”Hög felmarginal när polisen jagar papperslösa”, skriver Dagens Nyheter idag, och fortsätter med att återge ett TT-telegram där det avslöjas att drygt nio av tio personer som polisen id-kontrollerat i Stockholms län i februari i sökandet efter papperslösa hade rätt att vistas i Sverige. DN menar att detta är en hög felprocent. Jag skulle påstå motsatsen.
Enligt officiella siffror så antar myndigheterna att det finns upp till 50.000 personer som vistas illegalt i Sverige. Det kan vara folk som fått avslag på sin asylansökan i alla instanser och valt att gå under jorden, eller så har de aldrig brytt sig om att söka asyl utan bara rest in under radarn. Ingen vet naturligtvis säkert hur många som egentligen befinner sig i landet illegalt, vilket är naturligt eftersom det ligger helt i sakens natur.
Att en av tio som kontrolleras visar sig vara illegal marknadsför DN som en hög felmarginal. Jag skulle vilja säga att tio procent är en oväntat hög träffprocent. Större än man kunde väntat sig med tanke på relationen mellan befolkningens storlek och det uppgivna antalet illegala. Om Stockholmspolisens träffprocent skulle gälla för riket som helhet skulle det innebära att vi hyser uppåt 200.000 illegala utlänningar jämfört med uppgivna 50.000. Om istället det officiellt antagna antalet illegala är riktigt så borde man i ett stickprov likt polisens i Stockholm få kanske två och en halv procent träffar istället för tio. Det är en stor skillnad, och som vanligt är jag mer benägen att tro på verkligheten än på uppskattningar.
Nu är det naturligtvis sannolikt, eller kanske till och med troligt, att antalet illegala är större i städer som Stockholm, Malmö, Södertälje och Göteborg än det är ute i landet, men att skillnaden skulle vara så stor hade jag inte trott.
Polisens REVA-projekt, som på många sätt kan liknas vid en marknadsundersökning, kan ha visat sig ge en värdefull indikation på att antalet illegala är någonstans i närheten av fyra gånger större än vad myndigheterna vill att vi ska tro, eller veta om. Det är kanske därför kritiken mot polisens arbete är så högljudd; och det är kanske därför Metro, TT och DN anstränger sig så för att förvilla begreppen med sin vinkling. Här ligger kanske en lögn som riskerar att bli avslöjad.
Verkligheten 