Red.

Posts Tagged ‘lögner’

Mitt långfinger till den svenska pressen.

In asylpolitik, åsiktsregistrering, demokratur, desinformation, flyktingar, invandring, journalister, korruption, media, medlöpare, Norden, politisk korrekthet, press, sanning och lögn, Sverigedemokraterna, valet 2014, yttrandefrihet on 8 september, 2014 at 12:39

asylmottagande_2014

 

Klicka på bilden så får du se en större version.

I princip hela den svenska pressen har gjort en gemensam ansträngning för att försöka dölja vissa besvärande fakta beträffande asylinvandringen till Sverige och de övriga Nordiska länderna. Bilden ovan är en annons som Sverigedemokraterna gjort och som de försökt få publicera i den svenska pressen. Praktiskt taget samtliga tidningar har vägrat ta in annonsen. Är det för att redaktörerna tror att de olika ländernas migrationsmyndigheter ljuger om sina siffror? Eller är det för att fakta inte stämmer med den bild pressen vill förmedla till det sovande folket?

Jag publicerar annonsen på bloggen i hopp om att någon som inte sett den förut ska få ögonen på den och förhoppningsvis börja fundera över vilken roll den svenska pressen självsvåldigt har tagit sig. Pressen ska bevaka stat och myndigheter och stå på vanligt folks sida. Den svenska pressen, likt pressen i gamla Sovjetunionen och DDR, gör tyvärr tvärtom. Bevakar och uppfostrar vanligt folk för statens räkning.

Den svenska journalistkåren har förvandlat sig själva till en propagandistkår som springer maktens ärenden. De borde skämmas.

Är Rådén och Bali verkligen seriösa?

In "ensamkommande flyktingbarn", asylpolitik, äldrevård, desinformation, islamisering, korruption, kriminalitet, parallellkultur, politiker, sanning och lögn, sjukvård, skolan on 23 mars, 2012 at 23:59

Solnamoderaterna Lars Rådén och Hanif Bali har skrivit en bitvis förvirrad debattartikel i Aftonbladet där de kräver att landets samtliga kommuner ska ta sitt ansvar i försörjningen av de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Men artikeln innehåller flera olyckliga inkonsekvenser som förtjänar att uppmärksammas. Plus naturligtvis att Aftonbladet återigen misslyckats med att fånga ett trovärdigt ”flyktingbarn” på bild.

Är detta det bästa som Aftonbladet kan komma med i genren flyktingbarn? Är debattinlägget det bästa Moderaterna kan åstadkomma? 

Rådén & Bali förklarar först att deras Solna ”är en av sex kommuner i landet som ansvarar för att omedelbart ta hand om flyktingbarn när de kommer till Sverige” och att de är ”glada över att få ta emot så många flyktingbarn.” Denna glädje tycks emellertid vara lättflyktig, för den förbyts redan i nästa mening i bekymrade toner när de skriver att det samtidigt är ”ett problem att så många andra kommuner inte vill ta samma ansvar.” Från glädje till problem på mindre än en sekund alltså, och man kan inte låta bli att undra hur det egentligen är ställt i Solna. Är man glada över att berikas med dessa ”barn”, eller är dessa unga muslimska män ett problem?

Rådén & Bali beklagar sig därefter över att på grund av att så få av landets kommuner vill överta ansvaret för de ”barn” som Solna tagit in så blir glädjen, alternativt problemen, i Solna större än önskvärt. Eftersom man svårligen kan få för mycket glädje, varken i livet eller i en kommun, drar vi slutsatsen att det är problemen med ”barnen” som överväger även i den politiskt korrekta värld där Rådén & Bali framsläpar sina liv. Dessutom har så vitt vi förstått en förkrossande majoritet, 240 av 290, av landets kommuner redan skrivit på för att ta emot dessa ”barn”. Att hela verksamheten skulle stå och falla med de återstående 50 känns konstigt.

Rådén & Bali fortsätter sin text med att konstatera att de ungdomshem som ”barnen” förvaras i har en ”negativ inverkan på barnen” och skriver att ”små barn hamnar i ett råare sällskap bland äldre ungdomar”. De erkänner också, möjligen för första gången vad gäller ett par 7-klöverpolitiker, att ”asylsökande av rädsla för avslag inte berättat sanningen om sin ålder.” No shit, Sherlock! Herrarna berättar också att det har förekommit ”incidenter när barnen fått en felaktig medicinsk behandling på grund av att svenska myndigheter haft felaktiga åldersuppgifter”. Vem som har ansvaret för detta undviker man att beröra, men Rådén & Bali föreslår dock att ”åldern för asylsökande [bör] medicinskt fastställas om barnet saknar identitetshandlingar.”

Direkt efter kravet på åldersbestämningar motsäger herrarna Rådén & Bali återigen sig själva genom att kräva att det ska vara obligatoriskt för samtliga kommuner, inte bara de 240 som redan skrivit på, att ta emot ”barnen”. Att ett konsekvent genomförande av de obligatoriska medicinska ålderskontroller man nyss krävt med största sannolikhet skulle reducera antalet ”barn” till ca 10 procent av dagens antal, likt vad som hänt i Norge, är inget man väljer att ta upp. Dessa tio procent skulle säkert med lätthet kunna försörjas i de redan befintliga mottagningskommunerna och de 90 procent av kostnaderna man skulle spara skulle med fördel kunna spenderas på våra gamla och sjuka, eller på att förbättra det svenska skolsystemet. En reduktion av antalet mottagna ”ensamkommande” skulle sannolikt också vara ett hårt slag mot den smugglingsmaffia som idag tjänar grova pengar på att transportera ”ensamkommande flyktingbarn” till den omättliga marknaden i Sverige.

Som avslutning kanske det kan vara på sin plats med en kort presentation av denne Hanif Bali, som av Moderaterna inte bara lyfts upp kommunalt, utan även placerats i Riksdagen, oklart varför. Bali har distinktionen att själv vara ett av de muslimska ”ensamkommande flyktingbarnen”, men det stannar inte där. Hanif Bali har själv berättat att han ensam flydde från Iran till Sverige vid tre års ålder. En i sanning remarkabel prestation för en treåring. I synnerhet som det inte ens då fanns direkt flygförbindelse mellan Sverige och Iran.

Aftonbladet: Tvinga kommunerna ta emot flyktingbarn

Expressen väljer sin egen verklighet.

In antisemitism, desinformation, Internationellt, islam, islamisering, Israel, journalister, media, medlöpare, Palestina, press, sanning och lögn on 22 mars, 2012 at 20:16

Nedan en bild av en bit av Expressens förstasida, så som den såg ut i min kiosk i dag på eftermiddagen. Den misstänkte terroristen Muhammed Merah, som bland annat mördade tre små judiska barn och deras lärare utanför en skola i Toulouse, toppar förstasidan. ”Så valde misstänkte seriemördaren Merah, 23 ut sina offer” skriver Expressen.

Expressens förstasida idag 22 mars 2012.

Expressen ljuger i och för sig inte. I alla fall inte direkt. Men jag tycker att Expressen fifflar med sanningen, eftersom den här Muhammed inte var någon vanlig seriemördare, eller ens en person om man skulle kunna kalla seriemördare efter de kriterier som är de vanliga.

Muhammed Merah var i stället en jihadkrigare ansluten till al-quaida, självutnämnd eller inte, som valde ut de judiska barnen, deras lärare och de tidigare mördade franska soldaterna av religio-politiska skäl. Om man ska tro vad han själv uppges ha berättat för franska journalister så var Muhammed ute för att hämnas. Hämnas Frankrikes deltagande i Afghanistan genom att attackera franska soldater som tjänstgjort där (i synnerhet franska soldater av arabiskt ursprung som av de rättrogna anses som förrädare). Hämnas Gaza genom att mörda judar och i synnerhet judiska barn. Kanske också hämnas på Frankrike i allmänhet för sina tidigare problem med polisen och rättsväsendet.

Därför tycker jag att Expressen borde ha den goda smaken att hålla sig närmare sanningen, eller verkligheten om man vill. Expressen kunde ha utformat sin förstasida som här under. Jag har använt liknande typsnitt, grader och tillriktning och man kan inte hävda att sannningen inte skulle fått plats. Jag tycker faktiskt att det är ohederligt av Expressen att försöka lura oss att tro att Merah inte hette Muhammed i förnamn och att han var en vanlig seriemördare när han i verkligheten var en muslimsk jihad-krigare som utförde sina dåd i islams namn.

Expressen agerar förmodligen i tron att svenska folket, i det fall Expressen skulle redovisa sanningen, allesammans skulle drabbas av en djup så kallad främlingsfientlighet och börja misstro muslimer till höger och vänster. Kanske mest vänster. Men någon måtta får det väl vara i den svenska pressens institutionaliserade ursäktande av islamiska illdåd. Detta, om något, tjänar istället till att avslöja och bekräfta lögnerna om ”fredens och kärlekens religion”.

Bilden visar inte en autentisk sida ur Expressen utan vår bearbetning av originalet.

Välkommen till Verkligheten.

In asylpolitik, demokrati, Internationellt, invandring, islamisering, journalister, korruption, parallellkultur, politiker, press, sanning och lögn on 4 december, 2009 at 20:42

En nation där myndigheter och massmedia presenterar en officiell ”sanning” som medborgarna enkelt kan avslöja som lögn är en nation i kris. En nation där medborgarna upplever att ansvariga politiker och massmedia ljuger om reella problem och sopar missförhållanden under mattan är farligt nära moralisk bankrutt. En sådan nation var den tidigare Sovjetunionen. En sådan nation är dagens Sverige.

I det forna Sovjetunionen fanns djupa klyftor mellan de officiella sanningarna och den bistra verkligheten på snart sagt alla samhällets områden. Det kunde vilken medborgare som helst konstatera genom att gå till jobbet, handla matvaror eller försöka få värmen i sin lägenhet reparerad. Enligt den officiella sovjetiska sanningen fungerade allt på bästa sätt i arbetarnas paradis. I verkligheten var det bara tillverkningen av vodka och stridsvagnar som fungerade något så när felfritt.

Invandringens officiella respektive verkliga sida.
I Sverige hittar man den stora klyftan mellan den officiella ”sanningen” och den av medborgarna upplevda verkligheten i hanteringen av invandringsproblemet. Jo, invandringen är faktiskt ett problem – i verkligheten det allvarligaste som Sverige som nation ställts inför sedan vi förlorade den östra rikshalvan till Ryssland 1809. Det handlar dessutom nästan undantagslöst om den muslimska invandringen och det handlar till syvende og sidst om Sveriges överlevnad som nation. Och det allvarligaste är att den politiska eliten och media vägrar att inse att det finns reella problem som måste lösas, i synnerhet hanteringen av migranter från länder utanför Europa.

Enligt den officiella ”sanningen” integreras migranter väl i vårt samhälle; de får arbete och utgör en värdefull tillgång för nationen. I verkligheten gäller detta i stort sett enbart invandrare från kulturnära områden; från Norden, Europa, Amerika och Fjärran Östern. I övrigt fungerar i princip ingenting. Muslimska migranter integreras praktiskt taget inte alls, det ser mullor och imamer till.

I verkligheten trängs socialbidragsberoende migrantfamiljer i allt mer avskärmade ghetton som Rosengård, Ronna, Hammarkullen, Landskrona och många, många fler. I verkligheten växer migranternas barn i andra (och snart tredje) generationen upp utan nämnvärda språkkunskaper, varken i svenska eller sitt eget språk. De har inte begripit särskilt mycket av skolan, och de har litet hopp om att någonsin kunna få ett arbete som betalar sig bättre än socialbidraget eller gängkriminalitet. För var i dagens högteknologiska kunskapssamhälle ska det finnas plats för unga analfabeter med djupa mindervärdeskomplex och dålig impulskontroll, unga som aldrig fått lära sig umgås med andra än sina jämnåriga?

Läsa mellan raderna.
Att det förhåller sig på det här viset kan vem som helst konstatera om man, likt de med tiden ytterst listiga forna sovjetmedborgarna, lärt sig konsten att läsa mellan raderna i den korrupta och partikontrollerade pressen. Eller som befunnit sig ute i den djupt tragiska verkligheten på platser som drabbats av stor migration, som till exempel Malmö, Landskrona, Göteborg, Södertälje, Stockholm eller snart sagt varenda ort i landet som lockats att skapa migrantförläggningar med löften om statliga bidrag.

En annan källa till sann information är de samtal som förs man och man emellan, där självupplevda händelser och erfarenheter förs vidare till pålitliga personer med alla relevanta detaljer. Likheten med den sovjetiska muntliga traditionen och de lika hemliga som mödosamt handkopierade nyhetsbrev,samizdat, som cirkulerade underjordiskt i Sovjetunionen är slående.

Men till skillnad från det forna Sovjet kan idag internet utgöra ytterligare en fristad där information om de verkliga förhållandena kan exponeras och debatteras. Problemet här är ofta bristande dokumentation tillsammans med den ofta mycket låga nivån på diskussionerna.

Problemen sopas under mattan.
I likhet med vad som skedde i det forna Sovjetunionen, sopas problemen under mattan av de ansvariga myndigheterna och de folkliga företrädare som vi trott skulle ta tillvara våra intressen. Man vill helt enkelt inte låtsas om att det finns några som helst problem med migrationen. För de berörda myndigheternas del är anledningen förståelig, eftersom de blivit beroende av migrantindustrin för sin blotta existens. I USA talade president Eisenhower om det ”militär-industriella komplexet” som ett farligt maktcentrum och ett potentiellt hot mot demokratin. I Sverige kan vi med fog tala om ett ”migrant-industriellt komplex” av myndigheter, institutioner och privatpersoner som blivit beroende av det strida penningflödet inom migrantbranschen.

För våra folkvaldes del finns inga sådana ursäkter. Kanske vet man innerst inne att politiken gått över styr, kanske diskuteras det i hemliga möten, men ingen vågar offentligt yttra sig om problemet, än mindre tag tag i det. Kanske saknar man idéer till möjliga utvägar. Kanske har man givit upp. I vilket fall lär folkets dom över dessa att bli hård.

Massmedia går fot.
Massmedia går lydigt vid fot och skyggar från att rapportera om händelser som skulle störa den officiella sanningen, eller döljer aktivt fakta så att de verkliga förhållandena inte blir uppenbara om man inte tränat på Orwellskt dubbelspråk. Bilder på afrikanska brottslingar vitpixlas, och kriminella migranter kallas ”svenskar” i de media som vi en gång litade på. Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att tiotals eller hundratals svenskar skulle låta sig rekryteras till krigstjänst i Somalia likt dem som en gång lät sig lockas av Hitlers Waffen-SS till tjänst på östfronten. Men till skillnad från de svenska frivilliga i Waffen-SS är de Somalia-frivilliga naturligtvis inte svenskar utan somalier som fått asyl och försörjning i Sverige. I dag får vi gå till utländska media för att få reda på verkligheten om dessa ”svenskar”. Enstaka rapporter som speglar den sanna verkligheten utlöser också genast en storm av politiskt korrekt kritik och rapportören stigmatiseras snabbt som ondskefull rasist och ”islamofob”.

Ingen lösning utan verklig sanning.
Problemet med migranterna, och i synnerhet med de muslimska migranterna, kan inte komma en millimeter närmare en lösning så länge våra ansvariga företrädare inte vågar erkänna att det faktiskt finns ett problem. Precis som alkoholisten måste våra politiker tvingas till sjukdomsinsikt innan man kan börja resan mot ett bättre liv. Så länge detta inte sker, och så länge massmedia fortsätter att gå i maktens ledband, är vår enda källa till verklig information den vi förmedlar till varandra. Låt oss därför strunta i de politiskt korrekta medierna och istället förmedla verklighetens bistra budskap man och man emellan. Sanningen ska segra.

Välkommen till Verkligheten.

%d bloggare gillar detta: