Red.

Posts Tagged ‘islamisering’

Mångkulturen finns inte.

In asylpolitik, dhimmifiering, invandring, islamisering, mångkultur, parallellkultur, religion on 3 maj, 2014 at 18:58

Det skrivs och pratas ofta om ”mångkultur”, ”mångfald”, och så vidare. Men vad jag kan se handlar det inte om något ”mång-”. Detta ord torde ju betyda att det finns fler kulturer i spel, i alla fall fler än två. 

Men så är inte fallet i Sverige. Här handlar det i praktiken endast om två kulturer som konfronterar varandra och kämpar om utrymmet. Den svenska och den arabisk-muslimska. Någon annan främmande kultur har i praktiken sällan eller aldrig kraft att göra något väsen av sig. Visserligen finns det en sihkisk församling utanför Stockholm, ett thailändskt tempel i Norrland, katolska och ortodoxa kyrkor i Stockholm, synagogor åtminstone i Stockholm och Malmö och säkert också representanter för alla andra religioner och kulturer. Men i verkligheten domineras alla invandrarkulturer av den ojämförligt mer våldsamma och aggressiva arabisk-muslimska.

Så det handlar alltså i verkligheten inte, som det påstås, om någon mångkultur utan om två kulturer som lever sina egna liv och konkurrerar fast på någorlunda samma geografiska område. I de fall där dessa två kulturer stöts emot varandra uppstår, liksom med de tektoniska plattorna i jordskorpan, konflikter med inte sällan omfattande materiell och mänsklig förödelse som resultat. Något annat är inte att vänta med kulturer som inte är kompatibla med varandra.

Den islamiska dogmen ser den västerländska kulturen som avskyvärd och degenererad och i strid med guds vilja och syfte. Det är ett ganska djupgående avståndstagande. När jag studerar islam ser jag en en totalitär ideologi fylld av endemisk misogyni, allmän främlingsfientlighet mot icke-muslimer, ett uttalat ”vi och dom”-tänkande, förnekande av demokrati, jämställdhet mellan könen, likhet inför lagen och de mänskliga rättigheter som definierar den västliga kulturen. Allt detta hjälpligt dolt av en täckmantel av religion, som gjort att islam kunnat slå rot i väst i skydd av lagar om religionsfrihet.

Precis som ortodoxa muslimer ser den västerländska kulturen som förkastlig, ser jag inom islam inget jag vill bli delaktig i. Låt oss gå skilda vägar. Om inte, fruktar jag att vi obevekligt, om än långsamt, går mot krig.

Annonser

”Hora!”

In asylpolitik, desinformation, dhimmifiering, invandring, islamisering, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, pensionärer, politiker, sharia, valet 2014 on 27 april, 2014 at 11:54

Min mor bor i en mindre mellansvensk stad. Som så många andra liknande städer och samhällen har de styrande även här försökt kompensera vikande befolkning och skatteintäkter med ett inflöde av migranter från allehanda icke-europeiska länder. De flesta av dessa är muslimer om man ska döma efter kvinnornas klädsel och de män med skägg, kalott, klänning och alltför korta byxor man ser ute.

Samhällets förändring har pågått utan att beröra min mor i någon större utsträckning. Hon har vid det här laget bott i staden i många år och har funnit en krets av vänner och bekanta som hon träffar regelbundet. Som pensionär har hon dessutom ett ganska upptrampat rörelsemönster som bara i undantagsfall tangerar de platser där de nyanlända vistas. Hon är till yttermera visso en ganska typisk svensk i så måtto att hon anser att vi bör hjälpa människor som har behov av vårt stöd och hjälp, även om dessa skulle råka vara födda i andra länder och ha en annan hudfärg. Hon har dock ingen kontakt med datorer eller nätet, så hon är för sina nyheter hänvisad till vad mainstream-media förmedlar lokalt och nationellt.

Det hände för några månader sedan, men hon berättade inte om det förrän härom veckan. Händelsen kan tyckas obetydlig och orsakade ingen fysisk skada. Ändå kan hon inte glömma.

Hon går varje dag en runda med stavar för att hålla sin kropp i gång, en rutin hon sällan missar. På sin vanliga promenad mötte hon på den asfalterade gångstigen en ung representant för den nya befolkningen. En pojke med kortklippt korpsvart hår och vackra bruna ögon. Kanske i tioårsåldern, spensligt byggd och iklädd någon sorts träningskläder. Hon kan inte se skillnad på Adidas eller något annat klädmärke så det är så långt vi kommer med signalementet. Det finns säkert tiotals eller kanske ett hundratal pojkar med liknande utseende i den lilla staden.

Mötet med pojken blev omtumlande för min mor. När de närmade sig varandra på gångstigen lade hon an det lilla leende som hon alltid ger mötande människor i de fall det inte rör sig om en närmare bekant i vilket fall det oftast blir en handskakning och en pratstund. Gossen var emellertid inte disponerad för att besvara leendet utan behöll sin lite buttra min. Men när de passerade varandra yttrade han dock ett hälsningsord.

”Hora!”

Det var allt han sa, men min mor blev så överraskad av detta att hon inte kom sig för med att leverera något svar. Hon har annars gott om skinn på näsan och brukar inte låta övertramp stå emotsagda. Detta var emellertid så långt bortom alla för henne kända gränser för mänskligt beteende att hon blev tillfälligt svarslös. Det var först när hon kommit inom hemmets dörr det började gå upp för henne vad som skett i mötet med denne lilla representant för Det Nya Sverige.

Hon berättade om händelsen med ett mått av tvekan och först flera veckor efter mötet. Hon känner till min inställning till islam och ville nog inte ge mig onödigt vatten på min kvarn. Men hon vet också att jag inte har kommit till mitt ställningstagande mot islam av en slump, utan att jag har studerat ämnet under längre tid. Men hon hade inte kunnat glömma den kränkning denne lille pojke utsatt henne för och nu ville hon veta vad som kan få en gosse att bete sig på detta sätt.

Det är inte lätt att för en gammal människa på ett skonsamt sätt berätta om islam, dess doktrinära misogyni och det vi-och-dom-samhälle som gradvis tillåts byggas upp i vårt land. Jag tonade ner min beskrivning så mycket jag kunde, men inte ens en vittvättad version av landets utveckling är särskilt uppbygglig. Skulden vilar tungt på de politiker som med berått mod dragit på oss mångkulturkatastrofen. Vi kan med fog ställa oss frågan vad det är för samhälle våra politiker skapat åt oss.

Vad medieeliten inte vill prata om.

In asylpolitik, demokrati, desinformation, flyktingar, invandring, islamisering, journalister, kriminalitet, kvinnoförtryck, mångkultur, parallellkultur, politisk korrekthet, press, sanning och lögn on 26 april, 2014 at 10:43

Jag skrev en gång för ett bra tag sedan att jag inte skulle avslöja för mycket av innehållet i boken Problempartiet av Björn Häger. Jag vill nämligen att du också ska läsa boken och skapa dig en uppfattning om vad journalisteliten gör och inte gör för att befrämja yttrandefrihet och demokrati i vårt land. Men. Men en bit till ska jag ta upp, och det handlar om vilka frågor journalisterna och chefredaktörerna anser vara legitima att diskutera. Och vilka som inte anses vara det.

Hallins modell för studier av objektivitet.
Från Hallin, The Uncensored War 1986
Publicerad i Häger, Problempartiet, 2012, sid 249

I diagrammet ovan ser vi tre fält eller sfärer; ”konsensus”, ”legitima konflikter” och ”avvikelser”. Enligt Hallins modell för studier av objektivitet kan alla frågor och diskussionsämnen sorteras in i en eller en annan av dessa grupper. I sfären ”konsensus” finns förstås alla i princip konfliktfria frågor som de flesta människor är överens om, exempelvis att demokrati är att föredra som samhällsordning och att val ska vara hemliga. Detta är frågor där de allra flesta aldrig har minsta tanke på att ha avvikande åsikter.

I nästa sfär, ”legitima konflikter”, placeras frågor som journalisterna anser att det är legitimt att diskutera och att ha olika åsikter om. Hit räknas om skatterna ska sänkas eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Detta är frågor där vi medborgare har medieelitens benägna tillstånd att tycka något annat än vad de själva gör.

Utanför cirklarna placeras sfären av ”avvikelser”, och det är här det börjar bli intressant. Här är åsikter och ställningstaganden som medieeliten upplever som så avvikande att de inte förtjänar att skyddas av yttrandefriheten. Vad som är en legitim konflikt och vad som är en avvikelse beror förstås lite på vem man frågar. Därför tyckte vi det vore intressant att redovisa vad några kända journalister anser är förbjudna ämnen. Vi har tagit ut några som kan betraktas som makthavare i branschen. Boken redovisar fler, men eftersom jag vill att du ska läsa den själv får det stanna vid ett smakprov. (Och nej, jag får inte någon kickback på försäljningen.)

Personerna:
– Jan Helin, chefredaktör, Aftonbladet
– Thomas Mattson, chefredaktör, Expressen
– Lena Sundström, reporter, TV4
– Staffan Sillén, chef, SR Ekot

Frågor och påståenden:
– Minska invandringen
– Nej till mångkultur
– Ställ hårdare krav på invandrarna
– Invandrare våldtar mer än andra
– Kosovoalbaner stjäl
– Romer stjäl
– Muslimer är det största hotet
– Förbjud burka
– Förbjud minareter
– Inför dödsstraff

Låt oss börja med Jan Helin, chef för landets största tidning. Denne mediemakthavare visar upp en ganska nykter syn på påståendena i listan. Han tycker att ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Muslimer är det största hotet” (kanske inte så överraskande), ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är fullt legitima påståenden och åsikter. Det är bara två påståenden som han definitivt inte vill se; de är ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Kosovoalbaner stjäl”. Påståendet att ”Romer stjäl” är dock Helin nästan villig att acceptera och placerar det på gränsen till vad som bör tillåtas tillsammans med ”Förbjud burka”.

Thomas Mattson, som väl får beskrivas som Helins argaste konkurrent, verkar inte heller vara den mångkulturkramare han ibland utmålas som. Han anser att påståenden som ”Minska invandringen”, ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud burka” och ”Förbjud minareter” är fullt legitima och bör få diskuteras. Han reagerar dock starkt på påståendena ”Invandrare våldtar mer än andra” och ”Inför dödstraff” som han inte anser ska få framföras.

Lena Sundström, SDs kanske största fiende i media, sätter okejtecken för påståenden som ”Minska invandringen” och ”Förbjud burka”, men anser att det borde vara förbjudet att säga ”Nej till mångkultur”, ”Ställ hårdare krav på invandrarna”, ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff”. I Lena Sundströms värld är det en hel del man inte får prata om.

Staffan Sillén, slutligen, är chef på Ekot och får betraktas som en makthavare inom etermedia, anser att det är legitimt att argumentera för att ”Minska invandringen”och ”Förbjud burka”, medan han tycker att ”Nej till mångkultur” är på gränsen till vad som ska tillåtas. Han tycker också det är okej med ”Ställ hårdare krav på invandrarna” medan ”Invandrare våldtar mer än andra”, ”Kosovoalbaner stjäl”, ”Romer stjäl”, ”Muslimer är det största hotet”, ”Förbjud minareter” och ”Inför dödstraff” är påståenden som inte borde ges utrymme.

Ovanstående är hämtat ur boken Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD valet 2010.
Bokus

Tidigare inlägg om boken Problempartiet

R.I.P. Tommy Robinson. Stephen Yaxley-Lennon lär ha börjat i koranskola.

In demokrati, desinformation, dhimmifiering, infiltration, Internationellt, islamisering, kapitulation, medlöpare, parallellkultur, sharia, Stephen Yaxley-Lennon, Storbritannien, Tommy Robinson on 13 oktober, 2013 at 15:56

Tommy Robinson är död. Den stridbare engelsmannen har av allt att döma knäckts av hot mot sig själv och familjen, misshandel, ständiga trakasserier, mer eller mindre godtyckliga gripanden av den politiskt anstrukna brittiska polisen och långvariga vistelser i arrest och isoleringscell.  

Men Tommy Robinson fanns aldrig i verkligheten. Figuren var en pseudonym för den högst verklige Stephen Yaxley-Lennon och Stephen lever vidare, tillsammans med kusinen Kevin Carroll, under ny ledning i form av den muslimska organisationen Quilliam Foundation, där han också nu får undervisning i islam. De två visades fram under en presskonferens arrangerad av Quilliam häromdagen där de deklarerade att de båda lämnar det English Defence League de en gång startade till stöd för den brittiska nationen och dess försvarsmakt. Den officiella anledningen sägs vara att Lennon och Carroll inte längre anser sig kunna kontrollera en påstått växande falang av högerextrema och nynazister som gått med i EDL.

tommy_robinson_rip
På bilden ovan ser vi Stephen Yaxley-Lennon (till höger) tillsammans med sin nye bäste vän Mohammed Ansar, en välkänd debattör omhuldad av bland annat BBC, vars käpphäst är att klaga på brittisk ”islamofobi”.

Stephen Yaxley-Lennon, som för övrigt ska vara avlägset släkt med den berömde John Lennon, har gått cirkeln runt. Från att ha varit en av de skarpaste kritikerna av islam, jihad, sharia-zoner och ökande muslimskt inflytande verkar han nu ha lierat sig med en av just de grupper som arbetar för att lägga Storbritannien under islam och sharia under täckmantel av att företräda en ”moderat” islam.

SY-L_and-friends
Här ser vi Stephen Yaxley-Lennon tillsammans med sina nya chefer, Maajid Nawaz (till höger), ordförande i Quilliam Foundation och Usama Hasan (till vänster). Vi tycker Lennon inte verkar helt tillfreds, men det kanske är en elak tolkning av bilden.

Men vi ska inte döma Stephen Yaxley-Lennon alltför hårt. Han knäcktes av allt att döma av trycket. Det är mänskligt. Alla är inte ägnade att vara ledare och frihetskämpar. Ett sådant ställningstagande har trots allt ett pris i synnerhet när de brittiska muslimska påtryckningsgrupperna agerar i samförstånd och med stöd av den brittiska regeringen och polisen. Han ville inte tillbaka till fängelset och han kan ha förhandlat sig till ett frikort genom att göra ett sidbyte. Han ville heller inte längre oroa sig för sin familj och har kanske lyckats köpa dem trygghet med detta.

Så länge han inte ställer sig upp mot islam och islamiseringen av Storbitannien lär nog i alla fall myndigheterna låta honom vara i fred. Att den brittisk-muslimska menigheten inte nåtts av budskapet är en annan sak; han ska nyligen råkat ut för ännu ett överfall med misshandel utförd av några muslimska fotsoldater som inte visste om att Lennon bytt sida. Så trots att Tommy Robinson är död och begraven kan det fortfarande vara en öppen fråga hur länge Stephen Yaxley-Lennon kommer att klara sig.

Atlas Shrugs
SR
Mail Online
Metro UK
BBC
Sky News

Apropå Centerpartiets nya idéprogram och rekordlåga opinionssiffror.

In asylpolitik, Centerpartiet, invandring, islamisering, parallellkultur, valet 2014 on 20 januari, 2013 at 13:59

I Sifos senaste undersökning som presenterades härom dagen har Centerpartiet stöd av 3,2 procent av väljarna. Det är det sämsta resultat partiet fått i en Sifo-undersökning sedan 1967.

Det är lätt att dra slutsatsen att publiciteten runt det nya idéprogrammet och de usla opinionssiffrorna på något sätt hör samman. Jag tycker i alla fall att det är väldigt bra att Centerpartiet är tydliga med sina visioner för Sverige. Alltför många partier hummar och mumlar och triangulerar och säger sådant de tror att väljarna vill höra. Och håller käft om sådant som inte känns opportunt för tillfället.

Vi som ska rösta i september 2014 har ju faktiskt nytta av att veta var Centern står. Att sedan fri invandring och månggifte och alla de andra dumheterna inte råkar vara frågor de potentiella centerväljarna sätter högst på önskelistan är ju trist för Centern, men jag tycker partiet ska få poäng för att de vågar gå ut med dem.

Parallellkulturen drabbar alla.

In asylpolitik, Europa, Frankrike, Internationellt, islamisering, kriminalitet, parallellkultur on 19 januari, 2013 at 14:05

Idag inlöper historien om hur Hillary Swank, skådisen som bland annat gestaltat en kvinnlig boxare i Clint Eastwoods ”Million Dollar Baby”, utsatts för ett fräckt och brutalt rån i en av Paris’ mångkulturella förorter.

hillary_swankHillary Swank. Rånad i Paris.

Hillary Swank befann sig i fredags enligt pressuppgifter i en taxi på resa till okänd destination, men det föll sig inte bättre än att taxin tvingades stanna vid rött ljus i en korsning i förorten Saint-Denis. Under det korta stoppet passade en okänd man på att krossa bilens sidoruta med något hårt föremål och rycka åt sig Swanks handväska.

Saint-Denis ligger strax utanför Paris norra stadsgräns och den tidigare industriförorten är numera hem för en stor muslimsk befolkning som invandrat från de tidigare franska kolonierna. Seine-Saint-Denis som området heter (nummer 93 i den något förvirrande franska regionala uppdelningen) innehåller bland annat stadsdelarna Clichy-sous-Bois där kravaller och bilbränder varit vardagsmat de senaste åren. Clichy-sous-Bois var till exempel startplatsen för de omfattande kravallerna i oktober 2005. Att kravallerna inträffade under firandet av den muslimska fastemånaden ramadan ger kanske en ytterligare dimension till händelserna. Under nyårsnatten 2012-2013 sattes 1.193 bilar i brand i Frankrike, varav 209 bara i Stor-paris där Saint-Denis ingår. Att bränna bilar har i Frankrikes invandrarförorter blivit något av en nyårstradition likt brännandet av julbocken i Gävle.

I Seine-Saint-Denis finns det inte mindre än 36 områden och stadsdelar vilka man som vit icke muslim gör klokast i att undvika. Dessa kallas på franska ”Zones urbaines sensibles”, känsliga stadsdelar eller på svenska kanske närmast ”utanförskapsområden”. I hela Frankrike finns det enligt officiella siffror minst 751 sådana områden. I Danmark, som inte drar sig för att erkänna det, innehåller listan 39 områden. I Sverige fanns det, sista gången någon vågade räkna, 211 sådana områden.

Million dollar baby rånad i Paris
Hillary Swank in Paris überfallen
Zones urbaines sensibles
Parisupploppen 2005
Tidigare inlägg om Frankrike och ZUS
Saint-Denis
Svenska problemområden A-L
Svenska problemområden M-Ö
Danska problemområden

11 september 2001

In dhimmifiering, Internationellt, islamisering, medlöpare, moskébyggen, moskéer, politiker, sanning och lögn, USA on 11 september, 2012 at 10:06

Vi ska inte glömma vad som hände den 11 september 2001. Inte idag den 11 september 2012 och inte ens den 11 september 2111. Vi ska inte heller glömma den 11 september 1683 eller den 10 oktober 732 då europeiska arméer slog tillbaka de tidigare islamiska erövringsförsöken. Vi ska heller aldrig glömma att attackerna och morden den 11 september 2001 utfördes i islams namn, och att islamiska grupper i åratal envist försökt få tillstånd att bygga en segermoské intill ground zero i New York. Framförallt ska vi inte glömma de av de våra som aktivt arbetat för att ett sådant monument ska bli verklighet.

Hur religion sänker produktiviteten i industri och handel.

In dhimmifiering, islamisering, mångkultur, parallellkultur, religion on 19 februari, 2012 at 21:29

En rättrogen muslim ska be fem gånger om dagen, vilket av naturliga skäl medför att den trogne muslimen inte arbetar under den tid bönen tar. Alla bönerna inträffar visserligen inte under arbetstid (naturligtvis beroende på vilka arbetstider man har, och om man har något jobb överhuvud taget) men en del gör det och det kostar. Hur mycket ska vi försöka räkna ut här.

För att göra det extra besvärligt så inträffar de anbefallda bönetiderna vid olika tidpunkt varje dag beroende på solens upp- och nedgång, vilket gör att det krävs mycket arbete för att beräkna alla fem bönetiderna för alla tänkbara platser i alla jordens länder under årets alla 365 dagar. Detta torde ta en rätt stor del av det potentiella arbetskraftsuttaget i den muslimska världen i anspråk, och känns svårt att betrakta som produktivt arbete. Bortfallet av tid för verkligt produktivt arbete som en följd av dessa avbrott för böner kan vara en delorsak till att de muslimska områdenas ekonomier ser ut som de gör.

Den första bönen ska idag den 19 februari 2012 ske klockan 05:27, vilket torde vara utom arbetstid för de flesta. Den andra ska utföras 12:04 vilket med lite god vilja kan infalla på lunchrasten. Så långt ser vi inga större problem, men dessa kommer ifatt oss på eftermiddagen. Dagens tredje bön ska utföras 14:15, och den fjärde klockan 16:52. Den femte och avslutande ska ske 18:31, vilket för de flesta säkert är efter jobbet.

Idag har vi alltså två bönetillfällen (den tredje och den fjärde) som potentiellt ligger på arbetstid. Om varje bön, med framplockande av matta, tvagning, inriktning av kompasskurs mot Mecka och alla olika rörelser, kan beräknas till 30 minuter så går det bort en timme av arbetstiden. För att göra det lite enkelt så antar vi att detta sker under varje arbetsdag utom fredag, vilket ger en siffra på 4 timmars förlorad produktion per muslimsk anställd per vecka utom fredagar.

Fredagar är lite speciella. Då ska dagens andra bön, lunchbönen, helst utföras i en moské. Detta ger till följd att den rättrogne spenderar lunchen och säkert ett par eftermiddagstimmar i moskén med bön, predikan, tedrickning och samtal med likasinnade. Hur många som verkligen återvänder till jobbet efteråt kan man bara gissa. Jag gissar att många tar ledigt resten av dagen.

Om man antar att de rättrogna tar ledigt resten av fredagen så bortfaller här ytterligare fyra timmars produktion per vecka. Sammanlagt med bortfallet måndag-torsdag är vi nu uppe i 8 timmar per vecka. Eller en hel arbetsdag. En rättrogen muslim kan alltså förväntas arbeta fyradagarsvecka, eller 16 dagar per månad där en svensk arbetar 20, men kräver sannolikt lika bra betalt som en svensk arbetare.

Vad säger facket?

Borlänge kommun ska ordna muslimska bönerum på arbetsplatser.

In asylpolitik, dhimmifiering, islamisering, mångkultur, medlöpare, parallellkultur on 31 januari, 2012 at 00:25

Islamiseringen går vidare. Senast i raden är Borlänge kommun som vill se fler personer med utländsk bakgrund i verksamheten.

I Borlänges fall lär detta betyda somalier. Sådana finns i stort antal i kommunen, och de är en grupp med omvittnat hög självförsörjningsresistens.

Eftersom det av allt att döma varit svårt att övertala kommunens privata företagare att ta sig an somalierna, vill man nu försöka anställa dem inom kommunen. Detta innebär visserligen att somalierna även i fortsättningen kommer att försörjas med skattemedel, men kanske kan man nu få någon sorts arbete utfört när man ändå betalar.

Ett förslag till riktlinjer för etnisk mångfald ska bana väg för en ökad mångfald. Bland annat är kommunen beredd att ordna bönerum på vissa arbetsplatser. Till detta kommer också annat, som anpassning av arbetsförhållanden som tider för semester (ramadan), annan ledighet (eid al fitr), pauser (åtminstone tre bönepauser om dagen), klädsel (burka och niqab), och mat (halal) på arbetet.

”Man ska kunna be. Det ska finnas utrymme och rum för det. Ett fredat ställe”, säger Ronny Beyer (s), personalutskottets ordförande.

Undrar vad han skulle sagt om kravet kommit från de lokala pingstvännerna.

Muslimska Friskolan
Dalarnas Tidning

Jens Orback – undercover muslim?

In dhimmifiering, EU, invandring, islamisering, medlöpare, politiker, svenskt nyspråk on 30 januari, 2012 at 18:23

I november 2011 hade vi anledning att uppmärksamma Anna Maria Corazza Bildt. Inte för hennes politiska gärning eller filantropiska verksamhet – vi har inte kunnat hitta trovärdiga belägg för någondera – men för hennes åkallan av den muslimska guden allah.

Då tyckte vi att det var märkligt att en person som i alla fall nominellt ska företräda Sverige och svenskarna åkallade allah i tv, men nu har det hänt igen. Jens Orback, socialdemokrat och och före detta integrations- och jämställdhetsminister, satt häromdagen med i en soffa i SvT. Anledningen till soffsittandet var det Socialdemokratiska partiets kris och vånda att välja lämpliga ledare. På frågan hur det faktum att nye partiledaren Stefan Löfven är vald av en mycket liten krets kommer att påverka hans politik under det kommande året, svarar Orback ”Insha’allah!” och översätter själv till ”det får vi se”.

Varför i hela världen gör Corazza Bildt och Orback så här? Är det muslimska inflytandet i Bryssel och i Palmecentret (där Orback placerats som chef) nu så stort att åkallan av allah ingår i deras vanliga språkbruk? Båda tillhör den svenska politiska eliten, oavsett om de förtjänat det eller inte. Är detta numera ett vanligt uttryck i dessa kretsar? Är Corazza Bildt och Orback konvertiter? Vore det i så fall inte lämpligt att de öppet deklararerade detta för oss väljare?

Anna Maria Corazza Bildt åkallar Allah hos Skavlan

PS. Jens Orback är annars mest känd för ett par andra mediegrodor. I en radiointervju med Ekot den 14 november 2004 förklarade Orback att han inte har några fördomar mot homosexuella med orden: ”Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en häst. Jag tyckte det var underbart. Låt människor leva med vem de vill, hur som helst. Jag har inga synpunkter”. Uttalandet fick hård kritik och Orback tvingades be om ursäkt. Ett annat tillfälle var när Orback försökte urskuldra eftergifter till islam ungefär med tanken att om vi är snälla mot dem idag, så kommer de att vara snälla mot oss när de tagit över. Se den videon och den ovan på Avpixlat. DS.

 

%d bloggare gillar detta: