Red.

Archive for the ‘valet 2014’ Category

Mitt långfinger till den svenska pressen.

In asylpolitik, åsiktsregistrering, demokratur, desinformation, flyktingar, invandring, journalister, korruption, media, medlöpare, Norden, politisk korrekthet, press, sanning och lögn, Sverigedemokraterna, valet 2014, yttrandefrihet on 8 september, 2014 at 12:39

asylmottagande_2014

 

Klicka på bilden så får du se en större version.

I princip hela den svenska pressen har gjort en gemensam ansträngning för att försöka dölja vissa besvärande fakta beträffande asylinvandringen till Sverige och de övriga Nordiska länderna. Bilden ovan är en annons som Sverigedemokraterna gjort och som de försökt få publicera i den svenska pressen. Praktiskt taget samtliga tidningar har vägrat ta in annonsen. Är det för att redaktörerna tror att de olika ländernas migrationsmyndigheter ljuger om sina siffror? Eller är det för att fakta inte stämmer med den bild pressen vill förmedla till det sovande folket?

Jag publicerar annonsen på bloggen i hopp om att någon som inte sett den förut ska få ögonen på den och förhoppningsvis börja fundera över vilken roll den svenska pressen självsvåldigt har tagit sig. Pressen ska bevaka stat och myndigheter och stå på vanligt folks sida. Den svenska pressen, likt pressen i gamla Sovjetunionen och DDR, gör tyvärr tvärtom. Bevakar och uppfostrar vanligt folk för statens räkning.

Den svenska journalistkåren har förvandlat sig själva till en propagandistkår som springer maktens ärenden. De borde skämmas.

Annonser

6 juni 2014.

In asylpolitik, äldrevård, åsiktsregistrering, demokratur, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, EU, invandring, islam, islamisering, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, moskébyggen, parallellkultur, politisk korrekthet, valet 2014, yttrandefrihet on 6 juni, 2014 at 14:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och utkomst.

flagga_100606

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen som vanligt kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förstärks min förtvivlan av raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här i princip är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011, den 6 juni 2012 och den 6 juni 2013. Jag har fortfarande inte sett någon egentlig anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre i Sverige sedan dess, snarare tvärtom. Lögnerna till stöd för mångkulturkatastrofen har blivit fler, senast via Sandvikens kommun och revisionsbyrån PwC. Morden, våldtäkterna och rånen ökar hela tiden. Just nu verkar krutröken ligga tätast över Göteborgs muslimska förorter. Sahlgrenska sjukhuset uppdaterar beställningarna på liksäckar. Polisens förmåga att göra sitt jobb och gripa kriminella har sjunkit. Igen. Försvaret, äldrevården, skolan och sjukvården är i fritt fall. Fortfarande. Det enda egentligt nya är att mångkulturen och invandringen fått en prislapp. 250 miljarder. Om året. Pengar i sjön och mer än tre gånger vad vi investerar i Försvaret. Och att en officiell riksdagskandidat för nykommunistiska FI uppmanar till bränning av den svenska flaggan och upplösande av nationalstaten. Inte direkt överraskande, men likafullt obehagligt. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång, i viss mån uppmuntrad av resultatet i EU-valet. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

”Hora!”

In asylpolitik, desinformation, dhimmifiering, invandring, islamisering, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, pensionärer, politiker, sharia, valet 2014 on 27 april, 2014 at 11:54

Min mor bor i en mindre mellansvensk stad. Som så många andra liknande städer och samhällen har de styrande även här försökt kompensera vikande befolkning och skatteintäkter med ett inflöde av migranter från allehanda icke-europeiska länder. De flesta av dessa är muslimer om man ska döma efter kvinnornas klädsel och de män med skägg, kalott, klänning och alltför korta byxor man ser ute.

Samhällets förändring har pågått utan att beröra min mor i någon större utsträckning. Hon har vid det här laget bott i staden i många år och har funnit en krets av vänner och bekanta som hon träffar regelbundet. Som pensionär har hon dessutom ett ganska upptrampat rörelsemönster som bara i undantagsfall tangerar de platser där de nyanlända vistas. Hon är till yttermera visso en ganska typisk svensk i så måtto att hon anser att vi bör hjälpa människor som har behov av vårt stöd och hjälp, även om dessa skulle råka vara födda i andra länder och ha en annan hudfärg. Hon har dock ingen kontakt med datorer eller nätet, så hon är för sina nyheter hänvisad till vad mainstream-media förmedlar lokalt och nationellt.

Det hände för några månader sedan, men hon berättade inte om det förrän härom veckan. Händelsen kan tyckas obetydlig och orsakade ingen fysisk skada. Ändå kan hon inte glömma.

Hon går varje dag en runda med stavar för att hålla sin kropp i gång, en rutin hon sällan missar. På sin vanliga promenad mötte hon på den asfalterade gångstigen en ung representant för den nya befolkningen. En pojke med kortklippt korpsvart hår och vackra bruna ögon. Kanske i tioårsåldern, spensligt byggd och iklädd någon sorts träningskläder. Hon kan inte se skillnad på Adidas eller något annat klädmärke så det är så långt vi kommer med signalementet. Det finns säkert tiotals eller kanske ett hundratal pojkar med liknande utseende i den lilla staden.

Mötet med pojken blev omtumlande för min mor. När de närmade sig varandra på gångstigen lade hon an det lilla leende som hon alltid ger mötande människor i de fall det inte rör sig om en närmare bekant i vilket fall det oftast blir en handskakning och en pratstund. Gossen var emellertid inte disponerad för att besvara leendet utan behöll sin lite buttra min. Men när de passerade varandra yttrade han dock ett hälsningsord.

”Hora!”

Det var allt han sa, men min mor blev så överraskad av detta att hon inte kom sig för med att leverera något svar. Hon har annars gott om skinn på näsan och brukar inte låta övertramp stå emotsagda. Detta var emellertid så långt bortom alla för henne kända gränser för mänskligt beteende att hon blev tillfälligt svarslös. Det var först när hon kommit inom hemmets dörr det började gå upp för henne vad som skett i mötet med denne lilla representant för Det Nya Sverige.

Hon berättade om händelsen med ett mått av tvekan och först flera veckor efter mötet. Hon känner till min inställning till islam och ville nog inte ge mig onödigt vatten på min kvarn. Men hon vet också att jag inte har kommit till mitt ställningstagande mot islam av en slump, utan att jag har studerat ämnet under längre tid. Men hon hade inte kunnat glömma den kränkning denne lille pojke utsatt henne för och nu ville hon veta vad som kan få en gosse att bete sig på detta sätt.

Det är inte lätt att för en gammal människa på ett skonsamt sätt berätta om islam, dess doktrinära misogyni och det vi-och-dom-samhälle som gradvis tillåts byggas upp i vårt land. Jag tonade ner min beskrivning så mycket jag kunde, men inte ens en vittvättad version av landets utveckling är särskilt uppbygglig. Skulden vilar tungt på de politiker som med berått mod dragit på oss mångkulturkatastrofen. Vi kan med fog ställa oss frågan vad det är för samhälle våra politiker skapat åt oss.

Kuppen mot grundlagen.

In demokrati, diskriminering, EU, Fredrik Reinfeldt, journalister, mänskliga rättigheter, mångkultur, Sverigedemokraterna, valet 2010, valet 2014, yttrandefrihet on 25 april, 2014 at 10:40

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfrihetenLag (2010:1408).
Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.
3 kap
4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.
Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.
Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.
4 kap
12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.
Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.
 

6 juni 2013.

In antisemitism, asylpolitik, åsiktsregistrering, böneutrop, desinformation, dhimmifiering, diskriminering, etnisk korruption, flyktingar, invandring, islam, islamisering, journalister, kapitulation, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, media, medlöpare, moskéer, nepotism, parallellkultur, politiker, politisk korrekthet, press, rasism, religion, ritualslakt, valet 2014, våldtäkter on 6 juni, 2013 at 00:01

Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010, den 6 juni 2011 och den 6 juni 2012. Jag har fortfarande inte sett någon anledning att revidera min uppfattning om vår påtvingade nedstigning i helvetet, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. I juni 2010 kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.

Apropå muslimska böneutrop och en historisk församling.

In böneutrop, demokrati, dhimmifiering, islamisering, kapitulation, medlöpare, moskéer, parallellkultur, valet 2014 on 17 maj, 2013 at 07:17

Det är inte så ofta någon av våra folkvalda församlingar får tillfälle att fatta framtidsavgörande beslut. Historiskt avgörande beslut fattas inte heller alltid av vårt lands högsta företrädare. Så inte heller i detta fall. Det var den föga glamorösa samlingen av fjärde divisionens politiker i Stockholms Länspolisstyrelse som hade nationens öde i sina händer denna gång.

Det var nämligen de som till sist fick ärendet med de muslimska böneutropen i Fittja i sitt knä. Och som fattade beslutet. Kanske utan att riktigt veta vad de gjorde. Dumhet och naivitet är ju inga direkt okända egenskaper i våra politiska församlingar.

Den som tror att frågan om böneutrop från minareten i Fittja inte har någon egentlig betydelse för Sverige och svenska folket har anledning att tänka om. Beslutet om att tillåta böneutrop är en tröskel vi inte borde klivit över, en pandoras ask vi inte borde ha öppnat. Nu kan locket inte läggas tillbaka. Efter Fittja kommer resten av landet. Fittjabeslutet är ett skolexempel på hur en till synes liten sak får stor betydelse. Och som kommer att prägla livet i varenda svensk stad och samhälle för all framtid.

Den politiska församling som fattade det historiska beslutet är förmodligen okänd för de allra flesta svenskar. Troligen vet inte ens de boende i Stockholms län vilka dessa politiker är. Men det vore fel att de som fattade beslutet om ett vägval av så avgörande betydelse förblir okända. Om inte annat så borde deras namn bevaras för framtida historisk forskning. Kanske finns det också anledning att minnas dem i september 2014. Så här är de. Ledamöter och suppleanter i Stockholms Läns Polisstyrelse.

de_godkande_boneutropen

Fotnot 1. Suppleanten Jimmy Baker (efternamnet ska uttalas på arabiskt vis; han är inte britt eller amerikan vilket man kan förledas att tro) är också den politiker i Botkyrka som nog hårdast arbetat för att böneutropen ska bli verklighet. Att han även sitter i Polisstyrelsen är en intressant kuriositet.

Fotnot 2. Sedan vi hittade bilderna för ett par veckor sedan har ledamoten Ardalan Shekarabi (s) plockats bort och ersatts av Emil Högberg (s). Kanske lät Shekarabis namn alltför främmande för att det skulle kännas riktigt passande i sammanhanget. Klart är i alla fall att Shekarabi stod med som ledamot när beslutet om böneutropen togs.

Uppdaterat 23 september 2015.

Nyligen har även Karlskrona kommun fattat ett tjänstemannabeslut som innebär att kommunen beviljat bygglov för en minaret och för böneutrop från denna minaret, till en början enbart på fredagar. Så vitt vi vet är Karlskrona den andra svenska kommun som frivilligt låter sig islamiseras på detta sätt.

Avpixlat
Beslutet
Polisen

Apropå Centerpartiets nya idéprogram och rekordlåga opinionssiffror.

In asylpolitik, Centerpartiet, invandring, islamisering, parallellkultur, valet 2014 on 20 januari, 2013 at 13:59

I Sifos senaste undersökning som presenterades härom dagen har Centerpartiet stöd av 3,2 procent av väljarna. Det är det sämsta resultat partiet fått i en Sifo-undersökning sedan 1967.

Det är lätt att dra slutsatsen att publiciteten runt det nya idéprogrammet och de usla opinionssiffrorna på något sätt hör samman. Jag tycker i alla fall att det är väldigt bra att Centerpartiet är tydliga med sina visioner för Sverige. Alltför många partier hummar och mumlar och triangulerar och säger sådant de tror att väljarna vill höra. Och håller käft om sådant som inte känns opportunt för tillfället.

Vi som ska rösta i september 2014 har ju faktiskt nytta av att veta var Centern står. Att sedan fri invandring och månggifte och alla de andra dumheterna inte råkar vara frågor de potentiella centerväljarna sätter högst på önskelistan är ju trist för Centern, men jag tycker partiet ska få poäng för att de vågar gå ut med dem.

Almqvist-affären.

In islamisering, politiker, Sverigedemokraterna, valet 2014 on 14 november, 2012 at 20:39

Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Erik Almqvist tvingas lämna alla sina uppdrag i partiet. Avskedandet sker efter att en film från en sen utekväll publicerats i Expressen. Av filmen framgår att Erik Almqvist använder ett minst sagt olämpligt språkbruk i ett politiskt fyllegräl med flera andra personer, bland annat den irakiske ståuppartisten Soran Ismail.

Avskedandet av Almqvist sker efter att en film från en sen utekväll i går publicerats av Expressen. Den nu publicerade filmen verkar vara en längre version av den filmsekvens som Almqvist själv publicerade sommaren 2010, som ett svar på anklagelser från den just Soran Ismail. Filmen har av allt att döma tagits av Almqvists kollega Kent Ekeroth under den aktuella incidenten, men hur det kan komma sig att Expressen nu kommit över den är oklart, likaså varför man väntat i två och ett halvt år med att publicera den. Bloggaren kan tänka sig att en anledning till publiceringen kan vara att avslöjandet rent politiskt passade bra nu när flera undersökningar visar att SD fått ett ökande stöd bland svenska folket. Bloggaren, som väl känner till hur folk i den branschen tänker, kan också tänka sig att man haft filmen liggande en tid men sparat på den till ett lämpligt tillfälle.

Hur filmen kommit i Expressens händer är ännu en öppen fråga, men enligt uppgifter i dag har filmen bara hanterats av tre personer, Almqvist själv, Kent Ekeroth på vilkens mobiltelefon den spelats in, och en tredje person, som möjligen är samma person som var behjälplig med den klippta version som Almqvist själv publicerade sommaren 2010. Att Almqvist eller Ekeroth själva skulle ha läckt filmen till Expressen verkar mindre troligt. Men att denna tredje, ännu inte namngivna, person under arbetet med klippningen för egen räkning passade på att spara undan en kopia av den fullständiga filmen är inte otänkbart. Om inte personen är fullständig politisk analfabet kan han eller hon inte ha undgått att dra slutsatsen att filmen utgjorde politisk dynamit och hade ett rejält ekonomiskt värde om den erbjöds den mindre nogräknade  pressen. Att den publicerats i just Expressen kan betyda att Aftonbladet förlorade budgivningen.

Beträffande själva filmen framstår det som uppenbart att Erik Almqvist verkligen sagt det han sagt och gjort det han gjort. Och slutsatsen bloggaren drar av detta är naturligtvis densamma som partiledningen dragit. Almqvist måste gå. Han har blivit en belastning för partiet och kan inte sitta på några viktiga stolar framöver. Att han inte samtidigt även avgått som riksdagsman är möjligen en formalitet men icke desto mindre en nödvändighet. Almqvist måste lämna även denna stol och lämna över till nästa person på listan.

Sanningen är alltid sanningen oavsett hur den kommit ut till offentligheten. Sanningen svider också som inget annat. Värre än salt i ett öppet sår. Och som Almqvist själv sa i sin svarsvideo efter Soran Ismails angrepp den där sommaren för två och ett halvt år sedan: ”Sanningen kommer alltid fram”.

”Han bör också allvarligt fundera över sin roll som ledamot [i Riksdagen]” sade partiledaren Jimmie Åkesson på en presskonferens tidigare i dag. Om Erik Almqvist är mån om Sverige och svenska folkets framtid som ett folk fritt från islamiskt förtryck borde han ta den funderingen redan i kväll. Och ge oss ett besked i morgon.

Uppdatering 15 november 2012.

Idag den 15 november 2012 meddelas att Kent Ekroth, som också figurerade i videon, tills vidare har tagit timeout från uppdraget som rättspolitisk talesman för SD. I ljuset av de nya videoklipp som Expressen släppt, känns detta motiverat. Ekeroths, Almqvists och Westlings attityd och uppträdande så som man kan se i videon är inte värdigt det svenska folk som har placerat sina förhoppningar om ett framtida fritt Sverige hos dessa unga män. De har svikit och bör lämna sina platser till folk som bättre kan representera dessa svenskar.

I ett längre perspektiv kan den eventuella förlusten av Kent Ekeroth dock vara allvarligare för Sveriges framtid än vad som i förstone framgår. Ekeroths betydelse kan säkert diskuteras men han anses vara den som mest energiskt har arbetat för att formulera SDs islamkritiska hållning. Utan honom kan denna hållning komma att försvagas, vilket vore djupt olyckligt för Sverige och det svenska folket.

SD är idag, och lär för all överblickbar framtid vara, det enda islamkritiska alternativet i svensk politik. Sjuklöverpartierna är rörande eniga i sin positiva inställning till islam, och snubblar över varandra i ivern att göra nya eftergifter. På vänsterkanten är islams inflytande sedan länge bergfast förankrat och yttersta högern förenas alltmer med islam genom sitt gemensamma hat mot judar och staten Israel.

Näst invandringskatastrofen, som kostat oss hundratals miljarder kronor och fortsätter att vara ett samhällsekonomiskt svart hål, är islam och den gradvisa men stadiga islamiseringen av våra samhällsfuktioner det största hot som Sverige och det svenska folket någonsin stått inför.

Om SD inte längre kan organisera och kanalisera motståndet mot islam finns det ingen som gör det. Och då kan vi börja fundera på i vilket land vi ska söka asyl. Bloggaren lutar åt Finland.

Leve fosterlandet?

In demokrati, Europa, Internationellt, invandring, islamisering, parallellkultur, svenska rötter, valet 2014 on 12 november, 2012 at 22:57

Igår högtidlighöll man i Paris den 94e årsdagen av l’armistice efter första världskriget som inträffade på förmiddagen den 11 november 1918.

Den franske polismannenss ansikte är pixlat för att skydda hans
identitet.

Vapnen tystnade enligt order på båda sidor den 11/11 1918 klockan 11:11. Firandet därefter centreras sedan många år av naturliga skäl runt L’Arch de Triomphe i Paris där den okände soldatens grav är belägen sedan den 11 november 1920. Graven markeras av en evig låga sedan 1923.

För en svensk är detta firande en omskakande upplevelse. För en svensk som av regering efter regering sedan många årtionden indoktrinerats i tron att hans land inte har någon betydelsefull historia, att det inte finns något svenskt som är bra eller någon svensk kultur att yvas över och att han inte har något att vara nationellt stolt över framstår det franska folkets stolthet över landets framgångar, respekten för dess stupade i alla dess krig och deras glädje över att vara fransmän som oerhört uppfriskande. Mitt i glädjen infinner sig också ett stort mått av avund, det ska inte förnekas.

Vi svenskar har precis som fransmännen mycket att vara glada och stolta över. Litteratur, musik och film från båda våra länder har vunnit gillande över hela världen. Den vetenskap och de forskningsrön som kommit fram i våra länder har haft avgörande betydelse för mänsklighetens utveckling under många år. Vi har båda mycket att vara stolta över. Vi har också liknande problem med en stor invandring av folk från muslimska länder och växande allt mer aggressiva etniska enklaver.

Men bara ett av våra länder har en regering som systematiskt förhånar nationens landvinningar och trycker ner folkets stolthet över vad det gemensamt åstadkommit genom historien. Jag skulle inte tro att en fransk regering ostraffat skulle kunna håna en Victor Hugo, en Louis Pasteur, en Antoine Laurent Lavoisier, en Monet, en Rodin, en Manet och så vidare. En fransk premiärminister skulle inte våga säga att all fransk kultur kommit utifrån och att det genuint franska endast är barbari.

Jag är född och uppväxt svensk och borde kunna få vara stolt över det. Ändå finner jag att jag på frågor från nyfikna icke-svenskar glider på svaret; jag ser helst att jag slipper svara och kan för det mesta komma undan genom att byta samtalsämne. Jag vill inte bli förknippad med de terrorister, krigsförbrytare, våldtäktstmän och den politiska naivitet och idioti som oftast får representera det svenska i nyheterna i utlandet. Jag vill inte försöka börja förklara att dessa terrorister inte är svenskar utan ”svenskar” och inte har ett spår gemensamt med mig utom att våra pass ser likadana ut. Jag vill inte svara på frågor om svensk politik och den svenska regeringens göranden och låtanden. Jag kan inte förklara hur det kan komma sig att Sverige av alla nationer bestämt sig för att begå nationellt självmord.

Jag vill vara stolt över att vara svensk utan att bli kallad rasist. Jag vill kunna ha en svensk flagga på min resväska utan att bli utvald till extra noggrann kontroll på flygplatsen. Jag vill kunna säga att jag bor i en av de mest stabila demokratierna i världen utan att bli betraktad som idiot.

Kanske kan jag göra det efter den 14 september 2014.

Svenska folkets nationaldag.

In svenska rötter, valet 2014 on 21 juni, 2012 at 23:01

Midsommar. Svenskare än så blir det inte. Sill, snaps, nypotatis, kall öl och jordgubbar med grädde. Lövad stång och blomsterkrans på huvudet. En dag som aldrig blir till natt. Blomster som bara finns just nu. Doften av daggvått gräs och grillrök. Ljudet av åror i svalt midnattsvatten. Det svenska, det nordiska, när det är som bäst. En högtid som hyllar livet.

Midsommar är vår nationaldag. Den riktiga. Den svenska. Midsommar är något helt annat än den påhittade 6 juni som  överheten tvingat på oss. Den 6 juni var förr svenska flaggans dag, men betyder numera somalisk folkdans och kurdisk sång, kvinnor i nikaber och kaxiga skäggiga män i pyjamas. Jag skiter i somalisk folkdans och kurdisk sång. Jag förringar inte dessa kulturyttringar, men de är fullständigt likgiltiga och meningslösa för mig. Jag är svensk, inte somalier eller kurd. Om jag ville uppleva somalisk eller kurdisk kultur skulle jag resa till Mogadishu eller Diyarbakir och se den på plats.

Så vänner och svenskar. Låt oss fira vår midsommar medan vi kan. Låt oss fira vår midsommar medan den fortfarande är den enda högtid vi har kvar som inte islamiserats. Låt oss glädjas åt vårt vackra land medan vi fortfarande har det mesta av det kvar.

Låt oss hedra våra förfäder med en tanke. Det var de som byggde allt i generation efter generation under tusen strävsamma år. Allt detta slit som skapade ett solitt och humant samhällsbygge. Ett samhälle som trots all sin skönhet var så sprött att våra politiker kunnat rasera nästan allt på futtiga trettio år.

Fira, drick och var glada denna dag och natt. Men glöm inte att skänka en tanke till de korrupta politiker som tagit ditt land ifrån dig. Glöm dem inte. Hjälp dem bryta sitt utanförskap. Se till att de skaffar sig ett hederligt arbete efter valet 2014.

%d bloggare gillar detta: