Lösningen på problemet Lampedusa och Melilla.

Lampedusa är idag tillsammans med Melilla en av Europas mest utsatta utposter i Medelhavet. Hit försöker tusentals migranter från både Mena-området och Sub-Sahara-Afrika ta sig varje år. De som överlever sjöresan eller lyckas klättra över staketet har kommit till Europa och kan kräva att få asyl, eller åtminstone att få sitt asylkrav bedömt i en rättslig process.

På senare tid har flera migranter omkommit på vägen mellan Libyen och Lampedusa. Dessa sjöolyckor har fått de förutsägbara rösterna i Sverige och EU att kräva att befolkningarna i Mena-området och resten av Afrika istället ska ges asyl direkt i sina hemländer. Som om det inte räckte med att Sverige som enda land i världen redan på förhand beviljat carte blanche asyl och permanent uppehållstillstånd till den samlade befolkningen i Eritrea (ca 5 miljoner) och Syrien (ca 20 miljoner).

Lampedusa

Oavsett denna generösa på förväg utan frågor beviljade asyl till 25 miljoner människor, kommer Lampedusa och Melilla för överskådlig framtid att vara Europas blödande sår mot söder. Hit kommer framledes miljoner migranter att söka sig för att ha chansen att komma in i lyckolandet Europa. Redan nu kommer rapporter om att så många som 800.000 migranter väntar i Libyen på att komma med en båt. Med ett uppskattat pris på 10.000 dollar per näsa är detta en potentiell marknad på hela 8 miljarder dollar. En storindustri.

Lampedusa, med endast ca 20 kvadratkilometer yta, är egentligen helt olämplig som mänsklig bosättning. Här finns inget vatten annat än det som kan samlas ihop under de sällsynta regnen. Ön är karg och egentligen inte lämpad för annat jordbruk är fårskötsel. Här bor ca 5.000 personer som försörjer sig på fiske, turism och jordbruk.

Min lösning på problemet Lampedusa är helt enkelt att Italien evakuerar ön med dess grannöar Conigli, Lampione och Linosa tillsammans med Pantelleria och relokerar befolkningen på kanske 15 – 20.000 personer till fastlandsitalien, till exempel i provinsen Apulien där man kan köpa hela övergivna byar tämligen billigt och där fiske och jordbruk är de traditionella inkomstkällorna.

Melilla

Ceuta och Melilla är två av sju mindre landområden och öar som Spanien fortfarande håller på och intill Afrikas nordkust i Marocko. Ceuta och Melilla är tämligen stora städer med över 70.oo0 invånare vardera. Ceuta och Melilla utsätts mer eller mindre dagligen för invasionsförsök från afrikanska migranter som pressar på och klättrar över sexmeters stängsel för att på det sättet komma in i Europa. Marocko gör sedan självständigheten anspråk på dessa områden och det klokaste vore väl för Spanien att ge upp enklaverna och flytta sin och EUs gräns till det spanska fastlandet. Detta skulle göra enklaverna ointressanta för de afrikanska migranterna, eftersom Marocko i likhet med Libyen knappast har status som drömland.

Ett tillbakadragande från Lampedusa-gruppen, Pantelleria, Ceuta och Melilla kan naturligtvis ses som ett nederlag för Italien och Spanien som nationer, men som det politiska läget är inom EU kan varken Italien och Spanien unilateralt eller EU centralt förväntas kunna skrapa ihop det politiska stöd som behövs för att försvara öarnas integritet. De tjänar endast som en lockande port in till Europa för miljontals migranter i Mena-länderna och Sub-Sahara Afrika.

Alla Europas nationer har vid ett tillfälle eller annat förlorat bitar av sitt territorium och överlevt. Sverige förlorade exempelvis i 1809 års krig med Ryssland en tredjedel av landytan och befolkningen utan att detta fick landet att kollapsa. Frankrike förlorade Algeriet utan att gå under. Lampedusa och Melilla är att betrakta som utposter som i rådande politiska läge inte är möjliga att försvara utan en helt oacceptabel nivå av militärt våld och borde därför överges, i alla fall tillfälligt. Det kommer inte att få Italien eller Spanien att bryta samman som nationer. Men det kan lätta på det enorma migranttryck som just nu pressar Europa till allt mer långtgående eftergifter.

Om så krävs skulle EU mycket väl ha råd att kompensera både Italien och Spanien för förlusten av dessa små områden och öar. Att ge de människor som måste evakueras, totalt kanske ett par hundra tusen personer, en EU-pension att leva på skulle dessutom troligen betyda en vinst jämfört med alternativet.

Det vore en sak att arbeta för i Europaparlamentet.

Margaret Thatcher 1925 – 2013 R.I.P.

En större ledare än vad Storbritannien kanske förtjänade.
Klarsynt, principfast, skarp och orubblig.
Järnhård mot den fascistiska diktaturen i Argentina.
Ansåg tidigt att EU var en riktigt dålig idé.
Storbritannien skulle behöva henne idag.
Ett järnspett bland alla syltryggarna.

Sveriges 15 farligaste områden.

Frankrike har sina ZUS, zones urbaines sensibles, Danmark har ghettoområden och Sverige har sina utanförskapsområden. Gemensamt för alla dessa orter och områden är att de domineras av muslimska migranter och att de utgör osäker mark för alla medlemmar av ursprungsbefolkningen.

Listorna över de svenska utanförskapsområdena sammanställdes till en början av Folkpartiet och de ryktas att det var den sedermera i exil förvisade Mauricio Rojas som stod bakom. Oavsett vems idé det var så publicerades listan ”Utanförskapets karta – en kartläggning av utanförskapet i Sverige” vid två tillfällen. Den första 2004-12-05 samt en uppdaterad upplaga 2008-07-08. Sedan 2008 har Folkpartiet inte uppdaterat ”Utanförskapets karta”. Kanske blev utanförskapsområdena alltför många, kanske kom det till alltför många nya.

Idag har emellertid Alliansregeringen gjort en, kanske inte regelrätt uppdatering, men i alla fall ett erkännande om att dessa områden är ett allvarligt problem och att det är ett problem som växer. Idag meddelade man att regeringen ska satsa 100 miljoner kronor på 15 de områden som behöver mest stöd – alltså ett implicit erkännande att dessa femton områden är de allra värsta i hela landet. Samtliga finns för övrigt med i båda utgåvorna av ”Utanförskapets karta”. Här är Sveriges 15 värsta bostadsområden 2013 enligt Alliansregeringen:

Stockholm
Tensta
Rinkeby

Södertälje
Ronna
Hovsjö

Växjö
Araby

Kristianstad
Gamlegården

Malmö
Herrgården
Södra Sofielund

Landskrona
Centrum-Öster

Borås
Hässleholmen

Göteborg
Bergsjön
Gårdsten
Hjällbo
Norra Biskopsgården

Trollhättan
Krongården

Riksdag & Departement

Tidigare inlägg:
Ställen där du kanske inte vill bo; A-M
Ställen där du kanske inte vill bo; N-Ö
Frankrikes 751 ZUS
Danmarks ghettoområden
Parallellkulturen drabbar alla

Alliansregeringen vill kasta oss in i ett nytt krig.

Lagom när den svenska insatsen i Afghanistan närmar sig sitt slut bäddar alliansregeringen för att de vill kasta oss in i ett nytt krig. Denna gång i norra Afrika. Man har uppenbarligen inte lärt sig ett dugg av misslyckandet i Afghanistan, där talibanerna nu sakta men säkert återtar kontrollen av område efter område i takt med att väst-trupperna dras tillbaka.

Afrika nästa?

Att kriget mot talibaner och islamister i Afghanistan inte kunde vinnas framstod som uppenbart redan när det drogs igång 2001. Inte ens USAs enorma krigsmakt kunde göra annat än att möjligen driva talibanerna och Al-Qaida under jorden och döda några enstaka av deras ledare och medlemmar. Att radera ut talibanerna och det Afghanska klanväsendet och förvandla Afghanistan till en demokratisk stat med hjälp av vapenmakt var och är omöjligt. Jag tar mig friheten att citera några bitar ut ett av mina tidigare inlägg från 29 augusti 2010 om insatsen i Afghanistan, eller ”Affe” som man lär kalla landet i intierade kretsar.

”Precis de tendenser som vår regering sagt sig vilja bekämpa i Afghanistan tillåter och uppmuntrar samma regering här hemma utan att blinka. Våra muslimskt dominerade förorter är med regeringens goda minne plågade av klanvälde, muslimskt förtryck, kvinnoförakt och segregation mellan könen. […] Att islam måste bekämpas varhelst den sticker upp huvudet är för mig självklart, men jag anser att detta för vår del bäst görs här hemma där vi kan ha någon nytta av insatserna. Sverige har inte militära resurser att föra krig utomlands, och vi borde ha den goda smaken att sopa rent framför vår egen dörr innan vi sätter på oss bror-duktig-byxorna och gör anspråk på att veta bättre än andra folk hur de ska leva sina liv och organisera sina länder.”

Det vore också till fördel för verksamheten om våra generaler och politiker kunde sätta sig i skolbänken ett par timmar för att studera Afghanistans historia.

”Ingen har vad jag vet någonsin lyckats kuva de afghanska klanerna. Världens största och mäktigaste imperier har försökt och gruvligen misslyckats. Jag tror det började med Alexander den store. Delar av hans armé lär till och med ha blivit avskuren och kvarlämnad och ha assimilerats i det som idag kallas Kafiristan eller ”de otrognas land”. Sedan följde det Brittiska imperiet vars soldater slaktades i hopar av primitivt beväpnade afghaner. Det var inte länge sedan även den ryska björnen fick linka hem med blodiga tassar trots en i alla fall tekniskt förkrossande övermakt och en brutalitet som sällan skådats i modern tid. Och nu är det alltså USAs tur. Varför politiker och militärer inte studerar historia är för mig en gåta.

För alla tidigare ockupationsförsök har också gällt att ju längre man stannat i Afghanistan desto värre har situationen blivit. Detta tycks gälla även för vår tids mäktigaste stat. Man har i dag fler soldater på marken än för fem år sedan men tycks trots det ha en sämre situation. Man kan inte vinna ”hearts and minds” i Afghanistan därför att afghanerna inte vill ha vår västliga livsstil och inte tolererar främmande herrar som försöker peta på deras sätt att leva. Och eftersom Afghanistan dessutom är ett högst primitivt, och därmed starkt decentraliserat, land där centralregeringen inte har mycket makt i provinserna kan man heller inte vinna militärt genom att behärska Kabul, Bagram-flygplatsen, vägen där emellan och en handfull provinshuvudstäder. Man måste förmodligen sätta en garnison i varenda liten by och patrullera varenda åsnestig i hela landet. Så mycket trupp är sannolikt ingen beredd att sätta in, än mindre underhålla, i kanske en generation framöver. Inget västland skulle heller vara villigt att acceptera de förluster som en sådan kraftfull insats skulle innebära.”

Problemet för den västliga insatsen i Afghanistan är, förutom oviljan att sätta in tillräckligt med trupp och andra resurser, även vår bristande uthållighet. Trots att USA och andra nu funnits på plats i landet i tolv år är det ändå ett faktum att vi är där på besök. Talibanerna däremot, är där för att stanna.

”Så fort den utländska truppen åkt tillbaka till sin camp sig kommer talibanerna fram ur sina gömmor och tar en gruvlig hämnd på de afghaner som samarbetat med utlänningarna. Det här vet afghanerna. Den amerikanska armén tycks däremot inte ha lärt sig ett enda dugg av sina bittra erfarenheter från Vietnam där mönstret var detsamma. USA kan inte behärska Afghanistan med mindre än att man tillgriper en så ohyggligt hård och resurskrävande repression att den amerikanska hemmabefolkningen aldrig skulle tolerera det, än mindre världsopinionen. Att utbilda och beväpna lokala afghanska styrkor för att utföra den önskvärda repressionen är lika meningsfullt som att skänka pengarna och vapnen direkt till talibanerna. Afghanerna slåss för sin klan och ibland för talibanerna. Inte för en avlägsen central regering och definitivt inte för västmakterna.”

 När USA och Nato drar sig ur Afghanistan 2014 skruvas tiden tillbaka till situationen dagen innan det amerikanska anfallet för tio år sedan. I Afghanistan har inget egentligen förändrats utom att några tusentals afghaner och drygt 3.000 amerikanska och andra soldater fått sätta livet till. Talibanerna kommer tillbaka och förtrycket får fäste igen.

Nu vill alltså Alliansregeringen kasta oss in i ett nytt meningslöst krig som inte går att vinna.

”Regeringen har höga ambitioner när det gäller internationella insatser. I takt med att Afghanistaninsatsen minskar kommer det finnas utrymme att bidra i andra områden. Det ska dessutom finnas förmåga att öka vårt engagemang jämfört med i dag.”

Så sade försvarsminister Karin Enström (M) i sitt tal inför Folk och försvars konferens i Sälen i januari. Här ligger en svårförklarlig önskan att blottställa vårt land ytterligare genom att satsa våra redan bristfälliga försvarsresurser på ett nytt utländskt krig, samtidigt som vårt försvar på hemmaplan möjligen kan försvara en begränsad del av landet mot angrepp under en veckas tid.

Så fort sopades misslyckandet i Afghanistan under mattan. Så fort glömdes de fem svenska soldater som offrat sina liv. Inga analyser av insatsen tycks ha gjorts. Inga lärdomar verkar ha dragits. Inga klockor har ringt efter ÖBs erkännande av försvarets haveri. Det enda försvarsministern säger är att försvaret är tillräckligt och att vi nu ska skicka mer trupp och materiel utomlands.

Det är klart att det är både billigare och enklare att skicka några hundratal elitsoldater utomlands än att rusta och organisera ett territorialförsvar som kan göra ett rimligt jobb. Men bara för att det är enklare behöver det inte vara det rätta att göra.

Riksdag & Departement

Parallellkulturen drabbar alla.

Idag inlöper historien om hur Hillary Swank, skådisen som bland annat gestaltat en kvinnlig boxare i Clint Eastwoods ”Million Dollar Baby”, utsatts för ett fräckt och brutalt rån i en av Paris’ mångkulturella förorter.

Hillary Swank. Rånad i Paris.

Hillary Swank befann sig i fredags enligt pressuppgifter i en taxi på resa till okänd destination, men det föll sig inte bättre än att taxin tvingades stanna vid rött ljus i en korsning i förorten Saint-Denis. Under det korta stoppet passade en okänd man på att krossa bilens sidoruta med något hårt föremål och rycka åt sig Swanks handväska.

Saint-Denis ligger strax utanför Paris norra stadsgräns och den tidigare industriförorten är numera hem för en stor muslimsk befolkning som invandrat från de tidigare franska kolonierna. Seine-Saint-Denis som området heter (nummer 93 i den något förvirrande franska regionala uppdelningen) innehåller bland annat stadsdelarna Clichy-sous-Bois där kravaller och bilbränder varit vardagsmat de senaste åren. Clichy-sous-Bois var till exempel startplatsen för de omfattande kravallerna i oktober 2005. Att kravallerna inträffade under firandet av den muslimska fastemånaden ramadan ger kanske en ytterligare dimension till händelserna. Under nyårsnatten 2012-2013 sattes 1.193 bilar i brand i Frankrike, varav 209 bara i Stor-paris där Saint-Denis ingår. Att bränna bilar har i Frankrikes invandrarförorter blivit något av en nyårstradition likt brännandet av julbocken i Gävle.

I Seine-Saint-Denis finns det inte mindre än 36 områden och stadsdelar vilka man som vit icke muslim gör klokast i att undvika. Dessa kallas på franska ”Zones urbaines sensibles”, känsliga stadsdelar eller på svenska kanske närmast ”utanförskapsområden”. I hela Frankrike finns det enligt officiella siffror minst 751 sådana områden. I Danmark, som inte drar sig för att erkänna det, innehåller listan 39 områden. I Sverige fanns det, sista gången någon vågade räkna, 211 sådana områden.

Million dollar baby rånad i Paris
Hillary Swank in Paris überfallen
Zones urbaines sensibles
Parisupploppen 2005
Tidigare inlägg om Frankrike och ZUS
Saint-Denis
Svenska problemområden A-L
Svenska problemområden M-Ö
Danska problemområden

Henrik Arnstad ljuger i Vetenskapens värld.

Henrik Arnstad heter en man som kallar sig författare och journalist. Han kallar sig också expert på fascism och nazism. Under den titeln intervjuades han i går i radioprogrammet Vetenskapens värld. Och avslöjade en generande brist på elementär kunskap om fascismens och nazismens symboler.

Man kunde tro ett en person som kallar sig expert på fascism och nazism åtminstone skulle veta hur ett hakkors ser ut. Och, faktiskt, hur ett hakkors inte ser ut. Men icke. I programmet säger Arnstad, utan att bli motsagd av den uppenbarligen lika okunnige programledaren Tobias Svanelid, att det grekiska högerpartiet Gyllene Gryning har ett hakkors som sin symbol.

Arnstads påstående förvånade mig. Hur kunde ett politiskt parti i Europa 2012 tillåtas att använda det avskydda hakkorset som sin symbol? När hakkorset är omedelbart igenkännligt av, skulle jag tro, alla européer över tio år. När hakkorset till exempel i Tyskland är så strängt förbjudet att inte ens krigsveteraner från andra världskriget offentligt får bära sina krigsutmärkelser ”järnkorset” i hitlertidens utgåva med hakkorset i mitten. Veteranerna har givits möjlighet att byta ut sina järnkors mot en version där hakkorset ersatts av ett eklöv.

Jag visste inte hur grekiska Gyllene Grynings partilogotype ser ut, men Arnstads påstående fick mig att ta reda på det. Något han själv uppenbarligen inte gjort. Nåväl. Så här ser hakkorsflaggan respektive Gyllene Grynings flagga ut:

Hakkorsflaggan överst och Gyllene Grynings flagga underst.

Gyllene grynings flagga visar inget hakkors. Den visar ett segment av en antik grekisk dekor, kallad meander, som använts i grekisk, och annan antik dekor, i tre tusen år. För ett grekiskt nationellt sinnat politiskt parti är det faktiskt inte alltför långsökt att använda en distinkt dekor ut nationens antika historia som partisymbol. Till detta kan figuren kanske tolkas som bokstäverna ”RI”, men om dessa kan ha något sammanhang med partiets namn Χρυσή Αυγή, (uttalas ungefär Chrysi Avyi) räcker vår bristfälliga grekiska inte till att reda ut.

Jag kan hålla med om att färgvalet och den allmänna utformningen leder tankarna åt ett visst håll, symbolen kunde likaväl ha varit blå/vit, och att den allmänna utstrålningen mycket riktigt ger tunga nazi-vibbar, men att kalla meandern för hakkors tycker jag är rent lögnaktigt. Däremot törs jag slå vad om att många av Vetenskapens världs lyssnare nu går omkring och tror att ett grekiskt politiskt parti kampanjar under hakkorset. Det är att vilseleda, eller rent av att ljuga för, oss lyssnare som litar på att Sveriges Radio P1 inte far med osanning.

Tobias Svanelid, och hela redaktionen för Vetenskapens värld, borde skämmas.
Sanningen hade räckt så väl.
Vi är inga idioter.

Uppdatering.
Henrik Arnstad tycks ha en flexibel inställning till sanningen även när det gäller hans egna akademiska meriter. Hur är det nu? Har Arnstad någon fil. kand. eller har han det inte? Mer om detta här, här, här och här. Arnstad rapporteras nu även ha tagit sig friheter med citat och referenser i essäer han skrivit för Historisk Tidskrift.

Leve fosterlandet?

Igår högtidlighöll man i Paris den 94e årsdagen av l’armistice efter första världskriget som inträffade på förmiddagen den 11 november 1918.

Den franske polismannenss ansikte är pixlat för att skydda hans
identitet.

Vapnen tystnade enligt order på båda sidor den 11/11 1918 klockan 11:11. Firandet därefter centreras sedan många år av naturliga skäl runt L’Arch de Triomphe i Paris där den okände soldatens grav är belägen sedan den 11 november 1920. Graven markeras av en evig låga sedan 1923.

För en svensk är detta firande en omskakande upplevelse. För en svensk som av regering efter regering sedan många årtionden indoktrinerats i tron att hans land inte har någon betydelsefull historia, att det inte finns något svenskt som är bra eller någon svensk kultur att yvas över och att han inte har något att vara nationellt stolt över framstår det franska folkets stolthet över landets framgångar, respekten för dess stupade i alla dess krig och deras glädje över att vara fransmän som oerhört uppfriskande. Mitt i glädjen infinner sig också ett stort mått av avund, det ska inte förnekas.

Vi svenskar har precis som fransmännen mycket att vara glada och stolta över. Litteratur, musik och film från båda våra länder har vunnit gillande över hela världen. Den vetenskap och de forskningsrön som kommit fram i våra länder har haft avgörande betydelse för mänsklighetens utveckling under många år. Vi har båda mycket att vara stolta över. Vi har också liknande problem med en stor invandring av folk från muslimska länder och växande allt mer aggressiva etniska enklaver.

Men bara ett av våra länder har en regering som systematiskt förhånar nationens landvinningar och trycker ner folkets stolthet över vad det gemensamt åstadkommit genom historien. Jag skulle inte tro att en fransk regering ostraffat skulle kunna håna en Victor Hugo, en Louis Pasteur, en Antoine Laurent Lavoisier, en Monet, en Rodin, en Manet och så vidare. En fransk premiärminister skulle inte våga säga att all fransk kultur kommit utifrån och att det genuint franska endast är barbari.

Jag är född och uppväxt svensk och borde kunna få vara stolt över det. Ändå finner jag att jag på frågor från nyfikna icke-svenskar glider på svaret; jag ser helst att jag slipper svara och kan för det mesta komma undan genom att byta samtalsämne. Jag vill inte bli förknippad med de terrorister, krigsförbrytare, våldtäktstmän och den politiska naivitet och idioti som oftast får representera det svenska i nyheterna i utlandet. Jag vill inte försöka börja förklara att dessa terrorister inte är svenskar utan ”svenskar” och inte har ett spår gemensamt med mig utom att våra pass ser likadana ut. Jag vill inte svara på frågor om svensk politik och den svenska regeringens göranden och låtanden. Jag kan inte förklara hur det kan komma sig att Sverige av alla nationer bestämt sig för att begå nationellt självmord.

Jag vill vara stolt över att vara svensk utan att bli kallad rasist. Jag vill kunna ha en svensk flagga på min resväska utan att bli utvald till extra noggrann kontroll på flygplatsen. Jag vill kunna säga att jag bor i en av de mest stabila demokratierna i världen utan att bli betraktad som idiot.

Kanske kan jag göra det efter den 14 september 2014.

Repression i England. Och i Sverige. Uppdaterat.

 Scrolla ner för senaste uppdatering!

Först nåddes vi av nyheten att Tommy Robinson från English Defence League gripits av brittisk polis och kastats i fängelse. Sedan meddelade British Freedom Party att ordförande Paul Weston gripits av polis när han försökte få veta vad som hänt med Robinson. Och alldeles nyss kom en rapport om att brittisk polis gripit 53 möjliga EDL-anhängare på väg till London. 

Tommy Robinson ska, enligt British Freedom Party, ha fängslats i Wandsworth-fängelset i sydvästra London. Anledningen kan vara att man från USAs sida har beskyllt Robinson för att ha rest in till USA illegalt och begärt honom utlämnad. Anklagelsen känns lite krystad; alla som nyligen besökt USA vet att granskningen som möter vid ankomsten knappast skulle låta någon illegal slippa igenom filtret. Kanske är det britterna som bett sina amerikanska kusiner om hjälp för att bli av med den besvärlige Robinson. Robinson har i alla fall enligt BFPs hemsida placerats i en delad cell i en avdelning avsedd för muslimska fångar. Att placera den öppet islamkritiske Robinson på en sådan avdelning skulle, med en välvillig tolkning, endera kunna betraktas som ett grovt misstag, med en mindre välvillig, som mordförsök.

Paul Weston ska, också enligt British Freedom Party, ha gripits och förts bort i en polisbil efter det att han via en glaslucka på Wormwood Scrubs-fängelset försökt få vaktens bekräftelse på om Tommy Robinson hölls inspärrad där eller inte. Anklagelsen mot honom ska ha varit ”störande av ordningen” eller motsvarande. Om detta stämmer anser bloggen att även denna händelse är ett klart övergrepp. Det torde vara tillåtet i en demokrati att efterforska var ens vänner och bekanta fängslats. Att sedan Weston tydligen fått felaktig information och trott att Robinson hölls inspärrad i Wormwood Scrubs-fängelset istället för i Wandsworth är knappast anledning till ett gripande. Europe News

Beträffande de 53 gripna möjliga EDL-anhängarna så skedde detta redan på lördagen, och händelsen behöver inte vara relaterad till fängslandet av Robinson och Weston. Däremot kan händelserna vara relaterade i så måtto att de kan vara ett tecken på att de brittiska myndigheterna bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna och försöker skrämma bort nuvarande och potentiella anhängare till EDL och BFP. Europe News BBC

Störande av ordningen är för övrigt samma något luddiga formulering som den svenska polisen använt som skäl för ingripande nyligen. Det var i Forserum när en ung man övermannades och brutalt brottades omkull efter det att han dristat sig till att ha synpunkter på det fackeltåg som arrangerats till stöd för de somalier som påstod sig ha blivit diskriminerade i samhället. Begreppet användes också, om vi inte minns fel, som ursäkt för att gripa en man i Malmö som hade synpunkter på en stor muslimsk demonstration i staden nyligen. Att mannen enligt fotografier som togs på platsen angripits med sparkar av minst en person ur den muslimska arrangörsgruppen bekymrade inte polisen; det var tankebrottet som var det allvarliga denna dag, inte misshandeln. Den misshandlade mannen har sedan dess även anmälts för hets mot folkgrupp, oklart av vem eller vilka.

Uppdatering 1 den 23 oktober 2012
Kevin Carroll, som är British Freedoms kandidat i det kommande valet av Police and Crime Commissioner, PCC, i grevskapet Bedfordshire den 15 november, har enligt uppgifter på Europe News och BBC idag gripits av polis. Om gripandet av Carroll har något samband med Robinson, Weston eller de 53 EDL-anhängarna, framgår inte av rapporterna. Carroll har enligt uppgift släppts mot borgen och hans valkampanj ska enligt BFP inte påverkas. En PCC ska sitta i fyra år och fungera som en sorts lokal polisövervakare, ha möjlighet att anställa eller avskeda den lokale polischefen och ha inflytande över respektive polisstyrkas prioriteringar och budget. Jobbet lockar också med en lön på 70.000 pund (742.000 kr) årligen. Fem kandidater har klarat kraven (100 namnteckningar och en avgift på 5.000 pund) för att få ställa upp i Bedfordshire. De är förutom Kevin Carroll (BFP), Linda Jack (liberaldemokraterna), Olly Martins (labour), Jasbir Parmar (konservativ) och Rashid Mezanur (oberoende).

Uppdatering 2 den 23 oktober 2012
Det verkar som om fler har tänkt samma tanke som den enkle bloggaren bakom dessa rader. Baron Bodissey på Gates of Vienna skriver bland annat följande:

”The Powers That Be in the UK have apparently determined that the EDL is weak at the moment. They calculated that a precisely-targeted “short, sharp shock” could destroy it. Put Tommy Robinson behind bars for a long, long time; disrupt Kevin Carroll’s election campaign; and, for good measure, arrest the Chairman of the British Freedom Party.”

Uppdatering 3 den 25 oktober 2012
På British Freedoms hemsida kan man idag läsa följande.

”Tommy has been denied bail and is locked up on the main wing of Wandsworth prison in London. He is in close proximity to Muslim prisoners, who are shouting various threats against him. As long as he is separated from them he should be safe, but if he should be attacked the Governor of Wandsworth Prison will be held accountable.

Kevin Carroll has been released. His home was broken into and searched, his work van impounded and searched by Special Branch. This appears to be a politically orientated attack on Mr Carroll with the intention clearly being to discredit him before the Police and Crime Commissioner election on 15 November.

Paul Weston was threatened with arrest for refusing to leave Wormwood Scrubs reception area without information about the whereabouts and safety of Tommy Robinson. Paul was briefly detained before being released. There is no charge against him.”

Det allvarligaste här tycker bloggen nog är att Tommy Robinson nekas borgen. Plus att den brittiska regeringen av allt att döma velat ingripa i valprocessen inför valet av poliskommissionär i Bedforshire. Demokratins stamort på jorden har i sanning förändrats, och inte till det bättre.

Uppdatering 4 den 28 oktober 2012
På Europe News kan man nu läsa följande uppdatering om Tommy Robinson:

”A source close to EDL leader Tommy Robinson just sent the following message about the conditions under which Tommy is being held in Wandsworth Prison:

Kev Carroll has asked me to release the following info to you regarding Tommy.

1. He is still in the same clothes he went to prison in.
2. They are refusing to allow him clean/fresh clothes — family members took clothing in, but they would not allow it to be handed over.
3. He has received no mail or money from anyone and he knows his wife gave in a Postal Order for a large amount whilst visiting.
4. He is being refused all privileges.
5. With no money he cannot purchase razors, food etc. and is having to eat the slops provided.
6. He was arrested with £90 but at the Prison when asking for his money he was told he didn’t have any; where has this £90 gone?

Please pass this information far and wide and include it in web posts.”

Alla dessa händelser, fängslandet av Tommy Robinson, gripandet av Paul Weston, polisens ingripande i Forserum, det faktum att polisen i Malmö griper en person som använt sin ytttrandefrihet men blundar för att han blir misshandlad, och gripandet av Carroll strax före valet till police and crime commissioner pekar på en möjligen ökande repression från de styrande gentemot oliktänkande. Ökande repression från en regims sida har historiskt sett ofta varit ett tecken på att denna regim upplever att den förlorar mark; att dess legitimitet eroderas i allt bredare kretsar av befolkningen. En sådan regim har bara en väg att gå, men den kommer att kunna skada många i sin dödskamp.

Den politiska eliten skyddar förrädarna.

Så var det alltså klart. Sveriges politiska elit har bestämt sig för att till varje pris skydda de landsförrädare som arbetade åt den östtyska underrättelsetjänsten. Det gick precis som vi förutsåg redan den 9 november. Till och med bortförklaringarna var de som vi förutsåg.

Ibland är det trist att få rätt. Till och med argumentet ”personlig integritet” kunde vi förutse. Den politiska eliten i Sverige anser helt uppenbart att ett sextiotal enskilda stasi-spioners ”personliga integritet” överskuggar hela det svenska folkets behov av att veta vilka som förrådde oss. Min tolkning kan bara bli en; dessa 57 spioner eller inflytelseagenter har eller har haft viktiga positioner inom den politiska eliten, regeringen, media eller näringsliv och måste till varje pris skyddas. Vår enda chans är SD 2014.

Tidigare på bloggen om Stasi-arkivet
Maskirovka…
Vår förutsägelse… 

Välkomna alla nya läsare!

Den förment privata, men vad jag misstänker huvudsakligen statsfinansierade, propagandasmedjan och åsiktspolisen Expo har i en rapport nyligen pekat ut ett antal bloggar och nyhetssajter som islamkritiska och motståndare till muslimsk invandring och islamifiering av USA, Europa och Sverige.

Bland sådana storheter som Bat Ye’or, Pamela Geller, Robert Spencer, Geert Wilders, David Horowitz, Lars Hedegaard, Mark Steyn, Kent Ekeroth, René Stadtkewitz, Thoralf Alfsson och betydelsefulla bloggar som Politiskt Inkorrekt, Gates of Vienna, Brussels Journal och flera andra har åsiktspolisen även uppmärksammat lillaVerkligheten. Så nu vet vi hur det kommer sig att våra läsarsiffror stigit de sista veckorna. Tack Expo. Ni får en länk tillbaka i slutet av det här inlägget som tack för hjälpen.

Det känns överraskande, men på ett lite konstigt sätt tillfredsställande, att Verkligheten bara drygt ett och ett halvt år efter vårt första inlägg lyckats göra ett så starkt intryck på åsiktspolisen att vi får vara med på ett litet hörn i denna namnkunniga samling. Uppmärksamheten sporrar naturligtvis inför framtiden. Vi kommer att fortsätta att försöka sätta fingret på medias lögner om den pågående politiken av ständiga eftergifter gentemot islam. Vi kommer att fortsätta att varna för islam som destruktiv politisk kraft, för islam flyttar ständigt fram sina positioner i Sverige, både genom ökat politiskt inflytande och genom ökad numerär. Om detta finns inget tvivel. Vi inser också att vi nu måste skärpa säkerheten. När Expo är framme och nosar är AFA troligtvis inte långt borta och då är det heller inte långt till klotter på fasaden, krossade rutor och brännbara ämnen i brevinkastet.

Det inlägg som triggade Expo tycks vara det vi publicerade på nationaldagen den 6 juni 2011 (se nedan för texten i sin helhet). Det var för övrigt samma text som vi lade ut på nationaldagen 2010, och förmodligen kommer att lägga ut även på nationaldagarna 2012, 2013 och 2014. För att bara nämna några. Expo tycker sig kunna utläsa en viss bitterhet i vår text, och kanske är det rätt. Vad som definitivt finns där är i alla fall sorg och förtvivlan över hur ett gott och väl fungerande land på kort tid kan eroderas till att nu stå på tröskeln till att slitas sönder i fraktioner utan förståelse och tolerans för varandra. Tusen år av civilisationsbygge har vittrat ner på bara några tiotal år. Expo har naturligtvis bara tagit ut ett kort stycke (det tredje), och helt struntat i de stycken där vi förklarar bakgrunden till vår förtvivlan, så läs gärna texten i sitt sammanhang:

”Den sjätte juni borde vara en glädjens dag. En dag då vi gemensamt firar vårt land, vår nations landvinningar och tacksamt skänker en tanke till de generationer av förfäder som slitit och dött för att ta oss dit där vi är idag. Vi borde skänka dem vår tacksamhet över vår lycka att åtnjuta demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, likhet inför lagen, likvärdiga möjligheter att skaffa oss utbildning och skaffa oss en utkomst.

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång tid har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen.

Är det för mycket begärt?

PS. Det här är samma inlägg som jag publicerade den 6 juni 2010. Jag såg ingen anledning att revidera min uppfattning, eftersom ingenting blivit bättre sedan dess, snarare tvärtom. Förra gången, i juni 2010, kunde jag se fram emot det kommande valet. Det gör jag även denna gång. Läs om vad som verkligen händer i Sverige och lägg din röst på Sveriges framtid 2014. DS.”

”Den antimuslimska miljön – ideerna, profilerna och begreppen”
Av Alexander Bengtsson, David Lagerlöf och Jonathan Leman
Expo Research