet

Uppdatering 2
Waberi facebookvan med terroiståtalad

Fuskande uppsala-politiker till Riksdagen.

In invandring, islamisering, lag & rätt, politiker, valet 2010 on 29 september, 2010 at 05:50

Mannen på bilden heter Ismail Kamil. Han är 52 år, kurd, syrier, muslim och folkpartist. Han har varit landstingsråd och ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Uppsala. Han är numera riksdagsman för Folkpartiet. Han har också visat prov på ett kvalificerat svinaktigt beteende.

Jag scrollade igenom listan på våra nya riksdagledamöter när jag stötte på ett bekant namn. Ismail Kamil. Jag skrev om honom i november 2009 på den gamla Blogger-bloggen innan jag bytte till WordPress. Eftersom Kamil nu blivit upphöjd till riksdagsman, tyckte jag att det kunde vara på sin plats att påminna om vad han egentligen är för en figur. Så här skrev jag då:

Ismail Kamil anser att han är en bättre och mer värdefull människa än du. Så Ismail Kamil tvekande inte att utnyttja sin maktställning och smita före i kön för att få influensavaccinering. Han är ju en sådan viktig person. Han tog gräddfilen till vaccinering tillsammans med ett antal andra trynen i Uppsalas kommunala elit. Så här kommenterade Ismail Kamil att han fick gå före vaccineringskön, om man får tro Dagens Nyheter:

”Som landstingsråd med ansvar för flera miljarder kronor anser jag att jag tillhör en prioriterad grupp. Jag har dessutom små barn”.

Ismael Kamils och hans politiska kamraters beteende är typiskt för ett samhälle som befinner sig på gränsen till moraliskt sammanbrott. Eller för personer som saknar egen etisk kompass. Ismael Kamil och den politiska eliten i Uppsala har i offentlighetens krassa ljus avslöjats med byxorna nere vid fotknölarna. Det är den här typen av människor som likt några av passagerarna på det sjunkande Titanic knuffade undan kvinnor och barn för att själva få plats i livbåtarna. I den sjunkande moralens Uppsala gäller det att först och främst rädda sig själv. Om det skulle ske på andra människors bekostnad så är det beklagligt, men ens egen plats i livbåten är ju så mycket viktigare. Man är ju en sådan viktig person.

På Titanic blev flera av de som försökte tränga sig före summariskt nedskjutna av skeppets officerare. Den sortens ståndrätt är kanske ännu inte nödvändig i Sverige, men man önskar att Uppsalas väljare har långt minne. Och att dessa personer blir strukna i 2010 års val. Om det finns någon rättvisa i världen borde deras tid med trynena i mattråget vara slut efter det här.

Att just en person som Ismael Kamil skulle figurera i den här solkiga historien är tragiskt, men knappast att förvåna. Men det är inte heller helt och hållet hans eget fel. Kamils hemland Syrien är ett av de mest korrupta i världen, genomsyrat av klanförmåner, svågerpolitik och dolda förmåner för eliten. Det vore nog för mycket att begära att Kamil, trots att han bott i Sverige i 33 år, helt skulle kunna frigöra sig från de generationer av korruption och klanmentalitet som färgat hans världsbild. I synnerhet som det var i Syrien han skolades politiskt. Däremot borde Folkpartiet i Uppsala ha vetat bättre än att låta en person av den här kalibern få en både ansvarsfull och välbetald post.

Martin Peterson, som är biträdande professor på Eindhoven University of Technology, sektionen för filosofi och etik, säger så här om Ismael Kamils och hans elitkamraters tilltag (enligt Aftonbladet):

”Det här strider mot den av riksdagen beslutade människovärdeprincipen – att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Det är inte acceptabelt att vissa grupper prioriteras före andra. Bara för att man ingår i en landstingsstyrelse och sysslar med administration ska man inte få gå före i en vaccinationskö, det sänder helt fel signaler till medborgarna som får intrycket att vissa är mer värda än andra.”

Han har naturligtvis helt rätt. Men även om det sänder fel signaler, är det faktiskt bra att de signalerna kommer. Det är bra att vi blir medvetna om våra politiska förträdares solkiga moral och tvivelaktiga etik före det stundande valet. Nu är det bara för någon rättskaffens människa i Uppsala att begära ut namnen på de politiker som fått åka gräddfil och hålla dem ansvariga i september 2010.

Källor:
Politiker fick förtur till vaccin
”Fel att låta politiker gå före”
Landstingspolitiker smet före i kön
”Politikerna borde skämmas för sitt egoistiska beteende”
Ismael Kamils sida på Folkpartiets webb

PS: Det är beklämmande att Folkpartiet i Uppsala inte i tid såg till att rensa ut den här figuren från sin riksdagslista. Det är också synd att Folkpartiets väljare i Uppsala inte fick tillfälle att stryka den här snyltaren från listan. Nu är det för sent. Nu får vi dras med honom i Riksdagen i fyra år. Men vi ska noga följa hans förehavanden framöver, var så säker. DS.

Islamiseringen av Sverige ska fortgå till varje pris.

In asylpolitik, demokrati, invandring, islamisering, valet 2010 on 27 september, 2010 at 19:48

Hörde just Miljöpartiets Peter Eriksson förklara att Miljöpartiet vill stödja regeringen Reinfeldt i invandringsfrågor. Anledningen ska enligt Eriksson vara att man vill förhindra att Sverigedemokraterna får något inflytande i en av sina profilfrågor.

Att Miljöpartiet hörde till gruppen invandringsförespråkare var ingen direkt överraskning. Man har tidigare krävt amnesti för illegala migranter, propagerat för gratis sjukvård (dock inte för svenskar) och en hel del andra tokerier. Att man nu bestämmer sig för att göra gemensam sak med tidigare huvudfienden Moderaterna och de små stödpartierna i alliansen visar med all önskvärd tydlighet hur högt sjuklövern prioriterar förstörelsen av den svenska nationen.

Att genomföra islamiseringen av Sverige är av någon anledning en hjärtefråga för sjuklövern. Det visste vi redan förut, utan att veta varför så är fallet. Detta är dock första tillfället vi kan se hur tidigare fiender går samman för att sopa undan varje chans att bromsa Sveriges förvandling från demokrati till muslimsk teokrati. Om nuvarande trend i befolkningsutvecklingen håller i sig har vi en muslimsk majoritet i befolkningen 0m 40 år, runt 2050. Då, om inte förr, är det slut med demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och likhet inför lagen. Moderaterna har dessutom redan utsett den somaliske muslimen Abderizak Waberi till riksdagsman, vilket med tanke på Waberis inställning till jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter inte kan vara mer provocerande.

På vägen till det muslimska Sverige kan vi räkna med att uppnå världsrekordet i våldtäkter (vi har ju faktiskt bara EU-rekordet och en andraplats i världen ännu så länge), se en kraftig ökning i antalet brutala brott mot gamla, personrån, misshandelsfall, knivskärningar, hedersmord, attacker på homosexuella och annat otrevligt som tillhör vissa gruppers favoritsporter.

Om detta går igenom, vilket är sannolikt eftersom Reinfeldt lär gripa efter detta halmstrå med en drunknandes iver, är det dags att återuppliva planerna på en flytt till en bättre plats där islamiseringen inte gått så långt eller så snabbt som i Sverige. Dessutom lär Miljöpartiets pris för stödet med islamiseringen inte bli trevligt för oss som tvingas betala notan.

Valrörelsen 2014 tycks börja tidigare än beräknat.

Den nya verkligheten – dags att vakna.

In demokrati, islam, islamisering, politiker, valet 2010 on 20 september, 2010 at 18:51

Så har då Sverige vaknat upp till en ny verklighet. En ny verklighet där många svenskars oro och bekymmer inför landets utveckling och framtid måste tas på allvar. Däremot är det långt ifrån säkert att den politiska eliten bryr sig ett skvatt. Istället för att ta över trehundra tusen väljares oro på allvar ägnar man sig nu åt rävspel bakom kulisserna för att kunna strunta i vad alla dessa människor tycker.

När det värsta bakruset lagt sig och bakispizzorna och cocacolan blivit uppätna och urdruckna på elitens partikanslier har man nu att ge sig i kast med den nya politiska kartan. Det kan man göra på flera sätt. Det enklaste är att uppträda som kloka vuxna människor med ansvar för ett land och ett folk. Jag tycker faktiskt att vi har rätt att kräva av överheten att man ska bete sig vuxet, ta itu med problemen och lösa uppgiften. Vi betalar dem furstligt för att göra sitt jobb, om nu någon skulle ha glömt det. Man kan acceptera att en stor del av svenska folket vill ha förändring, hur surt det än kan smaka. Man kan alternativt bete sig som tjuriga ungar, truta med underläppen och säga ”vill inte!” Den sandlådestrategi man hittills valt är det mest väntade men också garanterat sämsta.

Känsla för rättvisa.
Svenska folket har en utpräglad känsla för rättvisa. Man kan kalla det jante, för däri ligger säkert en del av denna känsla. Men det finns mer. Denna känsla för rättvisa har bidragit till att Sverige alltid varit generöst vid stora katastrofer och solidariskt vid sociala orättvisor utomlands. Vi har hjälpt varandra och tillsammans har vi hjälpt andra som haft det värre. Den här känslan för rättvisa har bidragit till att göra Sverige till vad det är; eller snarare till vad det var fram till åttiotalet. När nu Fredrik Reinfeldt & Co slingrar och krumbuktar för att slippa ta itu med verkligheten, tror jag det stöter svenskarnas känsla för fair play. Det stöter i alla fall min.

300.000 hånade väljare.
300.000 svenskar upplever nu att eliten hånar dem och spottar på dem och förlöjligar deras oro inför framtiden. När eliten likaså sanktionerar att vänsterns busar och ligister härjar fritt på gatorna har vi stora problem. Och problemen ligger inte hos de 300.000, utan hos makteliten. 300.000 svenskar som inte tas på allvar eller upplever att deras oro och manifesterade vilja ignoreras och spolas ner på toaletten i Rosenbad kan till 2014 lätt bli 600.000 eller fler. Och när vi ändå är inne på 2014, kan vi anta att vi vid det laget även har ett islamistiskt parti som med minst en halv miljon väljare knackar på dörren till Riksdagen. Och denna halvmiljon väljare kommer inte att tas från Sverigedemokraterna, det törs jag sätta en hundring på.

Det största misstaget.
Det största politiska misstaget i Sveriges moderna historia var att öppna gränserna på vid gavel och tillåta att islam etablerade sig i Sverige. Nästa stora misstag var att blunda för de problem som uppstod i krocken mellan det svenska och islam. Det  tredje att håna de som försökte varna för följderna. Det misstag som håller på att begås just nu i Rosenbad kan komma att kvala in på plats ett eller två.

Det enda de är överens om.
Det upphör aldrig att förundra mig att man för att upprätthålla det stadiga tillflödet av muslimska invandrare är beredda att offra varje princip och varje annat viktigt samhällsområde. Vad är så viktigt med ökad muslimsk invandring att allt annat måste stå tillbaka. Till och med den demokratiska processen. Äldrevård, skolor, försvar, trygghet på gator och torg, ett legitimt valresultat; allt kastas över bord för att vi ska få plats med fler. Invandringen får kosta vad den vill. Allt annat får stå tillbaka. Detta är det enda de sju partierna är överens om och aldrig kan tänka sig att rucka på, vilket blir extra tydligt nu när de konfronteras med den nya verkligheten.

Ungdomar försöker övervaka att väljare röstar ”rätt”.

In demokrati, invandring, kriminalitet, valet 2010 on 17 september, 2010 at 14:58

I går skrev jag att jag sett en bit av den framtid som väntar oss i det parallellkulturella och politiskt enkelriktade Sverige. Jag såg unga människor som gjorde allt vad de orkade för att hindra ett lagligt demokratiskt parti att hålla möte. Tidigare har ungdomar av gissningsvis samma övertygelse torterat en politisk kandidat med kniv. Nu har de gått in i vallokalen för att kolla att väljarna inte röstar på ”fel” parti.

Det hände i Göteborg. I förtidsröstningslokalen i Älvstrandens bibliotek på Lindholmen. Ett gäng ungdomar ville ta kontroll över röstningen genom att gå in bakom skärmarna för att se till att ingen röstade fel. Så här säger en väljare som blev utsatt för ungdomarnas uppmärksamhet:

”De gick in i mitt bås där jag stod och röstade för att se vilka valsedlar jag hade. Samma gjorde de med mannen bredvid mig. Då mannen bredvid hade lappar från SD började de hetsa mot honom.”

”Det stod gäng utanför vilket gjorde det mycket obehagligt. Hade jag röstat på SD hade hela gänget vetat om det. Jag anser att detta är oerhört kränkande och att det borde finnas vakter på vallokaler där det finns risk för att bli utsatt för hot.”

Uttrycken ”ungdomsgäng” och ”gäng av ungdomar” brukar användas av media när man inte rent ut vill skriva att det rör sig om yngre invandrare, ofta med ursprung i muslimska länder. Lindholmen finns inte med på Folkpartiets ”Utanförskapets karta”, en lista på orter med invandrarproblem, men ligger heller inte särskilt långt från några av de förorter som finns med på listan, exempelvis Biskopsgården, Hjällbo och Bergsjön.

Röstmottagarna nöjde sig med att mota ut ungdomarna och anmälde händelsen till Valnämnden. Däremot brydde man sig inte om att göra polisanmälan. Dock säger man sig ha chans att identifiera förbrytarna. Att inte göra polisanmälan känns som om Valnämnden gör sig skyldig till ett övergrepp. Kanske skulle någon i Göteborg, helst i LIndholmen, fundera på att anmäla Valnämnden till JO eller någon annan lämplig instans.

Att hotfullt folk tränger sig in bakom skärmen för att se vad man röstar på har vad jag vet aldrig hänt förut i Sverige. Det torde inte vara vanligt någonstans. Att tillåta detta, eller att inte lagföra de skyldiga, är ytterligare ett grovt övergrepp på demokratin. Valhemligheten är faktiskt den allra viktigaste delen i ett demokratiskt system. När hotfulla busar går med bakom skynket för att se till att du stoppar ”rätt” sedel i kuvertet, då är demokratin död.

Jag börjar mer och mer tro att vi skulle ha behövt ha de internationella valobservatörerna på plats.

Göteborgs-Posten
Fria Nyheter

%d bloggare gillar detta: