Peter Wolodarski skriver en intressant krönika i dagens Dagens Nyheter under rubriken ”Farligt när folkstyret börjar likna ett familjeföretag.” I krönikan beskriver Wolodarski lite av den politiska och vänskapsmässiga inavel som kommit att känneteckna stora delar av den svenska politiska eliten.
Här är bara ett kort citat där han avhandlar Folkpartiets senaste tillskott till regeringen:
”Nya jämställdhetsministern Maria Arnholm presenterades av FP-ledaren Jan Björklund som ”direktör och feminist”, som om hon rekryterats från näringslivet med friska ögon. Men han hade lika gärna kunnat beskriva henne som föreståndare för Folkpartiets mest kända kollektivboende, i vilket ett tjogtal FP-namn bott genom åren.
Arnholms före detta livskamrat är Björklunds nuvarande statssekreterare, och han var tills nyligen tillsammans med Folkpartiets skolborgarråd i Stockholm, som själv tidigare var gift med Björklunds företrädare som FP-ledare. I samma kommunstyre finns för övrigt ett folkpartistiskt kulturborgarråd, som en gång var en del av jämställdhetsministerns kollektiv på Lidingö; samma villa där Björklund träffade sin fru under en fest.
Det slutar inte här. Maria Arnholms egen nyutnämnda statssekreterare är gift med partiets ekonomiska talesman i riksdagen. Dessutom är Arnholms tidigare partner i affärslivet gift med Sveriges moderata socialförsäkringsminister.”
Wolodarski avslutar med följande två tänkvärda meningar:
”I den svenska regeringsformen heter det att endast sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, får fästas avseende vid när beslut om statliga anställningar fattas. Det är en fundamental skrivning, vars innebörd vår politiska klass måste börja fundera på.”
Jag skulle vilja tillägga att det inte bara är den politiska klassen som har anledning att rannsaka sitt samvete. Även journalistklassen bör ställas i skamvrån. Att Wolodarski i alla fall för dagen visar en annan sida är hedervärt, men man ska inte glömma journalistkårens omvittnade ovilja att avslöja dessa för oss vanliga människor osynliga band, möjligen därför att man själva ingår i detta oheliga nätverk. Deras tystnad är ytterligare en skamfläck på den svenska journalistkårens redan solkade kappa.
Läs hela krönikan på Dagens Nyheter
Verkligheten 