Red.

Posts Tagged ‘demokrati’

Islam eroderar samhällsbygget.

In demokrati, islam, kvinnoförtryck, lag & rätt, mänskliga rättigheter, sharia, yttrandefrihet on 2 september, 2015 at 19:18

Islams skadeverkningar på samhället kan liknas vid en koloni husbock som långsamt men obevekligt knaprar på samhällets grundvalar och gradvis eroderar demokrati, likhet inför lagen, jämställdhet och den viktiga tilliten mellan människor. Husbocken är inte omöjlig att bli kvitt, men den går inte att resonera med, förhandla med eller tala till rätta. 

Islam eroderar samhällets fibrer på samma sätt som husbocken knaprar på byggnadens bärande bjälkar. De fundament som ingen byggnad eller samhälle kan vara utan. I samhällets fall är de bärande fundamenten demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, likhet inför lagen och den mellanmänskliga tillit som är det kitt som håller allt samman. Inget av dessa bärande element är möjliga under islam och sharia. Därför måste islam i väst av naturnödvändighet försöka erodera dessa civilisationens grundpelare för att göra det lättare att införa regler och praxis som gradvis bäddar för sharia. I fallet med tilliten mellan människor och mellan folket och samhällets instiutioner  har islam gjort gemensam sak med vänstern som stöder islam och islamisering av sina egna skäl.

Demokrati kan inte existera under islam och sharia därför att all auktoritet måste utgå från Allah. Någon makt som inte erkänner sharia kan inte tillåtas existera. Det betyder att man mycket väl kan ha partier med olika namn, men att dessa alla har samma ideologiska grund. Resultatet blir alltså detsamma oavsett vilken röstsedel man stoppar i urnan. Ingen av människa skriven lag kan heller accepteras eftersom alla lagar och förhållningsregler måste komma från Allah och ingå i sharia.

Yttrandefrihet är inte möjlig under sharia. Man har nämligen ett mycket strängt förbud mot att yttra någon som helst kritik mot Koranen, Mohammed eller hans leverne. Detta förbud är förknippat med stränga straff, dödsstraff är inte ovanligt.

Jämställdhet är omöjligt under islam. En av de fundamentala grunderna i islam är att dela upp folk, djur och växter i olika grupper och tillskriva dem olika värde och föreskriva att de ska behandlas olika. Relationen mellan kvinnor och män är inget undantag. En man är exempelvis värd dubbelt så mycket som en kvinna i arvshänseende, som vittne i domstol och som offer för ett brott.

Likhet inför lagen är otänkbar under islam. Eftersom allt och alla under islam har olika värde och ska behandlas olika, kan heller ingen likhet inför lagen existera under islam. På samma sätt som män och kvinnor anses ha olika värde, har också muslimer och icke-muslimer olika värde.

Om man ser till dessa förhållanden framstår det också som otvivelaktigt att islam inte går att integrera i ett västerländskt samhälle. Den som påstår att det går, som exempelvis de politiker och mediapersoner på alla nivåer vi är vana att sätta vår tillit till, ägnar sig endera åt lögn eller verklighetsflykt. Om de ljuger eller bara blundar har egentligen ingen betydelse, resultatet blir detsamma för oss som är utsedda att betala priset i pengar och lidande.

Annonser

Tips för dig som vill beställa ut domar.

In åsiktsregistrering, demokratur, domstolar, journalister, korruption, kränkningsindustrin, kriminalitet, lag & rätt, mänskliga rättigheter, media, myndigheter, politisk korrekthet on 7 maj, 2014 at 13:57
Jag vidarebefordrar det här tipset för alla som inte tänkt på riskerna vid kontakter med det offentliga Sverige. Det är inte bara Expo och AFA som trålar efter namn och adresser på dissidenter. Jag misstänker att de får hjälp med tips på namn av politiskt korrekta tjänstemän och -kvinnor på myndigheter och kanslier.
x
Jag skrev en reflexion på publicering av domar och förundersökningar i en kommentar på dåvarande Sweden Confidential för rätt länge sedan, men det slog mig att det kanske skulle vara bra med en liten utbyggnad. Om du redan praktiserar säkert uppträdande i ditt umgänge med det offentliga Sverige eller om du tycker att mina idéer är bara trams så kan du sluta läsa här. Men om du känner att du vill höja säkerheten en aning kanske du kan ha nytta av dessa tips.
x
Sanningen satt på undantag
Jag är intresserad av verkligheten. Kanske inte helt otippat med tanke på bloggens namn. Verkligheten och sanningen om verkligheten är för mig så nära idealet man kan komma, men jag har efter hand märkt att just sanningen sorgligt ofta är satt på undantag i dagens Sverige. I synnerhet i de fora där man skulle kunna tro att sanningen var hållen i helgd, nämligen i media.
xxx
Våra domstolars beslut är en del av den svenska verkligheten. Tillsammans med polisens förundersökningsprotokoll finns här på billigt kopieringspapper en svensk verklighet avskalad allt fredagsmys, beskriven i all sin krassa tristess och med alla sina motbjudande detaljer. Att läsa om verkligheten innan den filtrerats genom media är ofta inte lätt, ibland rent vämjeligt. Om du inte har stark mage så ska du inte ens tänka på att begära ut papper från rätten.
x
Varning! En bild du sett kan du aldrig göra osedd. En text du läst kan du aldrig göra oläst. Att läsa domstolshandlingar, i synnerhet offentliga förundersökningar, kan komma att förändra din bild av Sverige för alltid.
x
Om du ändå beslutar dig för att begära ut någon dom ska du finna att dessa handlingar inte sällan ger en annan bild av den svenska verkligheten än den du får av media. Du får mer av verkligheten, skulle man kunna säga. Den bild myndigheter och media i många fall helst vill att du inte ska bry dig om att titta på.
x
Offentliga handlingar
Rättens handlingar är offentliga om de inte uttryckligen har belagts med sekretess. För att göra det behövs starka skäl och det händer inte särskilt ofta. Rätten kan alternativt besluta att vissa namn och personuppgifter på brottsoffer, gärningsmän eller vittnen inte ska offentliggöras, men som regel är allting offentligt och tillgängligt för vem som helst som begär att få ut papperen.
x
Det finns såvitt jag förstår heller inget som hindrar att man berättar om innehållet i domar för andra intresserade. Jag vet att Datainspektionen försökt skrämma Avpixlat från att driva Migileaks och det skulle förvåna mig om man inte just nu försöker hitta på något sätt att stoppa även spridning av vanliga tingsrätts- och hovrättsdomar. Dessa är ju inte sällan potentiellt förödande för myterna om fördelarna med det multikulturella samhälle vi lever i. Om svenska folket kom till insikt om vad som faktiskt händer i våra samhällen skulle det svenska politiska landskapet ändras för alltid. Men än så länge är sanningen inte helt förbjuden.
x
Du får vara anonym
Om du personligen går till rätten och begär ut offentliga handlingar är huvudregeln att personalen inte får kräva att du ska legitimera dig. Du behöver i regel inte ens berätta vad du heter. Det finns dock en risk att rätten kan fråga efter ditt namn och det är om domen innehåller känsliga uppgifter och man måste göra en sekretessbedömning. Om du inte bor på samma ort och inte kan resa dit, så blir det lite mer besvärligt. Då måste du be rätten skicka handlingarna per post eller e-post och då kommer rättens tjänstemän att registrera din epostadress och, om handlingarna ska skickas med vanlig post, även din vanliga adress. Detta kan vara problematiskt eftersom listan på vilka som begärt ut en viss handling också är offentlig och kan begäras ut av vem som helst, exempelvis personer som arbetar åt eller sympatiserar med Expo, omvittnat våldsbenägna ultravänsterorganisationer som AFA (AntiFascistisk Aktion) eller RF (Revolutionära Fronten). Det är ju en utmärkt källa till adresser på möjliga dissidenter, och det finns tecken som tyder på att Expo redan håller på med detta. Det Expo och Robert Aschberg närstående företaget Piscatus har som affärsidé att samla in och digitalt göra sökbart i princip alla offentliga handlingar i Sverige, inräknat domar från tingsrätter och hovrätter. Den Expo närstående ResearchGruppen arbetar också ständigt med att kartlägga och avslöja regimkritiker, vid flera tillfällen i samarbete med Bonnierägda tidningarna Expressen och Dagens Nyheter. Deras främsta metod misstänks vara dataintrång. Både AFA, RF, Piscatus och RG har eller har haft personalutbyte med Expo, vilket även åtminstone Expressen och SRs Dagens Eko haft.
x
Jag trodde aldrig jag skulle behöva skriva detta i Sverige, men om du vill beställa ut domar och annat behöver du ett falskt namn och en falsk adress, endera fysiskt eller elektroniskt. Den elektroniska är den lättaste att skaffa. Det finns en mängd internettjänster som erbjuder gratis e-post. Hotmail och G-mail är väl de två mest kända, men det finns flera andra. Så hitta på ett namn och skapa ett e-postkonto i detta namn. Om du vill vara ännu mer anonym kan du skapa flera olika e-postadresser och utnyttja möjligheterna att vidarebefordra e-post från det ena kontot till det andra. Ytterligare säkerhet får du om du använder en anonymiseringstjänst när du lägger upp och använder ditt nya e-postkonto. Skriv sedan till den aktuella Tingsrätten under ditt falska namn och begär ut de domar du vill ha. Logga sedan in på ditt falska e-postkonto och hämta hem dokumenten.
x
Byt namn då och då
Använd inte ditt falska namn för länge eller för ofta, det kan dra uppmärksamheten till sig precis som om du använt ditt riktiga. Byt namn då och då, och skapa nya epostkonton för dina alias. Det kostar inget och det lilla besväret är definitivt värt att stå ut med om man betänker konsekvenserna av att AFA får tag på din bostadsadress. Att brinna inne medan man sover känns inte som något lockande alternativ. Har du tillfällig svacka i fantasin, och inte orkar hitta på nya namn, kan du ta hjälp av PRV (Patent- och Registreringsverket) som har en namngenerator. Den är gjord för folk som funderar på att byta namn, men den fungerar lika bra för det här syftet. När du har kommit fram till ett lämpligt namn kan du som säkerhetsåtgärd kolla att det inte finns genom att till exempel göra en sökning på namnet på Eniro eller Ratsit.
x
Försök alltså alltid använda falskt namn och epost-adress när du begär ut domar. Och då menar jag inte namn av typen ”hingst87@hotmail.com” utan sådana som låter mer som riktiga namn, som till exempel ”thomas.richner@hotmail.com” eller liknande (Ratsit). Om vanlig post är enda alternativet, så fundera på om det ändå inte är värt resan till den ort där rätten är belägen. Ofta är det en centralort, och kanske kan du hitta på något annat ärende att uträtta när du ändå är där. Alternativet är att hyra en postbox, men sådana kostar pengar, och dessutom vill posten ha ditt namn och adress för att fakturera hyran. Så vitt jag vet kan man inte hyra postboxar anonymt mot kontant betalning i Sverige.
x
Du vill inte betala med kort hos tingsrätten
Om du vill ha ut en dom på papper och Tingsrätten måste kopiera upp ett exemplar till dig tar man ibland ut en avgift för kopieringen. Vill du fortsätta vara anonym är det en bra idé att ha kontanter på fickan för att betala så du inte tvingas använda ditt kontokort. Kortet avslöjar dig direkt och transaktionen sparas i systemet.
x
Innan du kontaktar rätten för att få ut handlingar är det bra om du har någorlunda klart för dig vad det är du vill ha. Rätten har skyldighet att hjälpa dig genom att söka i sina register, men ju mer du vet själv desto enklare blir det. Målnummer är naturligtvis allra bäst, men namn på någon av parterna, datum för dom eller beslut och typ av mål, t.ex brottsmål, skilsmässa eller äktenskapsförord hjälper också till.
x
Lexbase – enklare men dyrare
Numera finns också en annan möjlighet att få ut handlingar från rätten. Det är Lexbase, som återigen lanserats i något förändrad form. Lexbase har fått mycket kritik från samhällseliten, men det är inte olagligt att hämta uppgifter från domstolar och sälja dem vidare. (Det är ju till exempel vad tidigare nämnda Piscatus gör.) Tjänsten tycks enligt tidningsuppgifter dessutom vara en mycket god affär för ägarna, för under de tre dagar den första versionen låg uppe på nätet fick man enligt uppgift in en miljon kronor om dagen i avgifter. Detta för att ompaketera och sälja en råvara som i princip är gratis i anskaffning. Lexbase kostar för närvarande 59 kronor för basuppgifter. Vill man ladda ner den aktuella domen kostar det 29 kronor i tillägg.
x
Du kan inte vara anonym om du vill ha ut domar, om du måste betala med kort eller genom t ex PayPal. PayPal har ett något skamfilat rykte i yttrandefrihetssynpunkt, även om man mig veterligt ännu inte lämnat ut kontouppgifter till Expo/AFA/ResearchGruppen.
x

Vad medieeliten inte vill prata om.

In asylpolitik, demokrati, desinformation, flyktingar, invandring, islamisering, journalister, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, press, sanning och lögn on 26 april, 2014 at 10:43

Jag skrev en gång för ett bra tag sedan att jag inte skulle avslöja för mycket av innehållet i boken Problempartiet av Björn Häger. Jag vill nämligen att du också ska läsa boken och skapa dig en uppfattning om vad journalisteliten gör och inte gör för att befrämja yttrandefrihet och demokrati i vårt land. Men. Men en bit till ska jag ta upp, och det handlar om vilka frågor journalisterna och chefredaktörerna anser vara legitima att diskutera. Och vilka som inte anses vara det.

Hallins modell för studier av objektivitet.
Från Hallin, The Uncensored War 1986
Publicerad i Häger, Problempartiet, 2012, sid 249

I diagrammet ovan ser vi tre fält eller sfärer; ”konsensus”, ”legitima konflikter” och ”avvikelser”. Enligt Hallins modell för studier av objektivitet kan alla frågor och diskussionsämnen sorteras in i en eller en annan av dessa grupper. I sfären ”konsensus” finns förstås alla i princip konfliktfria frågor som de flesta människor är överens om, exempelvis att demokrati är att föredra som samhällsordning och att val ska vara hemliga. Detta är frågor där de allra flesta aldrig har minsta tanke på att ha avvikande åsikter.

I nästa sfär, ”legitima konflikter”, placeras frågor som journalisterna anser att det är legitimt att diskutera och att ha olika åsikter om. Hit räknas om skatterna ska sänkas eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Detta är frågor där vi medborgare har medieelitens benägna tillstånd att tycka något annat än vad de själva gör.

Utanför cirklarna placeras sfären av ”avvikelser”, och det är här det börjar bli intressant. Här är åsikter och ställningstaganden som medieeliten upplever som så avvikande att de inte förtjänar att skyddas av yttrandefriheten. Vad som är en legitim konflikt och vad som är en avvikelse beror förstås lite på vem man frågar. Därför tyckte vi det vore intressant att redovisa vad några kända journalister anser är förbjudna ämnen. Vi har tagit ut några som kan betraktas som makthavare i branschen. Boken redovisar fler, men eftersom jag vill att du ska läsa den själv får det stanna vid ett smakprov. (Och nej, jag får inte någon kickback på försäljningen.)

Personerna:
– Jan Helin, chefredaktör, Aftonbladet
– Thomas Mattson, chefredaktör, Expressen
– Lena Sundström, reporter, TV4
– Staffan Sillén, chef, SR Ekot

Frågor och påståenden:
– Minska invandringen
– Nej till mångkultur
– Ställ hårdare krav på invandrarna
– Invandrare våldtar mer än andra
– Kosovoalbaner stjäl
– Romer stjäl
– Muslimer är det största hotet
– Förbjud burka
– Förbjud minareter
– Inför dödsstraff

Låt oss börja med Jan Helin, chef för landets största tidning. Denne mediemakthavare visar upp en ganska nykter syn på påståendena i listan. Han tycker att ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Muslimer är det största hotet” (kanske inte så överraskande), ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är fullt legitima påståenden och åsikter. Det är bara två påståenden som han definitivt inte vill se; de är ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Kosovoalbaner stjäl”. Påståendet att ”Romer stjäl” är dock Helin nästan villig att acceptera och placerar det på gränsen till vad som bör tillåtas tillsammans med ”Förbjud burka”.

Thomas Mattson, som väl får beskrivas som Helins argaste konkurrent, verkar inte heller vara den mångkulturkramare han ibland utmålas som. Han anser att påståenden som ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud burka” och ”Förbjud minareter” är fullt legitima och bör få diskuteras. Han reagerar dock starkt på påståendena ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Inför dödstraff” som han inte anser ska få framföras.

Lena Sundström, SDs kanske största fiende i media, sätter okejtecken för påståenden som ”Minska invandringen” och ”Förbjud burka”, men anser att det borde vara förbjudet att säga ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff”. I Lena Sundströms värld är det en hel del man inte får prata om.

Staffan Sillén, slutligen, är chef på Ekot och får betraktas som en makthavare inom etermedia, anser att det är legitimt att argumentera för att ”Minska invandringen”och ”Förbjud burka”, medan han tycker att ”Nej till mångkultur” är på gränsen till vad som ska tillåtas. Han tycker också det är okej med ”Ställ hårdare krav på invandrarna” medan ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är påståenden som inte borde ges utrymme.

Ovanstående är hämtat ur boken Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD valet 2010.
Bokus

Tidigare inlägg om boken Problempartiet

Kuppen mot grundlagen.

In demokrati, diskriminering, EU, Fredrik Reinfeldt, journalister, mänskliga rättigheter, mångkultur, Sverigedemokraterna, valet 2010, valet 2014, yttrandefrihet on 25 april, 2014 at 10:40

Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.

Regeringens webbsida: http://www.regeringen.se/sb/d/…
Prop. 2009/10:80 (423 sidor): http://www.regeringen.se/conte…

Här nedan följer några utdrag ur den nya grundlag som skapades genom att ändringarna (SFS 2010:1408) infördes i Regeringsformen från 1974. Lite sent kanske, men det stundar snart ett nytt val och man vet aldrig vad makten har för planer denna gång. Om sju-klövern kan enas så kan mycket oönskat hända även mellan juni och november 2014. (Fetstil och färgmarkerad text är mina redigeringar.)

1 kap
10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

Kommentar: Sveriges medlemskap i EU kan alltså efter den 1 januari 2011 inte ändras med mindre än att Riksdagen tar beslut om utträde vid två tillfällen med allmänna val emellan.

2 kap
12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen fullt tillåtet att missgynna någon som inte tillhör en minoritet. Det betyder att man fullt lagligt kan diskriminera svenskar i förhållande till utlänningar, vita i förhållande till färgade och heterosexuella i förhållande till homosexuella. Det är naturligtvis avsiktligt formulerat på detta vis. Det rätta hade varit att stryka texten om ”minoritet” och istället ge paragrafen följande lydelse: ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.”

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

Kommentar: Det är alltså enligt grundlagen tillåtet att missgynna någon på grund av att man har ”fel” kön. Detta har använts som ett vapen mot arbetsplatser där män råkar vara i flertal. Om könsfördelningen anses ojämn kan man alltså frångå principen om att den mest komptetente sökande ska få t ex ett utlyst arbete.

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Kommentar: Om lagen initialt skrivs så att den bara ska gälla i två år (se 22 § nedan) behövs det bara ett beslut som stöds av fem sjättedelar av ledamöterna i Riksdagen för att vi ska beläggas med munkavle, drabbas av mediecensur, förbjudas hålla politiska eller fackliga möten eller demonstrationer eller bilda demokratiska föreningar. Ett liknande beslut kan ge polis och militär rätt visitera oss utan synbara skäl, söka igenom våra hus, öppna vår post, avlyssna våra telefoner och kartlägga vilka vi träffar. Vi kan också drabbas av utegångsförbud och dömas i hemliga domstolar. Fem sjättedelar av Rikdagen är 291 av de 349 ledamöterna. Sjuklövern har i nuvarande Riksdag 329 ledamöter och kan alltså trycka igenom krislagar utan parlamentariska problem.

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 

Kommentar: ”Godtagbara i ett demokratiskt samhälle” känns som en gummiformulering. Vad som är ”godtagbart” är ju inte någon evig sanning utan avgörs varje gång av den konsensus eller ”värdegrund” som för tillfället råder. Idag tycks till exempel statistiska fakta inom området migration och integration vara, om inte icke ”godtagbara”, så i alla fall på gränsen. Vad som anses ”godtagbart” i ett hårdare politiskt och ekonomiskt klimat är vars och ens gissning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag. Lag (2010:1408).

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfrihetenLag (2010:1408).
Kommentar: Din rätt att yttra dig om t ex politik kan alltså begränsas om du fått tag på graverande uppgifter som till exempel kan skada Fredrik Reinfeldts anseende. Eller om du skriver några fakta om islam på nätet som gör i Sverige boende muslimer så upprörda att de stör allmän ordning och säkerhet. Dessutom kan man enligt tredje stycket helt lagligt förbjuda internetbaserade fria nyhetsförmedlare oavsett vad de skriver om utan att det anses som ett ingrepp i yttrandefriheten.
3 kap
4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.
Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.
Kommentar: Här finns inga begränsningar för folk som har dubbla eller trippla medborgarskap. Jag tycker personligen att man av riksdagsledamöter borde kunna kräva odelad lojalitet och att de enbart innehar svenskt medborgarskap.
4 kap
12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Kommentar: Rikdagsledamöter har i princip evig immunitet för vad de säger och gör under sin tid i Rikdagen. Om inte fem sjättedelar av ledamöterna enas om att hänga ut någon, vill säga. Men det lär nog inte inträffa i brådrasket. Däremot tycks det vara så att en sådan person utan Riksdagens 5/6-medgivande faktiskt kan hindras från att fly till sitt hemland. ”Resa inom riket” är ju inte detsamma som att resa hem till exempelvis Irak.
Dessa förändringar infördes alltså utan nämnvärd uppmärksamhet hösten 2010. Jag kan inte tycka annat än att i princip alla ändringar innebär en i alla fall potentiell inskränkning av svenska folkets yttrandefrihet och allmänna medborgerliga rättigheter. Att lagen dessutom gör det helt lagligt att diskriminera svenskar i förhållande till andra etniciteter är ett lågvattenmärke i svensk lagstiftning.
 

R.I.P. Tommy Robinson. Stephen Yaxley-Lennon lär ha börjat i koranskola.

In demokrati, desinformation, dhimmifiering, infiltration, Internationellt, islamisering, kapitulation, medlöpare, parallellkultur, sharia, Stephen Yaxley-Lennon, Storbritannien, Tommy Robinson on 13 oktober, 2013 at 15:56

Tommy Robinson är död. Den stridbare engelsmannen har av allt att döma knäckts av hot mot sig själv och familjen, misshandel, ständiga trakasserier, mer eller mindre godtyckliga gripanden av den politiskt anstrukna brittiska polisen och långvariga vistelser i arrest och isoleringscell.  

Men Tommy Robinson fanns aldrig i verkligheten. Figuren var en pseudonym för den högst verklige Stephen Yaxley-Lennon och Stephen lever vidare, tillsammans med kusinen Kevin Carroll, under ny ledning i form av den muslimska organisationen Quilliam Foundation, där han också nu får undervisning i islam. De två visades fram under en presskonferens arrangerad av Quilliam häromdagen där de deklarerade att de båda lämnar det English Defence League de en gång startade till stöd för den brittiska nationen och dess försvarsmakt. Den officiella anledningen sägs vara att Lennon och Carroll inte längre anser sig kunna kontrollera en påstått växande falang av högerextrema och nynazister som gått med i EDL.

tommy_robinson_rip
På bilden ovan ser vi Stephen Yaxley-Lennon (till höger) tillsammans med sin nye bäste vän Mohammed Ansar, en välkänd debattör omhuldad av bland annat BBC, vars käpphäst är att klaga på brittisk ”islamofobi”.

Stephen Yaxley-Lennon, som för övrigt ska vara avlägset släkt med den berömde John Lennon, har gått cirkeln runt. Från att ha varit en av de skarpaste kritikerna av islam, jihad, sharia-zoner och ökande muslimskt inflytande verkar han nu ha lierat sig med en av just de grupper som arbetar för att lägga Storbritannien under islam och sharia under täckmantel av att företräda en ”moderat” islam.

SY-L_and-friends
Här ser vi Stephen Yaxley-Lennon tillsammans med sina nya chefer, Maajid Nawaz (till höger), ordförande i Quilliam Foundation och Usama Hasan (till vänster). Vi tycker Lennon inte verkar helt tillfreds, men det kanske är en elak tolkning av bilden.

Men vi ska inte döma Stephen Yaxley-Lennon alltför hårt. Han knäcktes av allt att döma av trycket. Det är mänskligt. Alla är inte ägnade att vara ledare och frihetskämpar. Ett sådant ställningstagande har trots allt ett pris i synnerhet när de brittiska muslimska påtryckningsgrupperna agerar i samförstånd och med stöd av den brittiska regeringen och polisen. Han ville inte tillbaka till fängelset och han kan ha förhandlat sig till ett frikort genom att göra ett sidbyte. Han ville heller inte längre oroa sig för sin familj och har kanske lyckats köpa dem trygghet med detta.

Så länge han inte ställer sig upp mot islam och islamiseringen av Storbitannien lär nog i alla fall myndigheterna låta honom vara i fred. Att den brittisk-muslimska menigheten inte nåtts av budskapet är en annan sak; han ska nyligen råkat ut för ännu ett överfall med misshandel utförd av några muslimska fotsoldater som inte visste om att Lennon bytt sida. Så trots att Tommy Robinson är död och begraven kan det fortfarande vara en öppen fråga hur länge Stephen Yaxley-Lennon kommer att klara sig.

Atlas Shrugs
SR
Mail Online
Metro UK
BBC
Sky News

Gissa vilket parti.

In demokrati, diskriminering, kriminalitet, mänskliga rättigheter, politiker, yttrandefrihet on 27 oktober, 2012 at 16:50

Följande text står att läsa på på hemsidan för SR P1 Kaliber. Den visar en intressant sammanställning över det politiska våldet i Sverige, så som det gestaltats i attacker på ett visst politiskt parti och en del av dess medlemmar och aktiva företrädare. Vi återger texten i princip oförändrad, men vi har dolt namnet på partiet, dess förkortning, eventuella personnamn och vissa andra uppgifter som kan avslöja vilket parti det rör sig om. Läs texten och lägg själv in valfritt partinamn på lämpliga ställen och fundera på vilka konsekvenser det kunde få för Sveriges politiska liv och internationella anseende om olika partier skulle utsättas för liknande attacker.

Så här skriver ”Kaliber”.

Sedan 2006 har ett trettiotal medlemmar i partiet attackerats, hotats eller fått sina hem vandaliserade, flera av dem vid upprepade tillfällen. Gatstenar har kastats in genom fönstren till deras hem. Yxor har slagits in i dörrar. Bilar har vandaliserats. Flera av dem som drabbats har valt att lämna sina politiska uppdrag.

Händelser efter typ:

Hot och vandalisering: 21
Våld eller störningar mot möten: 9
Våld mot enskilda: 14

Händelser 2006:

Stockholm.
Uteslutning Akademikerförbundet SSR.

Tel Aviv.
Praktikant blir avskedad från Sveriges ambassad.

Malmö.
Ett möte på Ungdomens hus attackerades av ett 50-tal personer.

Norrköping.
Före detta partiledaren blir mordhotad på restaurang där partiet håller årsmöte.

Eslöv.
Maskerade vänsteraktivister stormade partiets möte vid Medborgarhuset. Partiets partisekreterare skadades och fick föras till sjukhus.

Linköping.
Händelse: Ledamot i fullmäktige misshandlas utanför köpcentrum.

Karlskrona.
En gymnasieskola utestängde partiet från en ”valstugedag” inför valet 2006, trots att övriga partier i fullmäktige fick ha varsitt bokbord. Som förklaring till Justitieombudsmannen uppger rektorn att det skulle bli protestaktioner om partiet fick delta, och att hon drog tillbaka partiets inbjudan på grund av rädsla för bråk. JO vill ”understryka vikten av att en skolledning inte faller undan för sådana invändningar från elevernas sida som ytterst kan leda till en urholkning av de grundlagsfästa principerna om yttrandefrihet och tryckfrihet”.

Oskarshamn.
Ledamot i fullmäktige får trappuppgången nedklottrad. En av bilens backspeglar slås sönder.

Kalmar.
Ledamot av fullmäktige blir hotad av AFA.

Stockholm.
Ett 80-tal brevbärare vägrar dela ut valmaterial från partiet.

Karlskrona.
Händelse: partimedlem hotad på telefon, skaffar hemligt nummer. Han blir också överfallen på Ica Maxi.

Händelser 2007:

Kristianstad.
Medlem i partiet utesluts ur Tranportarbetarförbundet. Det är den sjätte partimedlemmen som förbundet utesluter.

Linköping.
Partiets distriktsordförande får en yxa i ytterdörren. Han har även utsatts för flera hot. Han avgår senare.

Motala.
Ledamot i fullmäktige hoppar av efter flera hot och trakasserier.

Stockholm.
Ledande partiföreträdare får hot via mejl. Hans sambo misshandlas i hemmet.

Gävle.
Två partimedlemmar blir misshandlade när de går ut från en restaurang.

Landskrona.
Politiker i partiet får hemmet vandaliserat.

Uppsala.
Partimedlem får hemmet nerklottrat.

Höja.
Ledamot i fullmäktige blir misshandlad när han delar ut flygblad.

Gävle.
Partilokal vandaliseras vid flera tillfällen.

Gävle.
Nämndeman får stenar inkastade genom fönstret.

Kalmar.
Någon beställer sexartiklar i en partimedlems namn. Han får även hemmet vandaliserat.

Göteborg.
Kandidat till fullmäktige avsäger sig uppdrag efter att stenar kastats in genom hans fönster vid flera tillfällen.

Göteborg.
Kandidat till fullmäktige avsäger sig uppdrag efter att stenar och färgampuller kastats in genom hans fönster vid flera tillfällen.

Eslöv.
Familj får fönster krossat av en sten. Familjen har vid flera tillfällen trakasserats av ”ett svartklätt ungdomsgäng”. Mannen är medlem i partiet.

Händelser 2008:

Sölvesborg.
Partimedlem utesluts ur LO.

Kungälv.
Partimedlem blir utesluten ur PRO. Enligt PRO handlar uteslutningen om att hon ska ha läst andras brev.

Skövde.
Partimedlem får bilen vandaliserad.

Göteborg.
Stenar kastas in i lokal där partiet håller möte.

Lund.
Någon sprutar lim i låset och sätter kilar i dörren till partimedlems bostad.

Stockholm.
Partimedlemmar attackeras när de delar ut kampanjmaterial.

Malmö.
Torgmöte stoppas på grund av störningar från andra grupper.

Landskrona.
Torgmöte stoppas på grund av störningar från andra grupper

Landskrona.
Partimedlem får sin villa och butik vandaliserad.

Landskrona.
Två partimedlemmar hotas på telefon.

Landskrona.
Politiker i partiet hotas på blogg och i telefon.

Göteborg.
Lärare hindrar elever från att diskutera partiets politik.

Örebro.
Politiker i partiet får brevlådan sprayad.

Örebro.
Politiker i partiet får sten inkastad i hemmet och fasaden nedklottrad.

Örebro.
Ledamot i fullmäktige får hemmet vandaliserat och nedklottrat.

Örebro.
Partimedlem får hemmet nedklottrat.

Lund.
Ledamot i fullmäktige får sitt tidigare hem nedklottrat.

Göteborg.
Ett möte arrangerat av partiets ungdomsförbund störs av demonstranter.

Vellinge.
Möte med partiet och debatt med representant för ett annat riksdagspartis ungdomsförbund. När partiledaren talar bryter ett gäng ungdomar fram och skriker och blåser i visselpipor. Ungdomarna förs bort av polisen.

Händelser 2009:

Stockholm.
Aktivister attackerade partimöte med ägg och stenar.

Stockholm.
Politiker i partiet blir jagad av män med kniv.

Ödeshög.
Ledamot i fullmäktige får ta emot hotfulla telefonsamtal.

Gävle.
Ledamot i fullmäktige får huset nedklottrat vid flera tillfällen.

Skövde.
Någon kastar sten mot partimedlems fönster, men missar.

SR P1 Kaliber

Så långt ”Kaliber”. Sammanställningen slutar 2009. Men trakasserierna, hoten, vandaliseringen och attackerna har med största sannolikhet inte slutat där. Det är till och med troligt att man inte ens har redovisat hela 2009, något publiceringsdatum för artikeln har vi inte kunnat hitta. Hur det såg ut 2010, 2011 och 2012 vet vi inte. Vad vi däremot vet är att listan ovan är en skammens lista för ett land som vill kalla sig demokratiskt.

Att regeringen och de rättsvårdande myndigheterna rycker på axlarna inför händelser som dessa är illavarslande och farligt. Den pandoras ask som innehåller våld mot människor som tänker och tycker annorlunda har öppnats på glänt. Den måste stängas igen, och sedan hållas stängd med locket väl fastspikat.

Något annat går inte för sig i en demokrati.

Yttrandefriheten gripen av polis i Forserum.

In asylpolitik, demokrati, desinformation, islamisering, mänskliga rättigheter, parallellkultur, yttrandefrihet on 25 augusti, 2012 at 09:25

”I utkanten av torget står utspridda grupper med yngre män, från 15 år och uppåt. Det går rykten om en incident utanför byns enda pub, som ligger vägg i vägg med Somaliska föreningen. På ett av borden står ett tiotal ölflaskor uppradade, och gänget som hänger där verkar inte bry sig om den pågående manifestationen. Men stämningen är spänd. Plötsligt rusar flera poliser dit. En ung man ligger på marken. Hans kropp syns knappt under poliserna som trycker ner honom.

– Han sa vad tyckte och tänkte, säger en kvinna på puben.

Vad han sa vet inte hon, och andra vi frågar säger också att de inte vet eller vill inte berätta det. Polisens insatsledare på platsen säger att han omhändertogs för störande av allmän ordning.”

Denna händelse återfinns gömd långt inne i Aftonbladets text om ett fackeltåg i den riksbekanta byn Forserum i Småland. I huvudsak handlar artikeln om byns somaliska koloni och hur ett hundratal bybor och tillresta arrangerade ett fackeltåg till stöd för dem.

Den citerade biten av Aftonbladets artikel antyder att befolkningen i Forserum, trots fackeltåget, inte är helt eniga i sin inställning till somalierna. Stycket visar också i blixtbelysning hur hotad yttrandefriheten i Sverige faktiskt är 2012. En grupp bybor betraktar fackeltåget på avstånd. Plötsligt rusar ”flera poliser” fram och bryter ner en ung man på marken. De är så många att hans kropp ”knappt syns” under poliserna ”som trycker ner honom”. Polisen berättar för Aftonbladets reporter att mannen gripits för ”störande av allmän ordning”.

Och vad kan då ha utlöst denna massiva polisinsats med användande av ett icke oväsentligt våld mot en medborgare? Vi får inte veta annat än att mannen ”sa vad han tyckte och tänkte” enligt en kvinna. Ingen vågar återge exakt vad mannen sa.

Vi har yttrandefrihet i Sverige, i alla fall på papperet. Hur hårt beskuren denna yttrandefrihet ändå i praktiken är får vi dagliga påminnelser om. Ibland gömda i en artikel i Aftonbladet.

”Problempartiet” avslöjar problemjournalisterna.

In demokrati, desinformation, islamisering, journalister, mångkultur, media, medlöpare, sanning och lögn, Sverigedemokraterna, valet 2010 on 14 augusti, 2012 at 12:21

Björn Häger, journalist och författare, mm, har gjort en ambitiös kartläggning av hur svensk media behandlade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Han har intervjuat reportrar och chefer på de stora redaktionerna i Stockholm och i Skåne och deras svar visar på en beklämmande verklighet som inte bådar gott för demokratins framtid i Sverige.

Hur Hägers avklädning av landets högsta makthavare inom media kunde släppas fram i offentligheten är en gåta i sig. Kanske känner sig makthavarna säkra på att de aldrig kommer att ställas till svars. Kanske bryr de sig inte. Jag rekommenderar alla som är intresserade av demokrati och av att värna ”allas lika värde”, som det brukar heta, att läsa boken och sedan ta ställning till om man vill fortsätta att stödja dessa mediemoguler genom att köpa deras tidningar, titta på deras reklaminslag och betala deras löner över tv-licensen.

Jag ska inte avslöja särskilt mycket ur bokens innehåll, men jag ska ta med ett citat som Björn Häger tillskriver Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson. Johanssons uttalande känns ganska symtomatiskt för alla de stora redaktionernas agerande i förhållande till partiet Sverigedemokraterna. Johansson säger (sidan 204, rad 10):

”De [Sverigedemokraterna] har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.”

”…helvetes skada för samhällsutvecklingen.” Om man tror att den samhällsutveckling man vill främja skulle ta skada av att man berättar sanningen om den, borde man nog tänka en gång till på vilket samhälle det är man håller på att skapa.

Problempartiet
Mediernas villrådighet kring SD valet 2010
Bokus

Nu kommer den – lagen som ska rädda Reinfeldt från nya Schenström-skandaler.

In demokrati, Fredrik Reinfeldt, journalister, korruption, lag & rätt, mänskliga rättigheter, media, politiker, press, valet 2014, yttrandefrihet on 1 mars, 2012 at 19:08

Regeringen Reinfeldt har lagt sitt förslag om integritetskränkande fotografering. Lagen känns i alla fall för bloggen som en sorts damage control i förväg inför den kommande valrörelsen. Man vill inte ha fler skandaler, och så här ska man stoppa dem.

Den här lagen har ju varit på väg ett tag och den har inte blivit mer demokratisk med tiden. Jag tycker den känns uppenbart konstruerad för att stoppa varje risk för en ny schenströmskandal eller liknande pinsamhet för regeringen. På Tidningsutgivarna, TU, är man inte oväntat kritisk:

”Den mest påtagliga effekten av fotoförbudet kommer inte att bli att en massa fotografer kommer att åtalas, utan att fotografier som dokumenterar situationer där det finns ett samhällsintresse av att de tas inte kommer att tas, säger TU:s chefsjurist Per Hultengård till MediaVärlden.

Schenström skulle klarat sig.
Med den här lagen skulle Ulrika Schenström (ovan tillsammans med Anders Pihlblad på krogen) säkert ha klarat sig. Scoopet, dvs bilderna på henne och Pihlblad ”glada i hatten” på krogen när hon hade jour och var högsta ansvarig på Regeringskansliet, skulle med den här lagstiftningen lätt kunnat anses vara kränkande för Schenström (i synnerhet som hon dessutom var gift med någon annan vid tillfället) och i alla fall rendera fotografen ett åtal och kanske två års fängelse. Det hade säkert fått fotografen att välja att fotografera något annat.

Tänk först, fotografera sedan.
Det här lagförslaget känns för mig i första hand ägnat att få fotojournalister och alla vi andra att tänka oss för innan vi fotograferar eller videofilmar polisövergrepp, politiker som sviker sitt uppdrag, tjänstemän som begår tjänstefel, AFA-aktivister som misshandlar SDU-medlemmar, en kvinna klädd i burka, kort sagt all slags dokumentation av sådant som de dokumenterade inte vill ha dokumenterat. Täckmanteln är ”kränkning” av de avfotograferade, det vill säga de som påkommits med att göra sådant de inte borde. Detta är lustigt nog ofta de riktigt viktiga nyheterna. Statsminister Reinfeldt har själv inför Publicistklubben i en eftervalsdebatt med SDs Mattias Karlsson uttalat följande (om man ska tro Expressen):

“Jag noterar att man [syftande på Sverigedemokraterna] använder martyrstämpel för att undvika prata om grundproblemet. Vårt mål att prata om vår politik och hur vi vill förändra Sverige i en riktning som vi tror skulle vara konstruktiv. Vi vill inte prata om hot, våld, störda möten eller annonsbojkotter.”

Inga fler skandaler.
Valet 2014 närmar sig och det är viktigt att i tid sätta stopp för möjligheterna till eventuella pinsamma avslöjanden. Regeringen Reinfeldt måste vara stenhårt inriktade på att det inte ska få förekomma några pinsamheter i den kommande valrörelsen, så man angriper risken redan vid källan genom att hota med åtal för alla som tar oönskade bilder, inte som tidigare åtal för ansvarig utgivare som beslutar om publicering. Det är naturligtvis mycket lättare att skrämma en vanlig svensson, eller en enskild fotograf, än en ansvarig utgivare som har tidningens alla resurser bakom sig i en eventuell rättegång.

Här är ett urval av de kommentarer som hittills gjorts på Dagens Eko efter artikeln. Jag har dessutom gjort skärmdumpar utifall SR skulle komma på tanken att ta bort dem.

Carina Svendsen skriver bl a:
”Det riktigt allvarliga med en sån här lag är såklart att Polisen kan gripa vem som helst som har n mobiltelefon framme, oavsett om han/hon filmar eller inte. Men självklart också om han/hon t.ex. filmar ett Polisingripande där Polisen begår tjänstefel. Det är ju en öppen lag där varken den som filmar eller den som blir filmad kan avgöra om det begåtts ett brott eller inte, det blir alltså ett ”carte blanche” för Polisen att agera, och straffsatsen är dessutom tillräcklig för att möjliggöra alla typer av insatser som avlyssning och möjlighet att hämta in uppgifter med hjälp av FRA…

Jocke B:
”Detta kommer omgående att missbrukas av polisen så fort någon försöker dokumentera deras arbete. Vi har redan sett hur de kommer undan med ganska grova övergrepp mot någon som försöker fota dem…”

Inge Frisk:
”Inte konstigt att politikerna har valt att ta bort begränsningen var en fotografering skall äga rum för att anses som kränkande. Då kan man ju stoppa alla smygtagna bilder där politiker förekommer i tveksamma sammanhang. Om en makthavare fotograferas på porrklubb eller deltagande i olaglig verksamhet är jag ganska säker på att han/hon kommer att känna sig kränkt…”

Olof:
”Det här är en fullständigt livsfarlig lag. Ingen kommer att våga fotografera t.ex. polisövergrepp.”

Dagens Eko (missa inte kommentarerna)
MedieVärlden
Journalistförbundet
Läs mer om lagförslaget
Om regeringen Reinfeldts alla avgångar
Pihlblad om kvällen med Schenström

Fler röster:
Kulturbloggen
Newsmill

Stasi v. 2.0.

In demokrati, dhimmifiering, islamisering, lag & rätt, Norden, yttrandefrihet on 19 januari, 2012 at 23:51

Här kan vem som helst, helt anonymt, ange vem som helst för det brott som i dagens samhälle anses vara det grövsta av alla. Nej, vi menar inte mord, rån, stöld eller våldtäkt. Inte ens vapeninnehav, misshandel eller grymhet mot djur. Nej nu pratar vi allvarlig brottslighet.

Det handlar om ”Rasistiska uttalanden på internet”. Några bevis krävs inte. Du kan vara helt anonym. Och du kan förstöra väldigt många liv med några tangentryckningar. Tala om att uppmuntra till så kallat näthat. Om den svenska polisen hade en sådan här sida så skulle vi nog se uppklarningsprocenten skjuta i höjden. Vi pratar ju om verkligt grov brottslighet.

 

Tänk om Stasi hade haft internet till sitt förfogande.

 

Länk till Norska Polisen
Tack till Snaphanen 

%d bloggare gillar detta: